Storstenshöjden

I helgen har Storstenshöjden öppet de sista dagarna denna säsong. Frågan är om det blir någon mer skidåkning i backen.

Så här skriver Storstenshöjden AB i sitt pressmeddelande om öppettider:

"Vi hoppas detta inte blir den sista säsongen i Storstenshöjden med anledning av vattendomen och våra politikers delade åsikter om anläggningens framtid."

Det är tyvärr klarspråk om hur illa socialdemokraterna och Björn Sundin sköter också denna fråga. Ideologi och maktspråk går före örebroarnas och många andras intressen.

Socialdemokraterna vill att kommunen ska äga Storstenshöjden. Det är grunden till de problem som nu blir akuta.

Det finns en bred enighet kring ansökan om vattendom. Men det är bara en av många viktiga pusselbitar.

När vintersäsongen 2010/2011 nu sjunger på sista versen är det hög tid att börja planera för nästa säsong. Men vem ska planera? Och vad ska man planera?

Björn Sundin kör maktspråk mot en liten företagare. I flera uttalanden har han sagt att han löst problemen eftersom kommunen skrivit på en förlängning av entreprenadavtalet. Men ett avtal gäller inte om inte båda parter skriver under. Och från företagets sida tvekar man. Kan man lita på socialdemokraterna och deras inställning? Det finns mycket som talar mot det.

Koalitionen vill säkra skidåkningen både i Storstenshöjden och Ånnaboda. Därför vill vi förlänga köpeoptionen som Storstenshöjden AB har i ytterligare ett år, eftersom vi inte är säkra på att vattendomen är klar före den 17 juni då det nuvarande avtalet går ut. Med en sådan säkerhet, om att kunna fortsätta planera långsiktigt för sin verksamhet, kan företagaren säkert skriva på en förlänging av entreprenaden.

Men med socialdemokraternas och Björn Sundins förslag blir osäkerheten total. Kommer vattendomen före köpeoptionens utgång, gäller en planering, då kan köpet genomföras. Kommer vattendomen efter - jag vad händer då? Socialdemokraterna och Björn Sundin vill ju återkommunalisera backen till vilken kostnad som helst. Det innebär köp av inventarier och material av företagaren. Han kan möjligtvis bli underentreprenör. Men utvecklingen av backen och spåren blir en kommunal fråga.

Det är självklart att en enskild företagare tvekar inför detta socialistiska upplägg. Maktspråket är totalt. Men det är inte förvånande. Det finns en officiell populistisk agenda från socialdemokraterna i Örebro. Den låter som om de vill utveckla företagande och näringsliv. Men i realpolitiken är det något annorlunda som gäller. Då handlar det om att kommunen ska göra mer. Nej till alternativ inom kommunal service. Nej till valfrihet. Nej till utmaningsrätt. Nej, nej, nej. Bara när kommunen (och de socialdemokratiska politikerna) kan kontrollera utvecklingen är företagande bra.

När de styrde Örebro gick näringslivsklimatet i botten. Det finns ingenting som tyder på att det skulle bli annorlunda nu.

Så hur ska kommunen nu planera? Ska tjänstemännen planera för en kommunal skidbacke och börja redan nu för att klara av att få igång backen nästa vinter? Vem tar kostnaderna för detta, alla dessa förhandlingar, inköp, anställningsbehov och så vidare? Har socialdemokraterna med dessa miljoner i sina budgetar? Knappast. Eller ska man ligga lågt, hoppas att vattendomen kommer före köpeoptionen går ut, och om det värsta händer, försöka få igång något till nästa vinter? Sannolikheten för att Örebro står utan Storstenshöjdens skidåkning är rätt stor...

Så:

Om socialdemokraterna vinner är det hej och välkommen till kommunsocialisering och maktspråk, men hejdå till företagande och skidåkning.

Om koalitionen vinner är det hej och välkommen till företagande och skidåkning, men ett långt farväl till socialism och kommunal övermakt.