Kärnkraft

Läser en lysande kolumn i DN av Richard Swartz om kärnkraft, tillväxt, fattigdom och vetenskap. Det är intressant när en skribent lyfter sig från det dagliga till en metanivå i en så svår fråga.

För det finns så många frågor som borde ställas nu när strålningen ökat i Japan.

Till exempel:

Är det värre att en halv miljon människor med buller och bång blir tvungna att lämna sina hem för en kärnkraftskatastrof än att lika många dör i tysthet varje år till följd av klimatförändringarna?

Vad är värst:
Kärnkraft som orsakar strålning?
Fossilbränsle som orsakar klimatförändringar?
Vare sig det ena eller det andra, som orsakar höga elpriser och fattigdom?
och så vidare.

Men, säger då många av mina miljöintresserade vänner, det gäller att skapa alternativen. Det gäller att spara. Det gäller att satsa på det förnybara.

Jag delar allt detta. Jag försöker att leva efter det så mycket som möjligt. Kör biogasbil. Har luftvärmepump. Flyger aldrig på chartersemester. Köper så mycket närproducerat jag kan.

Men jag blir bekymrad över att en enskild händelse, ett kärnkrafthaveri orsakat av en jordbävning, kan ta över allt annat. Och jag är bekymrad över att diskussionen om vår energisituation tar perspektivet från oss i den rika världen, och att vi glömmer den långsiktiga, smygande förändringen orsakade av helt andra faktorer.

Jag är ingen kärnkraftskramare. I mitt parti har jag jobbar för att vi ska ha flera ben i vår energipolitik. Jag tycker att det är lika självklart att vi som politiker jobbar för att vara återhållsamma med energi, som att vi är återhållsamma med skattemedel, eller att företag försöker bli effektiva i administration och produktion. Jag hoppas på såväl förnybara energikällor (även fast jag tycker att vindkraften ibland är rätt gräslig - det är ingen rolig syn att åka mot Göteborg och se alla dessa enorma vindsnurror förändra hela landskapet) och jag försöker tro på utvecklingen av nya alternativ.

Ändå är det så att vi behöver energi. Även de som talar om att avveckla kärnkraft, och även de fossila bränslena, lever på sådana sätt som omöjliggör en solidarisk utveckling av världen. Jag känner vare sig någon SNFare, miljöpartist, eller för den delen grön liberal, som vågar ta konsekvenserna av den politik man själv förespråkar.

Men jag menar att det måste vara självklart att vi använder så säker kärnkraft som möjligt så länge det behövs, just därför att alternativen är värre. Ska vi döma ett antal miljoner, eller miljarder, människor till fattigdom och tidig död? Ska vi acceptera större klimatförändringar och ändå hoppas på det bästa, att forskarna har fel och att det inte blir så illa?

Ibland gäller det att välja mellan olika onda ting. Kärnkraften är ond. Det är klimatförändringarna och världsfattigdom också.