Apelsinsaft och politik

Borde kanske ha lyssnat på Juholt idag. Men solen sken ju. Apelsinerna väntade. Plötsligt var den evighetslånga förkylningen hanterbar. Så jag struntade i det. En del i detta hade väl min misstro mot hela processen. För mig är det ofattbart att ett parti kan välja en partiledare man inget vet om, att man inte har en aning om hans politiska inriktning och att man kan få hela partiet att på ett nästan komiskt sätt ställa upp bakom honom när hela valproceduren varit som ett eko av Sovjetunionen 1985... (Men jag lade faktiskt märke till att ordföranden inte vågade fråga om valet var enhälligt)

Så jag lagade saft istället.

Saft kan också vara politik.

För först måste man köpa apelsiner och citroner. Jag försöker alltid köpa KRAV-märkta apelsiner och citroner. Man måste köpa en tolv - femton apelsiner av normalstorlek, ungefär ett par kilo. Sen kan man köpa en påse citroner också. Det brukar vara fem - sex stycken.

Får man inte tag i KRAV-apelsiner får man ta det man hittar. När jag handlade hittade jag bara två 750-grams påsar med KRAV-apelsiner så jag fick köpa vanliga också. Då får man skrubba och skölja och torka dem noga.

Sen ska man koka en lag. För fem liter färdig saft behöver man 2 liter vatten och 3,5 kilo socker. Det känns tungt att köpa KRAV-socker. Det är orimligt dyrt i förhållande till det andra. Och sen finns det bara i små enkilospaket. Men i alla fall, koka upp vattnet och sockret och låt det sedan svalna till rumstemperatur eller så.

Under tiden plockar man fram den gamla Electroluxassistenten från femtiotalet och sätter ihop den för att passera apelsinerna och citronerna. Jag klyftar dem ganska tunt för då mal kvarnen bättre. Det är lite politik i att ta en gammal assistent från femtiotalet också. Återbruk, typ. Och en fundering kring varför kvalitet nu är att en vara ska hålla precis så länge så att man inte känner sig för missnöjd när den går sönder, istället för att som förr hålla så länge som möjligt...

Det blir ungefär 2 liter passerad frukt. Om man vill vara fin i kanten så silar man fruktsaften. Då får man bort alla skalrester och det blir mindre och finare saft. Men jag struntar i det.

Sen ska man blanda 60 gram vinsyra, eller askorbinsyra, eller citronsyra, eller blandningar av alla tre eller två av tre eller så i lite vatten och röra ut i lagen. Om man är orolig för mögel, kan man ju köra i lite Atamon också. Men då är man inne i E-djungeln. Vågar man eller vågar man inte? E är ju också politik... Fast nån syra måste man ha. Saften blir nog söt ändå.

Så är det bara att hälla i fruktsaften i lagen, blanda om ordentligt och hälla på väl rengjorda, torra flaskor av någon god typ och form.

Saften blir godare ju längre den står. Eftersom frukten inte värmts är nog det mesta av C-vitaminerna kvar också.

Jag gillar att laga mat. Jag gillar hemlagat och inga halvfabrikat. Det finns en genuin glädje att få göra något med egna händer och att föra traditioner vidare. Lite värdekonservativt kanske. Men det är ett rätt liberalt recept...

Den här enkla saften kommer från min mors sida. Därför kallar vi den farmors apelsinsaft. Det är bara att göra, dricka och njuta!