Har läst både vänster-, mitten- och högerkommentarer kring Juholts första tal. Det är uppenbart att sossarna valt en god talare som kan charma en publik. Det är nog bra. Kanske kan det ge några tiondelar kortsiktigt, innan väljarna börjar skärskåda politiken. Om den blir som alla tyckare nu beskriver, mer konservativt sossevänster, så lär nog inte bara tiondelarna ryka.
Jag håller fortfarande på att den svenska socialdemokratin är stadd mot undergång. Det kan komma nya partier med ungefär samma ideologiska arv, men detta parti lever bara tack vare den korporativism man en gång skapade åt sig under 1900-talets långa enpartivälde. När banden med facket bryts, förr snarare än senare, och när inte de andra broderorganisationerna längre känner att det finns något värde att vara uppstöttare åt något föredettigt, så rämnar även denna bas.
Ett av de tydligaste tecknen på detta är just valet av Håkan Juholt. Inte för att han är vänster. Utan för att just han valdes på just det sätt han valdes.
När jag hörde en av valberedningsledamöterna sucka över kravet på att partiet måste vara enigt vid partiledarvalet var detta ett av dessa tecken. Varför är enigheten så viktig? Viktigare än att man ska veta vilken politik man kommer att föra?
Jag har ofta fascinerats av den enormt hierarkiska struktur som sossarna har i sitt parti. Det var rätt intressant under den senaste mandatperioden, då Mona Sahlin gjorde en del förändringar och förnyelser av partiet. På det ena fullmäktigesammanträdet kunde man då höra sossarnas ledamöter stå och klaga på något, exempelvis inom skolpolitiken, som man mötet därefter hyllade. Varför? Ledningen hade ju talat...
Denna hierarkiska struktur kommer från en förlegad tid, lika förlegad som den socialdemokratiska politiken. Men den är också ett av tecknen på föredettigheten hos socialdemokratin.
Men det är ändå inte det som är det tydligaste tecknet.
Det politiska förfall som socialdemokratin befinner sig i blir så tydligt i och med valet av Håkan Juholt, just därför att yta blir allt och innehåll inget. Vilket annat parti skulle kunna tänka sig att välja en ledare utan att ha en aning om vilken agenda denna ledare kommer att sätta? Blir det höger eller vänster? Blir det konservativt eller radikalt? Blir det samarbete eller konflikt?
Knappt en sosse vet något om detta. Inte en enda väljare har en aning. Inte ens efter gårdagens tal vet någon om vad man kan förvänta sig. Vad är socialdemokraterna 2011? Inte en aning. Socialister, som Lena Baastad säger sig vara? Inte en aning? Liberaler, som Margot Wallström verkar vara? Inte en aning. Konservativa bakåtsträvare, som Göran Greider låter som? Inte en aning? Radikala förändrare som ... Nej där gick jag bet. Jag vet ingen sosse som är det.
Sveriges näst största parti väljer ledare. Man gör det för att man vill låtsas att man är eniga på partistämman. Man gör det utan att ha en aning om vad det kommer att innebära för partiets politik och inriktning. Man gör det med vetskap om att de flesta av fotfolket kommer att acceptera det, utifrån den hierarkiska struktur som är en inbyggd del i partiet.
Någon kan kanske tro att det är nystart. Jag menar att det är det tydligaste tecknet på det politiska förfall som kommer att vara en av avslutningarna på sociademokratins drygt 100-åriga historia.
Media: DN, Expressen, SvD, Aftonbladet, Dalademokraten
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
5 kommentarer:
S är Sveriges största parti om än knappt i senaste val. Förhoppningsvis så ökar skillnaden mellan M och S i nästa val dvs regeringsskifte 2014 vore inte dumt.
Kanske lite ödmjukhet vore på sin plats. Wermes parti har sex-sju procent, men det hindrar inte deras företrädare att skriva och tala som om de ägde världen. Perspektiv skadar inte.
Min bedömning är att socialdemokratin är en rest av det industrisamhälle som inte längre finns. Det som en gång bar partiet existerar inte längre, vare sig politik eller organisation.
Hoppas att det finns sossar som tycker att det är OK att man skriver och tycker oavsett om man har 5, 15 eller 50 % av väljarna bakom sig. Eller innebär den socialdemokratiska socialismen att det inte är rätt för alla att tycka?
Helt ok att tyck och kritisera,men kanske lite perspektiv och sans skulle hjälpa till att nå fram. Försök tala så människor orkar lyssna.
Inser att mina långa bloggar inte alltid är de enklaste att läsa. Och att man kanske måste läsa rätt många för att förstå helheten. Jag har både rosat och risat såväl sossar som folkpartister och moderater.
Men de skeenden som finns vill jag gärna kommentera utifrån mina grunder och mina synvinklar.
Skicka en kommentar