Demokratins försvarare

Idag kommenterar valprövningsnämndens ordförande situationen i Örebro. I DN berättar han att han räknar med att det kommer att bli omval i Örebro. Det är både bra och dåligt.

Bra: Därför att valet i Örebro omgavs av så många konstigheter, både administrativa och politiska, att det måste bli ett omval. Det har funnits så många märkligheter kring valet, ombudsröster som aldrig borde godkänts (bland annat kan man fundera hur en av socialdemokraternas ledande politiker, Lena Beime, verkar ha gått i Vivalla och ombudsröstat utan att göra det rätt), vallokaler som inte fungerat och där oordning varit norm, oacceptabel påverkan på röstande och så vidare. Den socialdemokratiska valskolan med det kollektiva röstandet i Vivalla, som mer för tanken till Vitryssland än till Vivalla, är ett exempel på hur det aldrig borde få gå till i en demokratisk stat.

Dåligt: Därför att ett val aldrig borde fått urarta och hanteras på det sätt det gjort i Örebro 2010. Det finns ett par till problem med detta. Det första är att jag fått rätt många kommentarer från andra kommuner där både ombudsröstning och oordning på vallokaler varit lika stor. Det andra är att det funnits lika många kommentarer om hur socialdemokraterna agerat ungefär likadant som i Örebro från andra likartade städer. Skillnaden är att marginalen mellan partierna varit större. Men det gör inte problemen mindre. Det svenska valsystemet fungerar inte bra.

Men det största problemet är hur man som politiker och parti blir bedömd och dömd för att man försöker försvara demokratin. Kolla bland annat kommentarerna på dessa artiklar i NA, och NAs ledare. Är det försök att skrämma mig och Folkpartiet till tystnad? Hur skulle motsvarande kommentarer hanteras i ett annat land? Hur skulle vi se på detta förlöjligande (en välkänd och av socialdemokraterna väl använd härskarteknik de senaste fyra åren - de flesta av kommentarerna är skrivna av socialdemokrater - partister eller anhängare) om det varit ett liberalt parti exempelvis i Vitryssland som hanterats liknande?

Jag hoppas att Valprövningsnämnden ger besked snarast i januari, att beslutet blir ett omval i Örebro nordöstra valkrets, att valet hålls och att koalitionen vinner valet. Det vore det bästa för Örebro och örebroarna och framförallt för valsystemet och demokratin.

Och som alltid kommer Folkpartiet att stå på barrikaderna och försvara demokratin, även när andra partier och tyckare tvekar.

Bekymmer i KF

I går hade vi det andra fullmäktigesammanträdet med det nya (tillfälliga?) fullmäktige i Örebro. Det var budget och valärendena som var det viktigaste. I stort var alla överens om allt. Då borde väl alla vara nöjda?

Svaret på detta är egentligen nej, nej och åter nej.

Nej: Därför att skälet till att nu sju partier går ihop är att valet 2010 kommer att gå till hävderna som det val som grävde det gamla valsystemets grav. Det finns så många oklarheter kring både hur valet genomfördes och administrerades, hur enskilda partier (de facto socialdemokraterna) agerade och hur räkningen gjorts att om inte hela systemet görs om till valet 2014 måste man ifrågasätta om de svenska valen verkligen är rättvisande. För oss i Folkpartiet, som alltid varit det parti som mest värnat demokratins kärna, är det oacceptabelt. Tyvärr är Örebro i detta inte ett föredöme, snarare tvärsom. Jag kommer att både lokalt och nationellt hårt driva kravet på att valsystemet måste förändras, för att värna demokratins starka bas och kärna.

Nej: Därför att demokratin förutsätter olikhet. Konsensus i allt är inte demokratins mål. Det är snarare en kommunistisk drömstat, där alla på något sätt är ense om allt. I Rättssociologin som jag läste för 25 år sedan kallades detta kommunistiska trams "tron på en pseudoreligiös stat" eller något liknande. Kommunfullmäktige borde vara det organ där partiernas åsikter bryts, där samtal förs och där oenigheter och enigheter manifesteras. Nu blir fullmäktige en rätt meningslös inrättning i några månader. Det försvagar demokratin i det långa loppet.

Nej: Därför att det finns, som Sverigedemokraterna själva uttryckte det, ett oppositionsparti i fullmäktige. Jag har tidigare skrivit om det: En samlingsregering borde bestå av alla partier som finns i fullmäktige. Enligt min mening har dessutom Vänsterpartiet minst lika orent mjöl i sina påsar som Sverigedemokraterna. Kommunismen, som fortfarande smyger in i deras partiprogram i synen på det klasslösa samhället, är en gräslig förtryckarregim, i kommunismens namn har människor mördats i miljoner under 1900-talet. Och förtryckandet fortsätter.

Nu har vi gett Sverigedemokraterna öppet spelrum som det enda oppositionspartiet i kommunfullmäktige. De kommande mötena riskerar bli en debatt mellan sju partier å ena sidan, och Sverigedemokraterna å den andra. Vilka kommer att vinna på det? Svaret är självklart!

Demokrati är ett uselt sätt att styra ett land. Så ungefär lär Churchill ha sagt. Men han fortsatt med att be den som hade en bättre idé kunde komma med den till honom. Än har ingen kommit med denna idé. I detta usla sätt att styra länder, och kommuner, så ingår det en del principer. Till exempel att folk har rätt att rösta på vilket parti som helst, även populistiska partier till höger och vänster. Om de får röster och mandat så borde det även ingå att de ska hanteras som alla andra, även om de har grumliga bakgrunder som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Nu har vi valt att inkludera ett av de populistiska partierna, och exkludera ett annat. Det kommer bara Sverigedemokraterna att tjäna på. Och på sikt kommer demokratin att förlora.

Minskande arbetslöshet i Örebro

Ännu fler siffror pekar på hur bra koalitionen och Folkpartiet i Örebro varit för örebroarna och Örebro kommun. Idag redovisas siffrorna för arbetslösheten i november. Arbetslösheten sjunker stadigt och de nya jobben blir bara fler.

I fjol var 7072 örebroare arbetslösa eller i åtgärder. Idag är siffran 6480. Det är en minskning med 600 personer, eller knappt 10 %. Arbetslösheten sjunker i alla grupper. För ungdomar, för utrikes födda. Speciellt intressant kan väl siffrorna för ungdomar vara. Örebro kommuns arbetsmarknadsenhet redovisar en siffra på 10,7%. Det är en hög siffra, men lång ifrån de 33% som oseriösa sossar och vänsterpartister brukar dra till med. Det är också intressant att se att skillnaden mellan riket och Örebro är till Örebros fördel. 10,9 av ungdomarna i Sverige är arbetslösa eller i åtgärder. Också det en hög siffra, men långt ifrån den tredjedel som oseriösa sossar och vänsterpartister brukar skarva ihop.

Antalet varsel ligger idag på en normalt låg nivå. Antalet lediga arbeten ökar och är snart i nivå med 2008. Det går helt enkelt bra för Örebro.

Detta är bara en bekräftelse på hur bra vi skött vårt åtagande. Inom snart sagt alla områden är Örebro idag en bättre plats för att leva, bo, arbeta, studera, besöka än vad den var när sossarna hade makten. När koalitionen ersatte sossarna förändrade vi i grunden vad Örebro stod för. Jag vet nu väldigt många tjänstemän som är oroade för att detta styra, i så många fall kännetecknat av detaljstyrning, hierarkiska maktstrukturer byggda på rädsla, oförmåga att skapa strukturer och strategier, inkompetens inom ekonomi och ledning nu kommer att komma tillbaka. Jag delar den rädslan. Sossarna skapade en egenproducerad arbetslöshet genom slösaktig och inkompetent styrning. Vi har genom den djupaste ekonomiska krisen i världen sedan världskriget, byggt en stabil grund för arbete och välfärd.

Förhoppningsvis ger Valprövningsnämnden örebroarna ytterligare en chans. Koalitionen vann faktiskt även det ordinarie valet. Nu måste örebroarna ges möjligheten att öka skillnaden mellan den utvecklande koalitionen och de stillastående vänsterpartierna med det fåtal röster som behövs för att vi ska ta två eller tre mandat till av sossarna. Med det betyg verkligheten gång efter annan ger oss, borde det vara en självklarhet. För vem vill ha tillbaka den kommun de lämnade efter sig, med dålig kvalitet och en ekonomi som oftast gick med underskott...

Regionfrågan igen

Jag fortsätter att driva regionfrågan. Dels för att jag tror den är viktig. Dels för att ingen annan gör det. Landstinget har i denna fråga, liksom i nästan alla andra, ingen struktur eller strategi för sitt arbete. Vad Örebro läns landstings socialdemokrater vill med landstinget, och hur de vill utveckla det, är höljt i dunkel.

För Örebro är regionfrågan central. Allt mer klarar läget kring hur staten vill hantera de framtida statliga myndigheternas regioner. Storstockholm kommer med största sannolikhet inte att sträcka sig till Västerås, vilket öppnar nya möjligheter för både Västerås och Karlstad, men framförallt för Örebro.

I den gamla Ansvarsutredningen lades grunderna fast för hur en region skulle formeras. Det handlar om att skapa arbetsmarknadsregioner, med inomregionspendling. Det handlar om att bygga en region kring ett universitet och det handlar om att bygga en region kring ett region- eller universitetssjukhus. I den blivande mellansvenska regionen är Örebro den självklara centralorten i ett sådant arrangemang.

Men det handlar om att vi måste sköta våra kort rätt. För något år sedan höll socialdemokraterna i landstinget att skjuta allt i sank, när de ville ha region med Dalarna, Gävleborg och Uppsala. I en sådan region hade knappast USÖ och definitivt inte Örebro Universitet överlevt. Vad de nu vill är som sagt höljt i dunkel.

Därför måste Örebro kommun träda fram. Örebro är den självklara centralorten för den nya regionen med Värmland, Västmanland och Sörmland. Vi har universitetet. Vi har USÖ. Vi har erfarenhet av förvaltning. Vi har läget.

Men alla dessa fördelar kan spelas oss ur händerna om vi inte jobbar strategiskt. Vi måste värna våra egna styrkor på samma gång som vi bygger allianser. I ett trenodssamarbete med Karlstad och Västerås handlar det om att finna en lösning där alla är vinnare. När vi i Örebro säger att vi ska vara centralorten i den nya regionen, måste vi samtidigt säga vilka styrkor Västerås har och vad de kan bidra med, och gynnas av i den nya regionen. På samma sätt är det med Karlstad.

En del gillar inte regionbildningen, inte partier, inte heller politiker. Den inställningen kan man ha. Men om man hårddrar den kommer den att innebära att man hamnar på mellanhand. Staten planerar en ny regionbildning för sina myndigheter. Det kommer att påverka kommuner och landsting. Antingen står man bredvid och reagerar först när allt är på plats. Eller så jobbar man och agerar för att skapa största möjliga nytta för sina medborgare.

Jag tror på att det senare är det riktiga. Det har jag jobbat för de senaste åren. För Örebros bästa. Det jobbet vill jag fortsätta.

En ny tid...

Så har också Sverige drabbats av ett självmordsattentat. Det är skrämmande. Men samtidigt inte oväntat. Varför skulle Sverige vara en del av världen där detta inte sker? Globaliseringen har många konsekvenser, positiva och negativa. Det går inte längre att vara en avskild nation i världens utkant. Hela världen är idag lika mycket centrum som någon annan.

Det verkar som det är en muslim som utfört dådet. Statsministern manade till lugn och sans i sin presskonferens vid lunchen. Det var extra nödvändigt just eftersom det verkar vara ett dåd med religiösa motiv. Riskerna för att enskilda, grupper och partier kommer att ta detta till intäkt för hårdare tag mot invandrare och invandring är uppenbara.

Men slutenhet är ingen väg till fred och frid. Öppenheten är den enda vägen mot ett samhälle som skapar trygghet. Slutenheten skapar osäkerhet mellan länder och mellan människor i olika nationer. Öppenhet skapar möjligheter till närhet mellan människor och kulturer. Dialogen är nödvändig, därför att den lägger grunden till förståelse, och förståelse är grunden för fred.

Samtidigt innebär detta att vi åter måste sätta fokus på vilka värderingar vi vill ska genomsyra vårt samhälle. Den diskussionen måste kunna fortsätta utan att begränsas av en rädsla för om och hur vi eventuellt stöter oss med religioner eller kulturer. Den får heller inte begränsas av den självcensur som tyvärr varit alldeles för vanlig i svensk politik under lång tid. Problem blir inte mindre bara för att man inte talar om dem eller väljer att omtolka dem.

Roliga mail

Ibland får man roliga mail. Detta kom idag:

Hej. Vart FOLKPARTIET-Tiraspol foljer noga verksamheten i ert parti, samla alla artiklar om dig. Aven om vi har bara 18 personer, och vi har inte lange skapat, men vi vill saga till oss ar du en forebild och vi har lar dig. Inverkan av ert parti att ha en mycket stor och positiv. Om mojligt, skicka oss en autograf och foremal, saker med logotypen for den part, enligt en modell for marknadsforing och reklam i staden Tiraspol. Skicka inte denna skrivelse utan uppmarksamhet, ar det mycket viktigt for oss. Jag vill tacka er i forvag. Tack.

Så nu är det bara att jaga Folkpartiartiklar med loggor:)

Sveriges bästa skolor!

Örebro har inte Sveriges bästa skolor. Långt därifrån. Under den förra socialdemokratiska kommunledningen eroderade skoluppdraget totalt. När Skolverket besökte Örebro förra mandatperioden fick skolupplägget svidande kritik. Det saknades kunskapsfokus. Socialdemokraternas många lokala mål, gällande allt mellan himmel och jord, prioriterades högre än läroplanen. Uppföljning av kunskapsmålen var obefintlig. Kvaliteten på rektorerna var i alldeles för många fall undermålig, mycket beroende på att samma socialdemokrater inte sett och prioriterat chefskapet. Lärarna var en bortprioriterad grupp. Mats Sjöström, socialdemokratisk kommunstyrelseordförande tydliggjorde detta i en intervju i tidningen Kommunaktuellt. Där sade han att han valt att ge lärarna lägre lönelyft för att ge Kommunals medlemmar mer. Lena Baastad, som ansvarig för skolorna, klarade inte av att vare sig ge skolorna rätt förutsättningar, eller klara ekonomin. Nödvändiga beslut om skolnedläggningar sköts på framtiden. Tomma lokaler drog resurser från undervisning. Allt detta medförde att skolornas resultat kontinuerligt sjönk.

När vi tillträdde 2007 valde vi att ändra på i princip allt. För oss är lärare viktigare än lokaler, så vi minskade antalet lokaler. För oss är lärarnas löner en viktig rekryteringsfaktor, så vi krävde att lärarna skulle prioriteras. Vi tog i princip bort de lokala målen och krävde istället att läroplanernas mål skulle klaras. Vi strukturerade om och började följa upp, utvärdera och återkoppla. För oss är kunskap åt eleverna den grundläggande uppgiften för skolan, och rätt krav på varje elev en förutsätting att nå kunskapsmålen, så vi började med att tydliggöra kunskapsmålen och att verkligen visa att vi tror på att varje elev kan lära utifrån sina förutsättningar.

Efter snart fyra år har det börjat ge resultat. Örebro förbättras, även om det är från en låg nivå.

Vad visar då detta? Framförallt att lokalt ledarskap spelar roll. I olika media, bland annat Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter redovisas olika funderingar kring vad som måste göras. Sannolikt är det inte mer av detsamma, utan bättre av annat som måste till. En av de viktigaste faktorerna är det lokala ledarskapet.

För mig är skolan den viktigaste lokala politiska frågan. Det finns massor av åtgärder som vi i Örebro måste göra för att vi ska komma vidare mot målet: Sveriges bästa skolor. För Sveriges bästa elever (var och en utifrån sina förutsättningar!). Låt mig peka på några:

Ge lärarna bättre betalt. Folkpartiet vill öka potten för lärarlöner med 25 miljoner redan 2011. Det kommer vi att strida för.
Prioritera rektorernas chefskap. Det är bra att vara chef. Chefen är den kanske enskilt viktigaste faktorn för en bra verksamhet. Därför ska vi fortsätta att stärka chefsrollen.
Satsa på vidareutbildning. Örebro är bland de bästa i landet på att använda statens fortbildningspengar. Men vi måste ha utrymme för att långsiktig planering. Då måste vår ekonomi klara av att ta alla kostnader själv. Där är vi inte nu, men om Folkpartiet får bestämma så är vi där redan 2012.
Låt alla skolor bli självstyrande. Ge rektorer och lärare makten över sin egen vardag. Ta bort den lokala politiska klåfingrigheten. Det räcker med en skolnämnd för all för- och grundskoleverksamhet.
Öka uppföljning, utvärdering och återkoppling. Var tydlig med kunskapsmålen och kräv åtgärder omedelbart då utvärderingen visar på fel utveckling. Rektorernas och lärarna har ansvaret för att ge eleverna kunskaper. Vi vill ge dem befogenheter, och kräva att de tar ansvaret.
Ställ rätt krav på eleverna. Alla elever kan lära. Alla elever kan prestera bättre, om rätt krav ställs, om rätt förutsättningar ges och om ordning och reda skapas.
Just ordning och reda är en av de viktigaste faktorerna för god inlärningsmiljö, främst för de sårbaraste eleverna.
Öka resurserna för elevhälsan. Kuratorer, skolsköterskor och skolläkare är nödvändiga och enormt viktiga för trygga elever med goda resultat.

Detta kommer att kosta pengar. Därför måste det också finnas en intäktssida. En minskad politisk organisation, som följs av effektiviseringar av administrationen där självstyrande enheter är en viktig del, kommer att spara tiotals miljoner per år. Fortsatta prioriteringar av skollokaler måste till. Örebro har fortfarande alldeles för många alldeles för små skolor med ineffektivt lokalutnyttjande. Men det kommer också att krävas att vi som politiker vågar prioritera.

För Folkpartiet är skolan alltid grunden för välfärdsuppdraget. Utan en bra skola inget växande näringsliv, sämre vård och omsorg och även en dålig demokrati. Därför kommer åren 2011 - 2014 att bli skolornas år för Folkpartiet i Örebro!

Stark budget

Idag redovisar vi att sju partier är överens om en ny budget för Örebro. Det är en stark budget som har lagts på den grund koalitionen jobbat med i fyra år. Vi har skapat en ekonomi som är bland de starkaste i landet. Vi har haft överskott i alla de år vi jobbat. Vi har värnat välfärden, och samtidigt klarat av att hålla ekonomin i balans.

Den budget som nu läggs är i huvudsak en tjänstemannaprodukt. Den är i princip en fortsättning av vad det vi gjort 2010, utan nya politiska prioriteringar. Men den är med all önskvärd tydlighet en fortsättning på koalitionens arbete. Något annat hade varit oacceptabelt.

Det har funnits bekymmer med hur oppositionen under denna mandatperiod hanterat ekonomin. Jag har många gånger varit bekymrad över bristen på ekonomisk kompetens hos de ledande socialdemokraterna. När vi var försiktiga i början lanserade Björn Sundin slagordet: "De sparar för att de vill, inte för att de måste!" som senare upprepades av Baastad, Karlsson, Johansson med flera.

När det visade sig att detta sparande var rätt, så blev det tystnad.

När vi jobbat strategiskt för ökade investeringar, var de fel. "Inte så mycket nu, men kanske sen", var då beskedet. Men när torgen och gatorna nu ligger färdiga och det också visar sig hur bra Örebro gått jämförelsevis mot andra även när det gäller arbetslöshet under den djupaste ekonomiska krisen sen världskrigen, är Baastad, Sundin och Karlsson tysta.

När vi jobbat strategiskt och strukturellt med ökade medel för arbetsmarknadsåtgärder, har Baastad och Sundin ropat: "Mer! Tidigare!" Men varifrån pengarna skulle tas var alltid oklart.
När det nu visar sig att arbetslösheten sjunker och att vi ofta gått bättre än rikssnittet så är de tysta.

Det finns enorma risker när sju partier nu ska samarbeta. Det finns en sannolikhet att det inte blir de strategiska och strukturella beslut som vi i koalitionen varit så bra på att hantera. Det finns en risk att det kan bli mellanting mellan ekonomisk kompetens och värnandet av skattebetalarnas resurser å ena sidan, och lö(s)släppt icke-kompetens å den andra. Den avvägningen riskerar ständigt att hamna för långt åt det lö(s)släppta hållet. På kort sikt spelar det inte så stor roll. Men den stabilitet vi arbetat i fyra år för att grundlägga, kan snabbt raseras.

Detta kommer vare sig jag eller någon annan folkpartist att acceptera. Vi vet att en stabil ekonomisk grund är den enskilt viktigaste förutsättningen för att värna välfärden i kommunen. Motsatsen har år efter år visats av tidigare socialdemokratiska kommunledningar. Hittills har inget visat att Lena Baastad på något sätt skulle ha en annan inriktning än Mats Sjöström. Snarare tvärsom. Det skrämmer. Men det sporrar också till fortsatt liberalt ansvarstagande.

(S)lutenhet och rädsla

Under de senaste åren har sossarna i Örebro kommun anklagat oss för att vara slutna. En av de hårdaste kritikerna har varit Jonas Karlsson. Själv menar jag naturligtvis att dessa anklagelser är grundlösa. Vi har skapat ett politisk system där vi varit öppna, ända från de gemensamma omvärldsdagarna (vi har en i morgon) där vi gemensamt ser över vilka utmaningar vi står inför, över beredningen av budgetdirektiven i januari och februari och fram till beredningssammanträden för budgeten som normalt är i maj. Oppositionen har fått vårt material så snart det varit färdigt så att de haft tid att reagera fram till dess beslut ska fattas i kommunstyrelse och fullmäktige.

Nu har Jonas Karlsson bytt organisation. Nu jobbar han tillsammans med landstingsstyrelsens ordförande, Marie-Louise Forssberg-Fransson. Och plötsligt är kraven på öppenhet som bortblåsta. Nu är det (s)lutenhet som gäller!

I morgon ska Landstingsstyrelsen fatta beslut om budget för 2011. Fortfarande finns ingen handling tillgänglig. Oppositionen vet ingenting. Landstingsstyrelsens ordförande sitter i radio och säger att oppositionen får veta i morgon, eftersom man kallat till presskonferens.

Landstinget i Örebro kommun är en organisation som kännetecknas av toppstyrning, av slutenhet och av rädsla. Även när socialdemokraterna i princip styrt helt själva och inte behövt samordna flera partier, har slutenheten varit norm. Denna rädsla för öppenhet skadar landstinget och gör att landstingets verksamheter fungerar sämre än vad de borde kunna göra.

Undersökning efter undersökning visar nu på att Örebro Läns Landsting, under socialdemokratisk ledning, ligger i botten. Som ett av tre (3) landsting har man valt bort valfriheten vad gäller vårdcentraler och inte fått en enda nyetablering. Man ligger fjärd sist vad gäller antalet medborgare per vårdcentral och tredje sist vad gäller effektivitet.

Det hade varit bra om valet 2010 hade inneburit en storstädning i Landstinget där en ny regim hade kunnat skapa goda strukturer för en bättre vård. Nu får vi vänta tills 2014. Fram till dess riskerar örebroarna än mer av slutenhet, än mer av politiskt envälde med mindre valfrihet och en vård där små symbolfrågor får ta över de stora strukturella frågorna som borde hanteras.

O Helga Natt

I går gick O Helga Natt av stapeln igen. Denna gång med Ernst Kirchsteiger, Måns Zelmerlöw, Pauline och den franska tenoren Avi Klemberg. Och inte minst kanske 30.000 örebroare. NA skriver om det.

O Helga Natt är ett helt galet projekt. Vilken vettig människa kan få för sig att göra en allsångskväll i början av december, när risken för kyla, snöglopp och regn(i klimatförändringarnas spår) är mer regel än undantag?

Detta fullständigt galna projekt är ett av de mest lyckade projekten i Örebros moderna historia. År efter år har antalet besökare ökat, produktionen blivit större och allt mer nationellt intressant. När TV 4 nu gått in för att göra denna julshow till en av "sina" produktioner visar det bara på hur viktigt det är med galna människor med galna idéer.

Jag gillar Richard Kennett. Han är verkligen galen på rätt sätt. Utan Richard hade Örebro varit en betydligt gråare och tristare plats att leva och verka i. Det Richard Kennett och hans projekt, kanske mest O Helga Natt, visar är att det finns ett enormt behov av att våga tänka utanför det traditionella.

På samma sätt är, eller borde det vara, i Örebro kommun. Under många långa år har Örebro varit en stad och en kommun där ingen vågat något. I kommunen som organisation har rädslan att göra fel varit större än förmågan att våga och ibland göra rätt, och få kred för det, och ibland göra fel och lära sig av misstagen utan att få pisk. Denna rädsla har varit baserad ända från den dåvarande politiska ledningen, och ner genom såväl administration som politik. Hierarkin har varit cementerad.

Under fyra år har jag jobbat stenhårt med att bryta denna rädsla, denna socialdemokratiska jante-lag som varit en del av Örebros självbild. Det har varit ett hårt jobb och det har ofta varit motvind. Det har funnits en tydlig politisk agenda från den socialdemokratiska partiledningen, med Baastad, Sundin och Karlsson i spetsen, att försöka förstöra, skrämma och i vissa fall förnedra.

Jag har velat visa på hur bra Örebro verkligen är, och hur fantastisk denna stad kan bli. Det handlar om universitetssamarbetet där vi båda är motorer, och där vi drar åt samma håll. Det handlar om en egen organisation i ständig förvandling. Det handlar om alla dessa projekt som jag och vi har sjösatt: Hur man förändrar kommunens organisation på alla möjliga sätt, det handlar om kulturen i staden och kommunen, det handlar om idrottens plats i kommunen, det handlar om kommunen som regionalt centrum - både i länet och landet, det handlar om stadsbyggnad, om jämställdhet, om civilsamhälle, om klimatarbete...

En del har gått fel. En del har varit för ovanligt. En del har gått för fort. Så är det. Det är bara att erkänna. Men vad är alternativet? En kommun som står still och där alla är rädda? En kommunledning som är rädd för ständiga tjuvnyp från en opposition som gör allt för att återskapa denna rädsla som de tidigare använde när de styrde kommunen?

Det har hänt rätt mycket under dessa fyra år. Det mesta har faktiskt gått rätt. Örebro är en betydligt bättre stad och kommun att leva och verka i idag än vad den var för fyra år sedan. Örebro märks i landet på ett helt annat sätt idag än då. Örebro kommun tas som gott exempel på område efter område; ekonomi, jämställdhet, klimat, civilsamhälle, förebyggande socialt arbete, stadsbyggnad, kultur, idrott, turism... Vi syns, vi märks, vi tas som gott exempel på hur vi arbetar och förändrar en kommun och en organisation.

Så tack Richard Kennett för O Helga Natt och alla andra galna projekt du kör som blivit succéer. Och tack för alla dina galna projekt som inte har blivit av utan som visat sig för galna. Det skulle behövas många fler som du!

Och tack Ernst för hur du ledde showen. Det var absolut inte perfekt. Men den som inte sett allt som hände innan, inser inte vilket jobb du hade och hur bra du skötte det! Du är en av de allra viktigaste personerna för den nya, fantastiskt positiva bilden av Örebro!

Vägval 2

På Folkpartiets välbesökta medlemsmöte i kväll enades vi om följande uttalande:

Politik handlar om både pragmatism och ideologi. Väldigt ofta beskylls vi som är politiskt aktiva att inte vara tillräckligt ideologiska. Skillnaderna mellan partierna är för små och otydliga. För oss i Folkpartiet är inte detta en sann bild av verkligheten. Det finns partier som valt bort sin ideologi för maktens och storlekens skull. För dem är det alltid viktigare att söka lösningar som kortsiktigt attraherar flest medborgare än att söka långsiktigt, ideologiskt grundade, hållbara lösningar.

Men liberalismen är just en sådan långsiktig, hållbar, ideologi. Den står i skarp kontrast till andra ideologier. Ett par av dessa är nazism och kommunism. Det är alltid liberaler som hållit rågången öppen mot dessa mörka ideologier. Det är alltid liberaler som valt sida, även när det varit obekvämt.

Idag i Örebro är det politiska läget oklart. Det finns ingen hållbar majoritet som kan bilda en kommunledning. Koalitionen fick, trots betydligt fler röster än vänsterblocket, färre mandat i kommunfullmäktige. Socialdemokraterna har inte den trovärdighet som skulle kunnat attrahera något eller några partier för att skapa en majoritet, annat än Vänsterpartiet.

I det läget har Folkpartiet varit villigt att bilda en blocköverskridande kommunledning i avvaktan på det omval vi alla anser oundvikligt. Vi har velat bygga denna kommunledning på de sex traditionellt demokratiska partierna vi har i kommunfullmäktige. Vi har sträckt ut en hand och sökt en bred lösning.

Denna hand har inte accepterats av Socialdemokraterna. Ett ultimativt krav från deras sida har varit att Vänsterpartiet ska ingå som fullvärdigt kommunledningsparti och erhålla ordförandeposter i samma utsträckning som andra partier.

Detta skapar två problem. För det första innebär det att den ideologiska gräns, som även socialdemokrater i alla år hållit mot Vänsterpartiet, eroderar. För det andra innebär det att det demokratiska systemet undergrävs, när ett parti, Sverigedemokraterna, ställs utanför. Ett samlingsstyre innebär de facto samlingsstyre, det vill säga att alla partier i kommunfullmäktige ingår i samlingsstyret. Allt annat kan ifrågasättas demokratiskt.

Vi kan alla känna att den ideologiska bas som Sverigedemokraterna kommer från, och den sakpolitik de för inom bland annat invandringsområdet där människa ställs mot människa, är oacceptabel. Men samma sak gäller för Vänsterpartiet. Det är inte tio år sedan partiet leddes av en uttalad kommunist. Det finns idag starka krafter att partiet ska bli mer ideologiskt, något som vi inte kan uttolka på annat sätt än att öka det kommunistiska inslaget i partiets politik.

Samtidigt innebär ett nej till den uppgörelse som de fem övriga traditionellt demokratiska partierna accepterat att Örebro kommun riskerar att stå utan en hållbar kommunledning den första januari. Det är också oacceptabelt. Sveriges sjunde största kommun måste ha en politisk ledning.

För Folkpartiet har Koalition Örebro de senaste fyra åren varit ett överordnat mål. Sammanhållningen mellan partierna, och formandet av en gemensam politik, har varit vår uppgift och vårt mål. Det finns ett självändamål att långsiktigt bryta det socialdemokratiska maktinnehavet i Örebro, att bryta den konservatism, stagnation, utvecklingsfientlighet och rädsla, som det långvariga maktbruket från detta parti lett kommunen in i. Vi ser ett omval, delvis baserat på hur Socialdemokraterna arbetade i valkampanjen, som oundvikligt. När vi vunnit detta omval vill vi fortsätta vara en stark eker i det lättrullade koalitionshjulet.

Sett i det perspektivet har vi valt att inte motsätta oss den överenskommelse som fattats. Genom detta skapas långsiktiga möjligheter för ett fortsatt koalitionsstyre i Örebro, något som är till fromma för örebroarna, Örebros utveckling och det demokratiska systemet.

Vägval

I kväll ska Folkpartiet i Örebro fatta beslut om vi ska gå med i överenskommelsen kring den tillfälliga styrningen av Örebro kommun. Det är ingen enkel fråga. Skälet till detta är däremot enkelt: Socialdemokraterna i Örebro har ställt ett ultimativt krav att Vänsterpartiet ska ingå som en fullvärdig medlem i styret. Tidigare har de gamla kommunisterna fått agera som stödparti. Det som nu sker är något nytt. Den gräns som Erlander, Palme, Carlsson och Persson höll klar och tydlig blir nu istället under Sahlin o Baastad en brygga.

Det är ett stort bekymmer. Skillnaderna mellan Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas ideologiska bas är marginell. Kommunismen är världens genom tiderna värsta mördarideologi. Urskillningslöst ställs människa mot människa på grund av religion, politisk uppfattning, arbete eller härkomst. Den nuvarande vänsterledaren kallade sig tidigare kommunist. Nu kallar han inte sig kommunist längre, men...

Så varför, på vilken demokratisk grund, ska v hållas om ryggen medan sd ställs utanför? För oss har det inte redovisats några hållbara skäl. Riskerna för demokratin och för att de som ställs utanför (sd) är de som tjänar mest på att slippa ta ansvar för kommunen. Är det en rimlig politik? Har inte de olika hanteringarna av SD i Skåne visat att det motsatta är bäst? Där de får ta ansvar backar de. Där de står utanför växer de.

I den andra vågskålen finns ansvaret för kommunen och koalitionen. Kommunen måste styras. Beslut måste fattas. Under fyra år har vi i Folkpartiet haft huvudansvaret för detta och lyckats fantastiskt väl. Det kommer vi att fortsätta med. Vi har dessutom lett koalitionen. Vi ser det som en av de viktigaste vägvalen för Örebro. Örebro behöver fler år utan socialdemokrater i kommunledningen. De står för stagnation, förändringsovilja, konservatism och rädsla. För ett framgångsrikt Örebro behöver vi i koalitionen få fortsatt förtroende, något som flest örebroare ville. Koalitionen fick 2500 fler röster än vänsterblocket, inte att förglömma.

Snart ska medlemmarna fatta ett beslut om hu de väger de olika alternativen. Det är demokratins kärna!

Dolda bidrag

Det verkar inte bli någon lagstiftning för att göra alla partibidrag offentliga. Det är inte bara dumt, det är dåligt och illa för demokratin. Tyvärr verkar moderaterna i regeringen kört ångvälten över de andra allianspartierna och ingen har vågat stå upp för den självklara principen: Alla ekonomiska bidrag, såväl i pengar som resurser, ska vara offentliga.

Socialdemokraterna har börjat svänga, men som jag förstår det innebär det bara att de vill att de pengamässiga bidragen ska vara offentliga. Deras största bidrag kommer från alla de fackliga förtroendevalda som gör extrajobb åt partiet. Folkpartiets Carl B Hamilton har beräknat att värdet av dessa tjänster uppgår till hundratals miljoner. Det vore självklart att dessa fackbidrag också skulle tydliggöras, eller än hellre, förbjudas.

Jag menar att det är oacceptabelt att pengar som ska gå till fackligt arbete på arbetsplatsen istället används för partipolitik. När det handlar om offentliga arbetsgivare innebär det att skattepengar oavkortat går till ett enda parti. Alla skattebetalare, oavsett vilket parti man stödjer, lägger alltså extraresurser till socialdemokraterna. Odemokratiskt - absolut.

Än värre blir det efter ett val som årets. Hur kan LO nu motivera att man använder pengar och resurser till att stötta bara ett parti? Socialdemokraterna är inte arbetarnas parti längre. Bara en dryg femtedel av de med jobb röstade på (s). Den ohälsosamma kopplingen mellan dessa två gigantiska maktcentra borde en gång för alla brytas. Det skulle sannolikt skynda på sotdöden av det mest konservativa av alla Sveriges partier, d.v.s. socialdemokraterna. Men det kan säkerligen också innebära nystarten av ett nytt parti som i sig bär med sig de goda delarna av den socialdemokrati som en gång stod för arbete, bildning och kultur.

Men moderaterna har i princip samma problem. Det är ofattbart att detta nya arbetarparti tar över det gamla arbetarpartiets usla hållning. Trovärdigheten för såväl statsministern som finansministern, som i alla andra sammanhang pratar om öppenhet och stabilitet, blir i detta läge noll. Vad har man att dölja? Vilka bidragsgivare riskerar man att mista? Vilka kopplingar vill man inte visa?

Folkpartiet har länge drivit frågan om total öppenhet i fråga om partibidrag. Nu viker sig mitt parti än en gång i frågan. Det är dåligt. Folkpartiet och Centerpartiet borde ta ett eget initiativ till en lagstiftning som kräver total öppenhet för alla bidrag och sedan söka ett brett parlamentariskt stöd för denna lagstiftning. Sedan får väl de två stora bidragstagarna redovisa om de verkligen står för öppenhet eller om Sverige även i fortsättningen får stå vid skampålen.

Örebro som regionalt centrum

Sedan jag tillträdde som kommunstyrelseordförande har jag arbetat för att Örebro ska bli det naturliga regionala centrumet, såväl för länet och arbetsmarknadsregionen som för den nya mellansvenska regionen. Jag har velat bryta med den tradition som tidigare kommunledningar arbetat med, en tradition där Örebro bara skulle vara starkt, bara skulle vara centrum och därmed alltid ha allt. Min vision är att Örebro ska vara ett starkt centrum, men ett vänligt och delande centrum.

Under fyra år har jag jobbat på det uppdraget. Det har varit svårt att få kommunen som administrativ enhet att acceptera det. Det finns också politiska skiljelinjer.

Inte förrän kommunen fick en ny chef, en som kom helt utifrån med nya ögon, så började visionen få fötter. Genom Staffan Isling har Örebro fått en enorm utveckling som regionalt centrum i länet. Han har till exempel numera kommundirektörsträffar med alla länskommuner.

Detta arbete vill jag fortsätta. Jag har bett kommundirektören analysera ett stort antal utvecklingsvägar som skulle stärka regionen, hela regionen. Det handlar om att hitta administrativa vägar som stöttar många kommuner. Upphandling, lönehantering, miljöskydd o.s.v. På många områden kan vi söka gemensamma lösningar. All verksamhet behöver inte heller ligga i Örebro. Kan vi stötta arbetsmarknaden i en kommun genom att lägga en verksamhet där, varför inte? Bara vi är kostnadseffektiva och kvalitetsskapande.

Det handlar också om näringslivet. Örebro måste stärkas som näringslivscentrum, men vi ska inte konkurrera med våra grannkommuner. Det spelar väldigt liten roll om ett nytt företag etablerar sig i Kumla, Hallsberg, Nora eller Lindesberg istället för i Örebro. Det är ändå väldigt sannolikt att de flesta hamnar här, att många bosätter sig här, handlar här och använder den större stadens kulturutbud.

Här finns en skarp skiljelinje mellan oss och socialdemokraterna. De har hittills i alla frågor drivit på att Örebro ska ha allt. Det har funnits en konkurrenssituation främst mellan Örebro, Kumla och Hallsberg. Detta måste brytas. Jag vill samarbeta med Kumla och Hallsberg, om kombiterminal och verksamhetsområden, om miljöteknik och vägar och järnvägar. På samma sätt vill jag att vi jobbar med våra andra länskommuner.

Och vi är på väg. De senaste kommunstyrelsesammanträdena har vi haft några små ärenden som är pusselbitar i ett större pussel. Det handlar om att stötta Karlskoga kring det så kallade X22 projektet. Det handlar om att stötta Kumla kring filmstudion. Det handlar om att stötta Hallsberg som järnvägsknutpunkt.

Mer finns att göra. Jag har varit i Nora och pratat järnväg. Jag har pratat risken för att ÖBO konkurrerar ut de andra kommunernas bostadsbolag med såväl centerpartister som sossar i många länskommuner. Jag har pratat gemensamma visioner kring pendling och boende med flera kommunföreträdare i våra grannkommuner. Visst finns det en sannolikhet att en professor på universitetet gärna skulle bo vid vackra Norasjön eller sköna Lindesjön om det fanns bra pendling.

Örebro har allt att vinna på att än mer bli ett vänligt regionalt centrum. Ett starkt centrum som ser möjligheterna med att samverka med, och ibland till och med stötta, grannkommunerna.

Överraskande Örebro. Överraskande starkt. Överraskande vänligt.

Kommunal representation

I en artikelserie i Nerikes Allehanda skriver tidningen om den kommunala representationen. Man redovisar dels den totala omfattningen av representation, både intern och extern, och ett antal felaktigheter.

Vad gäller felaktigheterna finns det inga skäl att inte stötta tidningen i frågan. Det måste hela tiden vara kvalitetsförbättringar när det gäller kommunens administrativa system. Representation är och ska vara genomskinlig och möjlig att följa upp och kontrollera.

Däremot kan man ifrågasätta de överord som vänsterpartisten Murad Artin tar till. Artin säger så här enligt tidningen:

– Det är förskräckliga siffror, menar Murad Artin, kommunalråd för vänsterpartiet.

Vad menar han egentligen med det? Att den externa representationen, knappt 2 mkr är för stor? Vad vill han i så fall dra in på?

Eller vill han dra in på den interna representationen? Inser han vad det innebär?

Örebro kommun har, lite beroende på hur man räknar, 11.000 anställda. Om vi vill ge den personal som gör ett så fantastiskt arbete en uppmuntran en gång om året, ett julbord till exempel, så skulle det kosta upp emot 3,8 miljoner kronor. Är det dessa pengar Artin vill åt? Vill han inte att det ska vara möjligt att uppmuntra personalen? Tycker han att vi gör för lite för att ge den personal som jobbar så hårt något bevis på att vi gillar deras jobb?

Nu är det inte så att alla i personalen får julbord. Men vi menar att det är viktigt att på olika sätt visa att vi tycker att personalen gör ett bra jobb. Representation kan vara något så enkelt som att man bjuder personalen på ett adventsfika, en midsommarlunch eller att kommunen tar kostnaderna för fikat efter ett utbildningstillfälle.

Murad Artin och Vänsterpartiet har under flera tillfällen de senaste åren visat sig förmögna till många och stora överord och överdrifter. Detta är ytterligare ett exempel. För mig, som har haft ansvaret för personalpolitiken de senaste åren, har det varit viktigt att skapa goda förutsättningar för en bra personalpolitik, en effektiv organisation, och en organisation som skapar kvalitet. Det har jag lyckats betydligt bättre med än den kommunledning som Artin tidigare var en del av.

Sett i det perspektivet har kanske den ökade interna representationen faktiskt lönat sig. För att skapa en effektivare organisation har det behövts massor av möten. Bra möten kan ha krävt såväl en kaffe med bulle som en salladslunch.

Men visst är det enklare att ropa: "Det är förskräckliga siffror!"

Populism...

Bränder i Vivalla

Ytterligare en brand har ägt rum i Vivalla. I en gymnastiksal igen denna gång. Det är oacceptabelt.

Trygghet handlar om många olika saker. Det kan handla om att barn kan gå till skolan utan att behöva vara rädda för mobbning, eller kränkande behandling. Det kan handla om att äldre känner trygghet och säkerhet om de bor hemma, eller på äldreboenden av olika former. Det kan handla om att kvinnor kan gå ensamma över stan en sen lördagskväll.

Men det handlar inte minst om att människor ska kunna känna sig trygga i sina hem och bostadsområden. När tryggheten eroderar i den omgivning som ligger en närmast, skapar vi ohållbara situationer.

Det är i det perspektivet man måste se de båda bränderna i Vivalla. Vivalla är sedan många år ett så kallat "utanförskapsområde". En del vill inte att man ska säga det. De tror det är bättre om man döljer det uppenbara bakom politiskt korrekta omskrivningar. Men sanning och öppenhet är alltid bättre när man arbetar med demokrati och politik. Vivalla, men tyvärr inte bara Vivalla, saknar många av de förutsättningar som andra bostadsområden har för att skapa innanförskap, integration. Det handlar om jobb - för få av de som bor i Vivalla har ett jobb att gå till. Det handlar om bidragsberoende - för många av de som bor i Vivalla är beroende av bidrag. Det handlar om samhällsengagemang - för få av de som bor i Vivalla är engagerade i föreningar, organisationer, nätverk - det civila samhället.

Det handlar också om trygghet. I Vivalla är tryggheten mindre och brottsligheten högre än i andra bostadsområden. De två skolbränderna är bara de senaste, övertydliga exemplen på detta.

Detta kan inte fortsätta. Vi måste både agera omedelbart och långsiktigt.

Omedelbart: Jag har idag bett kommunledningskontoret undersöka vilka åtgärder som vi ska genomföra för att se till så att riskerna för ytterligare bränder eller liknande brott minimeras. Vi måste gå igenom alla möjligheter för att öka den trygghet som nu alltför många berövas.

Långsiktigt: Koalitionens arbete med nya arbetsplatser i Vivalla måste få upp takten. Örebroportens och ÖBOs styrelser måste omelbart fatta de nödvändiga besluten som gör att den inriktning vi slagit fast i våra budgetar blir mer än ord. Grävskoporna måste igång!

ÖBOs arbete med att förändra Vivallas struktur måste igång NU! Stora, ensartade bostadsområden skapar i sig problem. Vivalla måste bli ett attraktivt bostadsområde med lägenheter, villor, bostadsrätter, affärer, kultur, sport och fritid.

Vi måste bygga ihop Örebro. Vivalla ligger alldeles för separerat från staden. Planeringen för att däcka över motorvägen och skapa kommunikation, bostäder och arbetsplatser mellan Vivalla och Baronbackarna måste prioriteras.

Örebro är en fantastisk stad. Men det är en stad med många utmaningar. De utmaningarna kommer inte jag att tveka att lyfta för att lösa!

Zlatan

Nyss hyllade Zlatan sitt Malmö på Fotbollsgalan. I går avgjorde han Milanoderbyt. Fantastisk livsresa den mannen gjort. Vilken framåtanda. Vilket entreprenörskap!

Det finns en enorm inneboende kraft i alla människor. Alldeles för ofta är det samhällets synliga eller dolda ramar som begränsar kraften. Alldeles för ofta är det politiska system som gör aktiva, kraftfulla invandrare till beroende inaktivister.

Men där sker nu en förändring. Med Erik Ullehag och Folkpartiet vid rodret kommer integrationspolitiken att förändras radikalt. Socialdemokraternas mångåriga arv att göra människor bidragsberoende, inaktiva och utanför kommer att brytas.

Det är på tiden.

Förtur

Såväl Nerikes Allehanda som Radio Örebro berättar om universitetets begäran om förtur i tomtkön för en nyckelperson för universitetet och den nya läkarutbildningen. Jag uttalar mig i båda media om det rätta i att ge förtur.

Min mening är dessutom att det i många fall är för svårt att få förtur i tomtkön i Örebro. Varför? Är det inte bara eliten som gynnas på de vanliga örebroarnas bekostnad? Om man reagerar med magen är det så. Men som politiker och ledare för ett Örebro i utveckling kan man inte göra det. Frågan är nämligen mer komplicerad än så.

Örebro växer, förändras och utvecklas som aldrig förr. Koalitionen som lett Örebro de senaste fyra åren har skapat enormt goda förutsättningar för Örebro och örebroarna. Tusentals nya örebroare flyttar hit för att Örebro blivit så bra. Företag växer i en utsträckning som tidigare inte skådats. Arbetslösheten minskar kraftigt. Ekonomin är urstark och skapar förutsättningar för ännu mer utveckling, fler och bättre jobb och ännu bättre välfärd.

Men utvecklingen kommer inte av sig själv. Kommunledningens strategiska arbete med förändring och utveckling spelar en viktig roll. Vårt samarbete med universitetet är unikt. Vårt arbete med nyföretagande och växande företag spelar roll. Det är i det sammanhanget ett arbete med att skapa bättre förtursregler måste sättas in.

Under de senaste fyra åren har jag rätt många gånger fått samtal från företagare och från universitetet som visar på problemen med att rekrytera toppkompetens till Örebro. Ibland flyttar dessa toppkrafter till det socialdemokratiskt styrda Kumla, med som det verkar betydligt generösare regler. Men oftare blir de kvar i Stockholmsområdet.

Det innebär att Örebro riskerar att tappa toppkompetens. Utvecklingen blir sämre för såväl företag, universitet som kommun. En sämre utveckling leder till färre jobb i framtiden. Med fler välavlönade i Örebro ökar handeln och skapar nya arbetstillfällen. Det gynnar alla örebroare men framförallt de som söker de enklare jobben inom handel och service. Fler toppkrafter inom universitet och företagande skapar bättre företags- och forskningsklimat och ger oss enorma möjligheter att utveckla staden, jobben och välfärden.

Alternativet, att som rätt många av de som skriver inlägg på na.se, att låtsas som om den enda rättvisan är att låta alla alltid stå i samma köer, innebär stagnation, sämre utveckling och på sikt färre jobb och sämre välfärd.

Socialdemokraternas bekymmer, Folkpartiets möjlighet

I en artikel på DN debatt den 17 oktober beskriver Anders Lindholm, Demoskop, grunden för det socialdemokratiska moras vi nu ser.

Andelen svenskar som ser sig som socialdemokratiska till ideologin är bara 23 %. Och andelen minskar. Samtidigt ser sig bara 67 % av de som röstar på socialdemokraterna som just socialdemokrater. Den sannolika kärnan av socialdemokrater är alltså ungefär 15 %. Det finns en stor möjlighet att partiet nu i rask takt är på väg ner mot dessa tal.

Tidigare har socialdemokraterna kunnat attrahera väljare som inte beskriver sig som ideologiska just därför man varit statsbärande. Men partiet är inte statsbärande längre. Och det kommer att bli allt mindre statsbärande i takt med att man fortsätter att vara oppositionsparti. Inför valet 2014 kommer det knappast att finnas någon i sossetoppen som kommer att ha ministererfarenhet, framförallt inte om SSU får bestämma.

Det är övertydligt att socialdemokraterna just nu både saknar politik och personer som kan personifiera den otydliga politiken. Om man åter går till DN och dagens ledare så pekar den på det problem som är partiets centrala bekymmer."Inom socialdemokratin finns en djup ovilja mot förändringar. Det kan kallas trygghet, men också konservatism." Problemet för socialdemokraterna är att om man ändrar denna partistruktur så är det ett helt annat parti som ser dagens ljus.

För Folkpartiet är utmaningen helt annorlunda. Vi har enorma möjligheter att växa, att attrahera de liberaler som finns inom alla andra partier. Genom en fortsatt målmedveten satsning på en politik för förändring, på att våga lyfta de svåra frågorna som behöver svar inför framtiden: integration, människovärde, det offentligas roll, människans växt och utveckling, internationalismens utmaningar och så vidare, så kommer vi att lyfta. Det är en politik som inte kommer att stryka alla medhårs. Men den kommer att som alltid med liberal politik och med liberala politiker att vara framåtsyftande och söka lösningar för framtiden.

Ett parti (s)om andra

Valet 2010 visade på hur heterogent det svenska politiska samhället är. De politiska skiljelinjerna går kors och tvärs över landet och förenar och skiljer människor och landsdelar. Det handlar om stad mot landsbygd. Det handlar om arbete och tillväxt mot bidrag och stillastående. Det handlar om internationalism mot nationalism. Och så vidare.

Socialdemokraterna har inte lyckats med att skapa en trovärdig politik för det Sverige som växer. Det var tydligt redan 2006 men blir övertydligt nu. Samma problem finns för broderpartierna runt om i Europa. Socialdemokratin är inte svaret på någon av dagens och morgondagens frågor.

Det ska bli intressant att följa den omprövning socialdemokraterna nu genomgår. Kommer de att lyckas? Jag har i tidigare bloggar skrivit om imploderande partier. Partier som varit statsbärande, men som inte lyckats formulera nya visioner och därmed i princip försvunnit. Jag tror socialdemokratin är på väg åt samma håll. Socialdemokratins 1900-talslösningar och starka kopplingar till olika cementerande samhällsfunktioner som LO kommer att snabba på utvecklingen. Partiet kommer att bli ett parti som andra. Toppa på kanske 25 - 30%, göra dåliga val och bara få 12%.

Socialdemokraterna är alltså ett parti som alla andra. Det märks också på den diskussion om framtiden som nu börjat. Den sker inför öppen ridå. Det hade aldrig hänt tidigare då allt skedde bakom stängda dörrar. Otaliga är de berättelser om hur arbetarkommuner och riksdagsgrupper blivit uppläxade av de starka männen (och ibland kvinnorna) ibland på sätt som är ofattbara för oss som är vana vid en annan partikultur. I det stora partiet kunde detta ändå hållas internt, hos oss andra hade det inneburit avhopp och mediala artiklar. Men även här blir nu socialdemokraterna ett parti som alla andra.

Denna utveckling är bra. Bra för Sverige. Bra för demokratin. Bra för utvecklingen. Nu återstår bland annat att bryta den koppling som fortfarande finns till den korporativistiska 1900-tals socialdemokratin. I huvudsak handlar det om att bryta den partimässiga kopplingen med facket och de risker för korrumperande system det handlar om. Förhoppningsvis sker den utvecklingen snabbt nu när det inte finns någon tydlig s-majoritet bland LOs medemmar, och där socialdemokraterna sannolikt knappast har en majoritetsställning hos medlemmarna i flera förbund.

Svenska Kammarorkestern!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

har inte bloggat på ett par månader. Beror på många saker. Tiden efter ett val kan användas till att fundera över många saker, både inom och utanför politiken.

Men ibland blir man tvungen.

Förra veckan hade vi styrelsemöte i Länsmusiken. Det var som de flesta styrelsemöten, inte speciellt spännande. Som avslutning fick vi en tidning "OPUS", nummer 31, och VD Sverker Gawell bad oss läsa de sidor som handlade om Svenska Kammarorkestern. Mötet slutade lite tidigare än vad jag väntat. Så jag tog en sväng runt Vasakonditoriet, satte mig med en espresso och läste.

Måste säga att jag blev rörd. Rörd över hur journalisten beskrev Svenska Kammarorkestern. Rörd över hur fantastisk orkestern, de enskilda musikerna, dirigenten, personalen kring orkestern egentligen är. Rörd över att vi i Örebro har denna fantastiska orkester alldeles inpå knutarna.

För några år sedan gjorde den dåvarande kommunstyrelseordföranden, Mats Sjöström, och jag upp om hyfsat långsiktiga villkor för orkestern. Nu är det snart dags att göra detsamma igen. Jag hoppas verkligen att det finns en partiöverskridande enighet om Svenska Kammarorkesterns värde. Visst kan det vara spännande att tala om nya konserthus. Som politiker är det enkelt att visa på handlingskraft genom byggnader. Men för orkesterns skull måste det finnas en ekonomisk bas, byggd på kommunala långsiktiga bidrag, som gör att kvaliteten kan bibehållas, breddas och spetsas. Här kommer jag och Folkpartiet alltid att göra allt för att vara garanten för en stark Svenska Kammarorkestern i Örebro.

2500 fler glada örebroare

Det går att säga mycket om valet i Örebro. Vem som vann, och vem som förlorade. Hur valsystemet ser ut och vad det får för konsekvenser. Om valrörelsen varit smutsig eller ej och om det förekommit valfusk, eller bara dålig valetik.

Man kan konstatera:

Att Koalition Örebro har 2,9 % övertag på S och V i kommunvalet.
Att Koalition Örebro har nästan 2500 fler väljare än S och V i kommunvalet.
Att med en full proportionalitet skulle Koalition Örebro fått 31,6 mandat - avrundat till 32 mandat i kommunfullmäktige, d.v.s. bara ett mandat från egen majoritet.
Att tre av koalitionens partier minskade med drygt 3000 röster, men att de två andra ökade med över 4000 röster. Koalitionen har alltså mer än 1300 röster fler 2010 än 2006.
Att även V minskade sin väljarandel.
Att de partier som minskade har haft de tydligaste ansvarsområdena.
Att Centerpartiet har drygt 4000 röster, bara 500 färre än SD, men bara hälften av SD,s mandat.

Att ett av de tydligaste skälen för att det inte finns möjlighet för något av Koalitionspartierna att jobba ihop med (s) i en allians är att (s) under fyra år, inte några dagar, arbetat med smutskastning av våra partier och oss politiker.
Att denna smutskastning nådde nya höjder, eller kanske lägsta nivåer, under valrörelsen 2010.

Att jag de senaste dagarna fått tiotalet mail, meddelanden på Facebook och telefonsamtal från människor som upplevt allt ifrån rosutdelning vid vallokaler, över hotfulla stämningar vid vallokaler när man valt att ta "fel" valsedel, till utdelning av färdigilagda valkuvert. Nu återstår det att värdera detta och fundera över rätt väg att gå vidare.

Att 2500 fler örebroare blir glada vid ett Koalitionsstyre än med ett vänsterstyre!

Valanalys: Koalitionen leder, socialdemokratisk smutskastning

Snart kan vi summera årets kommunalval. De två huvudtema som finns är;

För det första: Att örebroarna röstat för att koalitionen ska fortsätta styra i Örebro.

För det andra: Att en av de smutsigaste valrörelserna, och mandatperioderna, någonsin nu är slut.

Just nu leder koalitionen röstsammanräkningen med drygt 2000 röster, eller knappt 3 % av antalet avgivna röster. Ännu återstår de förtidsröster som avgavs på valsöndagen, samt de röster som avgivits i utlandet. Som läget är nu är det alltså en klar övervikt för en fortsatt koalitionsregering.

Men vad vi har idag är en Bush – Gore effekt. Socialdemokraterna, som i många avseenden faktiskt kan liknas vid George W Bush, har tack vare ett orättfärdigt valkretssystem ökat mer än vad väljarna önskat. Valkretsarna gynnar stora partier på mindre partiers bekostnad. I nio fall av tio har det gynnat (s) och deras maktbas. (S) har varit väl medvetna om detta och effektivt blockerat de önskningar om förändringar som framförallt jag och Folkpartiet drivit. De har struntat i om demokratin kommer i kläm, eftersom det gynnat det parti som har makten som ideologi och som också alltid låter målen helga medlen.

Precis som i presidentvalet i USA för tio år sedan kan vi alltså efter valet få en regim som inte stöds av den befolkning den säger sig företräda. Örebro har inte röstat för en socialistisk majoritet. Örebroarna vill inte ha mindre frihet och mer tvång. Men ett odemokratiskt system, konstruerat av (s) kan göra det möjligt.

Under fyra år som kommunstyrelseordförande har jag kunnat se hur oppositionen bedrivit kampanj mot koalitionen. Sällan har det varit med blanka vapen. Personangreppen har varit norm. Det har funnits mycket lite av egen politik och väldigt mycket av hur illa koalitionen skött kommunen.

Det har varit mycket tydligt att angreppen haft stöd i den yttersta ledningen hos (s). Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin har haft en mycket tydlig agenda. Angrepp är bästa försvar. Under hela mandatperioden har vi kunnat se detta arbete. Ett av de tydligaste exemplen är de brev till företagarna (på kommunens bekostnad) som Baastad och Karlsson flera gånger skickat. De beskriver en negativ utveckling av företagandet i kommunen, när bilden varit den motsatta. Men det är bara ett av många.

Under valrörelsen har denna strategi blivit övertydlig. Precis som George W Bush har de använt smutskastning som norm. Överorden, och även lögnerna, har varit deras vapen. Hyresgäster i ÖBO har fått höra att en försäljning kommer att innebära att de måste flytta från sina lägenheter. De har påstått att Folkpartiet vill slänga ut invandrare ur Örebro. De sprider rykten om koalitionsmöten som handlar om nya besparingar, möten som överhuvudtaget inte existerar. De presenterar filmer med felaktig statistik. De skapar nätsidor om politiska resultat som inte finns. Allt för att misstänkliggöra, smutskasta, vinna valet.

På valdagens morgon fick rätt många örebroare ett socialdemokratiskt flygblad i sin brevlåda med koalitionens kommunalråd på bild. Rubriken handlade om att vi ville införa stupstock i Örebro. Lögnen som norm. Personangreppen som norm. Smutskastningen som politiskt vapen. Socialdemokraterna, med Lena Baastad i spetsen, har infört en ny politisk agenda i Örebro.

Till detta kan man lägga alla de tveksamheter kring hur man fått upp valdeltagandet i utanförskapsområdena. Den polisanmälda valskolan verkar tyvärr bara vara en liten del i ett betydligt större spel, där (s) agerat valpolis och fått människor att rösta mer eller mindre kollektivt. Detta kollektiva röstande är något som är totalt emot de demokratiska grunder vi bekänner oss till. Även i de värsta diktaturer, där röstandet är en fasad, brukar man låtsas som om varje människa gör ett eget val. Men i socialdemokraternas Örebro är röstandet en kollektiv handling.

Nöje(s)land eller jobb

Socialdemokraterna vill ha ett stort nöjesland i Vivalla. Ytterligare ett av de många knasiga projekt som partiet lanserat eller drivit när de hade makten.

Folkpartiet satsar istället på jobb, trygghet, skola och att bygga ihop hela Örebro. Så här ser vårt program ut:

Fyra punkter för en tryggare stad med ökat innanförskap.


1) Arbetslinjen är vägen till innanförskap!

Örebro har av tradition en högre arbetslöshet än rikssnittet. Skillnaden har varierat men normalt legat på en dryg procentenhet högre än riket. Det finns olika förklaringar till detta. Bland annat spelar det roll att vi har ett universitet, där studenter samtidigt söker jobb och studerar och därmed blir en del av arbetslöshetsstatistiken.

Samtidigt har Örebro många utanförskapsområden. Det är områden som kännetecknas av bland annat hög arbetslöshet och högt bidragsberoende. Vägen till arbete och innanförskap måste bli tydligare och rakare. Det handlar om olika åtgärder som tillsammans skapar bättre möjligheter för individerna att ta ansvar för sin egen situation och skapa sin egen framtid. Vi vill peka på tre förbättringsområden:

a) Snabbare Svenska För Invandrare (SFI) i samverkan med företag och föreningar. Introduktionstiden måste kortas. Alla nyanlända måste få möjligheter att nå sina SFI-mål inom ett år. Det innebär bland annat att utbildningen än mer måste individualiseras, att utbildning och praktik samverkar och att fler utförare, bland annat föreningar, kontrakteras för genomförandet.
b) Bättre skolor. Redan nu pågår ett arbete för att öka kunskapsnivåerna i skolorna i utanförskapsområdena. Vi menar att detta arbete måste intensifieras. Ett sätt att nå dit är att ge dessa skolor möjligheter att rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär ökade differentieringar i lönesättning, där de bästa lärarna också ska få de högsta lönerna.
c) Bonus till bra skolor i utsatta områden. Om skolan ska kunna vara en murbräcka för integrationen måste skolorna i utsatta områden vara de bästa skolorna. Vi föreslår att det införs en tillfällig bonus till skolor i utsatta områden för att stimulera till resultatförbättringar. Bonusen ska utformas så att den belönar de skolor som uppvisar de största mätbara resultatförbättringarna, exempelvis på nationella prov. Satsningen bör avgränsas till ett antal skolor inom ramen för de stadsdelar (idag 38 stycken) som omfattas av så kallade lokala utvecklingsavtal. Satsningen omfattar 20 miljoner kronor per år från 2012 och totalt 60 miljoner kronor under mandatperioden.
d) Nyanlända ska erbjudas medborgarkurs. Vi föreslår att alla nyanlända ska erbjudas en medborgarkurs som ger en introduktion till det svenska samhället och dess grundläggande värden och innebörd av demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
e) Snabbare ut på arbetsmarknaden. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete har legat på sju år för nyanlända invandrare. Det är orimligt. Vi inför nu snabbare kontakt med Arbetsförmedlingen, etableringssamtal för tidig matchning av boende och arbetsmarknad, nystartsjobb, jobbpraktik med svenskstudier – allt för att människor som flytt eller invandrat till Sverige snabbare ska komma in på arbetsmarknaden och klara sin egen försörjning.
f) Inga bidrag utan motprestation. Det är otroligt lätt att fastna i bidragsberoende. Det sker på kort tid. Vi menar att den bästa vägen att minska denna risk är att alltid kräva en motprestation för ett kommunalt bidrag. Det innebär att den som söker ett bidrag också ska vara medveten om att kommunen kommer att kräva en motprestation. Det kan vara att göra arbeten som ligger utanför ordinarie arbetsmarknad, att hjälpa till inom civilsamhället eller att göra nödvändiga utbildningar färdiga.

2) Privata företag och socialt företagande i utanförskapsområdena!

Koalition Örebro har nu ett program färdigt för hur man genom förnyelseprojekt ska öka arbetsplatserna i Vivalla. Det handlar om att bygga om och bygga till fastigheter kring Poesigatan för att där dels skapa större arbetsplatser, dels så kallade ”Bokaler”. En ”Bokal” är en fastighet där det både ryms en lägenhet, på övervåningen, och en affärslokal, på undervåningen, speciellt lämpade för småskalig verksamhet. Kommande år kommer ett gemensamägt bolag mellan ÖBO och ÖrebroPorten AB att starta förädringen av Vivalla.

Vi vill nu gå vidare med denna plan. Vi vill skapa ytterligare ”Bokaler” i fler områden. Uppdraget ska gå till det gemensamägda bolaget. Vi vill att dessa ”Bokaler” ska vara väl utrustade för småskalig verksamhet och för socialt företagande, med all den IT-infrastruktur och annan service som krävs. Hyran ska anpassas till vad en nystartad verksamhet klarar, med en låg ingångshyra och därefter en ökande hyresnivå, gärna i förhållande till omsättningen.

Vi menar dessutom att ”Bokalbolaget” ska skapa andra servicevägar. Nystartade företag kan få hjälp med att finna revisorer, juridisk hjälp, ekonomisk vägledning, reklam- och försäljnings rådgivning och så vidare genom en ingång från ”Bokalbolaget” ut mot företag som jobbar inom dessa områden.

Speciellt viktig är det att ”Bokalbolaget” har en undersökande och öppen attityd mot företag inom den civila sektorn. Sociala företag kan i många fall vara bryggor mellan utanförskap och innanförskap. Här menar vi att ett ökat samarbete mellan kommunen, Näringslivskontoret, Ideellt UtvecklinsCenter (IUC) och ”Bokalbolaget” kan medverka till många nya arbeten för människor utanför arbetsmarknaden.

3) Bygg ihop staden. Ny stadspark mellan Nya Hjärsta/Vivalla och Baronbackarna, nya fotbollsplaner mellan Oxhagen/Varberga och Trängen!

Örebros delning beror delvis på den stadsbyggnad som grundlades för 50 år sedan. När de stora vägarna lades ut skapades en stad med barriärer. Stadsdelarna väster och nordväst om E18/E20 har haft en sämre utveckling än övriga staden. Det är nu dags att ta ett stort tag i dessa frågor.

Vi föreslår nu att motorvägen genom Örebro täcks över. Dels mellan Vivalla/Nya Hjärsta å ena sidan och Baronbackarna å den andra. Den så kallade Betesparkenskogen mellan Vivalla och Nya Hjärsta görs om till en ljus och inbjudande stadspark med stora möjligheter till idrott. Vi kan tänka oss såväl konstgräsplaner och skateboardparker som mer traditionella löpspår och promenadslingor.

På samma sätt föreslår vi en övertäckning av området mellan Oxhagen/Varberga å ena sidan och Trängen å den andra. En sådan övertäckning kan användas för bland annat konstgräsplaner för fotbollsspel vid Trängen.

Det är viktigt att vi ökar möjligheterna till kommunikation mellan de västra stadsdelarna och centrum av Örebro. Därför är det nödvändigt med fler promenadvägar, cykelstråk och även anpassad biltrafik över motorvägen. Vi vill skapa fler levande stadsdelar där människor rör sig, allt för en ökad trygghet.

Övertäckningar av motorvägen skapar stora utmaningar. Dels rent tekniska: Är det möjligt att täcka över stora vägavsnitt? Dels ekonomiskt: Hur ska vi ha råd?

Vi menar att den första utmaningen måste lösas i samverkan med staten och Trafikverket. Staden får inte vara byggd för bilarna, utan för människorna.

Vi menar att den andra utmaningen kan lösas genom att exploatera mer på eller i närheten av övertäckningarna. Vivalla bör få bättre kommunikationer med stadens centrum genom fler gång och cykelvägar men även genom nya gator för biltrafik med låg hastighet. Sådana gator bör kantas av hus med lägenheter och affärslokaler.

Satsningen på ”Bokaler” i enlighet med punkten 3, ska först ske invid Poesigatan i Vivalla. Därefter ska ”Bokaler” byggas även i Brickebacken, Varberga, Oxhagen och Baronbackarna.

Vi vill ha ett garantilåneprogram för att finansiera upprustning av nergångna miljonprogramområden. Våga riv delar av bebyggelse när ett område behöver en nystart. Detta är speciellt viktigt i så stora bostadsområden som Vivalla.

4) Trygghet och Polissamarbete

Örebro behöver bli säkrare. Det handlar inte bara om att vi måste få en stad och kommun som är fri från grov organiserad brottslighet, eller där de grova våldsbrotten lyser med sin frånvaro. Det handlar minst lika mycket om en stad där vardagstryggheten är norm. Ingen kvinna eller man ska behöva känna sig otrygg, även när man vandrar hem från krogen en ljum sommarnatt. Ingen ungdom ska behöva vara orolig för vad som händer efter skolan, eller i centrum. Inga äldre ska behöva känna sig så otrygg att man ens funderar om man ska våga ta promenaden genom parken.

Trygghet handlar om många olika åtgärder. Det handlar om att bygga en stad där tryggheten ökar. Det handlar om att samverka mellan olika myndigheter, främst kanske mellan polisen och kommunen. Det handlar om att skapa starka strukturer där människor möts och bygger nätverk för en tryggare stad.

Under de senaste åren har medvetenheten om behovet av ökad trygghet i Örebro blivit större. Samarbetet med polisen har blivit tätare men också mer effektivt och sker regelbundet, både på politisk nivå och på tjänstemannanivå.

Fler närpoliser. En polis som inte syns i vardagen och endast kommer med repression vid brott skapar ingen tillit. Att öka polisens närvaro bland medborgarna och bygga upp ett förtroende med ungdomar, socialtjänst, skola och föräldrar är oumbärligt. Därför är satsningarna på närpolisen så viktiga. Vi vill ha fler patrullerande poliser på stan.

Polisen ska införa lokala ungdomsråd. För att öka dialogen med ungdomar ska polisen upprätta lokala ungdomsråd. Genom råden kan polisen ta tillvara på unga människors tankar, ideér och erfarenheter för att förbättra polisens arbete, förhindra att ungdomar blir kriminella och öka ungdomars förtroende för polisen.

Öka föräldrastödet. Det finns familjer där föräldrarna har tappat makten eller helt enkelt inte är närvarande i sina barns liv på ett önskvärt sett. Sådana fall visar tydligt att föräldrastödet i samhället måste utökas. Vi vill att en lokal strategi för föräldrastöd utarbetas i samarbete mellan det offentliga, ideella och privata aktörer.

Ekonomisk lö(s)mynthet

Under de senaste fyra åren har det varit ett systemskifte i Örebro. Koalitionen har genomfört en politik som byggt på en långsiktigt hållbar ekonomi. Under den djupaste lågkonjunkturen i modern tid, har Örebro byggts stabilt och starkt. Den ekonomiska grunden har varit vägen för att värna välfärd och stärka Örebros ställning, regionalt och nationellt.

Detta arbete har burit frukt. Örebro klättrar på ranking efter ranking. Vi växer mest av jämförbara kommuner. Vi har bäst utveckling på flera olika kvalitetsindex i jämförelse med samma kommuner. Medborgarna får bättre kvalitet till lägre kostnader. Vi bygger en kommun som klarar av olika påfrestningar.

Denna resa har inte varit lätt. Den har inneburit att vi fattat svåra beslut, beslut som påverkat flera örebroare. Men skälet att vi gjort det är att vi värnat välfärden för alla. En minskning av administrationen påverkar personal, men gör att mer pengar kan läggas på skolan och omsorgerna. En skolnedläggning påverkar både elever och personal, men genom lägre lokalkostnader blir det mer pengar till lärare och elevvård.

Denna politik är en tydlig förändring mot tidigare socialdemokratiska kommunledningars politik. De har aldrig klarat av att göra nödvändiga förändringar i tid. Istället har de låtit saker och ting bero, drivit kommunen med underskott och sedan tvingats till nödstopp och krisstopp.

Jag hade hoppats att denna politik var vid vägs ände. Men idag visar socialdemokraterna, i en artikel i NA, åter att de inte lärt av historien. Istället är det som vanligt det våta fingrets politik som styr. Istället för att inse att det är den egna oförmågan att minska skollokaler när elevantalet minskar, väljer man att riva upp nödvändiga beslut. Den årliga kostnaden för Rudbecksskolan som socialdemokraterna måste hantera, upp emot 8 miljoner kronor. Var tar man dem?

Vilka andra skolor ska man återstarta? Det är illavarslande om den person som säger sig vilja bli kommunstyrelseordförande inte litar på kommunens egna tjänstemän och deras utredningar. Politiserade utredningar kanske förekom under tidigare regimer, men absolut inte under den nuvarande.

På samma sätt med busskortet. 3 miljoner kronor. Var hämtar man dem?

Ökad lärartäthet till 9 lärare per 100 elever, en höjning med 6 %. Kostnad? Kanske 50 miljoner, kanske mer, men det beror egentligen på vad man menar. Är det lärartäthet, eller pedagogisk personal? Ska det ske på bekostnad av annan personal eller är det nya kostnader? Oavsett detta - var tar man pengarna?

Valet 2010 står mellan tydliga alternativ. En av de tydligaste skiljelinjerna är i synen på ekonomi. Det står klart att oppositionen saknar ekonomisk kunskap och ekonomisk trovärdighet. En röst på vänsterpartierna leder sannolikt till samma ekonomiska moras som vi såg under 1990-talet och fram till 2005. Det är illa för Örebros framtid och för välfärden.

Forskningspengar

Örebro kommun är en av de kommuner i Sverige som stödjer det lokala universitetet mest. Denna politik är en av de största förändringarna sedan koalitionen tog över makten. Tidigare (s) regimer hade helt nonchalerat universitetet. Det finns säkert både politiska och personliga skäl för detta.

När vi tog över gjorde vi tvärt om. Ett av våra första gemensamma besök gick till universitetet där vi samtalade om hur vi kunde samverka för både universitetets och kommunens bästa. Vi ville båda att universitetet skulle bli en dragare; för studenter, för företag, för kommunen. Redan efter fyra år ser vi tydliga resultat av det samarbetet.

Örebro växer som aldrig förr.
Universitetet slår all time high vad gäller studenter.
Läkarlinjen etableras.
Forskningsmiljoner strömmar in.
Samverkan universitet - näringsliv - kommun stärks.

Ett av de konkreta resultaten av vårt samarbete var den forskarskola som vi gemensamt finansierar kring offentlig förvaltning. Kommunens bidrag om 5 miljoner kronor per år är väl investerade pengar. Det ger både universitetet och kommunen större möjligheter att utvecklas, att effektiviseras, att bli tydligare i sina uppdrag.

Men nu måste vi gå vidare. Under den kommande mandatperioden måste Örebro kommun växla upp sitt stöd till universitetsanknuten forskning i Örebro. Ett mål ska vara att 1 % av kommunens omsättning ska användas till forskning. Det innebär att vi bör ha en forskningsbudget på ca 70 miljoner kronor i dagsläget. Merparten av dessa pengar bör gå till samverkan med universitetet.

Jag föreslår att kommunen under kommande år avsätter tio miljoner kronor per år i olika forskningsprojekt. Jag kan se flera intressanta områden som vi tillsammans kan jobba med. Det gäller att både hitta universitetets styrkor och kommunens behov. Utifrån mitt perspektiv finns det stora kommunala behov inom bland annat dessa områden:

Geriatrik: Genom läkarutbildningens inriktning är det naturligt att åldrandet blir ett av de viktigaste områdena i framtiden. Kommunens roll i omvårdnad och omsorgstagande av de äldre kommer att bli allt mer central. Men vad ska vi göra för att göra rätt? Vad är det som karaktäriserar en frisk ålderdom och hur uppmuntrar vi det friska? Vilka åtgärder ska vi göra för att möta den åldrande med många sjukdomar?

IT i vård och omsorg: Ett av de sannolikt största tillväxtområdena de kommande åren är användandet av IT i vård och omsorg. Det kan handla om allt ifrån kommunikationer med anhöriga för en säker vardag till övervakningssystem för sjuka i behov av hemvård. Här finns enorma möjligheter både för en kommun som behöver effektivisera och rationalisera och för företagare som kan hitta nya marknader, både bland offentliga och privata intressenter.

Integration: Frågorna kring hur vi bygger integrerade städer med hög livskvalitet för fler, utan att inkräkta på individernas egna livsval, kommer att vara central. Men lösningarna på hur man skapar en integrerad stad lyser mest med sin frånvaro. Finns det lärdomar att dra i hur andra länder och städer agerat?

Sedan är det självklart att vi måste fortsätta med jobbet kring effektiv kommunal förvaltning. I framtiden kommer det att vara en central överlevnadsfråga för den offentliga sektorn.

Just nu handlar den lokala universitetspolitiken om vem som lovar mest när det gäller nya studentboenden. Visst är det en viktig fråga, men den är både övergående och tillfällig. För mig handlar lokal universitetspolitik istället om att stärka universitetet som forskningsmiljö. Det kommer att skapa ett annat attraktivare universitet, ett annat rikare och mångfaldigare näringsliv och en stabilare kommunal välfärd.

Var dags hjälte

Träffade en hjälte idag. En av mina absoluta favoriter. Kan kalla henne Maidie, eftersom hon heter så;) Tror hon är dryga 90. Vi satt hos henne i matsalen på Sofiagården och pratade om några förslag för bättre senior- och äldrepolitik som vi i Folkpartiet har. Bland annat handlar det om mat. Om att alla äldre ska kunna få välja mer och oftare var och vilken mat man vill äta. Jag tror på våra förslag.

Men jag tror också på Maidie. Vilken kvinna! Hon var bekymrad över att det inte var roligt att bli äldre. Hon hade märkt det för ett drygt år sedan, att hennes livsrum började krympa. Åter: Hon är dryga 90!!!

Hennes mantra är alltid att även en senior, en äldre, en gammal människa är en individ. Hon vill bort från den kollektivism som tidigare varit norm för den äldre människan. Hon vill kunna forma sitt liv även när hon är gammal. Hon kan. Hon vill. Hon gör.

Ett av hennes stora bekymmer är att så många andra i hennes närhet är så passiva och inaktiva. När hon vill ordna resor och fester så sitter de andra kvar i sina lägenheter. Det har blivit en vana att sitta still och långsamt stänga av hjärnan. Det vill inte Maidie. Hon vill!!!

Jag kopplade ihop henne med Örebro Ideella Utvecklingscenter för att se om de kunde koppla ihop henne med någon frivilligorganisation som kunde kanalisera hennes engagemang. Jag hoppas verkligen att hon hittar sina likar där. Gissar att de flesta nog är några årtionden yngre än hon. De flesta av dem har nog ändå svårt att hänga med.

Maidie är var dags hjälte. Hon är en av många bevis på att ålder inte främst sitter i åren eller i kroppen, utan bestäms av tanken, viljan, drivkrafterna. Jag brukar säga att jag inte har några idoler. Men Maidie kommer rätt nära!

Här är förresten våra punkter för en bättre senior- och äldrepolitik:
Folkpartiets sex förslag om en bättre äldrepolitik:


1) Bättre mat för seniorer!

Vi vill inrätta ett lokalt kupongsystem som gör det möjligt för alla över 75 år att äta god och vällagad mat tillsammans med andra seniorer på stadens vanliga lunchrestauranger.


2) Bättre mat på vård- och omsorgsboenden!

Vi vill att alla som bor på offentligt finansierade vård- och omsorgsboenden ska ha rätt till valfrihet mellan rätter, ha rätt till ett glas vin eller öl till maten, och att all mat ska lagas så lokalt som möjligt.


3) Planera för nya boendeformer med privata aktörer!

Vi vill planera för nya Trygghetsboenden, främst centralt i Örebro, aktivt söka kontakter med företag och organisationer som vill och kan bygga och driva framtidens Trygghetsboenden och ta fram en policy för vilken kommunal service som ska finnas på dessa boenden.


4) Samarbete med det civila samhället stärker de äldre!

Vi vill aktivt samverka med olika organisationer, föreningar och nätverk för att erbjuda en bättre omsorg för de äldre.
Vi vill förnya bidragssystemen inom fritidssektorn så att de anpassas till de äldres behov av rörelse för ökad hälsa.


5) Frisk luft-garanti

Vi vill att alla äldre på kommunens vård- och omsorgsboenden som vill komma ut också ska få komma ut när de så önskar, oavsett om det är en gång om dagen eller en gång i månaden, gärna i samverkan med civilsamhället.


6) Fler seniorer i arbete i kommunen

Vi vill att Örebro kommun som arbetsgivare redan idag börjar ett anpassningsarbete som gör det möjligt för fler medarbetare att arbeta, hel- eller deltid, åtminstone till dess man fyllt 69 år.

Folkpartiet lockar!

Det visar sig att Folkpartiet är det parti som kan locka flest rödgröna över gränsen. SIFO har redovisat dessa siffror, bland annat i Svenska Dagbladet. Det vore bra om många tog det steget. En regering med en stark ställning kan skapa den trygghet som behövs de kommande åren, med de stora utmaningar vi ställs inför. Klimatet. Äldreboomen. Konjunkturläget. Integrationen.

Det skulle dessutom minska riskerna för att SD skulle bli vågmästare. En situation med SD i riksdagen är inte något jag drömmer om. En situation med SD som vågmästare vore riktigt illa.

Det verkar ganska klart att socialdemokraterna gör sitt sämsta val i modern tid. Tidningen Från Riksdag och Departement har en mycket intressant artikel om det europeiska sammanhang denna kris för socialdemokratin är en del av. Socialdemokraterna har enligt denna artikel tappat både problemformuleringsinitiativet och framtidsfrågorna, liksom relevanta svar för de moderna väljarna.

Intressant, både för lokalpolitiken och den nationella politiken, är att de tre länder där socialdemokratiska regeringar fortfarande finns i Europa, är de tre länder som har allvarligast ekonomiska problem.

Folkpartiet i Örebro har stått för en politik som garanterat både ekonomisk stabilitet och värnandet av den generella välfärden, en politik som garanterat både förändring och utveckling av en stagnerad stad å ena sidan och trygghet för både örebroarna och de kommunalt anställda å den andra.

ÖSK

Såg delvis på DIF-ÖSK, samtidigt som jag lagade mat och vaktade på en racerkrypande 9 månaders. Första halvlek var väl OK. Men andra. Vem hade lagt sömnpiller i sportdrycken? DIF kunde ju formera tre pers runt varenda ÖSKare innan det var dags att passa. Avståndet mellan DIFarna och de försvarande ÖSKarna var meter, ingen närkamp alls...

Det är rätt märkligt att så många lag i årets allsvenska, även bland topplagen, blandar och ger så mycket. EN bra match kan följas av en usel. En bra halvlek av en superseg.

ÖSK hade åter chansen att skaffa sig lite mer utrymme och segla iväg mot tredjeplatsen. Man tog den inte. Hoppas nästa match ser annorlunda ut!

Avtryck

I förra veckan presenterade jag och Ina Lindström våra planer för ridsporten i kommunen. I ett första steg vill vi satsa på Karlslund som centrum för ridsporten. Det har nu uppmärksammats nationellt. Såväl tidningen Ridsport, som Svenska Ridsportförbundet skriver om satsningen i positiva ordalag.

Speciellt intressant är det att båda artiklarna pekar på jämställdhetsperspektivet inom idrottssatsningarna. Under vår ledning har vi på olika sätt uppmärksammat jämställdheten inom idrotten. Jag kan påminna om vår satsning på lika villkor för ÖSK och KIF Örebro när det gäller ersättning för att tjejerna och killarna är förebilder i samhället, att vi satsar på en friidrottsarena där idrottsutövarna ofta är tjejer och att den nya ishallen på Trängen byggs med en tydlig konståkningsprofil.

Idrotten, och därmed folkhälsa och civilsamhälle, har sällan fått så goda förutsättningar på så kort tid som de senaste fyra åren. Jämställdheten märks, såväl i helhet som detaljer.

Porträtt

TV4 Nyheterna Örebro har gjort porträtt av olika lokalpolitiker. Här är mitt porträtt. Kanske ger en lite annan bild av en kommunstyrelseordförandes vardag än vad man annars läser om i tidningarna och ser på på TV.

Arbete

Idag var det ytterligare en dag av debatter. Den "största" var på kulturarenan på Vivallaskolan. Örebro Folkhögskola arrangerade.

En av frågeställningarna rörde arbete och sysselsättning. Åter kunde man höra de röda tala om den alarmerande ungdomsarbetslösheten och om hur illa det är ställt med Sverige på grund av regeringens politik. Problemet med detta resonemang är dubbelt.

Sverige har klarat sig bättre än nästan alla andra europeiska länder genom krisen. Sysselsättningen har faktiskt ökat sedan 2006, trots den djupaste lågkonjunkturen på tiotals år. Sverige står starkare ekonomiskt än i princip alla andra europeiska länder idag. Vi kan också läsa i alla media, till exempel DN, att tillväxten är starkare än vad till och med de mest optimistiska räknat med. Visst finns det fortfarande utmaningar och problem, men de är hanterbara, bland annat tack vare en väl genomförd krishantering av regeringen.

Men ungdomsarbetslösheten då? Den är väl hög?! 25 eller 30 % brukar man ju säga.

Då är det intressant att läsa tidningen Från Riksdag och Departement, som i sitt senaste nummer har en beskrivning av vad SCB och Arbetsförmedlingen säger om statistiken. Det visar en helt annan bild. Merparten av den höga arbetslösheten bland unga är en förändring av statistiken som dels innebär att ytterligare en årskull neråt (förr räknade man från 16 år, nu 15 år) vägs in i statistiken, dels att alla som studerar och söker jobb räknas som arbetslösa. Dessa förändringar gjordes 2007.

En av statistikerna säger att den verkliga ungdomsarbetslösheten sannolikt ligger i nivå med övrig arbetslöshet, d.v.s. mellan 5 och 10 %. En helt annan bild alltså av verkligheten. Då ska man också ta i beräkning att de flesta unga är arbetslösa kortare perioder, på väg mellan jobb och jobb, jobb och utbildning eller utbildning och jobb.

I det läge måste man fundera över vilka åtgärder som är mest effektiva. Generella arbetsgivaravgiftssänkningar är det sannolikt. Sänkta skatter och därmed ökad privat konsumtion är det mycket troligt. Bättre universitet och högskolor är det absolut.

Omedelbara åtgärder från dag 1 är det inte. Sådana åtgärder riskerar istället att låsa in ungdomar i längre bidrags- eller stödberoende. Det är alltid en risk att pengarna inte används där de gör mest, eller någon, nytta.

Politik får aldrig handla om att lägga hela livet till rätta för alla. Istället måste varje individ känna att man ställs inför krav, krav som man klarar av. Eller som de gamla socialdemokraterna sa: Gör din plikt (först plikten alltså), kräv din rätt (sen kan man casha in...)

Lokal debatt

I kväll var det debatt i Betelkyrkan, Centrumgården, mellan de sju olika riksdagspartiernas lokala företrädare. Det är nu rätt många gånger Betel har ordnat sådana debatter. Det är bra.

Mindre bra är att antalet åhörare blir allt färre. Jag märker det inte bara på denna debatt. Flera av de debatter jag deltagit i under flera valrörelser har numera betydligt färre besökare än tidigare. Man kan fundera på varför. Är formatet fel? Är det för långtråkigt att höra fem män och två kvinnor tala? Drar bara höjdarna?

Jag har inget svar på detta. Det man kan konstatera är att en sak är annorlunda i år jämfört med tidigare: Det finns en samspelt koalition på den ena sidan. Här finns fem partier som litar på varandra. Det märktes i debatten. När frågor kom om sociala välfärdsfrågor förde Rasmus Persson talan, bara kompletterad av oss andra. På samma sätt med skolan och Lennart Bondeson. Han svarade i huvudsak vad vi gjort och ville göra med skolan. Vi andra kompletterade bara.

Kanske blev debatten än tråkigare av detta, kanske inte. Det som visades tydligast var att det finns en koalition som är villig att fortsätta samarbeta för att utveckla Örebro. En koalition med företrädare som arbetar med och för varandra och som accepterar att partierna ibland har skilda åsikter, men som alltid söker samförstånd.

Det är bra för Örebro!

Invigning?!

Var nyss nere i Wadköping för att inviga en fotoutställning. Men jag åkte dit med osäkra aningar.

I almanackan stod det 14.00. Bestämt i somras. Utställning av hovfotografen Curt Götlins Örebrobilder.

Alldeles före den sena lunchen bläddrade jag genom NA och fick av en händelse se att jag skulle inviga utställningen klockan 11.00, för en och en halv timme sedan...

Jag åkte i alla fall ner till den tid jag varit bokad på, träffade ett par av fotograferna, såg fotona och kunde konstatera att det var en löpande ström av människor som kom och tittade.

Om jag och invigningen varit där samtidigt, hade jag sagt som följer:

Bilden är ett fantastiskt kommunikationssätt. Den väcker tankar, känslor, intryck - omedelbart och ofattbart. Där det skrivna ordet tar tid på sig att tränga in i människans inre, tar bilden genvägen och skapar omedelbar kontakt. Där filmen minskar de subjektiva tolkningsmöjligheterna, öppnar bilden sig för betraktarens egna tolkningar. Vad hände först? Vad händer sedan?

Samtidigt skapar bilderna historia. Det är fler än jag som fascineras av de samhällsförändringar som blir övertydliga i bilden. När jag häromåret fick en bild i handen av min farfar, sittande i min farfarsfars knä vid sågen i Garphyttan 1905, blir livet plötsligt så oändligt, och så kort.

När man ser bilder från förr kan man inte annat än fundera över vad som hade hänt om fotografikonsten hade uppfunnits tidigare. Denna utställning är en del av Örebro 2010-jubiléet. Tänk om det funnits fotografer på plats i Örebro 1810. Vad hade deras bilder visat? Hur hade de beskrivit staden? Dess innevånare? Vilken är den sanna bilden av den blivande tronföljarens förespråkare? Hur såg det ut i de olika ståndens rum när argumenten slipades och debatterna fördes?

Det kommer vi aldrig att få veta. Men vi kan genom de bilder som visas här och idag, både få en glimt av det som varit, och en glimt av dagen. Vi får göra våra egna tolkningar och glädja oss åt att eftervärlden en gång kommer att ha större möjligheter att subjektivt tolka vår vardag och våra stora och små händelser.

Så: Härmed förklarar jag utställningen med bland annat hovfotografen Curt Götlin invigd.

---

Ibland är det synd att man inte hinner läsa morgontidningen på morgonen...

På besök

Idag var jag på besök. På ett ställe där jag aldrig varit tidigare. Örebro Moské. Inbjuden tillsammans med representanter för politik, polis, bostadsbolag och många andra för att bygga broar och söka samförstånd.

Det var intressant. Jag har aldrig varit i en moské förut. Så det var nytt att ta av sig skorna straxt innanför dörren.

Det finns människor som ogillar att muslimerna får bygga och driva sina moskéer i Sverige och Örebro. Jag kan inte förstå det. Vad är alternativet? Religionsförbud? Men eftersom de flesta svenskar inte är kristna så borde väl det vara ett totalt religionsförbud. Frågan är om ens ateisterna skulle få finnas, de är ju troende de med (tror att Gud inte finns)...

För oss som menar att dialogen är viktigare, framförallt när olikheterna är stora, gäller det att bli bättre och tydligare i våra ställningstaganden. Det var det jag försökte säga i mitt tal till mina värdar i moskén:

Vänner,

Först vill jag tacka er för att jag och mina vänner från Örebro kommun från våra olika partier, från företrädare för olika samhällsfunktioner, för att vi alla fått komma hit och delta i er iftar fest, när dagens fasta bryts.

Er inbjudan är ett sätt att visa på att Örebro hör ihop. Vårt deltagande är på samma sätt en möjlighet för oss att visa detsamma. Vi är alla örebroare.

Runt om i världen ser vi tyvärr hur människa ställs mot människa. Det är så lätt att söka felet hos den som ser annorlunda ut, hos den som tycker, tror eller tänker annorlunda. Även här i Sverige finns sådana strömningar. Inte heller Örebro hålls utanför.

Samtidigt ser vi motkrafter mot dessa mörka krafter. Överallt finns det människor som vill se det som förenar oss, istället för det som skiljer. Överallt finns människor som sträcker ut en hand, öppnar en dörr, söker kontakt över gränser.

Vi som är med er här idag, politiker från olika partier, med olika bakgrund, yngre och äldre, troende och tvivlare, vill vara just sådana människor. Människor som öppnar dörrar. Människor som söker kontakt över gränser.

Vi ser också er vilja att hålla dörrarna öppna. Vi ser er vilja att söka kontakt, att bygga broar. Vi ser och gläder oss åt att vi är många i det arbetet.

Överallt där människor möts kan spännande saker ske. Ibland i det lilla, som att dela någons berättelser över ett bord, äta god och spännande mat, samtala om livet. Människor från olika kulturer berikar och förnyar det samhälle man lever i. Samhällen som förmår värna det mångkulturella och det mångetniska är starka och växande samhällen.

Ibland kan också detta lilla sprida sig och bli något stort. Samhörighet mellan människor blir till fred mellan länder. Våra samtal och vår samhörighet här och idag, är en pusselbit av fred i ett globalt pussel.

Kära vänner. Jag vill än en gång tacka er för att jag och vi fick möjligheten att delta i er fest. Ett möte mellan kulturer och människor som berikar Örebro.

röd-rött

Lars Ohly är kommunist. Numera inte så att han säger det öppet, eftersom det kan misstolkas. Men om det inte skulle misstolkas skulle han nog vara det. Snällkommunist. Inte en sån där som är diktatorisk eller massmördare, som alla de kommunistiska regimerna hittills i världen varit, utan en snäll en.

Problemet är att det inte finns några snälla kommunistiska regimer. Det finns säkert kommunister som är snälla som personer, men deras ideologi är så inhuman att den i verkligheten skapar just de diktatorer och/eller massmördare som hela tiden poppat upp när kommunisterna fått chansen att regera.

Tidigare har socialdemokraterna insett detta. Erlander, Palme, Carlsson - ingen skulle släppt in en kommunist i regeringen. Snarare tvärsom. Det gällde att dra en tydlig linje mot vänster. Stödparti - jag. Makt och inflytande - nej.

Mona Sahlin har gjort det historiska misstaget att legitimera denna kommunist och hans parti. Hon har inte bara legitimerat de förslag de har idag, utan själva det tankegods som ligger till grund för att partiet finns. Det parti som bara för 20 år sedan skickade hyllningstelegram till Östeuropas diktatorer. Mona Sahlin kan ställas till ansvar för flera dåliga förslag, men detta är hennes stora svek mot historien, och framtiden.

Då spelar det ingen roll att Lars Ohly i TV redovisar sin värlsfrånvändhet, som Expressen så väl beskriver. De förslag som snart skulle leda Sverige till ett läge där välfärdens kaka blir allt knappare är tyvärr bara den oljefilm som döljer den unkna lervällingen därunder.

Det märkliga är att Miljöpartiet på riksplanet så okritiskt ställer upp på detta samarbete. Inser man inte vem man tagit i båten? Är de ideologier som står bakom partierna så meningslösa? Finns det verkligen kopplingar mellan den "miljöpartism" som jag känner som en individualistisk rörelse med internationell solidaritet som kännetecken, och den kollektivistiska, inhumana kommunismen oavsett vilken förpackning den just nu döljs i?

Den slutgiltiga frågan blir trots allt om såväl socialdemokraternas som miljöpartiets potentiella väljare inser att en röst på en rödgrön allians i Sverige idag är en röst på ett regeringsalternativ där kommunister för första gången får inflytande över svensk politik. Där kommunistiskt ideologiskt tankearbete påverkat samhällets utveckling. Bara denna risk borde vara nog för att rösta annorlunda. Låt det inte ske!

Satsa på tjejsport

Folkpartiet presenterade idag sitt förslag om satsningar på ridsporten. Det är ett led i en långsiktig satsning som jag började med när vi tog över makten 2006. Efter år av händelselöshet började vi att bygga nytt, bygga om och bygga till för tjejer och killar, barn, unga och äldre, som vill idrotta och sporta. Vi har byggt massor av anläggningar. Hela tiden har ridsporten funnits med som en del av våra satsningar. Nu är det dags att redovisa vad vi kommer att göra:


• Vi föreslår att ett nytt ridhus byggs i Karlslund, där innermåtten 30 x 80 meter, innebär att ridhuset kan användas såväl för ridskolans vardagsverksamhet som för nationella tävlingar.

• Vi föreslår också att ett nytt stall för de hästar som har privata ägare byggs, och att det stall som idag används för dessa hästar övergår till ridskolans verksamhet. Det innebär att hästarna kan få box-platser. Idag står ridskolehästarna i spiltor, något man behöver dispens från djurskyddsbestämmelserna för.

• Vi föreslår att den utomhusbana som finns förstärks för att klara verksamhet året runt.

• Samtidigt vill vi stärka Karlslundsområdet genom att renovera herrgården, satsa på investeringar i herrgårdsparken och kryddträdgården och öka möjligheterna för besökande örebroare och turister att uppleva områdets unika karaktär.

• För att klara av dessa satsningar inom rimlig tid, och med en utveckling av området som en av grundstenarna, föreslår vi att hela området omedelbart överförs till Örebroporten AB som därefter får direktiv att genomföra förändringarna.

• Vi ser stora möjligheter till ett brett samarbete med näringslivet kring satsningarna.

• Kostnaderna för projektet beror på standard på såväl ridhus, stall som renoveringar av herrgården. En översiktlig bedömning är att ett ridhus och ett stall kan kosta mellan 20 och 40 miljoner kronor. I jämförelse med de satsningar som vi tidigare gjort på idrotter där pojkar dominerar, är detta betydligt mindre.

Alla våra satsningar ryms inom de begränsningar som kulturreservatet innebär.

Vi gör detta som en del i en långsiktig satsning på bredd och ungdomsverksamhet, i samverkan med goda tävlingsmöjligheter. Nu är det dags att sätta ner fötterna. Vi vet att Örebro Fältrittklubb ser positivt på denna utveckling.

Ridsporten är en av de största sporterna och sysselsätter tusentals människor, unga som äldre. Det finns fantastiska möjligheter att göra Örebro till ett starkt mellansvenskt centrum för ridsport. I samverkan med Segersjö kommer vi att ha allt från vardagsverksamhet för barn till yppersta internationella elit.

Vi ser också stora möjligheter till samverkan med näringslivet. Redan idag när vi presenterar planerna har vi stöd från lokalt förankrat näringsliv och från föreningslivet. Det innebär större möjligheter till goda investeringar och bra driftkostnader för anläggningen. Vi ser samtidigt inga problem med att driva detta i koalitionen. Samtliga partier har i tidigare diskussioner ställt sig positiva till en satsning på ridsporten, både utifrån ett jämställdhetsperspektiv som ett breddidrottsperspektiv.