Läser i NA om kritiken mot Järntorget. Jag kan i flera stycken hålla med, även om det gamla Järntorget knappast gjorde någon glad. Men en fontän utan vatten gör väl knappast någon glad.
Arbetet med att förändra Örebro City har sannolikt varit ett av de mest diskuterade och förankrade projekt som gjorts i Örebro. Det har varit möjligt för örebroarna och även andra att tycka till om både helheter och delar. Det kallades Stadsliv Örebro.
Men under vägen har två saker blivit ifrågasatta. Då undantar jag det ständiga klagandet från främst socialdemokraterna på hela projektet och dess genomförande.
Dels var det träden på Stortorget. Det blev ett himla liv, drivet av ett mindre antal politiker, kring frågan om vi skulle ha körsbärsträd eller lindar. Lindarna vann. Jag tycker kanske inte att det är en politisk fråga. Tittar jag i de olika ideologier som styr partierna sägs inget om att vissa träd är bättre än andra...;) Men kanske är det mer socialistiskt med lindar än med körsbär, även om jag tror att lindarna var ett av adelns träd i de stora franska trädgårdarna.
Dels Järntorget. Vad ska vi ha Järntorget till? Varför tar det sån tid? Kommer det att bli bättre för handlarna? Blir det aldrig färdigt? Och sen fungerar det inte...
Jag är övertygad om att Järntorget med den utformning det har idag har bättre förutsättningar att lyfta Norrcity än det gamla biltorget. Torget kommer att kunna bli en bättre mötesplats med större möjligheter för handel, besök, umgänge än tidigare. Om i dessutom klarar av att hålla i tankarna kring ett centrum för människor istället för bilar så kan vi skapa något nytt och bättre. Jag är övertygad om att det blir fel om man som politiker lyssnar på en konsult, och tror att just detta är sanningen. En stad måste utvecklas långsiktigt utan att politiker ska in och detaljstyra och hoppa mellan modetrenderna. Om bilar vore lösningen skulle väl såväl Olaigatan som Fredsgatan dessutom ha ett blomstrande näringsliv och en levande handel? Men så är det inte...
Nej, behåll de grundläggande tankar som kom fram i den stora dialogen om Stadsliv. Men fortsätt utveckla dem. Några tankar:
* Soldäcket vid Slottet är en fullträff. Men det kan bli bättre. Gör en intressant glasbyggnad på trottoaren vid Storgatan, ett kombinerat sommarcafé och en plats där de allt fler bussresenärerna även på vintern kan ta en kopp kaffe i väntan på bussen. Tänk Kungsträdgården. Glasbyggnaderna där är fantastiska miljöskapare.
* Gör ett litet bad vid Karl-Johansstatyn. För barn och benplaskande. Jag motionerade om det redan för 20 år sedan. Tycker fortfarande idén är rätt. Det kräver dessutom att Svartåns vatten är rent, och då får vi intensifiera arbetet med att skapa en Svartå av den Brunå som finns idag.
* Norrcitys problem är bland annat frånvaron av "dragande" butiker. En Clas Ohlson. En HM. De kommer knappast att flytta dit heller. Då måste man hitta på något annat. Vad är Norrcitys själ? Idag är det de små, annorlunda butikerna. Kan man utveckla det? Vad kan kommunen göra och vad är fastighetsägarnas ansvar? Fastighetsägarna har naturligtvis huvudansvaret för sina fastigheter och hyresgäster. Men hur kan kommunen tänka vidare? Kanske en mini-Camden Market på Norr? Kan kommunen göra något åt torgavgifter eller liknande?
* Storgatan avslutas (tror man) med två stängda hus. Polishuset och Landstatshuset. Polishuset är väl svårt att öppna upp. Men kan kommunen tillsammans med fastighetsägaren göra något åt det gamla skattehuset? Storgatan fortsätter ju faktiskt än längre mot norr. Och istället för två strandade Finlandsfärjor kunde vi kanske få något öppet handelsställe som knöt ihop norr med norromnorr?
* Och sedan naturligtvis kommunikationen. Hur gör vi för att skapa en framtidsinriktad, miljövänlig och människovänlig kommunikationslänk genom staden? Det är ju inte bara Storgatan som har problem. Drottninggatan är rätt kass som handelsgata mellan Storbron och Våghustorget, och sedan är det ju inte bättre. Kan vi förändra hela strögets karaktär, och binda ihop norr med söder på något annat sätt än idag? Folkpartiet har läge slagits för en citypendel. Kanske det är dags att damma av detta nu. Man kan kolla vidare på vår rapport om spårbussar på dittorebro.se (just nu nedkopplad till efter semestern).
Det finns rätt mycket att göra kring norr. Men kommunen kommer aldrig att bli alla goda gåvors givare. Handelns framgång bygger på de entreprenörer som skapar intresse och spänning kring sina fastigheter och sina affärer. Och kundernas preferenser förändras över tiden. Vem hade trott att hundratusentals människor skulle vallfärda till en lada utanför Ullared? Vem trodde förr att folk skulle klä sig fina för att strosa en helg bland affärer i Marieberg? De entreprenörer som gjorde det! Oftast utan kommunal inblandning.
Örebro kommun har ett ansvar för infrastruktur och stadsbyggnadsfrågor. Det ansvaret ska vi ta. Men skattepengarna som örebroarna låter oss förvalta ska gå till vård och skola, omsorg och miljö, folkhälsa och kultur. Inte till stora "spännande" politiska projekt som det privata näringslivet ska finansiera.
Media: NA
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2011-08-02
2011-07-31
Månadsskifte
I morgon är det augusti. Men redan har mörkret kommit. Fortfarande varma kvällar är inte längre lika sommarljusa. Och kring midnatt är det mörkt.
Också det har sin tjusning. Det finns en glädje i varje årstid, i varje månad, i varje vecka året runt. Det finns solstunder en tisdag i november som ger arbetsdagen mening och glädje.
Augusti innebär att jobbstarten rycker allt närmare. Snart är den första riktiga sommarsemestern på fem år slut. Det ska bli spännande att börja jobba igen. Det finns en enorm utmaning i att göra Örebro mer liberalt. Den nya oppositionsrollen gör att det kommer att bli lättare att vara tydligt liberal. Och mot den kommunledning som nu formerats lär det inte bli så svårt att visa på skillnaderna...
Tror att jag ska börja blogga mer regelbundet från i morgon. Bara för att värma upp. Var sak har sin tid. Nu har det varit mycket stängsling, snickring och bonder. Nu gäller det att börja växla om.
Men varje dag gläder jag mig åt att jag har ett liv utanför politiken. Alldeles för många av mina kollegor, framförallt de yngre och framförallt de i de stora partierna, saknar de dimensioner som finns utanför partikanslier, partivänner och Rådhus. Det är ett av de stora bekymren med de nya politikerna. Det kan nog också bli ett ämne för en eller ett par bloggar:-)
Också det har sin tjusning. Det finns en glädje i varje årstid, i varje månad, i varje vecka året runt. Det finns solstunder en tisdag i november som ger arbetsdagen mening och glädje.
Augusti innebär att jobbstarten rycker allt närmare. Snart är den första riktiga sommarsemestern på fem år slut. Det ska bli spännande att börja jobba igen. Det finns en enorm utmaning i att göra Örebro mer liberalt. Den nya oppositionsrollen gör att det kommer att bli lättare att vara tydligt liberal. Och mot den kommunledning som nu formerats lär det inte bli så svårt att visa på skillnaderna...
Tror att jag ska börja blogga mer regelbundet från i morgon. Bara för att värma upp. Var sak har sin tid. Nu har det varit mycket stängsling, snickring och bonder. Nu gäller det att börja växla om.
Men varje dag gläder jag mig åt att jag har ett liv utanför politiken. Alldeles för många av mina kollegor, framförallt de yngre och framförallt de i de stora partierna, saknar de dimensioner som finns utanför partikanslier, partivänner och Rådhus. Det är ett av de stora bekymren med de nya politikerna. Det kan nog också bli ett ämne för en eller ett par bloggar:-)
2011-07-30
Det byggs för lite...
Läser i NA att det byggs för lite i Örebro. I år, efter koalitionens framgångsrika år, har det inte startat ett enda bygge. Och det ansvariga kommunalrådet Sundin vill ha en plan...
Det finns en uppenbar risk att det kommer att bli stora problem på byggmarknaden i Örebro i framtiden. När vi idag har en kommunledning som bara för ett år sedan karaktäriserade alla privata hyresvärdar som ansvarslösa, oacceptabla och enbart intresserade av att suga ur sina hyresgäster så mycket pengar som möjligt, så finns det grundläggande problem för en stark och kraftfull byggmarknad.
Socialdemokraterna i Örebro ser egentligen bara ÖBO som alternativet inom byggsektorn när det gäller hyresrätter. Och det finns inget större intresse från deras sida att öka andelen bostadsrätter. Villor däremot har de märkligt nog inget emot.
Socialdemokraternas ÖBO-kramande skapar kontinuerligt stora problem inte bara för hyressektorn i Örebro. ÖBO är med sina monopolistiska drag ett av de största problemen för ett bra näringslivsklimat. Låt mig peka på några problem:
ÖBOs hyror täcker idag inte kostnaderna för förvaltningen. Sannolikt har ÖBOs hyresförvaltning gått med miljonförluster många år. Men det har aldrig funnits någon vilja från socialdemokratiskt håll att kolla upp detta. Men nu har vi sett att hyresgästerna inte betalar tillräckligt för att bolaget ska klara sig. Istället är det lokalerna, affärslokalerna exempelvis, och finansförvaltningen som skapar ÖBOs vinst. Eftersom ÖBO är hyresledande, innebär det att de privata fastighetsägarna riskerar stora problem att få sina utgifter och intäkter att gå ihop. Är det förvånande att inget byggs?
Nyproduktion är idag nästan alltid en förlustaffär. Därför är det i princip omöjligt att, som NA skriver, bygga billigare och nytt. De billiga hyresrätterna måste finnas i äldre hus. Efter några år, kanske upp emot tio år, när avskrivningarna gjort sitt, kan objekten böra visa svarta siffror. För ÖBO, med sina 60 - 70 % av marknaden, är det möjligt att sprida förlusterna på de vinster man gör på äldre hus (som man också sannolikt köpt in till underpris en gång för länge sedan). Men för en mindre, privat fastighetsägare, är det nästan omöjligt. Är det förvånande att inget byggs?
ÖBO kan med sin storlek pressa priserna enormt hos alla de underleverantörer de använder sig av. Ibland har det gått till överdrift, som när bolaget krävde att få veta vinstmarginalerna hos underleverantörer. Men genom att ÖBO kan pressa priserna så, kommer samma underleverantörer att behöva ta igen på de små gungorna vad man förlorar på den stora karusellen. Åter blir det de små fastighetsägarna som hamnar i strykklass. Är det förvånande att inget byggs?
Vad är då lösningen? Det självklara borde vara att Örebro gick samma väg som andra städer och minskade det kommunägda bolagets andel av hyresmarknaden. Det lilla försök vi gjorde för ett år sedan har visat sig både vara bra och dåligt. Jag kommer aldrig att försvara Västerstaden, om det är så illa som NA skriver. Men ser man på de andra, lokala köparna, har jag hittills bara hört lovord. Det gäller alltså att kunna sälja rätt, till rätt pris och till rätt köpare.
Björn Sundin vill ha en plan, i sann socialdemokratisk kommunsocialistisk anda. Det är sossarna bra på. Planer, mål och att spendera andras pengar. Men om inte de ekonomiska incitamenten finns, kommer aldrig privata aktörer att satsa i Örebro. Och frågan är hur länge alla skattebetalare i privata hyresrätter, villor och bostadsrätter i Örebro vill fortsätta subventionera ÖBOs hyresgäster?
Media: NA, NA-Västerstaden
Det finns en uppenbar risk att det kommer att bli stora problem på byggmarknaden i Örebro i framtiden. När vi idag har en kommunledning som bara för ett år sedan karaktäriserade alla privata hyresvärdar som ansvarslösa, oacceptabla och enbart intresserade av att suga ur sina hyresgäster så mycket pengar som möjligt, så finns det grundläggande problem för en stark och kraftfull byggmarknad.
Socialdemokraterna i Örebro ser egentligen bara ÖBO som alternativet inom byggsektorn när det gäller hyresrätter. Och det finns inget större intresse från deras sida att öka andelen bostadsrätter. Villor däremot har de märkligt nog inget emot.
Socialdemokraternas ÖBO-kramande skapar kontinuerligt stora problem inte bara för hyressektorn i Örebro. ÖBO är med sina monopolistiska drag ett av de största problemen för ett bra näringslivsklimat. Låt mig peka på några problem:
ÖBOs hyror täcker idag inte kostnaderna för förvaltningen. Sannolikt har ÖBOs hyresförvaltning gått med miljonförluster många år. Men det har aldrig funnits någon vilja från socialdemokratiskt håll att kolla upp detta. Men nu har vi sett att hyresgästerna inte betalar tillräckligt för att bolaget ska klara sig. Istället är det lokalerna, affärslokalerna exempelvis, och finansförvaltningen som skapar ÖBOs vinst. Eftersom ÖBO är hyresledande, innebär det att de privata fastighetsägarna riskerar stora problem att få sina utgifter och intäkter att gå ihop. Är det förvånande att inget byggs?
Nyproduktion är idag nästan alltid en förlustaffär. Därför är det i princip omöjligt att, som NA skriver, bygga billigare och nytt. De billiga hyresrätterna måste finnas i äldre hus. Efter några år, kanske upp emot tio år, när avskrivningarna gjort sitt, kan objekten böra visa svarta siffror. För ÖBO, med sina 60 - 70 % av marknaden, är det möjligt att sprida förlusterna på de vinster man gör på äldre hus (som man också sannolikt köpt in till underpris en gång för länge sedan). Men för en mindre, privat fastighetsägare, är det nästan omöjligt. Är det förvånande att inget byggs?
ÖBO kan med sin storlek pressa priserna enormt hos alla de underleverantörer de använder sig av. Ibland har det gått till överdrift, som när bolaget krävde att få veta vinstmarginalerna hos underleverantörer. Men genom att ÖBO kan pressa priserna så, kommer samma underleverantörer att behöva ta igen på de små gungorna vad man förlorar på den stora karusellen. Åter blir det de små fastighetsägarna som hamnar i strykklass. Är det förvånande att inget byggs?
Vad är då lösningen? Det självklara borde vara att Örebro gick samma väg som andra städer och minskade det kommunägda bolagets andel av hyresmarknaden. Det lilla försök vi gjorde för ett år sedan har visat sig både vara bra och dåligt. Jag kommer aldrig att försvara Västerstaden, om det är så illa som NA skriver. Men ser man på de andra, lokala köparna, har jag hittills bara hört lovord. Det gäller alltså att kunna sälja rätt, till rätt pris och till rätt köpare.
Björn Sundin vill ha en plan, i sann socialdemokratisk kommunsocialistisk anda. Det är sossarna bra på. Planer, mål och att spendera andras pengar. Men om inte de ekonomiska incitamenten finns, kommer aldrig privata aktörer att satsa i Örebro. Och frågan är hur länge alla skattebetalare i privata hyresrätter, villor och bostadsrätter i Örebro vill fortsätta subventionera ÖBOs hyresgäster?
Media: NA, NA-Västerstaden
2011-07-21
(S)kattehöjningspolitik
Läser idag det nya styrande triumviratets artikel i NA. Det är en märklig läsning. Kortfattat kan man säga att innehållet är: Alla ska få mer!
Idrottsföreningar ska få mer.
Civilsamhället ska få mer.
Sociala företag ska få mer.
KFUM och Sensus ska få mycket mer.
och så vidare...
Det är inte svårt att se den gamla koalitionens skugga över de förslag som nu läggs. Vi drev idrottsfrågorna efter en lång tid av socialdemokratisk ickepolitik och ofta med stort motstånd från de sossar som nu svänger. Det innebar att vi blev Sveriges Idrottsstad.
Vi drev frågorna om civilsamhället så framgångsrikt att vi var före staten i detta arbete och togs som nationell föregångare. Visst fanns sossarna med i arbetet, men deras medverkan var utan engagemang eller förståelse för utvecklingen.
Vi drev frågan om att utveckla väster tillsammans med föreningarna, istället som de gamla misslyckade kommunala sosseprojekten. Även här har det inte funnits något engagemang från de sossar som nu kramar det allt dyrare och allt mer kommunala Tegelbruksprojektet.
Men när man läser artikeln är det något annat som är det slående. Det är att såväl kristdemokrater och centerpartister nu verkar ha slutit upp bakom den gamla sossepolitiken som ledde Örebro in i fördärvet. Den politik som stavas: "Mer pengar är alltid bättre."
Och redan här går det fel. Därför att det är inte mer pengar som är lösningen, inte vad gäller kontakterna med föreningar, organisationer och företag inom den civila sektorn. Inte inom de flesta andra områdena heller.
Istället handlar det om synsätt. Det civila samhällets viktigaste fråga i kontakterna med regeringen handlade inte om pengar. Den handlade om respekt. En respekt som skapade rätt bemötande, långsiktighet, förståelse. Den respekten garanterar att inte Kommunals ombudsmän påverkar politiken. Den respekten garanterar att inte politiker tar över och bestämmer.
Den grunden saknas i det styrande triumviratets politik. Därför kommer de inte att lyckas. Som i alla andra frågor där de inte är överens plåstrar de om skillnaderna med mer pengar. Men det är en högoddspolitik.
Just nu går svensk ekonomi som tåget. Men finansminstern med flera varnar för att tro att utvecklingen kommer att fortsätta. Det finns stora risker i framtiden. Det räcker med att fundera över hur USAs budgetproblem kommer att påverka den internationella konjunkturen.
I detta läge väljer triumviratet slösandets väg. De blåser upp sin budget med minst 55 miljoner kronor (egentligen är det mer, men de mörkar en massa kostnader - till exempel kring Rudbecksskolan) och tror att det ska hålla.
Rätt många kommuner gjorde det också 2006 och 2007. De fick stora problem 2008 och framåt. En del räddades av staten, men andra fick höja skatter och spara kraftigt. I den utvecklingen gick Örebro starkt.
Jag kan nu erkänna att denna ekonomiska utveckling ofta gjordes med motstånd från framförallt centerpartiets Rasmus Persson. Han menade alltid att det skulle komma mer pengar från staten. Och ofta hade han rätt. Problemet är bara att när det vänder, och han får fel, när staten inte petar in mer pengar till kommunerna eller då USAs ekonomi åter backar, så blir det örebroarna som får betala.
Triumviratets politik riskerar att leda till samma ekonomiska moras som Mats Sjöströms sosseregim ledde Örebro in i. Lena Baastad har tidigare visat att hon inte har någon ekonomisk kontroll. Rasmus Persson tror att allt alltid blir bättre. Och Lennart Bondeson har inte tagit del i styrningen av kommunens ekonomi.
Så frågan nu är: När kommer skattehöjningen?
Idrottsföreningar ska få mer.
Civilsamhället ska få mer.
Sociala företag ska få mer.
KFUM och Sensus ska få mycket mer.
och så vidare...
Det är inte svårt att se den gamla koalitionens skugga över de förslag som nu läggs. Vi drev idrottsfrågorna efter en lång tid av socialdemokratisk ickepolitik och ofta med stort motstånd från de sossar som nu svänger. Det innebar att vi blev Sveriges Idrottsstad.
Vi drev frågorna om civilsamhället så framgångsrikt att vi var före staten i detta arbete och togs som nationell föregångare. Visst fanns sossarna med i arbetet, men deras medverkan var utan engagemang eller förståelse för utvecklingen.
Vi drev frågan om att utveckla väster tillsammans med föreningarna, istället som de gamla misslyckade kommunala sosseprojekten. Även här har det inte funnits något engagemang från de sossar som nu kramar det allt dyrare och allt mer kommunala Tegelbruksprojektet.
Men när man läser artikeln är det något annat som är det slående. Det är att såväl kristdemokrater och centerpartister nu verkar ha slutit upp bakom den gamla sossepolitiken som ledde Örebro in i fördärvet. Den politik som stavas: "Mer pengar är alltid bättre."
Och redan här går det fel. Därför att det är inte mer pengar som är lösningen, inte vad gäller kontakterna med föreningar, organisationer och företag inom den civila sektorn. Inte inom de flesta andra områdena heller.
Istället handlar det om synsätt. Det civila samhällets viktigaste fråga i kontakterna med regeringen handlade inte om pengar. Den handlade om respekt. En respekt som skapade rätt bemötande, långsiktighet, förståelse. Den respekten garanterar att inte Kommunals ombudsmän påverkar politiken. Den respekten garanterar att inte politiker tar över och bestämmer.
Den grunden saknas i det styrande triumviratets politik. Därför kommer de inte att lyckas. Som i alla andra frågor där de inte är överens plåstrar de om skillnaderna med mer pengar. Men det är en högoddspolitik.
Just nu går svensk ekonomi som tåget. Men finansminstern med flera varnar för att tro att utvecklingen kommer att fortsätta. Det finns stora risker i framtiden. Det räcker med att fundera över hur USAs budgetproblem kommer att påverka den internationella konjunkturen.
I detta läge väljer triumviratet slösandets väg. De blåser upp sin budget med minst 55 miljoner kronor (egentligen är det mer, men de mörkar en massa kostnader - till exempel kring Rudbecksskolan) och tror att det ska hålla.
Rätt många kommuner gjorde det också 2006 och 2007. De fick stora problem 2008 och framåt. En del räddades av staten, men andra fick höja skatter och spara kraftigt. I den utvecklingen gick Örebro starkt.
Jag kan nu erkänna att denna ekonomiska utveckling ofta gjordes med motstånd från framförallt centerpartiets Rasmus Persson. Han menade alltid att det skulle komma mer pengar från staten. Och ofta hade han rätt. Problemet är bara att när det vänder, och han får fel, när staten inte petar in mer pengar till kommunerna eller då USAs ekonomi åter backar, så blir det örebroarna som får betala.
Triumviratets politik riskerar att leda till samma ekonomiska moras som Mats Sjöströms sosseregim ledde Örebro in i. Lena Baastad har tidigare visat att hon inte har någon ekonomisk kontroll. Rasmus Persson tror att allt alltid blir bättre. Och Lennart Bondeson har inte tagit del i styrningen av kommunens ekonomi.
Så frågan nu är: När kommer skattehöjningen?
2011-07-13
En gosekanin att älska...
När vi för fyra år sedan startade Örebro Open Art fanns det två huvudskäl. Dels att örebroarna skulle bli lite stoltare över sin stad. Tyvärr är det alldeles för få örebroare som verkligen visar att man är stolt och tycker om sin stad. Trots att den rymmer så mycket. Och så bra kultur. Inte bara Örebro Open Art. Det räcker med att skriva "Svenska Kammarorkestern." Eller "O Helga Natt". Eller "Rådhuskalender". Eller "Peter Flack." Eller "Pubmusikfestivalen." Eller...
Det andra var att göra Örebro mer känt utanför stadsgränsen. Från en socialdemokratisk högborg, grå, trist, intetsägande, lagom. Till en liberal, levande, spännande, växande stad som vågar sticka ut, sticka fram, ta plats.
Under de fyra år vi styrde lyckades vi bättre med det andra än med det första. Örebro växte under perioden 2007 - 2010 mer än någonsin. Efterhand blev vi en spelare att räkna med på område efter område, nationellt men ibland också internationellt.
Och Örebro Open Art har fyllt ut sin roll väl. Nu har vi skapat förutsättningar för i vart fall Sveriges, och kanske norra Europas mest spännande utomhuskonstbiennal. Jag hoppas att den nya kommunledningen inser detta värde.
När jag går på gatorna i min favoritstad Örebro under Örebro Open Art blir jag glad. Glad över alla dessa konstverk som är spännande, irriterande, vackra, fula, konstiga, märkliga, unika. Glad över alla människor som tar del av konsten. Glad över att människor samtalar kring och över konstverken. De är fantastiska var för sig. Men än mer fantastiska som en helhet.
Som alltid är det viktigt att vi politiker inte sätter oss till doms över konstens innehåll. Lika viktigt som att alla har rätt att tycka om eller inte tycka om det som ställs ut. Dagens konst och kultur handlar kanske oftast om att skapa känslor.
Från Rådhuset har jag kunnat följa skapandet av den gula gosekaninen. Jag har sett människor titta på den, känna på den, tala om den. Jag har sett barn klättra på den, föräldrar ta kort på dem, vuxna fundera över den. Jag har hört människor vara sura över den. Klaga på den. Vara ilskna över vad den kostar.
Men jag tror att varenda peng är väl investerad. Som en del i ett byggande av en annan stad än den vi ärvde. En mer liberal stad. Jag bär fortfarande den drömmen, att få fortsätta att utveckla Örebro till en liberal, tillåtande, modig, spännande och växande stad. De kommande tre åren är förhoppningsvis bara en tillfällig paus i det arbetet. Hösten 2014 kör vi igång igen!
Media: DN
Det andra var att göra Örebro mer känt utanför stadsgränsen. Från en socialdemokratisk högborg, grå, trist, intetsägande, lagom. Till en liberal, levande, spännande, växande stad som vågar sticka ut, sticka fram, ta plats.
Under de fyra år vi styrde lyckades vi bättre med det andra än med det första. Örebro växte under perioden 2007 - 2010 mer än någonsin. Efterhand blev vi en spelare att räkna med på område efter område, nationellt men ibland också internationellt.
Och Örebro Open Art har fyllt ut sin roll väl. Nu har vi skapat förutsättningar för i vart fall Sveriges, och kanske norra Europas mest spännande utomhuskonstbiennal. Jag hoppas att den nya kommunledningen inser detta värde.
När jag går på gatorna i min favoritstad Örebro under Örebro Open Art blir jag glad. Glad över alla dessa konstverk som är spännande, irriterande, vackra, fula, konstiga, märkliga, unika. Glad över alla människor som tar del av konsten. Glad över att människor samtalar kring och över konstverken. De är fantastiska var för sig. Men än mer fantastiska som en helhet.
Som alltid är det viktigt att vi politiker inte sätter oss till doms över konstens innehåll. Lika viktigt som att alla har rätt att tycka om eller inte tycka om det som ställs ut. Dagens konst och kultur handlar kanske oftast om att skapa känslor.
Från Rådhuset har jag kunnat följa skapandet av den gula gosekaninen. Jag har sett människor titta på den, känna på den, tala om den. Jag har sett barn klättra på den, föräldrar ta kort på dem, vuxna fundera över den. Jag har hört människor vara sura över den. Klaga på den. Vara ilskna över vad den kostar.
Men jag tror att varenda peng är väl investerad. Som en del i ett byggande av en annan stad än den vi ärvde. En mer liberal stad. Jag bär fortfarande den drömmen, att få fortsätta att utveckla Örebro till en liberal, tillåtande, modig, spännande och växande stad. De kommande tre åren är förhoppningsvis bara en tillfällig paus i det arbetet. Hösten 2014 kör vi igång igen!
Media: DN
(S)krämmande politiker
Idag har jag skickat följande pressmeddelande kring de socialdemokratiska turerna om resecentrum. Som vanligt verkar det som om Baastad, Sundin och Karlsson tror att de äger kommunen och kan använda kommunens resurser för sitt partis egenintressen. Det räcker inte med de många miljoner de får i riktigt stöd utan de tar ständigt av kommunens resurser utan lov...
Allvarliga problem med socialdemokraternas resecentrum!
Det är glädjande att kollektivtrafiken ökar. Det är nödvändigt att än fler kan åka kollektivt. En stark Örebro-region behöver en bra kollektivtrafik för arbets- studie och privat-pendling. Där finns en bred samsyn mellan de flesta partier. Men när landstingsrådet Jonas Karlsson på måndagen presenterade den socialdemokratiska visionen av ett nytt resecentrum i Örebro skapades sannolikt fler problem än vad som löstes.
-För det första ställer landstingsrådet, och den ansvariga för länets kollektivtrafik, krav på Örebro kommun. Det är en orimlighet. Staten har det sista året gjort det ännu tydligare att det är landstingets ansvar att hantera kollektivtrafikfrågor. Då ska inte ett landstingsråd komma och kräva att Örebro kommun tar ett ansvar för landstingets frågor, säger Staffan Werme, kommunalråd för Folkpartiet.
-Men det är inte förvånande. Örebro läns socialdemokrater har länge velat straffbeskatta örebroarna för länets kollektivtrafik. I många år har Örebro betalat alldeles för mycket för länstrafiken. När det nu genom den nya lagstiftningen rättas till, kallar länets socialdemokrater det för att övriga länskommuner får betala för Örebros trafik. Det verkliga är att örebroarna stöttat länskommunerna med upp emot 50 miljoner kronor (den senaste årssiffran som nu rättas till).
-Jonas Karlsson, och hans partikompis Björn Sundin, kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor, är inne på samma linje. De leker med örebroarnas pengar som om de skulle vara deras egna. Men Örebro vare sig får, kan eller ska leka stat och försöka utjämna skillnader mellan olika kommuner. Vi som politiker i Örebro ska värna örebroarnas skattepengar. Det är en djup skillnad mellan en ansvarsfull liberal politik och en socialdemokratisk skatteslösarpolitik. Vi har sett det förr. Vi ser det igen. Vägen mot underskott är rak och snabb…
-Men det värsta med detta utspel är sättet det skett på. Enligt obekräftade uppgifter tidigare i vår, har landstingsrådet Jonas Karlsson krävt att det kommunalägda bolaget Örebroporten AB skulle göra skisser över det nya resecentrumet. Frågan kom oförberett upp på ett styrelsemöte, där VD vägrade föredra frågan och ordföranden Roger Andersson (s) fick föredra frågan själv. Senare stoppades ärendet eftersom det inte var förberett inom sju-partistyret. Nu presenteras dessa skisser som ett socialdemokratisk partiutspel!
-Dels är det skrämmande att ett landstingsråd kan gå in och styra över ett kommunalt bolag, oavsett om det sker genom bolagets styrelseordförande eller ej. Dels är det skrämmande att socialdemokraterna i Örebro län använder ett kommunalt bolag, och därmed också kommunala skattepengar, för att göra partiutspel.
-För många år sedan hade Nerikes Allehanda en artikelserie som hette ”Oss bröder emellan” och handlade om de oheliga socialdemokratiska allianserna mellan kommuner och landsting. Två månader efter omvalet ser vi samma sak igen. Bröderna, kompisarna Sundin och Karlsson, använder skattebetalarnas pengar som de själva tycker.
-Detta agerande ställer många frågor på sin spets. Jag kommer att be kommunens revisorer granska affären, såväl vad gäller Björn Sundins som Roger Anderssons agerande. Om det framkommer att det varit ett landstingsråd som använt kommunen och ett kommunalt bolag för socialdemokratisk partipropaganda, kommer jag att kräva att såväl Björn Sundin som Roger Andersson ställer sina platser till förfogande. Man får under inga förhållanden använda kommunen som en kassakista för partiärenden. Men tyvärr är det inte första gången socialdemokraterna i Örebro agerar på detta sätt. Gränsen mellan det socialdemokratiska partiet och Örebro kommun har under Baastads, Sundins och Karlssons tid suddats ut. Det är en allvarlig utveckling vars följder knappast kan överblickas, avslutar Staffan Werme.
Media: NA, Tvärsnytt
Allvarliga problem med socialdemokraternas resecentrum!
Det är glädjande att kollektivtrafiken ökar. Det är nödvändigt att än fler kan åka kollektivt. En stark Örebro-region behöver en bra kollektivtrafik för arbets- studie och privat-pendling. Där finns en bred samsyn mellan de flesta partier. Men när landstingsrådet Jonas Karlsson på måndagen presenterade den socialdemokratiska visionen av ett nytt resecentrum i Örebro skapades sannolikt fler problem än vad som löstes.
-För det första ställer landstingsrådet, och den ansvariga för länets kollektivtrafik, krav på Örebro kommun. Det är en orimlighet. Staten har det sista året gjort det ännu tydligare att det är landstingets ansvar att hantera kollektivtrafikfrågor. Då ska inte ett landstingsråd komma och kräva att Örebro kommun tar ett ansvar för landstingets frågor, säger Staffan Werme, kommunalråd för Folkpartiet.
-Men det är inte förvånande. Örebro läns socialdemokrater har länge velat straffbeskatta örebroarna för länets kollektivtrafik. I många år har Örebro betalat alldeles för mycket för länstrafiken. När det nu genom den nya lagstiftningen rättas till, kallar länets socialdemokrater det för att övriga länskommuner får betala för Örebros trafik. Det verkliga är att örebroarna stöttat länskommunerna med upp emot 50 miljoner kronor (den senaste årssiffran som nu rättas till).
-Jonas Karlsson, och hans partikompis Björn Sundin, kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor, är inne på samma linje. De leker med örebroarnas pengar som om de skulle vara deras egna. Men Örebro vare sig får, kan eller ska leka stat och försöka utjämna skillnader mellan olika kommuner. Vi som politiker i Örebro ska värna örebroarnas skattepengar. Det är en djup skillnad mellan en ansvarsfull liberal politik och en socialdemokratisk skatteslösarpolitik. Vi har sett det förr. Vi ser det igen. Vägen mot underskott är rak och snabb…
-Men det värsta med detta utspel är sättet det skett på. Enligt obekräftade uppgifter tidigare i vår, har landstingsrådet Jonas Karlsson krävt att det kommunalägda bolaget Örebroporten AB skulle göra skisser över det nya resecentrumet. Frågan kom oförberett upp på ett styrelsemöte, där VD vägrade föredra frågan och ordföranden Roger Andersson (s) fick föredra frågan själv. Senare stoppades ärendet eftersom det inte var förberett inom sju-partistyret. Nu presenteras dessa skisser som ett socialdemokratisk partiutspel!
-Dels är det skrämmande att ett landstingsråd kan gå in och styra över ett kommunalt bolag, oavsett om det sker genom bolagets styrelseordförande eller ej. Dels är det skrämmande att socialdemokraterna i Örebro län använder ett kommunalt bolag, och därmed också kommunala skattepengar, för att göra partiutspel.
-För många år sedan hade Nerikes Allehanda en artikelserie som hette ”Oss bröder emellan” och handlade om de oheliga socialdemokratiska allianserna mellan kommuner och landsting. Två månader efter omvalet ser vi samma sak igen. Bröderna, kompisarna Sundin och Karlsson, använder skattebetalarnas pengar som de själva tycker.
-Detta agerande ställer många frågor på sin spets. Jag kommer att be kommunens revisorer granska affären, såväl vad gäller Björn Sundins som Roger Anderssons agerande. Om det framkommer att det varit ett landstingsråd som använt kommunen och ett kommunalt bolag för socialdemokratisk partipropaganda, kommer jag att kräva att såväl Björn Sundin som Roger Andersson ställer sina platser till förfogande. Man får under inga förhållanden använda kommunen som en kassakista för partiärenden. Men tyvärr är det inte första gången socialdemokraterna i Örebro agerar på detta sätt. Gränsen mellan det socialdemokratiska partiet och Örebro kommun har under Baastads, Sundins och Karlssons tid suddats ut. Det är en allvarlig utveckling vars följder knappast kan överblickas, avslutar Staffan Werme.
Media: NA, Tvärsnytt
2011-07-06
Från ett litet parti
Folkpartiet är ett rätt litet parti. De socialliberala åsikterna delas idag av ungefär 7% av svenskarna. I Örebro är vi ett par procent fler. Som mest i modern tid har vi lockat ungefär 15 %.
Under alliansens tid har Folkpartiet backat med ungefär 4 %, från 11 till 7 %. Alliansen har uppenbarligen inte varit bra för Folkpartiet. Så nu ska vi gå ur!
Eller?
Jag blir så trött när jag läser centerpartisternas framgångslösning. När inte den egna politiken räcker till, så ska man skylla på någon annan. Nu är det moderaternas fel. Det är deras fel att de är för duktiga och därför ska man sluta. Det finns bara en sak att säga om det: Återvändsgata.
Vem tror att centerpartiet blir större bara för att man inte hänkar med modsen? Är det inte så att de politiska idéerna borde leda människorna till partiet? Är det inte där problemet ligger för centerpartisterna och deras parti. Förr var de ett bondeparti. Ordentligt konservativt. Sen blev de ett landsbygdsparti. Då fanns det tydliga röda strömmar inom partiet. Då samarbetade man gärna med sossarna. En del av denna också rätt konservativa centersocialism har levat kvar länge. I Örebro län har Centern varit en trogen del av den oändliga socialdemokratiska maktapparaten fram till förra valet. Och här har det gått bättre för partiet? Knappast.
Maud Olofsson insåg att de gamla centeridéerna var dödfödda. Hon har försökt skapa ett liberalt parti av centern. I vissa lägen ordentligt nyliberalt. I andra lägen rätt socialliberalt. Det har sannolikt varit nödvändigt. Men det är inte säkert att det leder till framgång.
27 % av svenskarna säger sig vara liberaler. Det är bara en grupp som är större, de oideologiska som har 7 % fler sympatisörer. Liberalerna finns inom flera partier. Det är knappast så att bara Folkpartiet har liberaler inom sig. Och liberalismen har vunnit så många segrar att rätt många av de oideologiska om de tänkte efter nog hade rätt mycket liberalism i sig. Den marknadsanpassade, styrda ekonomin, med ökande individualism och valfrihet, är idag normen (även om sossarna i t. ex. Örebro läns landsting fortfarande tror att politikerna, läs Marie-Louise Forssberg-Fransson, vet bättre om vad alla vill än örebroarna själva...).
Liberalismens segrar har inneburit att de flesta partier också ofta driver en någorlunda liberal politik inom många områden. För maktpartierna m och s är det nödvändigt att i stora delar ändå ha en politik som passar merparten av de 27 % liberaler. För Folkpartiet är liberalismen inget man kan välja bort. Miljöpartiet vill gärna framstå som lagom liberalt. Det är nästan så att även KD ibland verkar lite liberalt. Det är i denna mittfåra centerpartiet nu ska placera sig.
Är det sannolikt att det leder till omedelbar framgång? Knappast. Varför skulle just centern vara bättre än originalet Folkpartiet att sno åt sig av de 27 % liberaler? Inget talar för det. Men om man lägger ett par procent liberaler till de lika många landsbygdsväljarna, så klarar man i alla fall riksdagsspärren.
Det är dessa hårda fakta centerpartisterna borde fundera över. Då skulle nog tankarna om att lämna alliansen bli mindre framträdande.
Jag bloggade sju bloggar i februari om Folkpartiets framtid. Jag tror nämligen att liberalismen har en framtid, oavsett hur det ser ut med Alliansen efter valet 2014. Jag tror också att vi behöver ett flerpartisystem, där någon kan utmana maktpartierna m och s på fler områden.
Men jag var då, och är det fortfarande, mycket tydlig på att detta stärkande av Folkpartiet måste ske inom Allianssamarbetet. Det finns inga bärande skäl, vare sig partiegoistiska eller alliansegoistiska, att ens diskutera att lämna Alliansen. Om de små partierna skulle säkra sin överlevnad skulle de snarare driva frågan om gemensamma listor, att skapa en valkartell redan före valet 2014, där Allians för Sverige blev överskriften, medan partierna själva kan nominera under denna överbyggnad. Men den frågan verkar tyvärr död.
Det kontraproduktiva agerande som bland annat Örebros centerpartistiske länsordförande Lars Johansson hänger sig åt är enbart ett tragiskt exempel på ett parti som saknar både politisk inriktning och självförtroende. Det var inte bättre förr, när sossarna kunde styra orubbat i årtionde efter årtionde. Det kan bli bättre i morgon, om såväl Folkpartiet som Centerpartiet blir bättre på att driva en politik som attraherar fler. Eller så kanske man ska acceptera att man driver en politik som bara attraherar de 7 % som verkligen tänker socialliberalt, eller de 4 % som är landsbygdsliberaler...
Så istället för att skylla på de stora, stöddiga moderaterna måste vi göra ett bra hemarbete. För ingen av oss tjänar på att moderaterna blir svagare. Det räcker med att se hur det gick i Örebro. Det är inte på grund av vare sig Folkpartiets, Centerpartiets eller Kristdemokraternas svaghet som Koalition Örebro inte behöll makten. Det är på grund av att moderaterna här är svagare än i landet som vi inte klarade den uppgiften. Och resultatet? En röd kökkenmödding.
Är det den centerpartistiska framtidsdrömmen?
Media: SVD, DN
Under alliansens tid har Folkpartiet backat med ungefär 4 %, från 11 till 7 %. Alliansen har uppenbarligen inte varit bra för Folkpartiet. Så nu ska vi gå ur!
Eller?
Jag blir så trött när jag läser centerpartisternas framgångslösning. När inte den egna politiken räcker till, så ska man skylla på någon annan. Nu är det moderaternas fel. Det är deras fel att de är för duktiga och därför ska man sluta. Det finns bara en sak att säga om det: Återvändsgata.
Vem tror att centerpartiet blir större bara för att man inte hänkar med modsen? Är det inte så att de politiska idéerna borde leda människorna till partiet? Är det inte där problemet ligger för centerpartisterna och deras parti. Förr var de ett bondeparti. Ordentligt konservativt. Sen blev de ett landsbygdsparti. Då fanns det tydliga röda strömmar inom partiet. Då samarbetade man gärna med sossarna. En del av denna också rätt konservativa centersocialism har levat kvar länge. I Örebro län har Centern varit en trogen del av den oändliga socialdemokratiska maktapparaten fram till förra valet. Och här har det gått bättre för partiet? Knappast.
Maud Olofsson insåg att de gamla centeridéerna var dödfödda. Hon har försökt skapa ett liberalt parti av centern. I vissa lägen ordentligt nyliberalt. I andra lägen rätt socialliberalt. Det har sannolikt varit nödvändigt. Men det är inte säkert att det leder till framgång.
27 % av svenskarna säger sig vara liberaler. Det är bara en grupp som är större, de oideologiska som har 7 % fler sympatisörer. Liberalerna finns inom flera partier. Det är knappast så att bara Folkpartiet har liberaler inom sig. Och liberalismen har vunnit så många segrar att rätt många av de oideologiska om de tänkte efter nog hade rätt mycket liberalism i sig. Den marknadsanpassade, styrda ekonomin, med ökande individualism och valfrihet, är idag normen (även om sossarna i t. ex. Örebro läns landsting fortfarande tror att politikerna, läs Marie-Louise Forssberg-Fransson, vet bättre om vad alla vill än örebroarna själva...).
Liberalismens segrar har inneburit att de flesta partier också ofta driver en någorlunda liberal politik inom många områden. För maktpartierna m och s är det nödvändigt att i stora delar ändå ha en politik som passar merparten av de 27 % liberaler. För Folkpartiet är liberalismen inget man kan välja bort. Miljöpartiet vill gärna framstå som lagom liberalt. Det är nästan så att även KD ibland verkar lite liberalt. Det är i denna mittfåra centerpartiet nu ska placera sig.
Är det sannolikt att det leder till omedelbar framgång? Knappast. Varför skulle just centern vara bättre än originalet Folkpartiet att sno åt sig av de 27 % liberaler? Inget talar för det. Men om man lägger ett par procent liberaler till de lika många landsbygdsväljarna, så klarar man i alla fall riksdagsspärren.
Det är dessa hårda fakta centerpartisterna borde fundera över. Då skulle nog tankarna om att lämna alliansen bli mindre framträdande.
Jag bloggade sju bloggar i februari om Folkpartiets framtid. Jag tror nämligen att liberalismen har en framtid, oavsett hur det ser ut med Alliansen efter valet 2014. Jag tror också att vi behöver ett flerpartisystem, där någon kan utmana maktpartierna m och s på fler områden.
Men jag var då, och är det fortfarande, mycket tydlig på att detta stärkande av Folkpartiet måste ske inom Allianssamarbetet. Det finns inga bärande skäl, vare sig partiegoistiska eller alliansegoistiska, att ens diskutera att lämna Alliansen. Om de små partierna skulle säkra sin överlevnad skulle de snarare driva frågan om gemensamma listor, att skapa en valkartell redan före valet 2014, där Allians för Sverige blev överskriften, medan partierna själva kan nominera under denna överbyggnad. Men den frågan verkar tyvärr död.
Det kontraproduktiva agerande som bland annat Örebros centerpartistiske länsordförande Lars Johansson hänger sig åt är enbart ett tragiskt exempel på ett parti som saknar både politisk inriktning och självförtroende. Det var inte bättre förr, när sossarna kunde styra orubbat i årtionde efter årtionde. Det kan bli bättre i morgon, om såväl Folkpartiet som Centerpartiet blir bättre på att driva en politik som attraherar fler. Eller så kanske man ska acceptera att man driver en politik som bara attraherar de 7 % som verkligen tänker socialliberalt, eller de 4 % som är landsbygdsliberaler...
Så istället för att skylla på de stora, stöddiga moderaterna måste vi göra ett bra hemarbete. För ingen av oss tjänar på att moderaterna blir svagare. Det räcker med att se hur det gick i Örebro. Det är inte på grund av vare sig Folkpartiets, Centerpartiets eller Kristdemokraternas svaghet som Koalition Örebro inte behöll makten. Det är på grund av att moderaterna här är svagare än i landet som vi inte klarade den uppgiften. Och resultatet? En röd kökkenmödding.
Är det den centerpartistiska framtidsdrömmen?
Media: SVD, DN
2011-07-04
Inte Almedalen
I år är jag inte i Almedalen. Det är ett medvetet val. Har haft ett antal förfrågningar men tackat nej. Det är sex år sedan jag hade en riktig semester. Valåret 2006 blev det ingen. Majoritetsåren 2007-2010 lika illa. Så det är faktiskt ända till 2005 jag fått drömma mig tillbaka.
Annars är Almedalen rätt fascinerande. Det beskrivs ofta som ett mingelparty för politiker och samhällsorganisationer. Så är det.
Men det är också en tuppfäktning. Vem får flest seminarier? Vem får de bästa? Hetaste? Intressantaste? Vem får media?
Jag har varit i Almedalen både ensam och med familj. Det är väl rätt lätt att säga att det inte är någon hit att ta med familjen och tro att man ska kunna umgås. Ska man vara paneldeltagare på seminarierna, och kanske lyssna på någon partiledare, finns inte tid med så mycket bad, sol och lugna kvällar.
Men Almedalen är något jag tycker alla som har ett samhällsintresse någon gång borde besöka. Det finns enormt många intressanta föreläsare och seminarier. Det är gratis vidareutbildning i toppklass!
Och så kommer det intressanta utspel. Jag menar att statsminister Fredrik Reinfeldt har helt rätt i sina analyser av sossarnas nya SD-vänliga linje. Det som nu håller på att ske i svensk riksdag är att Juholt öppnar för ett mer samstämmigt tredje block som på väsentliga punkter kommer att driva en antiregeringspolitik. Det är inte bara att glänta på dörren för SD. Det är att öppna den på vid gavel!
Det finns en sida hos Håkan Juholt som oroar mig. Tyvärr känner jag igen den från den lokala politiken. Vem vet vad Juholt egentligen står för? Är han inte mest en sossepopulist som söker de enkla svaren på de rätta frågorna? Det spelar väl mindre roll om de är vänster eller höger, bara de passar in i den traditionella arbetarvärderingsportföljen...
Men denna traditionella arbetarvärderingsportfölj är inte någon upplyftande väska. Den är fylld med rätt mycket skräp. Där finns arbetare som skriker "Go home" åt arbetare från andra länder. Där finns bruksmentalitetens inskränkthet och ovilja att acceptera främlingar. Där finns arbetargrabbarnas förakt för högre utbildning. Där finns den nästan religiösa tron på socialdemokratin och på partiet. Där finns de ohälsosamma kopplingarna mellan fack och parti. Där finns den konservatism som tyckte att allt var bättre förr, inte minst på Palmes tid.
I de flesta av dessa frågor är avståndet mellan S och SD liten. Partierna blir delvis spegelbilder av varandra.
Under lång tid, från Palme med sin internationalism till Sahlin med sitt starka Stockholmsperspektiv, hölls dessa värderingar oftast nere, i vart fall i partiets centrala politik. Men vad händer nu?
I Örebro är det inte alls lika illa ännu. Men vem vet vad sossarna och Lena Baastad står för? Vilken politik vill de driva? Är det bara populism? Är det bara röstmaximering? Jag har, trots att jag jobbat nära Baastad och Sundin i många år nu, inte en aning om vad de står för. Det enda jag vet är att Sundin är Örebros bästa spindoktor någonsin, och att han i team med Baastad lyckats med att skapa en bild av en bra politiker - utan politik...
Men vad händer med ett parti som saknar politik får ledare som inte har förmågan att sätta de gränser som företrädarna gjort? Vem kommer efter Baastad? Hur hanterar Juholt och hans grabbar den sossiga bruksmentaliteten? Hur mycket är makten värd? En öppen dörr till SD?
Media: DN, Expressen
Annars är Almedalen rätt fascinerande. Det beskrivs ofta som ett mingelparty för politiker och samhällsorganisationer. Så är det.
Men det är också en tuppfäktning. Vem får flest seminarier? Vem får de bästa? Hetaste? Intressantaste? Vem får media?
Jag har varit i Almedalen både ensam och med familj. Det är väl rätt lätt att säga att det inte är någon hit att ta med familjen och tro att man ska kunna umgås. Ska man vara paneldeltagare på seminarierna, och kanske lyssna på någon partiledare, finns inte tid med så mycket bad, sol och lugna kvällar.
Men Almedalen är något jag tycker alla som har ett samhällsintresse någon gång borde besöka. Det finns enormt många intressanta föreläsare och seminarier. Det är gratis vidareutbildning i toppklass!
Och så kommer det intressanta utspel. Jag menar att statsminister Fredrik Reinfeldt har helt rätt i sina analyser av sossarnas nya SD-vänliga linje. Det som nu håller på att ske i svensk riksdag är att Juholt öppnar för ett mer samstämmigt tredje block som på väsentliga punkter kommer att driva en antiregeringspolitik. Det är inte bara att glänta på dörren för SD. Det är att öppna den på vid gavel!
Det finns en sida hos Håkan Juholt som oroar mig. Tyvärr känner jag igen den från den lokala politiken. Vem vet vad Juholt egentligen står för? Är han inte mest en sossepopulist som söker de enkla svaren på de rätta frågorna? Det spelar väl mindre roll om de är vänster eller höger, bara de passar in i den traditionella arbetarvärderingsportföljen...
Men denna traditionella arbetarvärderingsportfölj är inte någon upplyftande väska. Den är fylld med rätt mycket skräp. Där finns arbetare som skriker "Go home" åt arbetare från andra länder. Där finns bruksmentalitetens inskränkthet och ovilja att acceptera främlingar. Där finns arbetargrabbarnas förakt för högre utbildning. Där finns den nästan religiösa tron på socialdemokratin och på partiet. Där finns de ohälsosamma kopplingarna mellan fack och parti. Där finns den konservatism som tyckte att allt var bättre förr, inte minst på Palmes tid.
I de flesta av dessa frågor är avståndet mellan S och SD liten. Partierna blir delvis spegelbilder av varandra.
Under lång tid, från Palme med sin internationalism till Sahlin med sitt starka Stockholmsperspektiv, hölls dessa värderingar oftast nere, i vart fall i partiets centrala politik. Men vad händer nu?
I Örebro är det inte alls lika illa ännu. Men vem vet vad sossarna och Lena Baastad står för? Vilken politik vill de driva? Är det bara populism? Är det bara röstmaximering? Jag har, trots att jag jobbat nära Baastad och Sundin i många år nu, inte en aning om vad de står för. Det enda jag vet är att Sundin är Örebros bästa spindoktor någonsin, och att han i team med Baastad lyckats med att skapa en bild av en bra politiker - utan politik...
Men vad händer med ett parti som saknar politik får ledare som inte har förmågan att sätta de gränser som företrädarna gjort? Vem kommer efter Baastad? Hur hanterar Juholt och hans grabbar den sossiga bruksmentaliteten? Hur mycket är makten värd? En öppen dörr till SD?
Media: DN, Expressen
2011-07-02
Drömmen om en trädgård
Jag äger en trädgård. Det är inte den första, snarare den fjärde. Men förhoppningsvis den sista.
Min trädgård är gammal. Huset jag bor i är från mitten av 1800-talet. En rätt enkel bondestuga. Vi gissar att det först var en enkelstuga som sedan byggdes på med ett rum till. En oinredd kallvind blev två rum med snedtak och låg takhöjd. Man kan fortfarande spåra en del av det gamla i trädgården. Några äppelträd. Ett päronträd. En krikonlund. Körsbär.
Min trädgård är stor. Beroende på hur man räknar kan den vara allt från ett par tusen, till kanske sex tusen kvadratmeter. Oklarheten beror på om man ska räkna med den lund, eller den löväng, den ligger i.
Just detta sätt att beskriva min trädgård visar på det största problemet med den.
Den förre ägaren, min svärfar, var inte den största av trädgårdsfantaster. Han var lika illa för sin trädgård som min far var för sina, fast tvärsom. Där min far gick fram och rensade både gräs och ogräs, lät min svärfar allt växa. Den klippta gräsmattan blev mindre för vart år. Syrenhäcken allt bredare. Snöbärsbuskarna, rosenspirean och allt annat slyliknande vandrade glatt in. Kirskål, knölklocka, nässlor, tistlar och kvickrot var trädgårdens vanligaste bebyggare.
I fem år har jag haft hand om trädgården. Och den är inte likadan som förr. Det finns en gräsmatta där gräsmattan ska finnas. Det finns åter en grusgång framför huset, omgiven av gammaldags rosor. Det finns ett par rabatter. Krokus, tulpan och narcisser växer där de ska. Och nyss plockade vi ytterligare tre liter jordgubbar.
Men bland rosorna trivs fortfarane knölklockor och nässlor. Och efter ett dåligt jordinköp också åkervinda. För att inte tala om jordgubbslandet. Det är rätt fantastiskt att de överhuvudtaget växer bland alla de nässlor och knölklockor som finns. Men på något sätt gör de det.
Idag är det den första juli. Jag har ännu inte hunnit plantera ut de blommor jag sådde i våras. Tomaterna, gurkan och squashen växer där den ska. Men fortfarande står tagetes, astrar och ageratum i sina småkrukor...
Där är problemet åter igen. Jag är för optimistisk om tid och möjlighet. Eller, som min kära hustru säger, du ser ju redan nu hur det kommer att se ut när (eller om) det blir färdigt...
För den lund min trädgård består av kanske blir en lund om några år, när resterna av vinterns skogsavverkning bleknat och fåren fått beta av den värsta slyn igen.
Och de land jag ser framför mig på den plats där förr Fällerstas bästa jordgubbar växte i snöraka rader, verkligen är land och inte en yta med bara nässlor, kvickrot och elände.
Och krikonlunden är röjd och slagen, äppelträden beskurna, häcken förminskad, stenmurarna uppbyggda, hönshuset klart, rosenrabatterna rabatter, klängrosorna klängande och så vidare.
Men nån gång ska det bli färdigt.
En vis man sa någon gång att den människa som aldrig haft en trädgård, kommer att sakna förståelse för Gud. Det finns mycket sanning i detta. Trädgårdens misslyckanden, och dess undersköna detaljer, är på många olika sätt bilder av de relationer som finns, eller borde finnas, mellan människan och hennes skapare.
Så varje gång jag går och funderar över hur illa trädgården ser ut, så tackar jag samtidigt Gud för hur vacker den är. Som en del av hans skapelse.
2011-06-28
Bondeliv
Idag har det varit varmt igen. Gissar på att det legat upp emot 30 grader.
Framför vårt hus har jag anlagt en grusgång. På vardera sidan växer gammeldags rosor. Just nu blommar de fantastiskt trots att nästa alla frös ner helt i vintras igen. Blomningen är vacker, rosendoften likaså. Och namnen: Mme Boll, Picote, Maidens Blush...
Min rosengång är inte klar än. Ena halvan av rabatten har varit ockuperad av en trekammarbrunn. Men nu har Miljö- och hälsoskyddsnämnden dömt ut den och vi måste göra nytt och om. Så nu står det en grävare där och två karlar gräver och lägger tankar och rör. Den nya trekammarbrunnen kommer att ligga ute på åkern. Så nu kan vi bygga grind och staket och plantera ytterligare några gammeldags rosbuskar.
Idag har jag varit heltidsbonde i hettan. Vi måste stängsla in en ny fårhage. Nästa vecka måste bagglammen skiljas från tackorna. Och vi har ingen hage för tackorna än. Så nu har jag tryckt stolp med traktorn där det har gått. Och spettat och slagit inne i skogen. Nästa steg är att sätta nätstängsel. Och dra en eltråd för att även hästarna ska kunna gå där.
Jag tycker om att jobba med kroppen och vara bonde. Att stängsla är en lisa för själen. Men man ska göra det tidigt på vårarna, eller senare på hösten. Då, när temperaturen är mer lagom, blir det som ett rejält träningspass. Och så tar man pauser och lyssnar på vårens nyanlända fåglar, eller ser på den sista höstfjärilen.
Men det finns fördelar med sommarstängsling också. Den hage vi nu ska beta är full av fjärilar. Blåvingar, guldvingar, nässelfjärilar, gräsfjärilar - jag kan inte namnen på dem. Men blåvingarna är fantastiska. Som små flygande juveler fladdrar de mellan grässtråna, utan synbart mål eller mening. Jag kan inte låta bli att stanna upp och titta på dem. Det finns så många olika arter, men det jag kan se är att det finns en del större och en del små, en del klarblå och en del med bruna inslag.
När man stannar upp för att titta på fjärilar ser man en del annat också. Nattviolerna blommar i de fuktigare delarna av hagen. I år är det mer smultron än någonsin. Men blåbären lyser med sin frånvaro.
Min bondgård är alldeles för liten. 16 hektar. Förr var den stor nog att kunna försörja en hel familj. Idag är den ingenting i ett lantbruk som går mot enorma enheter där effektiviteten är allt. Men på havrefälten finns inga blåvingar. Bland vetestråna ingen nattviol.
Jag gillar biologisk mångfald. Jag tror, men vet inte, att den är nödvändig för allt levande. Jag tror att de monokulturer vi nu sysslar med, den biologiska enfalden, kommer att visa sig vara en återvändsgata. Jag tror, men vet inte, att förr eller senare kommer den mångfaldiga livsvävens trådar att bli så få, om vi fortsätter som idag, att hela väven brister. Vad som händer då har jag ingen aning om. Det har nog ingen annan heller. Men det känns inte speciellt förväntansvärt.
Så jag fortsätter att stängsla. Jag fortsätter att tycka om att mina hagar är fyllda av blåvingar och nattviol. Jag fortsätter att jobba för den biologiska mångfalden. Inte för att jag vet. Men för att jag tror.
Framför vårt hus har jag anlagt en grusgång. På vardera sidan växer gammeldags rosor. Just nu blommar de fantastiskt trots att nästa alla frös ner helt i vintras igen. Blomningen är vacker, rosendoften likaså. Och namnen: Mme Boll, Picote, Maidens Blush...
Min rosengång är inte klar än. Ena halvan av rabatten har varit ockuperad av en trekammarbrunn. Men nu har Miljö- och hälsoskyddsnämnden dömt ut den och vi måste göra nytt och om. Så nu står det en grävare där och två karlar gräver och lägger tankar och rör. Den nya trekammarbrunnen kommer att ligga ute på åkern. Så nu kan vi bygga grind och staket och plantera ytterligare några gammeldags rosbuskar.
Idag har jag varit heltidsbonde i hettan. Vi måste stängsla in en ny fårhage. Nästa vecka måste bagglammen skiljas från tackorna. Och vi har ingen hage för tackorna än. Så nu har jag tryckt stolp med traktorn där det har gått. Och spettat och slagit inne i skogen. Nästa steg är att sätta nätstängsel. Och dra en eltråd för att även hästarna ska kunna gå där.
Jag tycker om att jobba med kroppen och vara bonde. Att stängsla är en lisa för själen. Men man ska göra det tidigt på vårarna, eller senare på hösten. Då, när temperaturen är mer lagom, blir det som ett rejält träningspass. Och så tar man pauser och lyssnar på vårens nyanlända fåglar, eller ser på den sista höstfjärilen.
Men det finns fördelar med sommarstängsling också. Den hage vi nu ska beta är full av fjärilar. Blåvingar, guldvingar, nässelfjärilar, gräsfjärilar - jag kan inte namnen på dem. Men blåvingarna är fantastiska. Som små flygande juveler fladdrar de mellan grässtråna, utan synbart mål eller mening. Jag kan inte låta bli att stanna upp och titta på dem. Det finns så många olika arter, men det jag kan se är att det finns en del större och en del små, en del klarblå och en del med bruna inslag.
När man stannar upp för att titta på fjärilar ser man en del annat också. Nattviolerna blommar i de fuktigare delarna av hagen. I år är det mer smultron än någonsin. Men blåbären lyser med sin frånvaro.
Min bondgård är alldeles för liten. 16 hektar. Förr var den stor nog att kunna försörja en hel familj. Idag är den ingenting i ett lantbruk som går mot enorma enheter där effektiviteten är allt. Men på havrefälten finns inga blåvingar. Bland vetestråna ingen nattviol.
Jag gillar biologisk mångfald. Jag tror, men vet inte, att den är nödvändig för allt levande. Jag tror att de monokulturer vi nu sysslar med, den biologiska enfalden, kommer att visa sig vara en återvändsgata. Jag tror, men vet inte, att förr eller senare kommer den mångfaldiga livsvävens trådar att bli så få, om vi fortsätter som idag, att hela väven brister. Vad som händer då har jag ingen aning om. Det har nog ingen annan heller. Men det känns inte speciellt förväntansvärt.
Så jag fortsätter att stängsla. Jag fortsätter att tycka om att mina hagar är fyllda av blåvingar och nattviol. Jag fortsätter att jobba för den biologiska mångfalden. Inte för att jag vet. Men för att jag tror.
2011-06-22
Sista fullmäktige
som ordförande idag. Det var ett spännande fullmäktige. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna gjorde gemensam affär och röstade igenom att Kommunstyrelsens ledamöter skulle utses genom proportionella val. Det har aldrig hänt i Örebro kommun, i vart fall inte sedan kommunsammanslagningen.
Lagen om proportionella val finns för att säkra en minoritets rätt. Men som den är skriven så är det, som några kännare sa, mer att den finns för att hota med, än för att användas. Normalt så talar partier med varandra istället för att använda lagen. Nu kommer till exempel inga ledamöter att kunna bytas ut fram till nästa val... Men vänsterpartiet är rätt sura nu, mest på de gamla kompisarna inom socialdemokratin och i synnerhet på Lena Baastad. Det kan man ju förstå. Lenas hantering av vänsterpartiet har väl inte karaktäriserats av öppenhet och god information. Att en tidigare partner genom media får reda på att hjärtevännen plötsligt polar med kristdemokrater och centerpartister bygger väl inte broar, typ...
Annars var väl det mest intressanta med dagen att det blir tydligt att kristdemokraterna och centerpartisterna nu är inne i den socialistiska fållan. De vill (eller får) inte ens förbereda en entreprenadutsättning av ett äldreboende. Nu ska allt göras kommunalt. Kommunsocialismen segrar tyvärr. Det är bara att hoppas att deras medlemmar och väljare ser och inser detta och gör rätt val.
Den tilläggsbudget som återremitterades var mest ett skämt. Förra fredagen presenterade triumviratet en politisk skrivning. I går drogs den tillbaka. I måndags lunch kom siffror på satsningar, i går på kommunstyrelsen dribblades med olika yrkanden och inget nytt kom idag. Ingen kunde veta hur de satsningar Lena Baastad o Co ville göra skulle påverka kommunens ekonomi.
Baastad ville laga potthål i gatorna. Men innebar det minskade möjligheter till bra omsorg om de äldre? Ingen vet.
Baastad ville satsa på norrcity. Men på vad vet ingen.
Baastad ville renovera skolor. Men på bekostnad av lärarnas löner? Ingen vet.
Ingen verkar veta eller bry sig. Den nya majoriteten låter miljonerna rulla. Det finns ingen som verkar kunna ekonomi. De ger inte oss i oppositionen en möjlighet att kontrollera och lägga alternativa förslag. Just nu handlar politiken i Örebro om att satsa som om det var Baastad & CO som sjäva ägde pengarna. Men det är faktiskt skattebetalarnas pengar det handlar om.
Baastad & CO säger sig vilja ha ett nytt klimat för samarbete i Örebro kommun. Hittills har de misslyckats på alla plan. Det har handlat om stängda dörrar, ovilja att lyssna, inga kontakter med oppositionen och ett överhetsperspektiv. Kanske är det orutin. Kanske blir det bättre till hösten. Man får hoppas...
Nu lämnar jag presidiet i Kommunfullmäktige. Jag gör det utan saknad. Man måste erkänna att man passar bättre eller sämre på olika poster. Visst är det kul att kunna rodda igenom ett fullmäktige i en situation som idag, då vi använder en lag som aldrig tidigare använts. Det är utmanande. Men att sitta där uppe utan att få delta i debatten är bara trist.
I höst blir det annorlunda. Då ska vi börja tydliggöra det liberala alternativet för Örebro även i kommunfullmäktige. Det ser jag, faktiskt, fram emot!
Media: Radio Örebro, Tvärsnytt
Lagen om proportionella val finns för att säkra en minoritets rätt. Men som den är skriven så är det, som några kännare sa, mer att den finns för att hota med, än för att användas. Normalt så talar partier med varandra istället för att använda lagen. Nu kommer till exempel inga ledamöter att kunna bytas ut fram till nästa val... Men vänsterpartiet är rätt sura nu, mest på de gamla kompisarna inom socialdemokratin och i synnerhet på Lena Baastad. Det kan man ju förstå. Lenas hantering av vänsterpartiet har väl inte karaktäriserats av öppenhet och god information. Att en tidigare partner genom media får reda på att hjärtevännen plötsligt polar med kristdemokrater och centerpartister bygger väl inte broar, typ...
Annars var väl det mest intressanta med dagen att det blir tydligt att kristdemokraterna och centerpartisterna nu är inne i den socialistiska fållan. De vill (eller får) inte ens förbereda en entreprenadutsättning av ett äldreboende. Nu ska allt göras kommunalt. Kommunsocialismen segrar tyvärr. Det är bara att hoppas att deras medlemmar och väljare ser och inser detta och gör rätt val.
Den tilläggsbudget som återremitterades var mest ett skämt. Förra fredagen presenterade triumviratet en politisk skrivning. I går drogs den tillbaka. I måndags lunch kom siffror på satsningar, i går på kommunstyrelsen dribblades med olika yrkanden och inget nytt kom idag. Ingen kunde veta hur de satsningar Lena Baastad o Co ville göra skulle påverka kommunens ekonomi.
Baastad ville laga potthål i gatorna. Men innebar det minskade möjligheter till bra omsorg om de äldre? Ingen vet.
Baastad ville satsa på norrcity. Men på vad vet ingen.
Baastad ville renovera skolor. Men på bekostnad av lärarnas löner? Ingen vet.
Ingen verkar veta eller bry sig. Den nya majoriteten låter miljonerna rulla. Det finns ingen som verkar kunna ekonomi. De ger inte oss i oppositionen en möjlighet att kontrollera och lägga alternativa förslag. Just nu handlar politiken i Örebro om att satsa som om det var Baastad & CO som sjäva ägde pengarna. Men det är faktiskt skattebetalarnas pengar det handlar om.
Baastad & CO säger sig vilja ha ett nytt klimat för samarbete i Örebro kommun. Hittills har de misslyckats på alla plan. Det har handlat om stängda dörrar, ovilja att lyssna, inga kontakter med oppositionen och ett överhetsperspektiv. Kanske är det orutin. Kanske blir det bättre till hösten. Man får hoppas...
Nu lämnar jag presidiet i Kommunfullmäktige. Jag gör det utan saknad. Man måste erkänna att man passar bättre eller sämre på olika poster. Visst är det kul att kunna rodda igenom ett fullmäktige i en situation som idag, då vi använder en lag som aldrig tidigare använts. Det är utmanande. Men att sitta där uppe utan att få delta i debatten är bara trist.
I höst blir det annorlunda. Då ska vi börja tydliggöra det liberala alternativet för Örebro även i kommunfullmäktige. Det ser jag, faktiskt, fram emot!
Media: Radio Örebro, Tvärsnytt
2011-06-21
Det märkligaster KS någonsin?
Satt idag av ett av de märkligaste, om inte det absolut märkligaste, kommunstyrelsesammanträden jag varit med om.
Det började lite lugnt med att jag yrkade att förslaget om en speciell budgetberedning skulle till FOA-gruppen. Den gruppen har hand om alla större förändringar av organisationen för de förtroendevalda i Örebro. De borde naturligtvis fått denna förändring direkt. Nu blev jag tvungen att yrka för att det skulle bli så. Inte så proffsigt skött av kommunledningen...
Sen fortsatte det.
På ärendet om stöd till "O Helga Natt" och "Rådhuskalendern" argumenterade socialdemokraten Lena Beime i princip emot det förslag som kom från hennes eget parti. Det kostade för mycket. Det fanns ingen insyn. Avtalet var dåligt. Det fanns inga garantier från TV 4. Om någon annan yrkade på att göra om ärendet skulle hon följa detta.
Det var inte så svårt att bli förvånad. Finns det inte ens enighet inom socialdemokraterna i de ärenden de drar fram till KS, hur ska det då vara mellan de tre?
Men det märkligaste var ändå budgethanteringen. Det som borde vara en tilläggsbudget blev något helt annat. I fredags hade den nya majoriteten en presskonferens där de presenterade sin budgetskrivelse. Det var uppenbart viktigt att presentera den för media. Men det var oviktigt att presentera den för KS - den fanns inte med bland handlingarna.
I går klockan 11.50 kom det sifferunderlag som nu finns klart till budget. De tre menar tydligen att det räcker med 21 timmar för oss in oppositionen att gå igenom siffrorna och göra ett eget förslag. När vi styrde gav vi oftast oppositionen en månad och ett extra KS bara för deras alternativa förslag.
Jag valde, tillsammans med M och MP, att yrka på återremiss. Det finns helt enkelt inte möjlighet att på ett ansvarsfullt sätt hantera detta. Jag påpekade också att det demokratisk riktiga och ansvarsfulla sättet att ha hanterat frågan på var att låta tjänstemannaförslaget, som var framarbetat i maj, få gälla. Sen kunde man tagit upp det mer politiska ärendet i augusti.
Då bröt hela kaoset ut. Först yrkade Rasmus Persson att den politiska skrivningen skulle tas bort från förslaget, den som presenterades med buller och bång i fredags... Sen började Lena Baastad med olika yrkanden. Jag undrar verkligen hur protokollet kommer att skrivas. Yrkade hon på att bara tjänstemannaförslaget skulle gälla? Eller var det med vissa tillägg? Vilka var då dessa tillägg? När återremissyrkandet fallit så ville hon åter att hela majoritetens budget skulle gälla. Ett nytt yrkande under själva omröstningen alltså.
Jag har suttit i olika nämnder i drygt 20 års tid. Jag har aldrig varit med om något liknande.
Nu kommer vi att yrka på återremiss i morgon på kommunfullmäktige också. Då kommer vi att vinna, eftersom det räcker med en tredjedel av KFs ledamöter för en sådan återremiss. Det innebär att kommunen blir utan budget i några månader till. De låtsasnya pengar som triumviratet lanserat får ligga i byrålådan.
Ansvaret för detta ligger helt och hållet på den nya kommunledningen. De har inte lyckats med någonting. De har inte anmält ärendena rätt till Kommunfullmäktige. De har inte rätt handlingar till Kommunstyrelsen. De har gjort om och förändrat ärenden så de blir något helt annat än vad de beräknades vara.
Man kan tycka vad man vill om formalia. Men det är grunden för en rättssäker och demokratisk process. Det är grunden för att alla ledamöter ska ha samma information, att alla ledamöter ska kunna göra ett bra jobb, att alla ledamöter ska kunna företräda sitt parti och sina väljare. Det är helt enkelt grundkurs 1 A.
I detta misslyckas nu Lena Baastad. Det är detta som är hennes första och viktigaste uppgift. Om inte detta klaras så kommer inte heller politiken, eller demokratin, att klaras. Det är illa för Örebro, för Örebro kommun och för örebroarna.
Media: NA, Radio Örebro
Det började lite lugnt med att jag yrkade att förslaget om en speciell budgetberedning skulle till FOA-gruppen. Den gruppen har hand om alla större förändringar av organisationen för de förtroendevalda i Örebro. De borde naturligtvis fått denna förändring direkt. Nu blev jag tvungen att yrka för att det skulle bli så. Inte så proffsigt skött av kommunledningen...
Sen fortsatte det.
På ärendet om stöd till "O Helga Natt" och "Rådhuskalendern" argumenterade socialdemokraten Lena Beime i princip emot det förslag som kom från hennes eget parti. Det kostade för mycket. Det fanns ingen insyn. Avtalet var dåligt. Det fanns inga garantier från TV 4. Om någon annan yrkade på att göra om ärendet skulle hon följa detta.
Det var inte så svårt att bli förvånad. Finns det inte ens enighet inom socialdemokraterna i de ärenden de drar fram till KS, hur ska det då vara mellan de tre?
Men det märkligaste var ändå budgethanteringen. Det som borde vara en tilläggsbudget blev något helt annat. I fredags hade den nya majoriteten en presskonferens där de presenterade sin budgetskrivelse. Det var uppenbart viktigt att presentera den för media. Men det var oviktigt att presentera den för KS - den fanns inte med bland handlingarna.
I går klockan 11.50 kom det sifferunderlag som nu finns klart till budget. De tre menar tydligen att det räcker med 21 timmar för oss in oppositionen att gå igenom siffrorna och göra ett eget förslag. När vi styrde gav vi oftast oppositionen en månad och ett extra KS bara för deras alternativa förslag.
Jag valde, tillsammans med M och MP, att yrka på återremiss. Det finns helt enkelt inte möjlighet att på ett ansvarsfullt sätt hantera detta. Jag påpekade också att det demokratisk riktiga och ansvarsfulla sättet att ha hanterat frågan på var att låta tjänstemannaförslaget, som var framarbetat i maj, få gälla. Sen kunde man tagit upp det mer politiska ärendet i augusti.
Då bröt hela kaoset ut. Först yrkade Rasmus Persson att den politiska skrivningen skulle tas bort från förslaget, den som presenterades med buller och bång i fredags... Sen började Lena Baastad med olika yrkanden. Jag undrar verkligen hur protokollet kommer att skrivas. Yrkade hon på att bara tjänstemannaförslaget skulle gälla? Eller var det med vissa tillägg? Vilka var då dessa tillägg? När återremissyrkandet fallit så ville hon åter att hela majoritetens budget skulle gälla. Ett nytt yrkande under själva omröstningen alltså.
Jag har suttit i olika nämnder i drygt 20 års tid. Jag har aldrig varit med om något liknande.
Nu kommer vi att yrka på återremiss i morgon på kommunfullmäktige också. Då kommer vi att vinna, eftersom det räcker med en tredjedel av KFs ledamöter för en sådan återremiss. Det innebär att kommunen blir utan budget i några månader till. De låtsasnya pengar som triumviratet lanserat får ligga i byrålådan.
Ansvaret för detta ligger helt och hållet på den nya kommunledningen. De har inte lyckats med någonting. De har inte anmält ärendena rätt till Kommunfullmäktige. De har inte rätt handlingar till Kommunstyrelsen. De har gjort om och förändrat ärenden så de blir något helt annat än vad de beräknades vara.
Man kan tycka vad man vill om formalia. Men det är grunden för en rättssäker och demokratisk process. Det är grunden för att alla ledamöter ska ha samma information, att alla ledamöter ska kunna göra ett bra jobb, att alla ledamöter ska kunna företräda sitt parti och sina väljare. Det är helt enkelt grundkurs 1 A.
I detta misslyckas nu Lena Baastad. Det är detta som är hennes första och viktigaste uppgift. Om inte detta klaras så kommer inte heller politiken, eller demokratin, att klaras. Det är illa för Örebro, för Örebro kommun och för örebroarna.
Media: NA, Radio Örebro
2011-06-20
Hyre(s)gä(s)tföreningen levererar...
För ett drygt år sedan sålde Koalition Örebro knappt 700 av ÖBOs drygt 23.000 lägenheter. Det är ungefär 3 % av bolagets bostadsbestånd. De pengar som försäljningen gav skulle användas av ÖBO för att bolaget skulle bygga nya lägenheter, påbörja de enorma renoveringar som bolaget står inför och även förnya och komplettera det nuvarande bostadsbeståndet.
I Örebro drev Hyresgästföreningen, tillsammans med sina bröder i socialdemokratin, närmast ett krig emot förslaget. Det var folkomröstningar. Det var gemensamma flygbladsutdelningar. Det var ständiga fullmäktigeinitiativ. Det var valpropaganda.
Nu ser vi en annan sida av detta. När ÖBO nu renoverar i Vivalla ser vi de bekymmer socialdemokraternas och Hyresgästföreningens agerande innebär. Nu visar det sig att Hyre(s)gä(s)tföreningen är rädd för kraftigt ökade kostnader. Men det var ju just det som var orsaken till att vi skulle sälja. Då mörkade Hyre(s)gä(s)tföreningen för sina medlemmar var deras partipolitiska ställningstagande innebar. Nu ser de det förhoppningsvis tydligt. Det är bara att läsa i Nerikes Allehanda.
Det vore läge för en opolitisk Hyresgästförening. Inte en Hyre(s)gä(s)tförening. Men det är väl en nåd att stilla bedja om. Egentligen borde väl medlemmarna kräva att de ansvariga avgår. Men inte heller det är troligt. Partipolitiseringen av själva föreningen har nog gått för långt.
Än mer bekymrad över denna tragiska partipolitisering av Hyre(s)gä(s)tföreningen blir man när man läser om vad som händer i Hallsberg. Det kommunala bostadsbolaget Hallbo ska sälja 10 % av sina fastigheter enligt Radio Örebro. Har det blivit strid i Hallsberg också? Har den oberoende hyresgästföreningen krävt folkomröstning? Har man delat pamfletter i bostadsområdena? Har man tillsammans med socialdemokraterna knackat dörr och propagerat?
Nej - visst ja, det är ju sossarna som styr i Hallsberg. Då blir det annat ljud i skällan. Istället för att propagera mot bröderna i (s) så skriver man ett brev till alla kommunfullmäktigeledamöter. Det är ju skillnad på parti och parti. Det är ju skillnad på kommunledning och kommunledning... Det är ju skillnad på oberoende och oberoende...
Örebro är i starkt behov av en ny Hyresgästförening. En förening utan de starka knytningarna till socialdemokraterna som dagens förening har. En förening som står på hyresgästernas sida, istället för på socialdemokraternas sida. En förening som vågar tala samma språk både före och efter ett val.
En sådan förening skulle verkligen göra skillnad och kunna stå upp för hyresrättens ställning. En sådan förening skulle verkligen stå upp för hyresgästerna och deras behov, oavsett vilken hyresvärd de har. Det skulle verkligen behövas. Örebro behöver ingen Hyre(s)gä(s)tförening. Örebro behöver en Hyresgästförening!
I Örebro drev Hyresgästföreningen, tillsammans med sina bröder i socialdemokratin, närmast ett krig emot förslaget. Det var folkomröstningar. Det var gemensamma flygbladsutdelningar. Det var ständiga fullmäktigeinitiativ. Det var valpropaganda.
Nu ser vi en annan sida av detta. När ÖBO nu renoverar i Vivalla ser vi de bekymmer socialdemokraternas och Hyresgästföreningens agerande innebär. Nu visar det sig att Hyre(s)gä(s)tföreningen är rädd för kraftigt ökade kostnader. Men det var ju just det som var orsaken till att vi skulle sälja. Då mörkade Hyre(s)gä(s)tföreningen för sina medlemmar var deras partipolitiska ställningstagande innebar. Nu ser de det förhoppningsvis tydligt. Det är bara att läsa i Nerikes Allehanda.
Det vore läge för en opolitisk Hyresgästförening. Inte en Hyre(s)gä(s)tförening. Men det är väl en nåd att stilla bedja om. Egentligen borde väl medlemmarna kräva att de ansvariga avgår. Men inte heller det är troligt. Partipolitiseringen av själva föreningen har nog gått för långt.
Än mer bekymrad över denna tragiska partipolitisering av Hyre(s)gä(s)tföreningen blir man när man läser om vad som händer i Hallsberg. Det kommunala bostadsbolaget Hallbo ska sälja 10 % av sina fastigheter enligt Radio Örebro. Har det blivit strid i Hallsberg också? Har den oberoende hyresgästföreningen krävt folkomröstning? Har man delat pamfletter i bostadsområdena? Har man tillsammans med socialdemokraterna knackat dörr och propagerat?
Nej - visst ja, det är ju sossarna som styr i Hallsberg. Då blir det annat ljud i skällan. Istället för att propagera mot bröderna i (s) så skriver man ett brev till alla kommunfullmäktigeledamöter. Det är ju skillnad på parti och parti. Det är ju skillnad på kommunledning och kommunledning... Det är ju skillnad på oberoende och oberoende...
Örebro är i starkt behov av en ny Hyresgästförening. En förening utan de starka knytningarna till socialdemokraterna som dagens förening har. En förening som står på hyresgästernas sida, istället för på socialdemokraternas sida. En förening som vågar tala samma språk både före och efter ett val.
En sådan förening skulle verkligen göra skillnad och kunna stå upp för hyresrättens ställning. En sådan förening skulle verkligen stå upp för hyresgästerna och deras behov, oavsett vilken hyresvärd de har. Det skulle verkligen behövas. Örebro behöver ingen Hyre(s)gä(s)tförening. Örebro behöver en Hyresgästförening!
Sommarstiltje? Eller??
Måndagsförmiddagen ägnades åt att köra traktor. Det jobb som borde varit färdigt, stängsla en ny hage åt fåren, börjar nu i alla fall komma en bit på väg. Satte upp ytterligare 35 stolp, tryckte ner dessa plus de 84 jag satte i helgen med traktorns lastare och köpte 90 stolp till. I morgon hämtar jag dem och sedan ska de ner i backen senast torsdag. Sen är det bara att rulla fårstängsel.
Det är behagligt att göra något annat än att jobba med politik jämt. Att vara fritidsbonde, eller snarare jobba som bonde utanför det vanliga arbetet, är mentalt avkopplande. Du kan inte tänka på dagspolitiken när du ska finköra med lastaren. Lika lite som du har budgeten i tankarna när du kollar lammen, kör röjsågen eller trimmar undertråden på elstängslet.
Men ändå är mitt bondearbete också politik. Istället för nästa KS-sammanträde så kan man fundera över vägval och långsiktighet i politiken. Istället för att fundera kring ordvändningar i kommande KF-inlägg så rullar tankarna på kring mer djupa frågor, rätt ofta kring vart vi och samhället är på väg. När jag var KS-ordförande hann jag aldrig med detta. Då var det bara att hugga ärende efter ärende. Timme efter timme, dag efter dag var bokade med olika former av uppdrag. Och de timmar som blev över var jag tvungen att komma ikapp med eposten.
Politik tenderar att bli allt kortsiktigare. Politik håller också på att bli allt mer yta och allt mindre djup. En del av det beror på oss själva, vi som är politiker. Vi klarar inte av vår uppgift att vara aktiva i det civila samhället, inte som propagandister utan som samhällssamtalare. En del beror på media. Idag säljer inte djupa, breddande artiklar. Idag säljer konfrontation och personmotsättningar. En del beror på hela samhällsutvecklingen. Allt fler kommer till valstugorna idag och frågar: "Om jag röstar på er, hur får just jag det bättre då?" Den senaste omvalsrörelsen var ju ett typexempel på hur något parti accepterar detta sätt att förhålla sig till de nya, egoistiska medborgarna, och lovar inte allt åt alla, utan just det du behöver till dig. Det spelar mindre roll om det är att bevara Rudbeckskolan, direkt bussar till Vivalla, eller löften om "Visst fixar vi ett jobb till dig bara du röstar på oss!". Populism och egoism går hand i hand.
Sannolikt är detta en av de större spikarna i demokratins kista. Det är inte märkligt att 25 % av de unga idag tycker att man kan sälja sin röst. För redan nu så är ju valrörelserna kortsiktiga röstköparaktiviteter. Och när man sedan inser att politiker inte kan leverera allt, framförallt inte de individuella löftena man gett, så fördjupas misstron mot politik och demokrati.
Sådana tankar finns trots allt i huvudet när man kör traktor en junimåndag. Men mitt bondeliv är också en politisk protest. Jag har allmogefår - bara för att jag vill värna den genetiska mångfalden. Jag har får och låter dem beta på obesprutade hagar och ängar - bara för att jag vill bevara den biologiska mångfalden. Visst kan det vara så att morgondagen tillhör de genetiskt modifierade grödorna. De som klarar bekämpningsmedel bättre.
Men i år kom ladusvalorna tillbaka till min lada. Förra året var de borta. De är en av de många arter som hotas i det moderna industrijordbruket idag. De faller offer för en allt artfattigare miljö. Inte innebär det jag gör att jag räddar ladusvalorna, göktytan, kornknarren eller stararna. Men jag gör det jag kan.
Det är också politik.
Det är behagligt att göra något annat än att jobba med politik jämt. Att vara fritidsbonde, eller snarare jobba som bonde utanför det vanliga arbetet, är mentalt avkopplande. Du kan inte tänka på dagspolitiken när du ska finköra med lastaren. Lika lite som du har budgeten i tankarna när du kollar lammen, kör röjsågen eller trimmar undertråden på elstängslet.
Men ändå är mitt bondearbete också politik. Istället för nästa KS-sammanträde så kan man fundera över vägval och långsiktighet i politiken. Istället för att fundera kring ordvändningar i kommande KF-inlägg så rullar tankarna på kring mer djupa frågor, rätt ofta kring vart vi och samhället är på väg. När jag var KS-ordförande hann jag aldrig med detta. Då var det bara att hugga ärende efter ärende. Timme efter timme, dag efter dag var bokade med olika former av uppdrag. Och de timmar som blev över var jag tvungen att komma ikapp med eposten.
Politik tenderar att bli allt kortsiktigare. Politik håller också på att bli allt mer yta och allt mindre djup. En del av det beror på oss själva, vi som är politiker. Vi klarar inte av vår uppgift att vara aktiva i det civila samhället, inte som propagandister utan som samhällssamtalare. En del beror på media. Idag säljer inte djupa, breddande artiklar. Idag säljer konfrontation och personmotsättningar. En del beror på hela samhällsutvecklingen. Allt fler kommer till valstugorna idag och frågar: "Om jag röstar på er, hur får just jag det bättre då?" Den senaste omvalsrörelsen var ju ett typexempel på hur något parti accepterar detta sätt att förhålla sig till de nya, egoistiska medborgarna, och lovar inte allt åt alla, utan just det du behöver till dig. Det spelar mindre roll om det är att bevara Rudbeckskolan, direkt bussar till Vivalla, eller löften om "Visst fixar vi ett jobb till dig bara du röstar på oss!". Populism och egoism går hand i hand.
Sannolikt är detta en av de större spikarna i demokratins kista. Det är inte märkligt att 25 % av de unga idag tycker att man kan sälja sin röst. För redan nu så är ju valrörelserna kortsiktiga röstköparaktiviteter. Och när man sedan inser att politiker inte kan leverera allt, framförallt inte de individuella löftena man gett, så fördjupas misstron mot politik och demokrati.
Sådana tankar finns trots allt i huvudet när man kör traktor en junimåndag. Men mitt bondeliv är också en politisk protest. Jag har allmogefår - bara för att jag vill värna den genetiska mångfalden. Jag har får och låter dem beta på obesprutade hagar och ängar - bara för att jag vill bevara den biologiska mångfalden. Visst kan det vara så att morgondagen tillhör de genetiskt modifierade grödorna. De som klarar bekämpningsmedel bättre.
Men i år kom ladusvalorna tillbaka till min lada. Förra året var de borta. De är en av de många arter som hotas i det moderna industrijordbruket idag. De faller offer för en allt artfattigare miljö. Inte innebär det jag gör att jag räddar ladusvalorna, göktytan, kornknarren eller stararna. Men jag gör det jag kan.
Det är också politik.
2011-06-16
Liberal utmaning. S går åt vänster.
Under de kommande tre åren ska vi liberaler i Örebro driva en kraftfull och energisk oppositionspolitik. Den kommer att handla om att lyfta upp de grundläggande liberala värdena i en kommun som tyvärr kännetecknas av alldeles för mycket kommunsocialism, kollektivism och bakåtsträvande. Även efter koalition Örebros fyra år vid makten har alldeles för lite ändrats. Nu kommer dessa förändringar återställas. De konservativa krafterna i Örebro regerar.
Vad är då de liberala utmaningarna för Örebro?
Självklart handlar det om en skola för kunskap och bildning. Vi kommer att driva en kraftfull politik för en skola där eleverna verkligen lär sig. Vi kommer att kräva en läsa-skriva-räkna-garanti för alla tredjeklassare. Vi kommer att kräva uppföljningar, betyg, återkopplingar och med detta starkare samverkan mellan föräldrar och skolan. Vi kommer att yrka på höjda lärarlöner, ökad vidareutbildning, bättre läromedel. Och så vidare. Skolan, kunskaperna och bildningen är de enskilt viktigaste faktorerna för den liberala samhällsvisionen med människor som kan ta ansvar för såväl sig själva som för samhället.
Det handlar också om frihetsbegreppet. I Örebro är detta högprioriterat eftersom de långa och mörka socialdemokratiska styresåren har gjort Örebro kollektivistiskt och grått. Men vad är frihet på ett lokalt plan? Självklart handlar det om valfrihet. Du ska själv kunna välja förskola för dina barn, skola för dig själv, äldreomsorg åt dina föräldrar. Du ska kunna välja vem som utför den service du behöver även när den är betald via skatten. Frihet är också att privata utförare ska kunna konkurrera på lika villkor med de kommunala om serviceutförande, att inte kommunen ska snedvrida konkurrensen, att kommunen inte ska göra sånt som det privata näringslivet ska göra och så vidare. Frihet är också att föreningar och organisationer ska kunna verka utan en kommun som är inne och petar i detaljer, kräver speciella åtgärder för att man ska få bidrag, gör personliga kontakter med rätt politiker till en nödvändighet, med mera, med mera.
Men frihetsbegreppet är större än så. Frihet måste finnas inom den kommunala organisationen. Före koalitionen karaktäriserades kommunen av en stark rädsla för den yttersta makten, oavsett om den hette Sjöström eller Källström. Det var en följd av sossarnas sätt att styra. Vi började bryta ner dessa rädslans murar. Nu byggs de igen.
Frihet handlar ändå först och främst om individens frihet att vilja, kunna och få forma sitt eget liv utifrån de egna livsvalen. Här finns massor att göra, alltifrån att minska ÖBOs och Hyresgästföreningens makt, till att skapa en stad för spännande entreprenörer. Från att skapa möjligheter för unga att bygga sina livsdrömmar (oavsett om det handlar om en enstaka festival eller om det handlar om det egna företaget eller de egna studierna) till att ge äldre möjlighet att vara aktiva, viktiga och unika individer med engagemang och möjligheter långt upp i åren. Från att ge förutsättningar för den som idag står utanför samhället att öppna dörrarna in, till att ge den funktionshindrade stöd för och i vardagen.
Den liberala utmaningen kommer säkerligen de kommande åren att handla om att värna skattebetalarnas pengar. Vi ser redan nu hur det styrande triumviratet (triumviratet var en formell styrelseform med tredelat envälde) har en huggsexa om de begränsade resurser som finns. Det finns ingen som idag tar ansvar för att värna örebroarnas ekonomi. Kommunen riskerar kraftiga ekonomiska försämringar och välfärden kommer att hotas.
Mot detta står en liberal, ansvarsfull ekonomisk politik. Vi vet att skattepengarna kommunen använder inte är våra. De är ett lån från örebroarna som vi måste värna. Under koalitionens fyra år gjorde Örebro kommun ett överskott på närmare en miljard kronor, vi investerade mer än någonsin och vi ökade kvaliteten i förskolan, skolan och inom den tekniska sektorn. Vi värnade äldreomsorgen genom en av de djupaste internationella lågkonjunkturerna någonsin.
På område efter område ser man de liberala utmaningarna. I nämnd efter nämnd kommer liberala ledamöter att driva liberal politik. I samtal med örebroarna kommer vi att forma det radikala och förnyelseinriktade alternativ som i valet 2014 kommer att stå mot triumviratets konservatism och rädsla för förnyelse och förändring.
Det blir sannerligen tre spännande år!
Vad är då de liberala utmaningarna för Örebro?
Självklart handlar det om en skola för kunskap och bildning. Vi kommer att driva en kraftfull politik för en skola där eleverna verkligen lär sig. Vi kommer att kräva en läsa-skriva-räkna-garanti för alla tredjeklassare. Vi kommer att kräva uppföljningar, betyg, återkopplingar och med detta starkare samverkan mellan föräldrar och skolan. Vi kommer att yrka på höjda lärarlöner, ökad vidareutbildning, bättre läromedel. Och så vidare. Skolan, kunskaperna och bildningen är de enskilt viktigaste faktorerna för den liberala samhällsvisionen med människor som kan ta ansvar för såväl sig själva som för samhället.
Det handlar också om frihetsbegreppet. I Örebro är detta högprioriterat eftersom de långa och mörka socialdemokratiska styresåren har gjort Örebro kollektivistiskt och grått. Men vad är frihet på ett lokalt plan? Självklart handlar det om valfrihet. Du ska själv kunna välja förskola för dina barn, skola för dig själv, äldreomsorg åt dina föräldrar. Du ska kunna välja vem som utför den service du behöver även när den är betald via skatten. Frihet är också att privata utförare ska kunna konkurrera på lika villkor med de kommunala om serviceutförande, att inte kommunen ska snedvrida konkurrensen, att kommunen inte ska göra sånt som det privata näringslivet ska göra och så vidare. Frihet är också att föreningar och organisationer ska kunna verka utan en kommun som är inne och petar i detaljer, kräver speciella åtgärder för att man ska få bidrag, gör personliga kontakter med rätt politiker till en nödvändighet, med mera, med mera.
Men frihetsbegreppet är större än så. Frihet måste finnas inom den kommunala organisationen. Före koalitionen karaktäriserades kommunen av en stark rädsla för den yttersta makten, oavsett om den hette Sjöström eller Källström. Det var en följd av sossarnas sätt att styra. Vi började bryta ner dessa rädslans murar. Nu byggs de igen.
Frihet handlar ändå först och främst om individens frihet att vilja, kunna och få forma sitt eget liv utifrån de egna livsvalen. Här finns massor att göra, alltifrån att minska ÖBOs och Hyresgästföreningens makt, till att skapa en stad för spännande entreprenörer. Från att skapa möjligheter för unga att bygga sina livsdrömmar (oavsett om det handlar om en enstaka festival eller om det handlar om det egna företaget eller de egna studierna) till att ge äldre möjlighet att vara aktiva, viktiga och unika individer med engagemang och möjligheter långt upp i åren. Från att ge förutsättningar för den som idag står utanför samhället att öppna dörrarna in, till att ge den funktionshindrade stöd för och i vardagen.
Den liberala utmaningen kommer säkerligen de kommande åren att handla om att värna skattebetalarnas pengar. Vi ser redan nu hur det styrande triumviratet (triumviratet var en formell styrelseform med tredelat envälde) har en huggsexa om de begränsade resurser som finns. Det finns ingen som idag tar ansvar för att värna örebroarnas ekonomi. Kommunen riskerar kraftiga ekonomiska försämringar och välfärden kommer att hotas.
Mot detta står en liberal, ansvarsfull ekonomisk politik. Vi vet att skattepengarna kommunen använder inte är våra. De är ett lån från örebroarna som vi måste värna. Under koalitionens fyra år gjorde Örebro kommun ett överskott på närmare en miljard kronor, vi investerade mer än någonsin och vi ökade kvaliteten i förskolan, skolan och inom den tekniska sektorn. Vi värnade äldreomsorgen genom en av de djupaste internationella lågkonjunkturerna någonsin.
På område efter område ser man de liberala utmaningarna. I nämnd efter nämnd kommer liberala ledamöter att driva liberal politik. I samtal med örebroarna kommer vi att forma det radikala och förnyelseinriktade alternativ som i valet 2014 kommer att stå mot triumviratets konservatism och rädsla för förnyelse och förändring.
Det blir sannerligen tre spännande år!
Rädda Storstenshöjden!
Socialdemokraterna lade ut Storstenshöjden på entreprenad 2005 efter ett misslyckat försök att hitta en köpare. Då förstod de att det inte var möjligt, vare sig för ekonomi eller verksamhet, att kommunen drev detta vidare. Lars-Erik Soting skrev då på ett 15-årigt avtal med Storstenshöjden AB.
När Björn Sundin tog över ansvaret för stadsbyggnadsfrågor blev det en tydlig vänstersväng. Kommunsocialisten Sundin vill att allt som kan drivas kommunalt också ska drivas kommunalt, kosta vad det kosta vill. Därför röstade de nej till en försäljning av Storstenshöjden 2008. Därför går han nu mot det beslut Kommunfullmäktige då fattade och avbryter försäljningen utan stöd för detta i något av kommunen fattat beslut. Han sätter sig över fullmäktigebeslutet och kör över en liten företagare och entreprenör.
I anledning av detta har Fredrik Persson och jag skrivit följande pressmeddelande:
Fullfölj försäljningen av Storstenshöjden. Björn Sundin (s) kan inte sätta sig över lagen eller kommunfullmäktiges beslut.
I ett beslut den 18 december 2008 beslutade kommunfullmäktige följande:
”Del av Örebro Garphyttan 2:7, benämnd Storstenshöjden, överlåts och försäljs till Storstenshöjden AB i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat köpekontrakt.”
Beslutet var inte enigt. Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet röstade emot. Beslutet har vunnit laga kraft. Ett köpekontrakt är upprättat.
I köpekontraktet finns en klausul vars syfte är att skydda köparen. Klausulen innebär att köpet förutsätter en gällande vattendom. Köpekontraktet har en giltighetstid till den 16 juni 2011.
Nu vill köparen, Storstenshöjden AB, genomföra köpet trots att kommunen misslyckats med att ordna en gällande vattendom. Köparen har betalat in hela köpeskillingen och reglerat alla ekonomiska förehavanden med kommunen. I enlighet med det beslut som kommunfullmäktige fattade den 18 december 2008 borde nu verksamheten vid Storstenshöjden vara räddad.
I detta läge väljer Björn Sundin, utan stöd i ett nytt fullmäktigebeslut, att återlämna pengarna och hävda att köpekontraktet inte är giltigt. För andra gången på kort tid visar socialdemokraterna en skrämmande brist på demokratisk trovärdighet. Först genomförs en återstart av Rudbecksskolan av enskilda socialdemokrater i trots mot beslut fattade i programnämnd Barn och Utbildning. Nu väljer Björn Sundin att egenmäktigt bortse från att också han är bunden av de beslut kommunfullmäktige fattat.
Björn Sundins och socialdemokraternas agerande visar på deras brist på acceptans för de demokratiska spelreglerna.
Björn Sundins agerande visar också en brist på respekt för en enskild liten företagare. Vilken företagare kommer att våga göra avtal med en kommun styrd av socialdemokraterna och Björn Sundin om det är kommunalt maktspråk som gäller? Vem vågar lita på beslut som kommunen fattat om en enskild politiker menar att han kan strunta i dem?
Björn Sundins agerande innebär också att örebroarna med allra största sannolikhet inte kommer att kunna åka skidor i Storstenshöjden kommande vinter, och kanske inte någonsin mer. Sundin har självsvåldigt skrivit på ett arrendeavtal som han menar att den företagare han nu misshandlar ska acceptera. Det sannolika är att det inte blir något arrende. Därmed kommer kommunen att hamna i en långdragen och kostsam process för att kunna återlösa allt det material företagaren investerat i.
Björn Sundins agerande innebär också att kommunen kommer att bli tvungen att lägga ut mångmiljonbelopp för att kunna återlösa de investeringar företagaren gjort och för att skapa en egen organisation för drift och underhåll av en skidbacke som hade kunnat vara kostnadsfri för kommunen. Det är inget annat än slöseri med skattebetalarnas pengar. Pengar som borde använts till bättre skolor och tryggare äldreomsorg.
-Vi kräver att Björn Sundin nu följer kommunfullmäktiges beslut och fullföljer försäljningen av Storstenshöjden, säger Staffan Werme (fp) och Fredrik Persson (mp). Allt annat är en skandal. Vi kommer att kräva att revisorerna granskar Sundins agerande och även överväga om vi ska JO-anmäla Sundin för hans egenmäktighet.
-Det är illa för Örebro om det socialdemokratiska kommunalråd som kommer att ha mest att göra med näringslivet på ett så tydligt sätt visar att han saknar insikt om företagandets villkor. Det är ännu värre att han använder kommunens maktspråk mot en liten näringsidkare. Näringsklimatet i Örebro kommer att försämras allvarligt på grund av detta.
-För örebroarnas skull, för alla skidåkares skull, för Kilsbergens skull, för turismens skull och inte minst för värnandet av välfärden, kräver vi att Björn Sundin nu struntar i sin egen fåfänga och genomför det fattade beslutet, avslutar Staffan Werme och Fredrik Persson.
Media: Nerikes Allehanda, Radio Örebro
När Björn Sundin tog över ansvaret för stadsbyggnadsfrågor blev det en tydlig vänstersväng. Kommunsocialisten Sundin vill att allt som kan drivas kommunalt också ska drivas kommunalt, kosta vad det kosta vill. Därför röstade de nej till en försäljning av Storstenshöjden 2008. Därför går han nu mot det beslut Kommunfullmäktige då fattade och avbryter försäljningen utan stöd för detta i något av kommunen fattat beslut. Han sätter sig över fullmäktigebeslutet och kör över en liten företagare och entreprenör.
I anledning av detta har Fredrik Persson och jag skrivit följande pressmeddelande:
Fullfölj försäljningen av Storstenshöjden. Björn Sundin (s) kan inte sätta sig över lagen eller kommunfullmäktiges beslut.
I ett beslut den 18 december 2008 beslutade kommunfullmäktige följande:
”Del av Örebro Garphyttan 2:7, benämnd Storstenshöjden, överlåts och försäljs till Storstenshöjden AB i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat köpekontrakt.”
Beslutet var inte enigt. Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet röstade emot. Beslutet har vunnit laga kraft. Ett köpekontrakt är upprättat.
I köpekontraktet finns en klausul vars syfte är att skydda köparen. Klausulen innebär att köpet förutsätter en gällande vattendom. Köpekontraktet har en giltighetstid till den 16 juni 2011.
Nu vill köparen, Storstenshöjden AB, genomföra köpet trots att kommunen misslyckats med att ordna en gällande vattendom. Köparen har betalat in hela köpeskillingen och reglerat alla ekonomiska förehavanden med kommunen. I enlighet med det beslut som kommunfullmäktige fattade den 18 december 2008 borde nu verksamheten vid Storstenshöjden vara räddad.
I detta läge väljer Björn Sundin, utan stöd i ett nytt fullmäktigebeslut, att återlämna pengarna och hävda att köpekontraktet inte är giltigt. För andra gången på kort tid visar socialdemokraterna en skrämmande brist på demokratisk trovärdighet. Först genomförs en återstart av Rudbecksskolan av enskilda socialdemokrater i trots mot beslut fattade i programnämnd Barn och Utbildning. Nu väljer Björn Sundin att egenmäktigt bortse från att också han är bunden av de beslut kommunfullmäktige fattat.
Björn Sundins och socialdemokraternas agerande visar på deras brist på acceptans för de demokratiska spelreglerna.
Björn Sundins agerande visar också en brist på respekt för en enskild liten företagare. Vilken företagare kommer att våga göra avtal med en kommun styrd av socialdemokraterna och Björn Sundin om det är kommunalt maktspråk som gäller? Vem vågar lita på beslut som kommunen fattat om en enskild politiker menar att han kan strunta i dem?
Björn Sundins agerande innebär också att örebroarna med allra största sannolikhet inte kommer att kunna åka skidor i Storstenshöjden kommande vinter, och kanske inte någonsin mer. Sundin har självsvåldigt skrivit på ett arrendeavtal som han menar att den företagare han nu misshandlar ska acceptera. Det sannolika är att det inte blir något arrende. Därmed kommer kommunen att hamna i en långdragen och kostsam process för att kunna återlösa allt det material företagaren investerat i.
Björn Sundins agerande innebär också att kommunen kommer att bli tvungen att lägga ut mångmiljonbelopp för att kunna återlösa de investeringar företagaren gjort och för att skapa en egen organisation för drift och underhåll av en skidbacke som hade kunnat vara kostnadsfri för kommunen. Det är inget annat än slöseri med skattebetalarnas pengar. Pengar som borde använts till bättre skolor och tryggare äldreomsorg.
-Vi kräver att Björn Sundin nu följer kommunfullmäktiges beslut och fullföljer försäljningen av Storstenshöjden, säger Staffan Werme (fp) och Fredrik Persson (mp). Allt annat är en skandal. Vi kommer att kräva att revisorerna granskar Sundins agerande och även överväga om vi ska JO-anmäla Sundin för hans egenmäktighet.
-Det är illa för Örebro om det socialdemokratiska kommunalråd som kommer att ha mest att göra med näringslivet på ett så tydligt sätt visar att han saknar insikt om företagandets villkor. Det är ännu värre att han använder kommunens maktspråk mot en liten näringsidkare. Näringsklimatet i Örebro kommer att försämras allvarligt på grund av detta.
-För örebroarnas skull, för alla skidåkares skull, för Kilsbergens skull, för turismens skull och inte minst för värnandet av välfärden, kräver vi att Björn Sundin nu struntar i sin egen fåfänga och genomför det fattade beslutet, avslutar Staffan Werme och Fredrik Persson.
Media: Nerikes Allehanda, Radio Örebro
2011-06-07
Nytt styre i Örebro
Så här har jag kommenterat det nya styret i Örebro:
ÖREBRO HADE FÖRTJÄNAT BÄTTRE!
LENA BAASTAD KLARADE INTE AV SITT FÖRSTA UPPDRAG – ATT SY IHOP EN STARK KOMMUNLEDNING.
Det står nu klart att Örebro den kommande tiden kommer att ledas av en trepartikoalition bestående av socialdemokraterna, kristdemokraterna och centerpartiet. Staffan Werme, kommunalråd för Folkpartiet, ger idag följande kommentarer kring uppgörelsen:
-Det blir den svagaste kommunledningen Örebro har haft på mycket länge, säger Staffan Werme. Svagheten grundar sig främst på två faktorer: Dels det smala parlamentariska stödet, dels de olika politiska grunderna för partierna.
-Lena Baastad hade chansen att skapa något nytt och spännande för Örebro. Men hon tog den inte. Istället för att öppna dörrar har hon stängt dem. Istället för breda samtal har hon valt tystnad bakom stängda dörrar. Nu kommer hon att chefa över en svag kommunledning.
-De frågor örebroarna nu måste ställa sig är vilken av två huvudvägar socialdemokraterna valt. Har man köpt kristdemokraterna och centerpartiet med politiska uppgörelser där man sviker sin egen politik? Eller kommer Lena Baastad, som alla sina socialdemokratiska företrädare, att köra över sina stödpartier och driva sin egen politik?
-En kommunledning där de ingående partierna har så fundamentalt olika syn på viktiga politikområden blir sannolikt handlingsförlamad. För hur ska man kompromissa om synen på ekonomin, om rätten till heltid, om en effektivare kommunal förvaltning? Vilken blir kompromissen om valfriheten, entreprenaderna, frihetsfrågorna? Hur blir det med vårdnadsbidraget, gymnasieskolorna, friskolorna? Var hamnar man i näringslivsfrågor, utvecklingsfrågor, universitetsfrågor? På punkt efter punkt är man djupt oense.
-Det sannolika är att detta samarbete effektivt kommer att sätta stopp för den positiva utvecklingen av Örebro som Koalition Örebro ansvarat för. Lena Baastads regim kommer att vara en långbänksregering, en osynlighetsregering, en missmatchregering. Örebro kommer att vandra in i framtiden baklänges.
-För oss i Folkpartiet har det sedan länge varit klart att vår roll de kommande tre åren blir att driva en stark, tydlig och framtidsinriktad oppositionspolitik för ett Örebro i förändring. Därför är vi redan i full gång med att forma vårt arbete som liberalt oppositionsparti. Men vi kommer att vara konstruktiva i vårt oppositionsarbete. Vi söker alltid breda lösningar för Örebros bästa. Vi har aldrig stängt dörrar eller dolt agendor.
-Vi vet att örebroarna vill förändra, förnya och förstärka Örebro. Den utmaningen tar vi på allvar. Tillsammans med örebroarna kommer vi att stärka de liberala krafterna Örebro så väl behöver, avslutar Staffan Werme.
Media: NA, Radio Örebro, Tvärsnytt
ÖREBRO HADE FÖRTJÄNAT BÄTTRE!
LENA BAASTAD KLARADE INTE AV SITT FÖRSTA UPPDRAG – ATT SY IHOP EN STARK KOMMUNLEDNING.
Det står nu klart att Örebro den kommande tiden kommer att ledas av en trepartikoalition bestående av socialdemokraterna, kristdemokraterna och centerpartiet. Staffan Werme, kommunalråd för Folkpartiet, ger idag följande kommentarer kring uppgörelsen:
-Det blir den svagaste kommunledningen Örebro har haft på mycket länge, säger Staffan Werme. Svagheten grundar sig främst på två faktorer: Dels det smala parlamentariska stödet, dels de olika politiska grunderna för partierna.
-Lena Baastad hade chansen att skapa något nytt och spännande för Örebro. Men hon tog den inte. Istället för att öppna dörrar har hon stängt dem. Istället för breda samtal har hon valt tystnad bakom stängda dörrar. Nu kommer hon att chefa över en svag kommunledning.
-De frågor örebroarna nu måste ställa sig är vilken av två huvudvägar socialdemokraterna valt. Har man köpt kristdemokraterna och centerpartiet med politiska uppgörelser där man sviker sin egen politik? Eller kommer Lena Baastad, som alla sina socialdemokratiska företrädare, att köra över sina stödpartier och driva sin egen politik?
-En kommunledning där de ingående partierna har så fundamentalt olika syn på viktiga politikområden blir sannolikt handlingsförlamad. För hur ska man kompromissa om synen på ekonomin, om rätten till heltid, om en effektivare kommunal förvaltning? Vilken blir kompromissen om valfriheten, entreprenaderna, frihetsfrågorna? Hur blir det med vårdnadsbidraget, gymnasieskolorna, friskolorna? Var hamnar man i näringslivsfrågor, utvecklingsfrågor, universitetsfrågor? På punkt efter punkt är man djupt oense.
-Det sannolika är att detta samarbete effektivt kommer att sätta stopp för den positiva utvecklingen av Örebro som Koalition Örebro ansvarat för. Lena Baastads regim kommer att vara en långbänksregering, en osynlighetsregering, en missmatchregering. Örebro kommer att vandra in i framtiden baklänges.
-För oss i Folkpartiet har det sedan länge varit klart att vår roll de kommande tre åren blir att driva en stark, tydlig och framtidsinriktad oppositionspolitik för ett Örebro i förändring. Därför är vi redan i full gång med att forma vårt arbete som liberalt oppositionsparti. Men vi kommer att vara konstruktiva i vårt oppositionsarbete. Vi söker alltid breda lösningar för Örebros bästa. Vi har aldrig stängt dörrar eller dolt agendor.
-Vi vet att örebroarna vill förändra, förnya och förstärka Örebro. Den utmaningen tar vi på allvar. Tillsammans med örebroarna kommer vi att stärka de liberala krafterna Örebro så väl behöver, avslutar Staffan Werme.
Media: NA, Radio Örebro, Tvärsnytt
2011-05-16
Dagen efter
Sitter vid lunchbordet dagen efter omvalet. Det gick inte speciellt bra för vare sig Folkpartiet eller koalitionen. Det gick inte heller speciellt bra för valdeltagandet. Det i sig kommer att kräva många funderingar.
Var ute och jobbade som bonde på förmiddagen. Det blev kortare än vad jag tänkt mig. Fastnade i en twitterkonversation med ett antal socialdemokrater. Skälet?
I morse när jag öppnade twitter fanns en tweet till mig som jag upplevde som ytterligare ett av de många personliga påhopp från socialdemokrater som jag utsatts för de senaste fyra åren. Denna gång av en SSU-are. Min upplevelse var att det var direkt elakt. Mitt svar blev väl inte heller snällt. Sen misstolkades det som jag skrivit. Och så fortsatte det.
Men i grunden till hela konversationen ligger något mycket allvarligt.
Jag har tidigare bloggat om mina upplevelser de gångna fyra åren. Hur politiska motståndare använt mig som person för att nå sina syften. Hur man skarvat, böjt och tänjt på sanningen för att komma åt mig och därigenom komma åt Folkpartiet och koalitionen. Om den förändring i den lokala politiken detta är (tidigare har personangreppen varit minimala).
Jag har också rätt öppet bloggat om hur det påverkat mig som person, och hur det påverkat mina närmaste. Även för det har jag fått kritik. En medelålders vit man med makt ska ju inte visa svaghet…
För mig blir detta ett exempel på hur både demokrati och politik försvagas. Politiken blir svagare när de politiska sakskillnaderna minskar och de personliga motsättningarna tillåts öka. Demokratin försvagas när personliga motsättningar blir norm.
Jag bär en rätt stark oro över vart detta leder. Hur respekten mellan politiker bryts ner. Hur ett politiskt system, där man ena stunden kunde slåss så stickorna rök i talarstolen för att nästa stund dricka kaffe tillsammans, förändras. För det är annorlunda att angripa ett parti, jämfört med en partiföreträdare. Om partiet och partiets idéer är dåliga, kan en person ändå vara bra. Men om allt handlar om personen, går det knappast att skilja de dåliga idéerna från den dåliga personen.
Och vad händer då? Hur långt kan man gå mot en person som inte tycker eller tänker som en själv? Och hur påverkar det samhällsklimatet i övrigt? Om det är tillåtet för politiker att verbalt ta livet av varandra, är det inte OK för gemene man att göra detsamma? Verbalt? Fysiskt? Om det är OK för politiker att i det närmaste hata sin motståndare, är det inte OK för gemene man att göra detsamma? Och vart leder då det?
Under de senaste fyra åren har jag blivit direkt hotad ett par gånger. Ytterligare ett antal har jag känt så hotfulla stämningar att jag valt att lämna sammanhanget. Det är något helt nytt för mig som lokal politiker. Rätt ofta funderar jag över när det också här kommer att bli nödvändigt med personliga vakter för lokala politiker. Är vi där om fem år? Eller om tio? Och vad beror det på? Spelar det lokala politiska klimatet en roll? Det är jag tyvärr övertygad om.
Därför finns från mig bara en stilla önskan om mer ideologi, mer parti och mer respekt för den enskilda människan och hennes integritet i den politiska debatten, lokalt såväl som nationellt. Det är den enda vägen framåt för såväl politik som demokrati.
Var ute och jobbade som bonde på förmiddagen. Det blev kortare än vad jag tänkt mig. Fastnade i en twitterkonversation med ett antal socialdemokrater. Skälet?
I morse när jag öppnade twitter fanns en tweet till mig som jag upplevde som ytterligare ett av de många personliga påhopp från socialdemokrater som jag utsatts för de senaste fyra åren. Denna gång av en SSU-are. Min upplevelse var att det var direkt elakt. Mitt svar blev väl inte heller snällt. Sen misstolkades det som jag skrivit. Och så fortsatte det.
Men i grunden till hela konversationen ligger något mycket allvarligt.
Jag har tidigare bloggat om mina upplevelser de gångna fyra åren. Hur politiska motståndare använt mig som person för att nå sina syften. Hur man skarvat, böjt och tänjt på sanningen för att komma åt mig och därigenom komma åt Folkpartiet och koalitionen. Om den förändring i den lokala politiken detta är (tidigare har personangreppen varit minimala).
Jag har också rätt öppet bloggat om hur det påverkat mig som person, och hur det påverkat mina närmaste. Även för det har jag fått kritik. En medelålders vit man med makt ska ju inte visa svaghet…
För mig blir detta ett exempel på hur både demokrati och politik försvagas. Politiken blir svagare när de politiska sakskillnaderna minskar och de personliga motsättningarna tillåts öka. Demokratin försvagas när personliga motsättningar blir norm.
Jag bär en rätt stark oro över vart detta leder. Hur respekten mellan politiker bryts ner. Hur ett politiskt system, där man ena stunden kunde slåss så stickorna rök i talarstolen för att nästa stund dricka kaffe tillsammans, förändras. För det är annorlunda att angripa ett parti, jämfört med en partiföreträdare. Om partiet och partiets idéer är dåliga, kan en person ändå vara bra. Men om allt handlar om personen, går det knappast att skilja de dåliga idéerna från den dåliga personen.
Och vad händer då? Hur långt kan man gå mot en person som inte tycker eller tänker som en själv? Och hur påverkar det samhällsklimatet i övrigt? Om det är tillåtet för politiker att verbalt ta livet av varandra, är det inte OK för gemene man att göra detsamma? Verbalt? Fysiskt? Om det är OK för politiker att i det närmaste hata sin motståndare, är det inte OK för gemene man att göra detsamma? Och vart leder då det?
Under de senaste fyra åren har jag blivit direkt hotad ett par gånger. Ytterligare ett antal har jag känt så hotfulla stämningar att jag valt att lämna sammanhanget. Det är något helt nytt för mig som lokal politiker. Rätt ofta funderar jag över när det också här kommer att bli nödvändigt med personliga vakter för lokala politiker. Är vi där om fem år? Eller om tio? Och vad beror det på? Spelar det lokala politiska klimatet en roll? Det är jag tyvärr övertygad om.
Därför finns från mig bara en stilla önskan om mer ideologi, mer parti och mer respekt för den enskilda människan och hennes integritet i den politiska debatten, lokalt såväl som nationellt. Det är den enda vägen framåt för såväl politik som demokrati.
2011-05-11
Kommunal äldreomsorg
Läser en bra DN-ledare, som så ofta. Denna gång om varför det är bra med kommunal äldreomsorg, trots alla olikheter det kan innebära.
Ledaren är välkommen. Fler borde följa. Det finns nämligen en annan utvecklingstendens nu som pekar åt ett helt annat håll:
Uppdrag granskning (med den sanningshalt man nu möjligtvis kan fästa vid det programmet) gör nedslag i den hemska äldreomsorgen i Piteå där gamla lämnas ensamma...
Socialstyrelsen gör landsomfattande nedslag om natten på äldreboenden för att kolla upp om det finns personal som vet och kan göra det de gör...
Vänsterpartierna gör upp med Sverigedemokraterna i riksdagen och får igenom krav på nationella riktlinjer för bemanning...
och så vidare.
Huvudtemat i dessa nedslag är att äldreomsorgen inte fungerar, att det är kommunernas fel, och att staten skulle kunna göra det bättre. Problemet med den analysen är väl att det är tre fel av tre möjliga.
Svensk äldreomsorg fungerar i huvudsak väl. Det har varit en kvalitetsmässig kontinuerlig förbättring de senaste 20 åren. När Bengt Westerberg (fp) vann valet på temat Eget rum på långvården, så var inte ens rätten till eget rum norm. Nu är den en självklarhet. Istället funderar vi på hur snabbt och mycket vi kan öka på valfriheten för de äldre.
För 20 år sedan var demensboenden något udda. Idag är boenden för människor med olika former av demenssjukdomar istället norm. Det vi nu funderar över är hur vi ska få dessa människor att bibehålla och förhoppningsvis återutveckla de funktioner de behöver för att klara ett gott dagligt liv.
Men det återstår massor.
Ett av de större kvarvarande problemen är hur synen på den åldrande människan påverkar vård och omsorg. Alldeles för ofta blir en äldre människa främst en del av ett kollektiv, en grå del av en grå massa. Obehövd. Ointressant. Obeforskad. För mig som liberal är det självklart att detta också har en politisk vinkling. Det är en av de sista socialdemokratiska/socialistiska bastionerna som fortfarande väntar på att falla. Individualismen måste också kunna gälla en nybliven pensionär lika väl som en pigg 90-åring eller en 75 åring med begynnande problem med minnet.
Det finns en övertro på att en statlig normering skulle innebära en bättre omsorg om dessa de äldre. Jag delar inte den uppfattningen. Istället måste vi i framtiden hitta vägar att lösa såväl vård som omsorg om de gamla på många nya, olika sätt. Ett statligt normsystem riskerar att bli så stelt och inramat att det istället för att öka möjligheterna till bättre omsorg, hindrar den nödvändiga utvecklingen.
Detta blir också en tydlig politisk skiljelinje. Vänsterpartiernas och SDs beslut om statlig normering av bemanning är just en sådan mer eller mindre kollektivistisk stelbenthet som gör den gamla människan till främst en del av ett kollektiv. Alla ska ha lika.
Men vården och omsorgen om de gamla handlar om något helt annat. Alla ska ha rätt att ha olika.
Vem vill leva ett liv som är precis likadant som grannens? I just detta kvarter ska alla gå upp klockan 7, äta samma gröt och mackor, få samma lunch på samma tid, dricka kaffe klockan 10 och klockan 3 och gå och lägga sig klockan 8 senast. Låter det som en dröm? Knappast. Men den drömbilden har varit den som alldeles för många äldre människor varit en del av.
Framtidens äldreomsorg handlar om individualism och olikhet. Varje åldrande människa ska ha rätt till ett liv utifrån sin egen vilja, sina egna förutsättningar och sina möjligheter att forma sin egen framtid. Den olikheten skapas knappast av en allsmäktig stat.
Ledaren är välkommen. Fler borde följa. Det finns nämligen en annan utvecklingstendens nu som pekar åt ett helt annat håll:
Uppdrag granskning (med den sanningshalt man nu möjligtvis kan fästa vid det programmet) gör nedslag i den hemska äldreomsorgen i Piteå där gamla lämnas ensamma...
Socialstyrelsen gör landsomfattande nedslag om natten på äldreboenden för att kolla upp om det finns personal som vet och kan göra det de gör...
Vänsterpartierna gör upp med Sverigedemokraterna i riksdagen och får igenom krav på nationella riktlinjer för bemanning...
och så vidare.
Huvudtemat i dessa nedslag är att äldreomsorgen inte fungerar, att det är kommunernas fel, och att staten skulle kunna göra det bättre. Problemet med den analysen är väl att det är tre fel av tre möjliga.
Svensk äldreomsorg fungerar i huvudsak väl. Det har varit en kvalitetsmässig kontinuerlig förbättring de senaste 20 åren. När Bengt Westerberg (fp) vann valet på temat Eget rum på långvården, så var inte ens rätten till eget rum norm. Nu är den en självklarhet. Istället funderar vi på hur snabbt och mycket vi kan öka på valfriheten för de äldre.
För 20 år sedan var demensboenden något udda. Idag är boenden för människor med olika former av demenssjukdomar istället norm. Det vi nu funderar över är hur vi ska få dessa människor att bibehålla och förhoppningsvis återutveckla de funktioner de behöver för att klara ett gott dagligt liv.
Men det återstår massor.
Ett av de större kvarvarande problemen är hur synen på den åldrande människan påverkar vård och omsorg. Alldeles för ofta blir en äldre människa främst en del av ett kollektiv, en grå del av en grå massa. Obehövd. Ointressant. Obeforskad. För mig som liberal är det självklart att detta också har en politisk vinkling. Det är en av de sista socialdemokratiska/socialistiska bastionerna som fortfarande väntar på att falla. Individualismen måste också kunna gälla en nybliven pensionär lika väl som en pigg 90-åring eller en 75 åring med begynnande problem med minnet.
Det finns en övertro på att en statlig normering skulle innebära en bättre omsorg om dessa de äldre. Jag delar inte den uppfattningen. Istället måste vi i framtiden hitta vägar att lösa såväl vård som omsorg om de gamla på många nya, olika sätt. Ett statligt normsystem riskerar att bli så stelt och inramat att det istället för att öka möjligheterna till bättre omsorg, hindrar den nödvändiga utvecklingen.
Detta blir också en tydlig politisk skiljelinje. Vänsterpartiernas och SDs beslut om statlig normering av bemanning är just en sådan mer eller mindre kollektivistisk stelbenthet som gör den gamla människan till främst en del av ett kollektiv. Alla ska ha lika.
Men vården och omsorgen om de gamla handlar om något helt annat. Alla ska ha rätt att ha olika.
Vem vill leva ett liv som är precis likadant som grannens? I just detta kvarter ska alla gå upp klockan 7, äta samma gröt och mackor, få samma lunch på samma tid, dricka kaffe klockan 10 och klockan 3 och gå och lägga sig klockan 8 senast. Låter det som en dröm? Knappast. Men den drömbilden har varit den som alldeles för många äldre människor varit en del av.
Framtidens äldreomsorg handlar om individualism och olikhet. Varje åldrande människa ska ha rätt till ett liv utifrån sin egen vilja, sina egna förutsättningar och sina möjligheter att forma sin egen framtid. Den olikheten skapas knappast av en allsmäktig stat.
Vind- och kärnkraft
Lyssnar på Radio Örebro. Debatt mellan miljöminister Carlgren (c) och utskottsordförande Ernkrants (s) om uranbrytning och vindkraft. Det är en märklig upplevelse.
När reportern frågar (ungefär) de båda om de tycker att det är OK att vi, nu när vi ändå har kärnkraft, låter andra ta skiten och bryta uran, medan vi sitter fina i kanten och använder det hela så svarar ingen av dem på frågan. Jo, till slut kommer miljöministern på att det är fel att börja bryta för att när väl brytningen kommit igång så kommer vi inte att ha kärnkraft. Men vad Ernkrants säger förstår väl ingen. Hon svarar bara att de nya jobben kommer inom grön energi, typ. OK, men vad var frågan? Även som professionell politiker blir man bekymrad när det verkar som ens kollegor gått alla mediakurser man hittat för att klara av att säga det man bestämt sig för utan att bekymra sig om frågan.
Det är synd att reportern är så snäll. Det hade varit bättre att ryta i ordentligt och be dem båda verkligen svara på frågan. För den är relevant.
I dagsläget är det bara två partier som har relevanta svar på den också. Miljöpartiet och Folkpartiet. Miljöpartiet vill snabbavveckla kärnkraften. Då kan de också försvara en hållning som säger - ingen brytning i Sverige. Folkpartiet vill ha kvar kärnkraften. Man kan också acceptera brytning om de miljömässiga aspekterna och kommunerna accepterar det. För Örebro läns del blir det i och för sig samma utgång. Det går inte att bryta skiffer på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Det spelar mindre roll om det är olja, uran eller något annat i skiffern man vill åt.
Men än märkligare blir framförallt Ernkrants när hon försöker vara lokalpolitiker från Örebro. Mantrat denna gång var att sossarna vill bygga åtta vindkraftverk och därmed göra Örebro självförsörjande. Vi i koalitionen hade inget sådant vallöfte. Och så var det stora att sossarnas politik hängde ihop från det lokala planet till det centrala.
Man suckar. Av två orsaker. Den första är Ernkrants och sossarnas så ensidiga verklighetsbild. De lovar. Om man inte lovar som de så har man fel. Suck. Dubbelsuck!
Varför dessa suckar? Jo - Vi gör. Koalitionen tog förra året fram en klimatplan där nybyggd vindkraft var en huvuddel. Vi behöver inte lova ny vindkraft. Vi har redan fattat besluten. Snack eller verkstad, typ.
Och så hänger politiken ihop. Pyttsan också. Man kan fråga sig var de åtta löftesverken ska byggas. Kanske i Lekeberg? Där vill ju samma sossar stoppa vindkraften i Kilsbergen. Hur hänger det ihop? Är den socialdemokratiska miljöpolitiken en NIMBY-politik:
Visst ska vi driva kärnkraften vidare ett tag till. Men bryta uran? (S) svarar: Not In My Back Yard!
Visst är det bra med vindkraft. Men verken är ju så fula. Så om nån vill bygga här så svarar (s): Not In My Back Yard!
Åter är det två partier som har en politik som hänger ihop. Folkpartiet vill behålla och utveckla kärnkraften samtidigt som vi utvecklar de förnybara alternativen. Vi kan med gott samvete säga att vi vill spara de höga naturvärdena i Kilsbergen, vi har kärnkraften som alternativ.
Och miljöpartiet vill bygga ut vindkraften och accepterar de störningar den ger. Här kör ju mp i Lekeberg ett märkligt spel. De vill inte ha vindkraft heller... Undrar hur det går ihop?
Det leder till den andra sucken. Varför ställer inte reportern frågan kring Lekeberg? Alla med någon form av politiskt intresse, framförallt de som har det som yrke, vet ju om turerna där. Det hade varit enkelt att fråga Ernkrants hur hon menar att partiets nej till vindkraft i Lekeberg hänger ihop med resten. Men den frågan kom aldrig. Det var synd.
Energi och klimatfrågorna är bland de viktigaste vi har att hantera som politiker idag. De är svåra, ofta livsavgörande och spelar roll för hela samhällsutvecklingen. Då måste man som lyssnare dels kunna kräva riktiga svar av de politiker som sitter i studion, dels kunna kräva relevanta frågor av de reportrar som frågar. Framtida beslut kring energi och klimat får aldrig baseras på okunskap eller på missade svar på frågor som aldrig ställdes.
När reportern frågar (ungefär) de båda om de tycker att det är OK att vi, nu när vi ändå har kärnkraft, låter andra ta skiten och bryta uran, medan vi sitter fina i kanten och använder det hela så svarar ingen av dem på frågan. Jo, till slut kommer miljöministern på att det är fel att börja bryta för att när väl brytningen kommit igång så kommer vi inte att ha kärnkraft. Men vad Ernkrants säger förstår väl ingen. Hon svarar bara att de nya jobben kommer inom grön energi, typ. OK, men vad var frågan? Även som professionell politiker blir man bekymrad när det verkar som ens kollegor gått alla mediakurser man hittat för att klara av att säga det man bestämt sig för utan att bekymra sig om frågan.
Det är synd att reportern är så snäll. Det hade varit bättre att ryta i ordentligt och be dem båda verkligen svara på frågan. För den är relevant.
I dagsläget är det bara två partier som har relevanta svar på den också. Miljöpartiet och Folkpartiet. Miljöpartiet vill snabbavveckla kärnkraften. Då kan de också försvara en hållning som säger - ingen brytning i Sverige. Folkpartiet vill ha kvar kärnkraften. Man kan också acceptera brytning om de miljömässiga aspekterna och kommunerna accepterar det. För Örebro läns del blir det i och för sig samma utgång. Det går inte att bryta skiffer på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Det spelar mindre roll om det är olja, uran eller något annat i skiffern man vill åt.
Men än märkligare blir framförallt Ernkrants när hon försöker vara lokalpolitiker från Örebro. Mantrat denna gång var att sossarna vill bygga åtta vindkraftverk och därmed göra Örebro självförsörjande. Vi i koalitionen hade inget sådant vallöfte. Och så var det stora att sossarnas politik hängde ihop från det lokala planet till det centrala.
Man suckar. Av två orsaker. Den första är Ernkrants och sossarnas så ensidiga verklighetsbild. De lovar. Om man inte lovar som de så har man fel. Suck. Dubbelsuck!
Varför dessa suckar? Jo - Vi gör. Koalitionen tog förra året fram en klimatplan där nybyggd vindkraft var en huvuddel. Vi behöver inte lova ny vindkraft. Vi har redan fattat besluten. Snack eller verkstad, typ.
Och så hänger politiken ihop. Pyttsan också. Man kan fråga sig var de åtta löftesverken ska byggas. Kanske i Lekeberg? Där vill ju samma sossar stoppa vindkraften i Kilsbergen. Hur hänger det ihop? Är den socialdemokratiska miljöpolitiken en NIMBY-politik:
Visst ska vi driva kärnkraften vidare ett tag till. Men bryta uran? (S) svarar: Not In My Back Yard!
Visst är det bra med vindkraft. Men verken är ju så fula. Så om nån vill bygga här så svarar (s): Not In My Back Yard!
Åter är det två partier som har en politik som hänger ihop. Folkpartiet vill behålla och utveckla kärnkraften samtidigt som vi utvecklar de förnybara alternativen. Vi kan med gott samvete säga att vi vill spara de höga naturvärdena i Kilsbergen, vi har kärnkraften som alternativ.
Och miljöpartiet vill bygga ut vindkraften och accepterar de störningar den ger. Här kör ju mp i Lekeberg ett märkligt spel. De vill inte ha vindkraft heller... Undrar hur det går ihop?
Det leder till den andra sucken. Varför ställer inte reportern frågan kring Lekeberg? Alla med någon form av politiskt intresse, framförallt de som har det som yrke, vet ju om turerna där. Det hade varit enkelt att fråga Ernkrants hur hon menar att partiets nej till vindkraft i Lekeberg hänger ihop med resten. Men den frågan kom aldrig. Det var synd.
Energi och klimatfrågorna är bland de viktigaste vi har att hantera som politiker idag. De är svåra, ofta livsavgörande och spelar roll för hela samhällsutvecklingen. Då måste man som lyssnare dels kunna kräva riktiga svar av de politiker som sitter i studion, dels kunna kräva relevanta frågor av de reportrar som frågar. Framtida beslut kring energi och klimat får aldrig baseras på okunskap eller på missade svar på frågor som aldrig ställdes.
Koalitionen levererar (igen)
Så har då vi i koalitionen presenterat de sex områden som vi börjar med om vi vinner valet på söndag. Eftersom vi är så sampratade så kan vi trycka på knappen och köra igång med:
Höjd bemanning inom äldreomsorgen. Det får i första läget kosta 35 miljoner. Men vi kommer att bygga fler äldreboenden och öka tryggheten kontinuerligt.
Höjda lärarlöner. 25 miljoner sätter vi på det. Det är väl ingen större hemlighet att detta varit en folkpartistisk vilja i många år. Nu känner vi att ekonomin är så stabil att vi kan sätta igång.
Mer personal i förskolan. Det innebär också 25 nya miljoner. Barngrupperna behöver inte bli större. Förhoppningsvis kan de minska även om det hela tiden kommer till fler och fler barn. Visst är det roligt!
Höjda föreningsbidrag. Vi återställer och höjer föreningsbidragen. Det civila samhällets viktiga aktörer ska ha långsiktiga villkor för sina verksamheter. Det får kosta 5 miljoner. Väl investerade pengar.
Vi öppnar Svartån för bad igen vid Hästhagen. Massor av örebroare gillar att bada här. Men det är bara ett steg på vägen. Vi ska få vattnet i Svartån så rent från källorna till havet (Hjälmaren i alla fall) att man inte behöver ha konstgjorda attiraljer för att kunna bada.
Och vi börjar utreda hur vi ska kunna erbjuda alla heltidstjänster, och avskaffa de delade turerna.
Den sista frågan fanns uppe till beslut för snart fem år sedan. Då drev sossarna den. Då fanns överhuvudtaget inga ekonomiska kalkyler för vad det skulle kosta, vad det skulle innebära för turer, för arbetsplatser, för timanställda och så vidare. Det var bara att köra. När vi tog över bad vi om en snabb analys av kostnaderna. Sannolikt skulle ett beslut då ha inneburit ökade kostnader på ca 60 miljoner om året, en summa som kontinuerligt skulle öka. Det var ett dåligt beslut. Vi i koalitionen gör som vanligt ett bättre jobb.
Men det kanske intressantaste med dagens utspel är att här sitter fem partier som kan börja regera på måndag. Och vad är vänsterpartiernas alternativ? Inte en enda gemensam artikel. Inte ett enda gemensamt utspel. Inte något som ens kan antydas vara ett samarbete. Det känns lika frostigt mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet i Örebro, som det gjorde på första maj.
Visst är det märkligt att det parti som talar mest och bredast om sin öppna famn och sina inbjudningar till olika samarbeten också är det parti som aldrig kunnat samarbeta. Förrförra mandatperioden satt jag både med Murad Artin och med Zargam Asadi när v och mp tröttnade på sossarnas maktspråk. Då sprack deras samarbeten titt som ofta. Och nu verkar inte vänsterblocket kunna hålla ihop ens fram till ett omval...
Örebro behöver en stark och handlingskraftig regering. Koalitionen är i dagsläget inte bara alternativet. Vi är det enda alternativet.
Media: Radio Örebro
Höjd bemanning inom äldreomsorgen. Det får i första läget kosta 35 miljoner. Men vi kommer att bygga fler äldreboenden och öka tryggheten kontinuerligt.
Höjda lärarlöner. 25 miljoner sätter vi på det. Det är väl ingen större hemlighet att detta varit en folkpartistisk vilja i många år. Nu känner vi att ekonomin är så stabil att vi kan sätta igång.
Mer personal i förskolan. Det innebär också 25 nya miljoner. Barngrupperna behöver inte bli större. Förhoppningsvis kan de minska även om det hela tiden kommer till fler och fler barn. Visst är det roligt!
Höjda föreningsbidrag. Vi återställer och höjer föreningsbidragen. Det civila samhällets viktiga aktörer ska ha långsiktiga villkor för sina verksamheter. Det får kosta 5 miljoner. Väl investerade pengar.
Vi öppnar Svartån för bad igen vid Hästhagen. Massor av örebroare gillar att bada här. Men det är bara ett steg på vägen. Vi ska få vattnet i Svartån så rent från källorna till havet (Hjälmaren i alla fall) att man inte behöver ha konstgjorda attiraljer för att kunna bada.
Och vi börjar utreda hur vi ska kunna erbjuda alla heltidstjänster, och avskaffa de delade turerna.
Den sista frågan fanns uppe till beslut för snart fem år sedan. Då drev sossarna den. Då fanns överhuvudtaget inga ekonomiska kalkyler för vad det skulle kosta, vad det skulle innebära för turer, för arbetsplatser, för timanställda och så vidare. Det var bara att köra. När vi tog över bad vi om en snabb analys av kostnaderna. Sannolikt skulle ett beslut då ha inneburit ökade kostnader på ca 60 miljoner om året, en summa som kontinuerligt skulle öka. Det var ett dåligt beslut. Vi i koalitionen gör som vanligt ett bättre jobb.
Men det kanske intressantaste med dagens utspel är att här sitter fem partier som kan börja regera på måndag. Och vad är vänsterpartiernas alternativ? Inte en enda gemensam artikel. Inte ett enda gemensamt utspel. Inte något som ens kan antydas vara ett samarbete. Det känns lika frostigt mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet i Örebro, som det gjorde på första maj.
Visst är det märkligt att det parti som talar mest och bredast om sin öppna famn och sina inbjudningar till olika samarbeten också är det parti som aldrig kunnat samarbeta. Förrförra mandatperioden satt jag både med Murad Artin och med Zargam Asadi när v och mp tröttnade på sossarnas maktspråk. Då sprack deras samarbeten titt som ofta. Och nu verkar inte vänsterblocket kunna hålla ihop ens fram till ett omval...
Örebro behöver en stark och handlingskraftig regering. Koalitionen är i dagsläget inte bara alternativet. Vi är det enda alternativet.
Media: Radio Örebro
2011-05-09
Arbete och integration
När vi i koalition Örebro diskuterade våra uppgifter efter en valseger i omvalet, var ett av mina inspel att det för mig och Folkpartiet var viktigt att hantera frågor kring integration och arbete. Dels beroende på att integration är en av de viktigaste utmaningarna för oss liberaler. Dels för att det finns så enormt mycket att göra.
Många länder i Europa lider under en allt skarpare segregation. Det är delvis en fysisk segregation. Vi kan i såväl Radio Örebro som Tvärsnytt idag läsa, lyssna och se hur boendesegregationen ökar. Men det är också en tankemässig segregation. Jag ska återkomma till detta.
Örebro är en stad som tyvärr karaktäriseras av ett alldeles för stort utanförskap. Under perioden 1992 - 2002 så ökade utanförskapet katastrofalt, trots att vi under den perioden hade en av Sveriges längsta högkonjunkturperioder. I hela Sverige ökade utanförskapet, men Örebro var bland de som hade sämst utveckling. Även i fortsättningen av den socialdemokratiska maktperioden ökade utanförskapet, såväl i Sverige som i Örebro.
När vi tillträdde som koalition var ett av våra mål att minska detta utanförskap. I detta har vi misslyckats. Utanförskapet har fortsatt att öka.
För den som vill minska riskerna för det egna partiets väl och ve finns bortförklaringar. Den internationella lågkonjunkturen innebar högre arbetslöshet som innebär ökat utanförskap. En kommun med stark invandring får lätt i vart fall tillfälliga problem innan de invandrade får utbildning och jobb. En kommun som växer och där många unga människor flyttar in, får också tillfälliga segregationsproblem, i vart fall om man bara kollar lönenivåer.
Men jag tänker inte försöka bortförklara detta. Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande, oavsett vem som ligger bakom det.
Så nu gäller det att jobba järnet för att vända skutan. Jag vill åta mig uppdraget som integrationskommunalråd inte för att det är lätt, utan för att det är nödvändigt. Vi måste få Örebro att växa ihop och växa tillsammans. Det måste ske genom utbildning och arbete. Men det räcker inte. Vi måste också få fler grupper att börja samtala med varandra. Det interreligiösa rådet är en bra start. Men inte heller det räcker.
Några av de saker jag vill genomföra är:
Örebro ska bli Sveriges bästa skolstad. Örebros bästa skolor ska ligga i de områden som idag karaktäriseras som utsatta. Det innebär tydliga mål för skolorna och eleverna där språk och kunskap sätts i centrum. Det innebär ökade resurser till bland annat lärarlöner för att kunna rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär tydliga krav på rektorer och skolledningar att de ska leverera en bra skola för sina elever. En skola för kunskap, med ordning och reda, är den bästa garanten för att barnen och ungdomarna i dessa områden får en god start och en möjlighet att fortsätta med utbildning eller arbete.
Nu måste ÖBO och Örebroporten leverera de "bokaler" vi pratade om redan för fyra år sedan. Det måste till fler arbetsplatser inne i de stora miljonprogramsområdena. Arbetsplatser som fungerar för dem som bor och lever i dessa områden. Därför vill vi bygga billiga näringslivslokaler kombinerade med bostäder. Det är inte integration att skapa arbetstillfällen i Vivalla, om de som arbetar på dessa bara reser in och ut under arbetsdagen.
Jobba med det civila samhället. Jag träffade Örebro Folkhögskola förra fredagen. Jag menar att de har en enormt viktig roll att spela för utvecklingen av Vivalla. De behöver mer resurser till utbildning för att göra det möjligt för fler att studera vidare, att kunna gå de allmänna kurserna, att få jobb. Här kan kommunen skapa möjligheter genom olika former av uppdragsutbildningar. Folkhögskolan skulle också kunna bli ett nav för socialt företagande. Det kommer att ta längre tid. Men vi måste redan idag börja samtala om hur vi kan komma vidare. Örebro Folkhögskola finns bara i Vivalla. Men i alla bostadsområden finns föreningar, organisationer eller nätverk som vi kan samverka med.
Tydliggör att alla som kan arbeta också ska arbeta. Bidrag är bara till för dem som måste ha bidrag. Alla andra kan och ska också jobba, var och en utifrån sina förutsättningar. Det ska inte få finnas något passiviserande försörjningsstöd. Inte för svenskar, inte för nyinvandrade, inte för de nya svenskarna. Försörjningsstödet måste vara aktiverande! Det ska finnas vägar framåt, mot arbete eller studier, för alla de som uppbär försörjningsstöd och som har förutsättningar till arbete eller studier. Detta innebär att kommunen måste ha ännu högre krav på sig idag än tidigare på att hitta tillfälliga lösningar med arbeten och studier för dem som idag är beroende av försörjningsstöd.
Öppna Örebro kommun för fler entreprenörer och för fler med annan härkomst. Vi ser idag att bland de kommunalt anställda finns förvånansvärt få med utländsk bakgrund. Det måste vi ändra på. Rekryteringsprocessen måste klara av att rekrytera utan hänsyn till härkomst, bara med hänsyn till kompetens. En kommun som säger ja till ökad öppenhet och fler entreprenörer skapar också möjligheter till nyföretagande. Det innebär framförallt att fler kvinnor och fler människor med utländsk bakgrund kan få jobb. Örebro har en tradition av att tycka att kommunen alltid gör allt bäst själv. Den sanningen måste sannerligen ifrågasättas. Jämför vi oss med andra kommuner, med större öppenhet, ser vi att kvaliteten ofta är betydligt högre än i Örebro.
Integrationen byggs på en grund av studier och arbete. Den byggs med reglar av tillhörighet och med en känsla av att varje människa behövs. Den stärks av väggar av sociala kontakter, av nätverk och deltagande. Den har ett tak av en kommunal välfärd som omfattar alla som behöver den.
Örebro är en fantastisk stad. De flesta av oss har det fantastiskt bra. Det ska vi fortsätta att stärka.
Men vi måste samtidigt se och lyfta de människor som är sårbarast och som har det svårt av olika orsaker. Vi måste göra det med respekt för individen, och med insikt om att vi som politiker, eller som kommun, inte kan ersätta den enskilda individens vilja och möjligheter att lyfta sig själv och skapa sin egen framtid. Vår insats är och ska alltid vara stöttande och stödjande.
Många länder i Europa lider under en allt skarpare segregation. Det är delvis en fysisk segregation. Vi kan i såväl Radio Örebro som Tvärsnytt idag läsa, lyssna och se hur boendesegregationen ökar. Men det är också en tankemässig segregation. Jag ska återkomma till detta.
Örebro är en stad som tyvärr karaktäriseras av ett alldeles för stort utanförskap. Under perioden 1992 - 2002 så ökade utanförskapet katastrofalt, trots att vi under den perioden hade en av Sveriges längsta högkonjunkturperioder. I hela Sverige ökade utanförskapet, men Örebro var bland de som hade sämst utveckling. Även i fortsättningen av den socialdemokratiska maktperioden ökade utanförskapet, såväl i Sverige som i Örebro.
När vi tillträdde som koalition var ett av våra mål att minska detta utanförskap. I detta har vi misslyckats. Utanförskapet har fortsatt att öka.
För den som vill minska riskerna för det egna partiets väl och ve finns bortförklaringar. Den internationella lågkonjunkturen innebar högre arbetslöshet som innebär ökat utanförskap. En kommun med stark invandring får lätt i vart fall tillfälliga problem innan de invandrade får utbildning och jobb. En kommun som växer och där många unga människor flyttar in, får också tillfälliga segregationsproblem, i vart fall om man bara kollar lönenivåer.
Men jag tänker inte försöka bortförklara detta. Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande, oavsett vem som ligger bakom det.
Så nu gäller det att jobba järnet för att vända skutan. Jag vill åta mig uppdraget som integrationskommunalråd inte för att det är lätt, utan för att det är nödvändigt. Vi måste få Örebro att växa ihop och växa tillsammans. Det måste ske genom utbildning och arbete. Men det räcker inte. Vi måste också få fler grupper att börja samtala med varandra. Det interreligiösa rådet är en bra start. Men inte heller det räcker.
Några av de saker jag vill genomföra är:
Örebro ska bli Sveriges bästa skolstad. Örebros bästa skolor ska ligga i de områden som idag karaktäriseras som utsatta. Det innebär tydliga mål för skolorna och eleverna där språk och kunskap sätts i centrum. Det innebär ökade resurser till bland annat lärarlöner för att kunna rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär tydliga krav på rektorer och skolledningar att de ska leverera en bra skola för sina elever. En skola för kunskap, med ordning och reda, är den bästa garanten för att barnen och ungdomarna i dessa områden får en god start och en möjlighet att fortsätta med utbildning eller arbete.
Nu måste ÖBO och Örebroporten leverera de "bokaler" vi pratade om redan för fyra år sedan. Det måste till fler arbetsplatser inne i de stora miljonprogramsområdena. Arbetsplatser som fungerar för dem som bor och lever i dessa områden. Därför vill vi bygga billiga näringslivslokaler kombinerade med bostäder. Det är inte integration att skapa arbetstillfällen i Vivalla, om de som arbetar på dessa bara reser in och ut under arbetsdagen.
Jobba med det civila samhället. Jag träffade Örebro Folkhögskola förra fredagen. Jag menar att de har en enormt viktig roll att spela för utvecklingen av Vivalla. De behöver mer resurser till utbildning för att göra det möjligt för fler att studera vidare, att kunna gå de allmänna kurserna, att få jobb. Här kan kommunen skapa möjligheter genom olika former av uppdragsutbildningar. Folkhögskolan skulle också kunna bli ett nav för socialt företagande. Det kommer att ta längre tid. Men vi måste redan idag börja samtala om hur vi kan komma vidare. Örebro Folkhögskola finns bara i Vivalla. Men i alla bostadsområden finns föreningar, organisationer eller nätverk som vi kan samverka med.
Tydliggör att alla som kan arbeta också ska arbeta. Bidrag är bara till för dem som måste ha bidrag. Alla andra kan och ska också jobba, var och en utifrån sina förutsättningar. Det ska inte få finnas något passiviserande försörjningsstöd. Inte för svenskar, inte för nyinvandrade, inte för de nya svenskarna. Försörjningsstödet måste vara aktiverande! Det ska finnas vägar framåt, mot arbete eller studier, för alla de som uppbär försörjningsstöd och som har förutsättningar till arbete eller studier. Detta innebär att kommunen måste ha ännu högre krav på sig idag än tidigare på att hitta tillfälliga lösningar med arbeten och studier för dem som idag är beroende av försörjningsstöd.
Öppna Örebro kommun för fler entreprenörer och för fler med annan härkomst. Vi ser idag att bland de kommunalt anställda finns förvånansvärt få med utländsk bakgrund. Det måste vi ändra på. Rekryteringsprocessen måste klara av att rekrytera utan hänsyn till härkomst, bara med hänsyn till kompetens. En kommun som säger ja till ökad öppenhet och fler entreprenörer skapar också möjligheter till nyföretagande. Det innebär framförallt att fler kvinnor och fler människor med utländsk bakgrund kan få jobb. Örebro har en tradition av att tycka att kommunen alltid gör allt bäst själv. Den sanningen måste sannerligen ifrågasättas. Jämför vi oss med andra kommuner, med större öppenhet, ser vi att kvaliteten ofta är betydligt högre än i Örebro.
Integrationen byggs på en grund av studier och arbete. Den byggs med reglar av tillhörighet och med en känsla av att varje människa behövs. Den stärks av väggar av sociala kontakter, av nätverk och deltagande. Den har ett tak av en kommunal välfärd som omfattar alla som behöver den.
Örebro är en fantastisk stad. De flesta av oss har det fantastiskt bra. Det ska vi fortsätta att stärka.
Men vi måste samtidigt se och lyfta de människor som är sårbarast och som har det svårt av olika orsaker. Vi måste göra det med respekt för individen, och med insikt om att vi som politiker, eller som kommun, inte kan ersätta den enskilda individens vilja och möjligheter att lyfta sig själv och skapa sin egen framtid. Vår insats är och ska alltid vara stöttande och stödjande.
2011-05-05
Knacka dörr
Idag började omvalet i Örebro. Jag var själv ute i Vivalla och blev intervjuad av SR Örebro. Då var det naturligt att kolla in i vallokalen. Såg ut att vara ordentlig ordning. Det är bra. Några röstande gick också in i lokalen. Det är också bra.
Nästa söndag är det själva valdagen. Det ska bli intressant att se hur många som då kommer att ha röstat. Jag är rätt pessimistisk kring valdeltagandet, men det har skett större under. Kanske kan vi få upp valdeltagandet till normala siffror. Vi inom koalitionen måste verkligen få våra sympatisörer till valurnorna. Socialdemokraterna jobbar strategiskt med sina...
Flera partier knackar dörr också i detta val. Det gör inte vi i Folkpartiet speciellt mycket. Istället delar vi flygblad. Vi har haft ett enormt stöd bland folkpartister och sympatisörer. Nästa söndag kommer vi att ha delat tiotusentals flygblad till örebroarna där vi presenterar vår politik. Det är ett unikt genomslag för oss, betydligt bättre än i valrörelsen i september 2010. Trots att vi saknar de resurser vissa andra partier har, vi har inte haft råd med vare sig affischer, bussreklam eller målade bilar, så har kampanjen gått fantastiskt bra. Precis som liberaldemokraterna i Storbritannien tror vi på att det inte är glättigheten i förmedlingen som går igenom, utan djupet i budskapet.
Jag är själv väldigt tveksam till dörrknackning. Skälet är personligt och demokratiskt.
Personligt - därför att jag menar att man ska respektera människors integritet. Demokrati är inte dörrförsäljning. Demokrati är inte Jehovas Vittnen. Reell demokrati förutsätter en aktiv handling från medborgarna. Man ska inte bli tvingad att delta.
Demokratiskt - av flera olika skäl. Det svenska förtidsröstningssystemet (som jag är mycket tveksam till) innebär att man knackar dörr samtidigt som väljarna ska gå och rösta. Hur klarar man av att hålla gränsen klar mellan godkänd påverkan och en påverkan som går över gränsen? "Ska du inte gå och rösta nu? Vallokalen är öppen, jag följer med dig!" Samtidigt måste man vara klar över vad dörrknackning i en valrörelse är. Ett samtal med väljare? Knappast. Proffsen på dörrknackning menar att själva samtalet bara ska vara några få sekunder. Och är det rimligt att blanda samman samtal, som förutsätter två lyssnande parter, med kampanj som främst är envägskommunikation?
Nu menar många att det är just dörrknackningen som kommer att fälla avgörandet. Jag hoppas verkligen inte att det är så. Det vore förfärligt för demokratin om det vore ett kampanjsätt som avgjorde val. Det bör ju vara budskapet. Det vore lika förfärligt som om det var pengarna, resurserna, som avgjorde.
Folkpartiet är ett rätt litet, rätt fattigt, men alldeles fantastiskt parti, med en fantastiskt bra politik. Jag hoppas att örebroarna tar sig lite tid och sätter sig in i vad partierna verkligen vill innan de går för att rösta. Det kommer att innebära fortsatt utveckling, förändring och förnyelse för Örebro i fyra år till!
Nästa söndag är det själva valdagen. Det ska bli intressant att se hur många som då kommer att ha röstat. Jag är rätt pessimistisk kring valdeltagandet, men det har skett större under. Kanske kan vi få upp valdeltagandet till normala siffror. Vi inom koalitionen måste verkligen få våra sympatisörer till valurnorna. Socialdemokraterna jobbar strategiskt med sina...
Flera partier knackar dörr också i detta val. Det gör inte vi i Folkpartiet speciellt mycket. Istället delar vi flygblad. Vi har haft ett enormt stöd bland folkpartister och sympatisörer. Nästa söndag kommer vi att ha delat tiotusentals flygblad till örebroarna där vi presenterar vår politik. Det är ett unikt genomslag för oss, betydligt bättre än i valrörelsen i september 2010. Trots att vi saknar de resurser vissa andra partier har, vi har inte haft råd med vare sig affischer, bussreklam eller målade bilar, så har kampanjen gått fantastiskt bra. Precis som liberaldemokraterna i Storbritannien tror vi på att det inte är glättigheten i förmedlingen som går igenom, utan djupet i budskapet.
Jag är själv väldigt tveksam till dörrknackning. Skälet är personligt och demokratiskt.
Personligt - därför att jag menar att man ska respektera människors integritet. Demokrati är inte dörrförsäljning. Demokrati är inte Jehovas Vittnen. Reell demokrati förutsätter en aktiv handling från medborgarna. Man ska inte bli tvingad att delta.
Demokratiskt - av flera olika skäl. Det svenska förtidsröstningssystemet (som jag är mycket tveksam till) innebär att man knackar dörr samtidigt som väljarna ska gå och rösta. Hur klarar man av att hålla gränsen klar mellan godkänd påverkan och en påverkan som går över gränsen? "Ska du inte gå och rösta nu? Vallokalen är öppen, jag följer med dig!" Samtidigt måste man vara klar över vad dörrknackning i en valrörelse är. Ett samtal med väljare? Knappast. Proffsen på dörrknackning menar att själva samtalet bara ska vara några få sekunder. Och är det rimligt att blanda samman samtal, som förutsätter två lyssnande parter, med kampanj som främst är envägskommunikation?
Nu menar många att det är just dörrknackningen som kommer att fälla avgörandet. Jag hoppas verkligen inte att det är så. Det vore förfärligt för demokratin om det vore ett kampanjsätt som avgjorde val. Det bör ju vara budskapet. Det vore lika förfärligt som om det var pengarna, resurserna, som avgjorde.
Folkpartiet är ett rätt litet, rätt fattigt, men alldeles fantastiskt parti, med en fantastiskt bra politik. Jag hoppas att örebroarna tar sig lite tid och sätter sig in i vad partierna verkligen vill innan de går för att rösta. Det kommer att innebära fortsatt utveckling, förändring och förnyelse för Örebro i fyra år till!
NA-chatt
Hann inte med alla frågor. Här kommer de två som jag inte hann med:
Allmänborgerlig: Tidigare har du sagt att Fp vill sänka kommunalskatten. Nu har M svängt i frågan. Kommunens ekonomi går bra. Skatteintäkterna ökar kunde man läsa i NA idag. Vill inte heller Fp se någon sänkning av kommunalskatten? Kommer vi någonsin att sänka skatten i Örebro?
Staffan: Hej och tack för din fråga. Folkpartiet har en rätt pragmatisk syn på skatten. Vi ska ta in den skatt vi behöver för den verksamhet vi bedriver. Men vi måste vara mycket tydliga i att det inte är våra pengar, utan skattebetalarnas, som vi använder. Därför ska vi vara sparsamma hela tiden.
Örebro har en historik av skakig ekonomi. Det är egentligen bara den sista mandatperioden som det har varit stabilt. Kanske vi behöver några år till på oss innan vi kan känna oss säkra på stabiliteten.
Men min och Folkpartiets vision är att vi ska vara så bra på ekonomin att vi klarar av att utveckla välfärden, omsorgen om de gamla och utbildningen i skolan, att vi klarar av att ge personalen bättre villkor men ändå är så sparsamma att det blir överskott. Då är vi fria att bestämma själva vad vi vill göra med överskotten.
Zara 2011-05-05 Tja tja, jag ubdrar hur ni tänker när det gäller skolpolitiken med dom nya betygen? vad tänker ni göra för att minska mobbningen? tänker ni göra något för att förbättra studje möljigheterna?
Staffan: Betygen: En ny betygsskala införs nu. Det är bra. Men det räcker inte. Nu gäller det att kolla så att betygen sätts rätt. Det få inte bli osäkert vilka betyg man får, eller att olika skolor är olika hårda i sina bedömningar.
Mobbning: Det handlar mycket om ordning och reda från grunden. Att alla elever är lika mycket värda och ska behandlas med respekt. Att läraren har en auktoritet som gör att hon eller han kan leda klassen. Och att man har regler och bestämmelser för hur man ska göra när någon ändå blir mobbad. Det är aldrig den mobbades fel.
Studiemöjligheter: Vi vill satsa vidare på skolan. Mer samarbete med universitetet. Bättre och modernare gymnasieskolor. Bättre grundskolor. Bättre lärare genom att de får bättre utbildning och vidareutbildning och bättre löner och arbetsvillkor för lärarna.
Media: NA
Allmänborgerlig: Tidigare har du sagt att Fp vill sänka kommunalskatten. Nu har M svängt i frågan. Kommunens ekonomi går bra. Skatteintäkterna ökar kunde man läsa i NA idag. Vill inte heller Fp se någon sänkning av kommunalskatten? Kommer vi någonsin att sänka skatten i Örebro?
Staffan: Hej och tack för din fråga. Folkpartiet har en rätt pragmatisk syn på skatten. Vi ska ta in den skatt vi behöver för den verksamhet vi bedriver. Men vi måste vara mycket tydliga i att det inte är våra pengar, utan skattebetalarnas, som vi använder. Därför ska vi vara sparsamma hela tiden.
Örebro har en historik av skakig ekonomi. Det är egentligen bara den sista mandatperioden som det har varit stabilt. Kanske vi behöver några år till på oss innan vi kan känna oss säkra på stabiliteten.
Men min och Folkpartiets vision är att vi ska vara så bra på ekonomin att vi klarar av att utveckla välfärden, omsorgen om de gamla och utbildningen i skolan, att vi klarar av att ge personalen bättre villkor men ändå är så sparsamma att det blir överskott. Då är vi fria att bestämma själva vad vi vill göra med överskotten.
Zara 2011-05-05 Tja tja, jag ubdrar hur ni tänker när det gäller skolpolitiken med dom nya betygen? vad tänker ni göra för att minska mobbningen? tänker ni göra något för att förbättra studje möljigheterna?
Staffan: Betygen: En ny betygsskala införs nu. Det är bra. Men det räcker inte. Nu gäller det att kolla så att betygen sätts rätt. Det få inte bli osäkert vilka betyg man får, eller att olika skolor är olika hårda i sina bedömningar.
Mobbning: Det handlar mycket om ordning och reda från grunden. Att alla elever är lika mycket värda och ska behandlas med respekt. Att läraren har en auktoritet som gör att hon eller han kan leda klassen. Och att man har regler och bestämmelser för hur man ska göra när någon ändå blir mobbad. Det är aldrig den mobbades fel.
Studiemöjligheter: Vi vill satsa vidare på skolan. Mer samarbete med universitetet. Bättre och modernare gymnasieskolor. Bättre grundskolor. Bättre lärare genom att de får bättre utbildning och vidareutbildning och bättre löner och arbetsvillkor för lärarna.
Media: NA
2011-05-03
Näringslivsklimat
Så kommer då Svenskt Näringslivs stora näringslivsklimatsanalys. Åter kan vi se vilka som är i topp och vilka som är förlorare. Det kräver ett antal kommentarer från såväl tjänstemän som politiker. Så även från mig.
För Örebros del kan man se att vi ligger på samma nivå som tidigare. Är det bra, eller dåligt? Det beror på från vilken position man ser det. Självklart är det inte bra att ligga på en plats under 100. Oavsett vilken betydelse man lägger på undersökningen, spelar placeringen en roll för medvetenheten kring företagandet.
Samtidigt ska man veta att Örebro har ett antal utmaningar som måste vägas in i denna siffra:
Vi är en kommun som sedan länge kännetecknats av offentlig sektor där det privata företagandet varit svagt.
Vi har haft en kommun som inte haft en styrning av näringslivsarbetet på i det närmaste ett år. Sedan det blev klart att moderaterna bytte ledning, Inger Högström-Westerling lämnade, och fram till omvalet är klart och en ny regim på plats kommer det att ha tagit ett år.
Vi har inte en politisk samsyn kring många centrala näringslivsfrågor. Striden kring ÖBO, där de privata hyresvärdarna markerades ut som hemska av socialdemokraterna och vänsterpartiet, har spelat en större roll än man i förstone kan ana.
Detta måste vägas in i siffran. Samtidigt måste man fundera över vad man kan göra för att förbättra klimatet. Jag ser några konkreta, och några mer strategiska frågor:
De konkreta:
Servicegarantierna måste skärpas. Jag får fortfarande för många klagomål från företag och privata som inte tycker sig få svar i tid från kommunen, när det gäller tillstånd, marktillgång eller kompetensförsörjning.
Ökad öppenhet från kommunens sida. Vi måste få in fler entreprenader, fler entreprenörer inom såväl teknisk sektor som vård, skola och omsorg.
Minskad illojal konkurrens. Fortfarande driver kommunen såväl hotell som restauranger och nöjesbad. Det finns fler exempel där kommunen ligger nära, eller överträder gränsen. Vi måste våga retirera och låta privat företagande driva det som ska drivas privat.
Bättre upphandling. Vårt upphandlingskontor är professionella upphandlare, men deras uppdrag är för smalt. Det handlar om traditionell kvalitet och pris. Vi måste bli bättre på upphandlingar som gynnar ett rikt näringsliv, såväl lokalt som nationellt och internationellt.
De strategiska:
Vi måste försöka hitta en politisk samsyn kring företagandet. Vi kan inte ha strider om det är bra eller hemskt att Systemtruckar ligger i Kumla eller Örebro. Vi kan inte ha strider om det är bra med en kombiterminal i Hallsberg istället för i Örebro. Vi kan inte ha strider om stöd till universitetet. Vi kan inte ha strider om Örebro ska locka till sig fler företag med hög kompetens och höga lönelägen, eller företag med enkla arbeten och låga lönelägen. Vi kan inte ha strider om privata entreprenörer inom vården är bra eller dåliga. Vi kan inte ha strider om ÖBO ska kunna sälja för att finansiera nybyggnationer och underhåll. Vi måste kunna lösa dessa frågor gemensamt. Hittills har detta blockerats. Alla bär del i detta. Men jag hoppas att inte något parti i framtiden på kommunens bekostnad och i kommunens kuvert ska skicka nedlåtande brev om kommunens företagspolitik till företagarna.
Vi måste våga bli en regionhuvudstad. Vi måste våga ta ledningen i regionbildningen och samtidigt jobba med våra grannkommuner, såväl i Örebro län som Västmanland, Värmland, Södermanland och Dalarna. Vi måste glädja oss åt när jobb skapas i grannkommunerna, hjälpa till att hitta företag som vill etablera sig i regionen, inte nödvändigtvis i Örebro, utan i den kommun där förhållandena är bäst just för det företaget.
Vi måste våga bli en universitetsstad. Om vi gör det kommer Örebro att växa, kompetensnivån inom arbetsmarknaden att höjas, lönenivåerna att bli högre, och näringslivet att utvecklas. Men ett universitet kan inte utvecklas i ensamhet. Vi måste våga stötta, precis som vi gjort de senaste fyra åren, med resurser för att få fler forskare möjlighet att forska, fler företag att kunna starta under universitetets paraply, fler forskare och studenter att bli entreprenörer. Det kommer att kosta pengar när vi drar igång arbetet ordentligt. Men avkastningen kommer att bli så mycket större.
Om koalitionen vinner omvalet kommer de strategiska näringslivsfrågorna att ligga på mitt bord. Jag lovar att jag kommer att göra allt för att skapa ett bättre näringslivsklimat i Örebro kommun och i Örebroregionen.
Men det handlar absolut inte om att på olika sätt stötta företagande med kommunala skattepengar. Eller som en föredragshållare från en näringslivsorganisation sade tidigare i år: Näringslivsklimat handlar inte om att skapa jobb eller företag, det handlar om att skapa en mylla där företagen själva kan gro och växa.
Media: NA, SR Örebro, Tvärsnytt
För Örebros del kan man se att vi ligger på samma nivå som tidigare. Är det bra, eller dåligt? Det beror på från vilken position man ser det. Självklart är det inte bra att ligga på en plats under 100. Oavsett vilken betydelse man lägger på undersökningen, spelar placeringen en roll för medvetenheten kring företagandet.
Samtidigt ska man veta att Örebro har ett antal utmaningar som måste vägas in i denna siffra:
Vi är en kommun som sedan länge kännetecknats av offentlig sektor där det privata företagandet varit svagt.
Vi har haft en kommun som inte haft en styrning av näringslivsarbetet på i det närmaste ett år. Sedan det blev klart att moderaterna bytte ledning, Inger Högström-Westerling lämnade, och fram till omvalet är klart och en ny regim på plats kommer det att ha tagit ett år.
Vi har inte en politisk samsyn kring många centrala näringslivsfrågor. Striden kring ÖBO, där de privata hyresvärdarna markerades ut som hemska av socialdemokraterna och vänsterpartiet, har spelat en större roll än man i förstone kan ana.
Detta måste vägas in i siffran. Samtidigt måste man fundera över vad man kan göra för att förbättra klimatet. Jag ser några konkreta, och några mer strategiska frågor:
De konkreta:
Servicegarantierna måste skärpas. Jag får fortfarande för många klagomål från företag och privata som inte tycker sig få svar i tid från kommunen, när det gäller tillstånd, marktillgång eller kompetensförsörjning.
Ökad öppenhet från kommunens sida. Vi måste få in fler entreprenader, fler entreprenörer inom såväl teknisk sektor som vård, skola och omsorg.
Minskad illojal konkurrens. Fortfarande driver kommunen såväl hotell som restauranger och nöjesbad. Det finns fler exempel där kommunen ligger nära, eller överträder gränsen. Vi måste våga retirera och låta privat företagande driva det som ska drivas privat.
Bättre upphandling. Vårt upphandlingskontor är professionella upphandlare, men deras uppdrag är för smalt. Det handlar om traditionell kvalitet och pris. Vi måste bli bättre på upphandlingar som gynnar ett rikt näringsliv, såväl lokalt som nationellt och internationellt.
De strategiska:
Vi måste försöka hitta en politisk samsyn kring företagandet. Vi kan inte ha strider om det är bra eller hemskt att Systemtruckar ligger i Kumla eller Örebro. Vi kan inte ha strider om det är bra med en kombiterminal i Hallsberg istället för i Örebro. Vi kan inte ha strider om stöd till universitetet. Vi kan inte ha strider om Örebro ska locka till sig fler företag med hög kompetens och höga lönelägen, eller företag med enkla arbeten och låga lönelägen. Vi kan inte ha strider om privata entreprenörer inom vården är bra eller dåliga. Vi kan inte ha strider om ÖBO ska kunna sälja för att finansiera nybyggnationer och underhåll. Vi måste kunna lösa dessa frågor gemensamt. Hittills har detta blockerats. Alla bär del i detta. Men jag hoppas att inte något parti i framtiden på kommunens bekostnad och i kommunens kuvert ska skicka nedlåtande brev om kommunens företagspolitik till företagarna.
Vi måste våga bli en regionhuvudstad. Vi måste våga ta ledningen i regionbildningen och samtidigt jobba med våra grannkommuner, såväl i Örebro län som Västmanland, Värmland, Södermanland och Dalarna. Vi måste glädja oss åt när jobb skapas i grannkommunerna, hjälpa till att hitta företag som vill etablera sig i regionen, inte nödvändigtvis i Örebro, utan i den kommun där förhållandena är bäst just för det företaget.
Vi måste våga bli en universitetsstad. Om vi gör det kommer Örebro att växa, kompetensnivån inom arbetsmarknaden att höjas, lönenivåerna att bli högre, och näringslivet att utvecklas. Men ett universitet kan inte utvecklas i ensamhet. Vi måste våga stötta, precis som vi gjort de senaste fyra åren, med resurser för att få fler forskare möjlighet att forska, fler företag att kunna starta under universitetets paraply, fler forskare och studenter att bli entreprenörer. Det kommer att kosta pengar när vi drar igång arbetet ordentligt. Men avkastningen kommer att bli så mycket större.
Om koalitionen vinner omvalet kommer de strategiska näringslivsfrågorna att ligga på mitt bord. Jag lovar att jag kommer att göra allt för att skapa ett bättre näringslivsklimat i Örebro kommun och i Örebroregionen.
Men det handlar absolut inte om att på olika sätt stötta företagande med kommunala skattepengar. Eller som en föredragshållare från en näringslivsorganisation sade tidigare i år: Näringslivsklimat handlar inte om att skapa jobb eller företag, det handlar om att skapa en mylla där företagen själva kan gro och växa.
Media: NA, SR Örebro, Tvärsnytt
2011-05-02
Vem vill regera med (s)?
Koalition Örebro har ett starkt lag. I många olika sammanhang har vi visat att vi kan och vill regera Örebro för en fortsatt god utveckling. Vi har redan gjort klart hur vi formerar vårt lag. Jag lämnar kommunstyrelseordförandeposten, Kent Persson tillträder. Jag blir utvecklingskommunalråd. De två nya Ia Malmqvist och Maria Haglund får bland annat klimat och trygghet på sina agendor. Rasmus, Fredrik och Lennart fortsätter i huvudsak med sina tidigare arbetsuppgifter.
Vi har också en gemensam politisk bas. Visst kan omvalsresultatet innebära att ett parti blir något starkare än tidigare och därmed kommer att få något mer inflytande över politiken de kommande åren. Men inriktningen ligger fast. Vi vill skapa ett tryggare Örebro för fler. Vi vill att långsiktig hållbarhet ska genomsyra såväl ekonomi som ekologi. Vi vill att Örebro ska bli attraktivt, vacker och företagsamt. Vi började den resan för fyra år sedan och vi vill fortsätta.
Vår gemensamma styrka visas på område efter område. Vi kommer överens om ÖBO. Vi kommer överens om skatten. Vi kommer överens om kommunalrådsposterna. Vi kommer helt enkelt överens. Vi samtalar, diskuterar och löser problem. Hela tiden. Tillsammans.
Men vem vill regera med (s)?
Före septembervalet hade sossarna och vänsterpartiet rätt många gemensamma engagemang. Men nu lyser de mest med sin frånvaro. Det är två partier som kör helt egna race. Det är som på riksplanet. Vänsterpartiet går allt längre åt vänster. De är snart mot allt privat igen och saknar ekonomisk trovärdighet. Och socialdemokraterna saknar helt politik. Den ekonomiska vårmotionen som lades idag var helt tom på innehåll. Hundra miljoner ska lösa arbetslösheten... Musikskolan (inte kulturskolan) ska bli för alla... Snacka om att tappa bort sig i detaljer! Lika illa är det lokalt. Visst kan man läsa om hur man ska flytta cykelbanor. Men vad de vill med Örebro är lika dimmigt som vad de vill med Sverige.
Så hur ska de samarbeta? Och vilken politik ska de genomföra?
Blir det vänsterns näringslivsfientliga politik som kommer att bestämma?
Blir det vänsterns valfrihetsfientliga politik som får råda? Fast sossarna i Örebro är ju rätt valfrihetsfientliga de med...
Den ekonomiska trovärdigheten har båda partierna problem med, men vad gäller?
Hur blir skolpolitiken? Hur illa kan friskolorna räkna med att bli behandlade? Hur lite fokus på kunskap kommer de två att sätta?
Hur blir äldreomsorgen? Kommer de gamla att överhuvudtaget kunna få välja? Kommer det att få fler boenden eller bli kvartvingade hemma som förr?
Hur kommer kulturen att behandlas? Mest vänstern, men även en sådan som Björn Sundin (s), har ju tidigare varit rent fientliga till Svenska Kammarorkestern. Hur blir det nu?
Detta är några av alla de frågor som borde besvaras i god tid innan valet. Men det verkar idag inte finnas något tydligt vänsteralternativ.
Mot detta ställs alltså en koalition som är starkare än någonsin. Vi har fört Örebro genom en tuff period. Vi har gjort det och värnat välfärden samtidigt som vi klarat ekonomin. Nu begär vi, fem partier tillsammans, mandat för att fortsätta.
Vi vet att vi klarar det.
Örebroarna vet att vi klarar det.
Örebro är en fantastisk stad i en fantastisk kommun. Det finns idag egentligen bara ett alternativ för en fortsatt fantastisk utveckling av Örebro. Det alternativet är koalitionen!
Vi har också en gemensam politisk bas. Visst kan omvalsresultatet innebära att ett parti blir något starkare än tidigare och därmed kommer att få något mer inflytande över politiken de kommande åren. Men inriktningen ligger fast. Vi vill skapa ett tryggare Örebro för fler. Vi vill att långsiktig hållbarhet ska genomsyra såväl ekonomi som ekologi. Vi vill att Örebro ska bli attraktivt, vacker och företagsamt. Vi började den resan för fyra år sedan och vi vill fortsätta.
Vår gemensamma styrka visas på område efter område. Vi kommer överens om ÖBO. Vi kommer överens om skatten. Vi kommer överens om kommunalrådsposterna. Vi kommer helt enkelt överens. Vi samtalar, diskuterar och löser problem. Hela tiden. Tillsammans.
Men vem vill regera med (s)?
Före septembervalet hade sossarna och vänsterpartiet rätt många gemensamma engagemang. Men nu lyser de mest med sin frånvaro. Det är två partier som kör helt egna race. Det är som på riksplanet. Vänsterpartiet går allt längre åt vänster. De är snart mot allt privat igen och saknar ekonomisk trovärdighet. Och socialdemokraterna saknar helt politik. Den ekonomiska vårmotionen som lades idag var helt tom på innehåll. Hundra miljoner ska lösa arbetslösheten... Musikskolan (inte kulturskolan) ska bli för alla... Snacka om att tappa bort sig i detaljer! Lika illa är det lokalt. Visst kan man läsa om hur man ska flytta cykelbanor. Men vad de vill med Örebro är lika dimmigt som vad de vill med Sverige.
Så hur ska de samarbeta? Och vilken politik ska de genomföra?
Blir det vänsterns näringslivsfientliga politik som kommer att bestämma?
Blir det vänsterns valfrihetsfientliga politik som får råda? Fast sossarna i Örebro är ju rätt valfrihetsfientliga de med...
Den ekonomiska trovärdigheten har båda partierna problem med, men vad gäller?
Hur blir skolpolitiken? Hur illa kan friskolorna räkna med att bli behandlade? Hur lite fokus på kunskap kommer de två att sätta?
Hur blir äldreomsorgen? Kommer de gamla att överhuvudtaget kunna få välja? Kommer det att få fler boenden eller bli kvartvingade hemma som förr?
Hur kommer kulturen att behandlas? Mest vänstern, men även en sådan som Björn Sundin (s), har ju tidigare varit rent fientliga till Svenska Kammarorkestern. Hur blir det nu?
Detta är några av alla de frågor som borde besvaras i god tid innan valet. Men det verkar idag inte finnas något tydligt vänsteralternativ.
Mot detta ställs alltså en koalition som är starkare än någonsin. Vi har fört Örebro genom en tuff period. Vi har gjort det och värnat välfärden samtidigt som vi klarat ekonomin. Nu begär vi, fem partier tillsammans, mandat för att fortsätta.
Vi vet att vi klarar det.
Örebroarna vet att vi klarar det.
Örebro är en fantastisk stad i en fantastisk kommun. Det finns idag egentligen bara ett alternativ för en fortsatt fantastisk utveckling av Örebro. Det alternativet är koalitionen!
Bin Laden och valdeltagande
Läser i alla möjliga media om Usama bin Ladens död. Det väcker rätt många frågor. Visst kan det kännas skönt att en sådan man inte längre finns ibland oss. Men frågan är om det spelar någon roll. Var inte bara han en symbol för något större, en del av någon form av arabisk/muslimsk ytterlighetsrörelse som vill slåss mot den västerländska dekadensen? Inte var han grundaren och livgivaren för den rörelsen? Inte löser ett mord eller en avrättning av honom det underliggande problemet? Och nu får vi aldrig möjlighet att lyssna och försöka förstå. Det var lika illa när den kommunistiska diktatorn Ceausesco, eller Iraks diktator Saddam Hussein, dödades efter det att de störtats. Visst kan det ha känts rätt för stunden, men för världens framtid hade det säkert varit bättre att försökt förstå för att inte världen skulle gjort samma misstag igen, misstag som gjort det möjligt för dem att bli det de var.
I Afghanistan pågår ett krig. Det är för mig oklart varför det förs. Eller snarare - jag förstår grunderna - att ge Afghanistans folk en möjlighet till demokrati, välstånd och välfärd. Men jag har svårt att förstå hur man ska kunna vinna det. Kan man bomba fram demokrati? Jag är osäker. Hittills har ju misslyckandena varit fler än framgångarna. Men även här måste man ställa sig ett antal frågor. Som: Varför just Afghanistan och inte något annat av alla de länder där människor lider under diktaturer och diktatorer? Eller: Vad är alternativet? Ska vi låta dem lida, låta kvinnor förtryckas, låta terrorister härja? Inte helt enkla frågor. Måste erkänna att mina svar är få.
Samma dag som nyheten om bin Ladens död kablas ut skriver Tvärsnytt om att man kan befara lågt valdeltagande i omvalet i Örebro. Det blir som att kastas mellan kallt och hett vatten på ett ögonblick. Runt om i världen dör och dödas människor i sin kamp för ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle. I Örebro och Västra Götaland funderar man kanske om man ska välja trädgården istället för valurnan...
Jag har länge sagt att jag befarar att det blir ett lågt valdeltagande. I Västra Götaland kanske så lågt som bara en tredjedel av väljarna. I Örebro kanske mellan 50 och 60 procent. Det är av olika skäl som man kan befara detta låga valdeltagande. I Västra Götaland handlar det om ett landstingsval - som alltid varit det glömda valet. I Örebro handlar det om att bara en fjärdedel av örebroarna berörs. Det blir ingen riktig temperatur i valet.
Media: NA, DN, SR, SVD
Visst knackas det dörr. Visst delas flygblad, pratas vid torgkaffen, skrivs artiklar och anordnas möten. Men hittills känns det som om det mest är vi som är dagligt berörda som just är berörda.
Vi i Folkpartiet gör nu den bästa valkampanjen på mycket länge. Jag tror att jag aldrig varit med om en liknande mobilisering. Förhoppningsvis innebär det både att vi får de tre mandat vi söker i valkretsen. Förhoppningsvis innebär det ett ökat valdeltagande.
Men i allt detta är det bra att hålla resten av världen i sinnet. Vi lever i en skyddad oas. Vi tror att demokratin är oss given för alltid. Vi tycker inte att det är en så stor fråga att ett parti fuskar - vi är ju ändå världens bästa demokrati.
Men där utanför landets gränser dör människor i sin kamp för frihet och demokrati varje dag. Demokratin är inte självklar och kommer aldrig att vara det. Den kommer att hotas både inifrån det demokratiska systemet och av krafter utifrån som inte ser demokrati som det bästa sättet att styra ett land. Det kan vara bra att fundera kring, inte bara de kommande 14 dagarna.
Media: NA, SR, DN
I Afghanistan pågår ett krig. Det är för mig oklart varför det förs. Eller snarare - jag förstår grunderna - att ge Afghanistans folk en möjlighet till demokrati, välstånd och välfärd. Men jag har svårt att förstå hur man ska kunna vinna det. Kan man bomba fram demokrati? Jag är osäker. Hittills har ju misslyckandena varit fler än framgångarna. Men även här måste man ställa sig ett antal frågor. Som: Varför just Afghanistan och inte något annat av alla de länder där människor lider under diktaturer och diktatorer? Eller: Vad är alternativet? Ska vi låta dem lida, låta kvinnor förtryckas, låta terrorister härja? Inte helt enkla frågor. Måste erkänna att mina svar är få.
Samma dag som nyheten om bin Ladens död kablas ut skriver Tvärsnytt om att man kan befara lågt valdeltagande i omvalet i Örebro. Det blir som att kastas mellan kallt och hett vatten på ett ögonblick. Runt om i världen dör och dödas människor i sin kamp för ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle. I Örebro och Västra Götaland funderar man kanske om man ska välja trädgården istället för valurnan...
Jag har länge sagt att jag befarar att det blir ett lågt valdeltagande. I Västra Götaland kanske så lågt som bara en tredjedel av väljarna. I Örebro kanske mellan 50 och 60 procent. Det är av olika skäl som man kan befara detta låga valdeltagande. I Västra Götaland handlar det om ett landstingsval - som alltid varit det glömda valet. I Örebro handlar det om att bara en fjärdedel av örebroarna berörs. Det blir ingen riktig temperatur i valet.
Media: NA, DN, SR, SVD
Visst knackas det dörr. Visst delas flygblad, pratas vid torgkaffen, skrivs artiklar och anordnas möten. Men hittills känns det som om det mest är vi som är dagligt berörda som just är berörda.
Vi i Folkpartiet gör nu den bästa valkampanjen på mycket länge. Jag tror att jag aldrig varit med om en liknande mobilisering. Förhoppningsvis innebär det både att vi får de tre mandat vi söker i valkretsen. Förhoppningsvis innebär det ett ökat valdeltagande.
Men i allt detta är det bra att hålla resten av världen i sinnet. Vi lever i en skyddad oas. Vi tror att demokratin är oss given för alltid. Vi tycker inte att det är en så stor fråga att ett parti fuskar - vi är ju ändå världens bästa demokrati.
Men där utanför landets gränser dör människor i sin kamp för frihet och demokrati varje dag. Demokratin är inte självklar och kommer aldrig att vara det. Den kommer att hotas både inifrån det demokratiska systemet och av krafter utifrån som inte ser demokrati som det bästa sättet att styra ett land. Det kan vara bra att fundera kring, inte bara de kommande 14 dagarna.
Media: NA, SR, DN
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)