CSR och Örebro

För 40 år sedan flyttade jag och min familj till Närke från Sandviken och Gästrikland. Vi kom till Garphyttan och jag började trivas direkt. Garphyttan är en slumrande pärla vid randen av ett av de mest fantastiska naturområden som Sverige har. Kilsbergens natur är unik, alla årstider. Just nu kan man glida fram på stenhårda spår i meterdjup snö på myrar, mossar och sjöar som får tankarna att vandra till lågfjäll.

Tio år senare gick flyttlasset till Örebro. Sedan dess har Örebro varit platsen i mitt hjärta.

Från början hade jag överhuvudtaget inte några planer på ett politiskt engagemang. Men det har varit intressant att få vara med och förändra och förbättra Örebro än mer. De senaste åren har Örebro inlett en ny resa. Det handlar om att skapa ett bättre Örebro för fler. Örebro växer så det knakar. Örebro visar framfötterna i såväl klimatarbete som arbete med det civila samhället. Örebro förnyar centrum så det blir ännu vackrare. Fler får jobb i Örebro. Örebro håller på att bli en plats på kartan.

Det har vi inte varit tidigare. Den bild av Örebro som vi fick redovisat i tisdags, visade med all önskvärd tydlighet att Örebro inte sticker ut på något sätt. Alldeles för många har en bild av Örebro som är ingenting.....

Men de som har besökt oss är nöjda. 98,7 % närmare bestämt.

Den mediala bilden domineras av utbildningsfrågor. Universitetet gör ett bra jobb. Men även kommunen jobbar på. Det som vi nu måste finna ut är hur vi ska styra mediabilden, vilken bild vi vill sätta och hur vi ska nå dit. Här finns massor att göra.

Ytterligare ett stort problem är att det lokala näringslivet knappast finns i media. Jag har i tidigare bloggar berört ämnet. Örebro saknar starka, samlande näringslivsföreträdare. Visst finns flera goda företrädare, känner själv många. Men den samlande bilden är heterogen.

Från näringslivets håll får vi ofta höra att vi politiker ska komma överens över partigränserna om hur vi vill utveckla Örebro ur ett näringslivsperspektiv. Man efterlyser en gemensam vision. Det är ofta rätt (även om näringsliv också är politik - se bara på ÖBO eller valfrihet). Men på samma sätt måste örebroarna kunna ställa krav på näringslivet. Vilken vision om Örebro har det lokala näringslivet? Kan man samsas eller blir det interna strider eller inget visionärt arbete alls?

Allt fler företag jobbar idag med CSR. Enligt Wikipedia är det "CSR, Corporate Social Responsibility, på svenska företagens samhällsansvar eller företagens medborgaransvar, kallas idén om att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, både ur ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv." Många ser det som en grundläggande förutsättning för att ett företag ska växa och för att man ska finna god lönsamhet på både kort och längre sikt.

I dagsläget saknar jag en samlande tanke kring lokalt CSR i Örebro. Hur vill företagen ta sitt ansvar för att göra Örebro starkare, vackrare, mer integrerat, positivare, vänligare? Visst finns det företag som gör mycket. Var nyss hos McDonalds och hörde lite om deras sponsringsarbete. Men jag saknar ett samlande grepp.

Jag tror att vi tillsammans, politiker och företagare, måste finna vägar för att jobba både med politiskt ansvar, det lokala näringslivets CSR och med det civila samhällets breda engagemang. Örebro har fantastiska möjligheter att bli en pärla, en bättre stad för fler. Jag är villig att fortsätta ta mitt politiska ansvar, är villig att försöka förbättra Örebro kommun som medspelare. Jag hoppas och tror att fler är villiga att anta utmaningen; att göra Örebro bättre för fler!

En tunn yta av mänsklighet

Det har gått några dagar utan bloggande. Huvudskälet är att de flesta bloggarna skrivs på kvällarna hemifrån. Vi har haft problem med vårt ADSL som har varit segt så in i bängen. Men nu fungerar det igen. Det är ett litet problem.

Det finns andra delar av världen som har betydligt större problem. Jordbävningen i Chile är en naturkatastrof av det större slaget. Magnituden är bland de största på senare tid. Förvånansvärt få har dött, tack och lov.

I ett av de reportage som sänts efter jordbävningen talades om att många upplevde de plundringar som följde efter bävningen som nästan värre än själva skalvet. Bilden av Chile och chilenaren smutsades ner. Rädslan och otryggheten ökade.

Är detta typiskt för Chile och chilenaren? Eller är det en sann mänsklig reaktion?

Idag finns det många som menar att människan av naturen är god. Vi föds goda, eller möjligtvis som blanka papper, och väljer sedan möjligtvis att göra det onda. Det är en ny filosofi. Tidigare, exempelvis inom kristendomen, har man menat att människan föds in i en värld falen under ondskan och därmed är förutbestämd att göra det som inte är gott. Paulus skriver ungefär så här: Det goda jag vill det gör jag inte, men jag gör det onda jag inte vill göra.

Maktdelningsläran bygger också på detta. Om makten samlas hos en person är sannolikheten större att denna person använder den till det onda. Om olika maktcentra väger upp varandra kan deras motstående intressen skapa ordning ur kaos.

Den sociala liberalismen bygger också i mycket på detta. Människan kommer alltid att välja det onda, i vissa lägen och under vissa omständigheter. Om det onda sedan är ren och skär egoism, eller något annat, är en annan fråga. Men det människan kan göra, kommer hon att göra för att se till sina egna intressen. För att väga upp den enskilda människans möjligheter att välja det onda, måste samhällets gemensamma institutioner väga upp detta. Gemenskaperna skapar större möjligheter att se till helheten, och därmed söka mänskligare vägar.

Nu blev detta rätt religiöst. Man pratar inte så mycket om gott och ont i dagens samhälle. Gud ska ju bara vara god. Ondskan är alltid till för någon annan.

Men skälet till att jag skriver detta är att jag menar att religionen, oavsett om man är troende eller om man bara har åsikten att religionen är en sammanställning av dogmer, faktiskt spelar roll även i dagens samhälle.

Om människan av naturen är god blir det som hände i Chile oförståeligt. Hur kan vanliga, goda, människor förvandlas till tjuvar och banditer på ett ögonblick?

Om människan genom den fallna skapelsen alltid kommer att (kunna) göra det onda, hamnar saken i ett annat läge. Människan är kanske inte mer än ett odjur, täckt av en tunn yta av mänsklighet. I så fall har de gamla liberalerna nog fortfarande en del rätt. Det gäller att bygga starka gemensamma samhällsinstitutioner som kan väga upp den enskilda människans egoistiska och onda handlande.

Alkohol och äldreboenden

Visst ska äldre få dricka både vin, sprit och öl på äldreboenden!

Jag är nykterist. Visst händer det att jag på officiella middagar sippar på ett glas rödvin när det ska skålas, men min alkoholkonsumtion är minimal. Jag hade däremot tänkt att börja dricka lite mer rödvin när jag fyller 60. Det är bra för hälsan. Dessutom är riskerna för att utveckla alkoholberoende då nära noll. Om jag följer denna plan, och blir en gammal gubbe på ett kommunalt äldreboende, vill jag nog ha rätt att fortsätta med att dricka ett glas rödvin.

Det finns redan idag många som under hela sitt liv både druckit vin, sprit och öl och som säkert vill fortsätta med det även när de inte längre kan bo hemma. En del har haft en alldeles för hög konsumtion. Andra har hållit den inom goda ramar. Spelar det någon roll?

Det finns en syn på äldre och åldrande i Sverige som jag ogillar skarpt. Den handlar om att äldre inte längre är individer, utan bara delar av ett kollektiv. Jag menar att den är sprungen ur en socialistisk tradition, där gruppen, och inte individen, varit vägledande. Denna tradition har också byggt på att någon annan vet bättre än individen vad som är bäst för henne. Antingen en politiker, eller en tjänsteman inom det offentliga.

Med en sådan tradition i ryggen har det varit självklart att hävda att någon annan vet bättre vad som gäller för alla gamla som bor på kommunala boenden. Politiker och tjänstemän har kunnat hävda att gamla inte ska dricka alkohol, därför att alkohol de facto är ett folkhälsobekymmer.

Men gamla människor är inte befriade från att vilja och önska. Äldre människor, även i svåra situationer, kan och vill välja sitt liv själva. Och när man mist sin förmåga att välja, till exempel genom en demenssjukdom, är det då säkert att någon annan ska välja en helt ny inriktning på ditt liv än den du tidigare haft?

Svensk äldreomsorg måste bli mycket mer individualiserad. Äldre människor är lika mycket individer som alla andra och ska behandlas så. Tron på ett politiskt förmyndarskap över gruppen äldre måste förpassas till det förgångna. Därför är det naturligt att både vin, sprit och öl ska kunna serveras till de gamla som så önskar, även, eller kanske framförallt, på kommunala boenden.

Om RUT-avdrag och välfärd för äldre

Oppositionen på riksplanet vill avskaffa RUT-avdraget. Man kan till exempel läsa det i DN, http://www.dn.se/nyheter/valet2010/de-rodgrona-lovar-avskaffa-rut-1.1054542. Det är en tydlig eftergift till den konservativa vänstern både inom s och hela v. Det finns mycket att säga om detta. Om arbetstillfällen. Om livspussel. Om nettoeffekter.

Tidigare idag var jag och besökte Vårdförbundet i Örebro. Det var ett intressant samtal om både dagens och morgondagens utmaningar inom äldreomsorgen. När antalet riktigt gamla människor blir betydligt fler än idag kommer välfärdssystemen att sättas på enorma prov. Om vi bara ser äldre som kommande patienter, om vi fokuserar på det sjuka, riskerar notan att bli obetalbar.

För att kunna möta de behov fler äldre har kommer det att krävas en mångfald av nya lösningar. Vi kan inte fortsätta arbeta på samma sätt med samma resurser som idag. Det skulle innebära orimliga skattesatser, och avgiftshöjningar som gör sparande ointressant. Vi måste fundera över det kommunala uppdragets omfattning, om hur vi involverar det civila samhället i välfärdsproduktionen, om hur vi ska få fler att vara friskare längre o.s.v.

Här kommer RUT-avdraget in. Det finns en stor sannolikhet i att allt större pensionärsgrupper i framtiden kan komma att utnyttja de tjänster i hem och hushåll som RUT-avdraget är till för att stötta. Det behöver inte bara handla om att städa, utan även om att handla, att ta hand om trädgården, att byta glödlampor i takarmatur o.s.v. Det kommer att innebära större möjligheter för fler äldre att bo kvar hemma med bibehållen status och med mindre risker för allt ifrån undernäring till fallskador.

Ett avskaffande av RUT-avdraget riskerar en del av denna nödvändiga utveckling. Det låser fast resurser i en offentlig sektor som inte kommer att klara av välfärdsuppdraget. Ett avskaffande av RUT-avdraget kan därför bidra till att minska chanserna för en god välfärd för de äldre de kommande åren.

Istället för att avveckla RUT-avdraget, borde det utvecklas. Man kan fundera vilka tjänster det ska omfatta, om det ska vara lika stort för alla eller om det kan specialutformas för att vara mer riktat mot äldre och/eller barnfamiljer. Man kan fundera över hur man ska involvera det civila samhället för att kanske möjliggöra mer omsorg. Och så vidare.

Men tyvärr är det Vänsterpartiet som styr även detta i oppositionen.

Rudbecksskolan

Läser i NA om Rudbecksskolan. En "avslöjande" artikelserie. Än har jag inte sett något avslöjande.

Det finns några saker att kommentera:

Är en skola en byggnad eller en verksamhet? Alldeles för ofta blir skolan själva byggnaden. Men en skola är nästan alltid verksamheten, innehållet. Om Rudbecksskolan i framtiden skulle finnas i andra lokaler så är ändå Rudbecksskolan kvar.

Har det varit otydligt? Bara om man inte förmår skilja på byggnad o verksamhet. Uppdraget har varit väldigt tydligt: minska antalet kvadratmeter så att vi kan värna lärarna. Då kan man inte minska lite här o lite där. Det blir bara tomma ytor utan nya intäkter. Det handlar om att lämna hela byggnader där kommunen kan få nya intäkter.

Vad vill oppositionen? Ingen vet. Det tydligaste har varit att göra om Risbergska skolan till ett gigantiskt äldreboende. Det skulle drabba 1400 elever, leda till enorma ombyggnadskostnader och ett dåligt äldreboende. Men kanske kommer mer information från s o v senare. I april...

Handhälsning och kors

Läst med intresse Lena Anderssons inlägg på DN. http://www.dn.se/opinion/kolumner/seder-och-varden-1.1053069 Annars är inte Lena Andersson någon av mina favoriter. Men här träffar hon med huvudet rätt på spiken. Jag har försökt beröra samma fråga i några av mina tidigare bloggar.

Lyssnade förresten till P1 och panelen på Godmorgon Världen när hälsningsdebatten var som hetast. Det fanns en representant från tidningen Dagen med. Som så ofta jämförde hon rätten att bära slöja med rätten att bära ett kristet kors.

Men, som en parallell till Lena Anderssons krönika, det är ett tydligt exempel på den kulturrelativistiska synen som även omfattar de grupper som en gång ledde kampen för vårt moderna samhälle där bl.a. jämställdhet och människans lika och omätbara värde är grunden. Det går inte att jämföra bärandet av ett kors i en kedja runt halsen, med en slöja. Varför inte?

Problemet med slöjan är ju inte tygstycket i sig. Det är heller inte om den är religiöst motiverad eller inte. Till viss del kan det naturligtvis vara ett bekymmer om att man inte ser vem man talar med. Men inte heller detta är huvudproblemet.

Huvudproblemet är, precis som Lena Andersson argumenterar, att slöjan skapar skillnader mellan män, som norm, och kvinnor, som underordnade. Om slöjan var könsneutral, att både män och kvinnor skulle bära den på samma sätt, vore bekymret mindre. Men nu handlar det om att kvinnor och män inte är vare sig jämlika eller jämställda.

Om korset hade samma funktion, att hävda antingen mannen eller kvinnan var underordnad den andra, så skulle man kunna argumentera som Dagenjournalisten med flera. Men korset är möjligen enbart en segregerande faktor när det gäller kristen - ickekristen (även om symbolen i sig i dagsläget har en betydligt vidare betydelse).

Det finns naturligtvis inte heller här något som är svart eller vitt. Var går gränsen när en slöja blir ojämställd? Är det detsamma med andra kulturella eller religiösa attribut? Sikhernas turban? Judarnas hätta? Katolikernas förbud mot kvinnliga präster? Det finns ett antal attribut inom alla religioner, kristendomen väl inräknad, som skapar ojämställdhet.

Jag säger det åter; det mångkulturella samhället behöver en kärna av gemensamma kulturella dogmer som ska omfatta alla. Dessa dogmer är naturligtvis inte oföränderliga eller ställda utanför demokratins spelregler. Men tron på att man i ett mångkulturellt samhälle ska få leva precis som man vill är i grunden fel.

Så Lena Andersson har enligt mitt tycke helt rätt i sitt inlägg. Vi argumenterar lika, utifrån vitt skilda utgångspunkter.

Varning för vårflod

De är enormt mycket snö i Örebro. Det är enormt mycket snö i hela Sverige, men framförallt i Mellansverige. Det kommer att innebära risk för allvarliga störningar när vårfloden kommer.

Örebro har ett hyfsat läge när det gäller översvämningar. När sårbarhetsutredningen presenterades kunde vi se vilka områden som ligger sämst till när det gäller översvämningar. Naturligtvis är det Rynninge och andra Hjälmarnära områden som är i riskzonen. Men även områden på väster i Örebro ligger illa till.

Det stora riskscenariot är att hela Mellansverige får en snabb snösmältning och att Mälardalens sjösystem blir överfyllt. För några år sedan var det centimeter ifrån att vatten skulle börja tränga in i Stockholms tunnelbanesystem. De risker detta skulle medföra för huvudstadens kommunikationer är enorma. Allt kommer att göras för att försöka undvika detta.

Det kan komma att innebära att så lite vatten som möjligt kommer att tillåtas nå Stockholm. Utsläppen från Hjälmaren stängs. Hjälmaren tillåts svämma över. Örebro blir en del av dessa översvämningar. Värdena som riskeras i Örebro är mindre än de som riskeras i Stockholm.

Jag har bett kommunledningskontoret starta ett arbete som kartlägger och riskminimerar den kommande snösmältningen för vidare diskussion och eventuella politiska beslut. Det är ett nödvändigt arbete som blir allt mer aktuellt i framtiden, men då mer på grund av ökade temperaturer och mer regn, än kalla vintrar och mycket snö.

Är det intolerant att visa intolerans mot de intoleranta?

Sverigedemokraterna har problem i Örebro. Åter får en politisk sekreterare gå. Det finns ingen stabilitet i partiet och det skapar interna problem. Det är väl ganska självklart att det blir så i ett nytt parti. De som finns i partiet har inte erfarenhet kring vad det innebär att vara och driva ett parti. Vad gäller SD är det mer sannolikt att man har sådana strider, både på grund av partiets historik och politikens innehåll.

Det finns många problem kring hur vi som etablerade partier ska hantera SD. Hur ska vi bemöta deras politik? Ska de bemötas med tystnad eller inbjudas till debatt? Ska vi attackera deras politik, eller bara peka på våra alternativ? Ska vi acceptera att de stöder våra förslag eller ska de alltid vara utanför?

En annan fundering är hur man ska bemöta dem som personer. Vilka är sverigedemokrater? Är de onda människor som bara vill ont? Eller är de vanliga svenssonar som fattat fel?

Det finns en risk att vi alltid bedömer oss själva som goda, och de som tycker annorlunda som onda, framförallt om deras politik leder till ett samhälle som vi ser som dåligt, eller ont. Men om vi bemöter dem på samma sätt som de vill bemöta de grupper de ogillar, blir vi ju mer lika dem. Den ondskestämpel vi sätter på dem fastnar till del på oss själva.

Det är en grannlaga uppgift att bemöta dålig politik med bra argument. Det är lika svårt att skilja på människan och hennes åsikter. Ändå måste det göras.

Leende skidåkare

Satt på hotellet i går och led med svensk skidsport. Andan i halsen när Anja kraschade. Ledsen över Emils miss i semin. Deppigt värre när Anna inte nådde ända fram.

Ändå är svensk skidsport en samling av många stora leenden. Emil Jönsson och Björn Lind, Anna Olsson och Charlotte Kalla, Björn Ferry och Helena Jonsson. För att nämna några.

Det är roligare med idrottare som ser ut som glada medmänniskor än sådana som ser ut som sammanbitna eländesåkare.

Dessutom borde curling vara den perfekta TV-sporten. Det är spännande och det finns gott om tid för reklampauser utan att därför spelet går förlorat.

Kristendom i skolan

Just nu pågår en debatt om kristendomens ställning i skolan. Det finns någon form av förslag i den nya kursplanen som enligt Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6621125.ab, nedtonar kristendomens betydelse för både den historiska och den nutida samhällsutvecklingen.

Om det är sant är det illa. Lika mycket för att det visar på en enorm okunskap om vad religionen innebär för den kulturella utvecklingen av ett land, som att den eventuellt nedtonar kristendomens betydelse.

DN har i ett antal artiklar skrivit om de tio viktigaste framtidsfrågorna för Sverige.Det börjar naturligtvis med kunskapsutmaningen http://www.dn.se/opinion/huvudledare/fem-punkter-for-kunskap-1.955427. Det har varit en intressant artikelserie. Men enligt min mening med ett stort minus. En av de allra viktigaste frågorna för framtiden, nästa mandatperiod och de kommande, är frågan om vilken kulturell bas samhället ska ha - vilka värderingar som ska styra samhällsutvecklingen.

Hittills har det varit ganska självklart att det har varit kristendomen, eller mer korrekt det judisk/kristna idéarvet, varit en så självklar del av vår kultur att den inte synts. Till och med humanisternas tankar och idéer bygger i huvudsak på dessa kristna dogmer.

Men i ett mångkulturellt samhället så måste man våga ta ställning för vad som grundar ett samhälle, och vilka värden ett samhälle ska värna. Jag har skrivit det förr, och kommer att göra det igen, det mångkulturella samhället kan bara existera om det finns en gemensam värdekärna som omfattar alla. I Sverige liksom i västvärlden i övrigt har dessa kristna dogmer varit en del av skälet till att vi idag har det samhälle vi har.

Människans lika och oändliga värde är ingen självklarhet för alla idétraditioner.
Människans individualitet kan likaså ifrågasättas.
Synen på en uppdelning av stat och religion är inte självklar i många religioner(och har inte varit det ens i kristendomen i alla tider).
Synen på barnens ställning är inte given.
Inte heller synen på människan som i grunden ond, eller god...

Om vi är på väg mot ett samhälle där vi tror att vi kan leva utan absoluta värden, eller att vi tror att människans grundläggande godhet kommer att klara ut allt, är vi ute på en mycket farlig väg. Tron att människan i grunden är god är en modern företeelse som inte ens är särskilt liberal. Det finns flera liberaler som menat att samhällets gemensamma institutioners uppgift är att väga upp individernas egocentriska möjligheter att göra det onda.

Det kanske man kunde fundera över när man gör kursplaner.

(Ännu) Bättre i Örebro

I går på KSAU redovisade både VUXAM och Arbetsförmedlingen de senaste siffrorna för arbetslösheten. Det kan konstateras att mycket talar för att det vänder, även i Örebro. Visserligen är arbetslösheten i sig fortfarande hög. Men många andra siffror talar sitt tydliga språk:

I januari i fjol varslades 485 personer. I januari i år 60.
I december 2009 varslades bara 57 mot 1028 i december året innan.
Ända sedan oktober har varslen minskat kraftigt.

Även om det är en kort period så ser man att antalet nyanmälda platser ökar.

Dessa siffror ligger till grund för en positivare bild av Örebro än tidigare. Färre varsel och fler nya jobb kommer att innebära att arbetslösheten så småningom kommer att minska. Det viktigaste nu är att se till så ingen behöver fastna i långvarig arbetslöshet.

Här jobbar vi med alla de redskap vi har som kommun. Framförallt jobbar vi mot de unga som ännu inte fått fotfäste på arbetsmarknaden, men även mot de äldre som förhoppningsvis snabbt kan komma tillbaka till arbete, så fort konjunkturerna sätter fart.

Den lokala bilden stämmer överens med den nationella. Sverige går allt bättre, i går redovisade SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) nya siffror som pekar på just detta. Det kommer att innebära ytterligare lättnader för kommunerna i år. Besparingarna kommer att bli lättare än vad vi tidigare planerat för.

Det går verkligen bra för Örebro!

Vad tänker de på?

Läser DN på nätet och fastnar för en bild från det Nordkoreanska firandet av den store ledaren. Kolla själv på bilden: http://www.dn.se/polopoly_fs/1.1046156.1266309841!images/3654650387.jpg

Man funderar på vad gubbarna tänker på som sitter där i snörräta rader.

"Trist möte, när är det dags för kaffe?"
"Undrar vad som händer om jag lutar mig till höger och petar mig i näsan..."
"När skulle jag sluta idag? Före eller efter tre?"

eller kanske

"Om jag sitter tillräckligt rak och har en tillräckligt intetsägande uppsyn tillräckligt länge så får jag och familjen kanske behålla livet en månad till."

Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att leva i en diktatur, i ett land där du inte ens får tänka vad du vill. Vad gör man med alla tankarna som ändå kommer? Eller formas man tillslut så att man undantränger automatiskt för att orka med all omänsklighet?

Bilden av firandet av den store diktatorn (eller var det nu ledaren?) säger ibland mer än tusentals ord.

SKL slösar

I augusti ska alla SKLs beredningar åka till Malmö för att sammanträda. Varför? För att mässan Komek är där? Eller för att en före detta ordförande finns i staden?

Jag tycker att det är ett slöseri med både tid och pengar att köra ner hela beredningsorganisationen för ett enda möte. Det kommer att innebära att mer tjänstemannatid tas i anspråk. Fler förtroendevalda får längre resvägar och mer tid och pengar går åt.

En sådan prioritering kanske kunde göras ett år då alla kurvor pekar uppåt och då vare sig kommuner eller landsting har problem. Men 2010 är det inte direkt det som är på tapeten.

Rätt med tillväxtmål i biståndet

Regeringen vill att tillväxt ska vara ett överordnat mål (bland flera - exvis fattigdomsbekämpning) för biståndet. Det är bra om man också ser till så att fördelningen av det välstånd omfattar hela befolkningen och inte bara en elit. Vänstern tycker det är fel. Det ska främst handla om fattigdomsbekämpning.

Problemet med vänsterpartiernas synsätt är att de riskerar att låsa fast utvecklingsländerna i en oändlig biståndsbehovsspiral. Tyvärr är historiken vad gäller svenskt bistånd inte odelat positiv. Alldeles för många biståndsmottagare har blivit kvar i fattigdom.

Jag tror att vi måste våga söka nya vägar för biståndet. Att långsiktigt hållbar, väl fördelad, tillväxt kan vara en sådan inriktning är nog rätt och bra.

Ånnaboda

Örebro kommun äger en konferensanläggning via ett bolag. Bolaget heter Kilsbergen AB, anläggningen kallas Kilsbergen konferens och lodge. Inriktningen är att sälja konferenser och därtill hörande mat. Även om man inte konfererar kan man komma dit och äta.

Är det ett kommunalt uppdrag? Knappast. Kommuner vare sig ska eller får bedriva sådan verksamhet. Det har Örebro kommun vetat under flera år. Den förra socialdemokratiska ledningen visste om det och tillsammans var vi överens om att anläggningen skulle säljas. Det vi inte var överens om var hur lång tid anläggningen skulle få på sig att visa bättre siffror.

Nu svajar socialdemokraterna även i denna fråga. Tyvärr blandar de själva ihop konferensanläggningen med de övriga aktiviteterna som kommunen har i Ånnaboda, eller så vill man i vart fall få det att låta som om en försäljning av konferensanläggningen också skulle innebära en försäljning av skidspår, friluftsbad och vandringsleder. Ibland låter det till och med som om en försäljning skulle innebära en nedläggning av hela Ånnaboda. På något sätt skulle en privatisering innebära att Kilsbergen försvann, att människor inte längre fick bada eller vandra eller åka skidor. Det är synd att de vill bedriva debatten på en sådan nivå.

Det är synd att det blir strid så fort det handlar om att Örebro kommun ska dra sig ifrån verksamheter som man bedrivit. Den konservativa hållning som socialdemokraterna (och vänsterpartiet naturligtvis) har gentemot de förändringsbehov som kommunen har innehåller många bekymmer, alltifrån kravet att följa svensk lag till att inse att pengar aldrig räcker till allt.

Men just pengar verkar det finnas i oanade mängder hos oppositionen. I går i radion sade oppositionsföreträdaren så här: "ja men om man inte är liksom ekonom, utan man börjar med utgångspunkten vad som är viktigt för Örebro och örebroarna"...

Det är just denna syn som drog ner ekonomin i Örebro under de tiotalet år som socialdemokraterna tidigare styrde. Det är just denna syn som fick till följd att hundratals anställda fick gå från jobbet i Örebro kommun, trots att de flesta andra jämförbara kommuner hade bra ekonomi. Det är just denna syn som gör att Gustavsvik idag har den trassliga ekonomi man har.

Välfärden kommer aldrig att byggas av politiker som tror att de äger skattebetalarnas pengar och som tror att skatterna är en outsinlig källa.

Handhälsning och religionsfrihet

Lyssnar på Aktuellt som tar upp ett fall kring en muslimsk man som inte velat handhälsa på sin kvinnliga chef och därför inte fått ett AF-betalt jobb. För detta ska nu AF betala 60.000:- i skadestånd.

Rätt eller fel? Åsikterna i detta speciella fall går isär. AF menar att det inte bara var handhälsningen, utan det kvinnliga chefskapet i sig, som var problemet. Mannens företrädare, Diskrimineringsombudsmannen, menar annorlunda. Tingsrätten gick på mannens linje då man menat att AF inte förmått bevisa sin inställning.

Jag har inte läst domen och kan alltså inte kommentera den i detalj. Men den sätter åter mångfald och värdegemenskap i fokus. Var finns mångfaldens gränser? Vilken värdegemenskap måste omfatta alla?

Det bekymmersamma med att inte handhälsa är ju inte handhälsningen som sådan, utan att den skiljer på män och kvinnor. Istället för att skapa ett samhälle med låga trösklar mellan kvinnligt och manligt, skapar den murar mellan kvinnor och män. Oviljan att ta det motsatta könet i hand, har samma grund som de krav på att kvinnor ska skyla sig. Män har ett värde. Kvinnor ett annat.

Det spelar ingen roll om kvinnans värde är högre eller lägre än mannens. Det som spelar roll är att det strider mot den hittillsvarande synen på manligt och kvinnligt som vårt samhälle omfattat.

Så var går gränsen mellan vad som är en acceptabel trosfrihet inom den gemensamma samhälleliga värdegrunden? Är det vid handhälsningen? Är det vid den heltäckande slöjan? Är det något helt annat, från någon helt annan religion, eller ickereligion?

Jag kan själv inte svara säkert på de frågorna. Det enda jag vet är att vi måste våga lyfta dem till diskussion.

Bara den enfaldige tror att mångfaldens samhälle är enkelt.

Stupade soldater

Två svenska soldater dog i går i Afghanistan. Det är snarare en förväntad utveckling än en förvånande. Utifrån den perifera position som jag har i denna fråga, blir analysen att ställningen i Afghanistan blir allt svårare. Nya beskjutningar och nya dödsfall är att förvänta.

För de dödas anförvanter är denna död lika upprörande som all annan. Den död som drabbar unga är alltid tragisk. Därför är medkännandet med de anhöriga en naturlig och viktig del av det politiska ledarskapets hantering av frågan.

Samtidigt måste man vara klar över att alla som tar tjänst i "fredsframtvingande" eller fredsbevarande uppdrag är medvetna om uppdragets faror. Döden är en naturlig följd av militär verksamhet. Döden blir inte mindre tung, inte lättare att hantera för de anhöriga. Men medvetandet om följderna måste också finnas med.

En av de diskussioner som nu förs är om Sverige ska vara kvar i Afghanistan med trupp. Tyvärr är det ett måste. Som pacifist hade jag önskat att ett annat beslut var möjligt. Men genom de senaste 30 årens hantering av landet, såväl från Sovjet som USA och arabvärlden, har en ohållbar situation skapats.

En snabb reträtt skulle tyvärr bara skapa mer krig, mer död och mer elände. Därför är kvarblivandet nödvändigt. Men inför framtida engageman måste man verkligen fundera över våldets väg.

Illojal konkurrens

Örebros näringslivsklimat är inte så högt rankat. Under förra socialdemokratiska regimen störtdök det. Vi har inte lyckats tillräckligt bra med att få upp det mot högre höjder igen. Men vi arbetar målmedvetet och strategiskt.

För att ett företagsklimat ska blir bra bör det finnas en bred samsyn kring näringslivsfrågorna. Tyvärr saknas det i Örebro i alldeles för stor utsträckning. Idag visas det igen.

Kommunledningen har tagit beslut om att genomlysa all verksamhet som riskerar att konkurrera med det privata näringslivet. En sådan konkurrens är alltid till företagandets nackdel och riskerar att försvaga näringslivet och minska möjligheterna till välstånd och resursskapande. Ett företag kan aldrig slåss mot och vinna mot en kommun i sådana sammanhang. Den privata företagaren riskerar sitt jobb och sina egna pengar. Den kommunala verksamheten som konkurrerar riskerar som mest en del av skattekollektivets pengar.

Denna genomlysning har skett utan oppositionens stöd. I dagens media blir det extra tydligt.

En av de första konsekvenserna av kommunledningen arbete mot illojal konkurrens är att Oskarsparkens kök stängs för allmänheten. Den har i stort drivits som en offentlig lunchservering. Mot detta opponerar oppositionen. Samtidigt pekar man på att andra verksamheter kanske inte följer samma linje, att andra skolor levererar till fristående enheter.

Problemet med detta är dubbelt. För det första anser tydligen oppositionen att det är OK att kommunen driver verksamhet som direkt konkurrerar med privat företagande. De har inte varit med på att ge förvaltningarna i uppdrag att genomlysa och avsluta alla fall av illojal konkurrens som upptäckts. På detta förlorar främst näringsliv och näringsklimat, men även kommunen på längre sikt eftersom företagandet blir svagare.

För det andra försvagar det möjligheterna till breda framtida politiska lösningar kring näringsliv och företagande. Om vi inte ens kan vara överens om att vi inte ska syssla med illojal konkurrens, vad kan vi då vara överens om?

Örebro behöver ett bättre företagsklimat. Örebro behöver mer av politisk samsyn kring viktiga näringslivsfrågor. Det är olyckligt att även de frågor som borde vara enklast att vara sams om används i den politiska debatten.

Valfråga

Lyssnade nyss på socialdemokraten Sven-Erik Österberg som vill göra snöplogning till en valfråga. Gissar att det är i brist på annan s-politik...

Man kan se framför sig hur en framtida snöplogningsminister Österberg öppnar det statliga snöplogslagret för att efter 20 års oanvändning blåsa liv i de stora maskinerna och samtidigt trycka på knappen som får de lika dammiga männen (för visst är det skäggiga män) att resa sig från en lika lång sysslolöshet för att gå ut och i regeringens tjänst ploga snö!

Men det finns nog ännu ingen överenskommelse kring detta. En uppgörelse om hur årets snökris ska lösas av oppositionen väntas i april;)

Snökaos

Åkte till Helsingborg idag med kommunledningen. Snökaos.

En del tar vädret som intäkt för att klimatet inte förändras. Men man måste skilja på klimatförändringar o väderskeenden. Det finns så många data som talar för att klimatet blir varmare. En enstaka väderhändelse ett år skapar inga trender.

Det gäller att både se helheter och detaljer.

Ishallen

I tisdags satt jag ner med representanter för ÖHK, klubbens partners och Örebroporten. Tillsammans var vi eniga om att satsa på den gamla ishallen som elitarena för hockeyn. Det är bra.

Fortfarande återstår mycket. Hallen bli nu större men det återstår mycket innan den kan jämföras med de flesta av elitlagens. Här kommer förhoppningsvis ÖHK och deras medarbetare att hitta goda lösningar för detta.

Sedan vi tog över Örebrostyret har mycket skett inom idrottsområdet. Tiotals år utan prioriteringar har satt sina spår. Men nu är Örebro på god väg. Men det återstår mycket. Låt mig nämna något av detta:

Ridsporten har länge varit eftersatt. De investeringar som görs är privata. Tjejerna som rider gör det mest privat. Där bör vi fundera över vad vi ska göra.

Motorsporten är stor men har inte så mycket i Örebro att hämta. Kan vi jobba med
mljövänlig motorsport?

Alla "nya" sporter, skate o sånt, behöver nog plats utomhus.

Bara tre nedslag i en lista som tyvärr är alldeles för lång. Men vi gör allt för att korta den. Dessa fyra år och förhoppningsvis även de fyra som kommer.

Bonusar

På DN debatt kan man idag åter läsa en hyllning till bonusarna och varför de måste finnas och vara så höga. Idag är det Hans Dalborg, styrelseordförande Nordea och Christian Clausen koncernchef Nordea som hävdar att deras bank behöver den kompetens som bara kan nås om man får bonus.

Det finns ett antal undersökningar som visar på att ett företags resultat inte överhuvudtaget hänger ihop med bonussystemen. Utifrån ett aktieägarperspektiv är det därför orimligt att acceptera bonussystem, framförallt de system där framtida kostnader för bolaget är svårberäknade.

För banksektorn är det extra allvarligt. Nordeas högsta ledning borde väl ha lärt sig något av vad som hänt de senaste 18 månaderna. (Det som hände höll ju på betydligt tidigare men blev tydligt i och med kraschen i september 2008).

Hur många av de banker som nu skapat den djupaste svackan sen 1940-talet hade bonusar? Vilken kompetens är det som Nordea kan skilja ut som skiljer sig från dessa människor som orsakade denna bankkris som blev en finanskris som blev en global recession?

Och bankernas vinster de senaste åren - hur mycket bygger de på de kompetenta medarbetarna och hur mycket bygger de på den nationella och internationella politiken? Går de överhuvudtaget att särskilja?

Problemet med bonusar inom banksektorn är att de sällan mätar det de borde mäta, och om det går fel står de som fått bonusarna trygga och säkra, medan skattebetalarna får diska av notan.

Gustavsvik

I fredags fattade majoriteten det goda beslutet att gå vidare med en förhandling med Orsa Grönklitt AB om en försäljning av Gustavsviks camping och bad, det vill säga bolaget Örebro Fritidscenter AB. Beslutet har föregåtts av nästan ett år av diskussioner och samtal, där en bred majoritet av kommunens partier varit överens om att sälja hela anläggningen. Det enda parti som är emot är Vänsterpartiet.

Vi var däremot inte eniga om beslutet, trots att vi även i detta skriver att det är vår avsikt att hela anläggningen ska säljas. Socialdemokraterna valde att rösta emot.

De skäl som vi över blockgränserna är överens om kring försäljningen av Gustavsvik är att bolaget har en för svag ekonomi för att klara sig långsiktigt. Bolaget har gått med i snitt 2,4 miljoner i förlust varje år de senaste tio åren, även om man fått i snitt 4,8 miljoner per år i kommunala tjänsteköp. Den nuvarande majoriteten ökade ut dessa köp från 3 till 6 miljoner för två år sedan.

Trots detta går Gustavsvik inte ihop långsiktigt. De senaste två åren har man gjort några hundratusen i överskott. Men samtidigt har man inte klarat av att amortera en enda krona på de 108 miljoner som man har i skuld. Så när behoven om nya omfattande investeringar kommer så måste man låna nytt, med kommunal borgen och ökade krav på kommunala bidrag/tjänsteköp. Pengar som måste tas från vård, skola och omsorg. Risken för minskande kvalitet, ökade krav på att få utnyttja 50 m bassängen för annat än vattensport och minskande besökssiffror är överhängande.

Genom att sälja anläggningen ökar möjligheterna att värna allt från besöksnäringen, över konkurrensneutraliteten till vattensporten och örebroarnas möjligheter att nöjesbada. Dessutom klarar vi av att värna skolan för barn och unga, äldreomsorgen och kommunens ekonomi.

Fortfarande återstår mycket. Men vandringen är inledd. Det är bra för många.

Ett nytt Örebro

Det är nu tre år sedan Koalition Örebro tog över makten i kommunen. Visst är det fantastiskt. När vi tillträdde fanns en massa skvaller i olika korridorer om hur länge det skulle hålla, en månad - två? Nu står vi här tre år senare med en av de starkaste och mest samregerade kommunledningar Örebro haft på mycket lång tid.

Under denna tid har fantastiskt mycket skett inom alla områden. Den lista på saker som vi fem gjort är lång och innehållsrik. Vi kunde sitta nöjda. Men vi har bara tagit ett steg på en lång väg.

Jag gillar Örebro. Här har jag mitt hjärta. Det är inte bara Svartån och slottet, Kilsbergen och Tysslingen, kyrkorna och kulturen, torgen, parkerna och byggnaderna. Det är inte bara vänner och bekanta, människor nära och längre bort. Det är helheten.

Jag tycker mycket om Örebro. Men jag vet att vi kan bli ännu bättre.

Jag tror på en hel stad, där alla är hemma och trygga överallt.
Jag tror på en vacker stad, där de nya husen står som riktmärken för kultur och arkitektur kommande decennier.
Jag tror på en öppen stad, där människor möts och samtalar.
Jag tror på en växande stad, där människor växer i kunskap och vishet, företag växer i storlek och ansvarstagande, föreningar växer i alla områden.
Jag tror på Örebro som en universitetsstad, där universitetet, dess studenter och lärare finns närvarande i staden.
Jag tror på en stark stad, där styrkan används för att göra människor trygga och villiga att möta nödvändiga förändringar.
Jag tror på en stad med människa och natur. Där vatten, grönska och luft skapar livskvalitet för fler.

Jag tror på en stad som värnar det goda i det gamla, för att möta de nya utmaningarna.

Örebro är fantastiskt. Men det finns mycket mer att göra!

Vem är omänskligast

Socialdemokraterna anklagar med allt högre volym regeringen för att vara omänsklig. Målet är den nya sjukförsäkringen som sägs sätta människor på i princip bar backe. Även i dagens partiledardebatt var detta uppe till diskussion.

Det finns två huvudproblem med detta:

Dels att verkligheten inte stämmer överens med den politiska dikten. När man verkligen kolla vad som sker med den nya sjukförsäkringen är det snarare en positiv bild för många. Istället för en evighet som instängd i socialt och ekonomiskt utanförskap som under socialdemokraternas tid, så skapas möjligheter till återgång till arbete.

I alla skiften mellan system kommer man att finna förlorare. System är definitionsmässigt inte individualiserade och därmed kommer vissa människor att förlora. Andra människor kommer att behandlas fel av system och administration. Det är oundvikligt men det måste alltid vara en uppgift för såväl politik som administration att minska dessa problem.

Men det som socialdemokraterna gör, att välja att upphöja delar till norm och därefter förkasta helheten är lika illa som de problem Obama har i USA med sin sjukförsäkringsreform, fast från motsatt håll. Istället för att som höger i USA säga att man vägrar höja skatterna för att några fler ska få välfärd, säger socialdemokraterna att man vill ha högre skatter för att fler ska hamna i utanförskap. Om socialdemokraternas sjukförsäkring hade funnits under ytterligare fyra år hade mer än 200.000 personer varit förvisade till ett liv som sjukpensionärer, med dålig ekonomi, dålig självkänsla, ökad sjuklighet o.s.v.

Det andra problemet är det höga tonläget, som tyvärr uppmuntras av media. Det finns lågvattenmärken i SVT som man inte ens vill nämna. Men man kan fundera på hur många som genom åren begått självmord när man inte sett någon framtid i ett liv i ständigt utanförskap genom förtidspensioneringen...

Det svenska sjukförsäkringssystemet var tvunget att förändras. Det gamla var i många stycken så omänskligt som det nya nu beskylls för. Det var dessutom ett sänke för solidaritet och välfärd. Den kostnadsexplosion det innebar, och det resursslöseri som långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar innebar både för den enskilda och för samhället gröpte ur möjligheterna för en fortsatt solidarisk välfärdspolitik.

Jag hoppas att Barack Obama får igenom sin sjukförsäkringsreform. Och jag hoppas att den som nu sjösatts av regeringen får möjlighet att skapa den grund för både mänsklig och samhällelig välfärd som den har alla förutsättningar att göra.

Konjunkturen vänder

Näringslivskontorets barometer pekar på att konjunkturen håller på att vända. Det går bättre, eller i vart fall mindre dåligt, just nu för alla företag. Konjunkturen vänder uppåt från ett historiskt bottenläge.

Carl B Hamilton redovisar en del intressanta siffror i sin Hamiltons blandning, http://hamiltonsblandning.blogspot.com/. Det visar sig att flera siffror nu vänder och att Sveriges ekonomi är stabil och bland de starkaste i OECD.

Det får naturligtvis till följd att även konjunkturen i Örebro vänder. Eftersom vi i länet såväl som i kommunen har en större offentlig sektor än landet i övrigt är variationerna här långsammare och ofta med mindre amplitud.

I den nyligen presenterade "Örebrokonjunkturen" från Näringslivskontoret pekas på ett antal sådana fakta. Antalet konkurser minskar, byggandet ökar, tjänstesektorn går bättre och så vidare. Samtidigt fortsätter arbetslösheten att vara hög.

Socialdemokraterna påstår nu att "Örebrokonjunkturen" skönmålar situationen eftersom arbetslösheten fortsätter att öka. Det är en allvarlig anklagelse mot de tjänstemän som tar fram denna rapport. Menar socialdemokraterna att de går politiska vägar? Gjorde man själv så när man satt vid makten - gav politiska direktiv till tjänstemännen att skönmåla? Det är den nuvarande majoriteten främmande att agera så och vi är förvånade att tilltron till kommunens tjänstemän är så låg hos socialdemokraterna.

Man ska dessutom komma ihåg att alla bedömare under lång tid pekat på att arbetslösheten kommer att fortsätta att öka även efter det att konjukturen vänt. Det har varit känt länge att även 2010 kommer att vara ett svårt år för arbetsmarknaden och att det kommer att ta flera år till innan vi är nere i samma nivåer på arbetslösheten som innan krisen. Detta är ett av skälen att vi måste vara extra försiktiga med den kommunala ekonomin. Den baseras i huvudsak på antalet arbetade timmar, och de kommer att växa långsamt de kommande åren.

Till skillnad från socialdemokraterna litar jag på de kommunala tjänstemännen. Jag är dessutom glad att det går bättre för Örebro. Det vore illa om något parti önskade att det skulle gå sämre för Örebro och örebroarna bara för att det skulle ge större förutsättningar för ett bättre valresultat. Jag hoppas vi alla kan enas om att det är bra om det går bra för Örebro.

FP från pacifism till ...

Ser med besvikelse att Folkpartiet nu går ut och kräver mer pengar till försvaret. Jag är inte förvånad, men besviken.

Visst kan man förstå att det finns skäl att fundera över vad som kommer att hända säkerhetspolitiskt när gasledningen byggs på Östersjöns botten, och ryska militärbåtar börjar patrullera ovan den.

Men som alltid måste man fundera över vad alternativkostnaderna är. Sedan när är ökade militärkostnader något som ger ökad säkerhet? Går demokratiseringen av Ryssland snabbare om Sverige rustar och Östersjön blir en militär spelplats? Blir Sverige säkrare?

Vem ska betala de ökade försvarsanslagen? Vilka samhällssektorer ska dra ner för att militären ska få mer?

Var finns det socialliberala i detta? Det är långt ifrån Karl Staafs borggårdstal, långt ifrån den pacifism som länge varit en bärande del av den socialliberala rörelsen. Ytterligare ett steg på väg mot höger.

Jag håller mig till ett av mina favoritcitat: "Våld är den odugliges sista utväg!" (Asimov)

Vargjakten igen

Visar sig att inga vargar var genetiskt defekta. Ett av de bärande skälen för jakten faller därmed platt. Det enda reella skälet, jaktlobbyns krav på att få börja skjuta på en alldeles för liten stam, är det enda hållbara.

Varför ska vi då bevara vargen? Det både saknas och finns skäl.

När jag för drygt 20 år sedan började försöka skriva en doktorsavhandling med temat "Konsten att med en nationell lagstiftning bevara ett artrikt djur- och växtliv" fastnade jag omedelbart i denna fråga. Varför ska man bevara någon art, taxa, genom?

Det finns naturligtvis många möjliga skäl.

Kanske kan arten ha en ekonomisk betydelse i morgon...
Kanske är arten nödvändig för ett starkt ekosystem...
Kanske har arten andra värden än de ekonomiska, något som betyder något för människan...

till exempel. Det finns fler...

Jag grubblade och grubblade, och gör så än. Det blev ingen avhandling. Det blev inte ens ett första kapitel där jag skulle reda ut varför man skulle bevara ett artrikt djur- och växtliv. Det blev allt mer filosofi och allt mindre juridik i det hela.

Så varför ska man då bevara vargen? När jag grubblar idag ser jag egentligen bara två vägande skäl, där det ena är avhängigt av det andra.

Huvudskälet:
Vi tycker helt enkelt att det är bra med en biologisk mångfald och tror att världen både blir rikare, vackrare och värdefullare med biologisk mångfald.

Vardagsskälet:
Om vi med trovärdighet ska kunna be indierna att bevara tigern, Rwanda att bevara gorillan, Brazilien att bevara hela Amazonas, Indonesien sina koraller, alla dessa fattiga länder med större utmaningar än oss - hur ska vi kunna göra det med trovärdighet om vi inte själva kan stå ut med ens 200 vargar?

Om vi vill ha kvar biologisk mångfald i världen måste vi städa framför egen dörr. Där är Sverige fortfarande för dåligt. Såväl i skog som i jordbrukslandskapet är det idag mer enfald än mångfald.

Är det då regeringens fel? Icke. Den politik som lett oss hit har varit en god mix av den rödblå betongen, med betoning på röd. Ett år med något minskade bidrag är inte orsaken - även om jag önskar att regeringen nu 2010 tar ett krafttag för biologisk mångfald i vårproppen.

Näringspolitik

Bankernas bonussystem är uppe igen. Regeringen gör allt mer för att sätta press på bankledningarna att ta bort de märkliga bonusarna. Men än så länge står bankerna emot. Deras bonusar är skadliga, både för tilltron till systemet och för samhällsekonomin.

Jag har under lång tid pekat på bonussystemens dålighet. I början blev jag rätt kritiserad. Men kritiken har nu försvunnit...

Bankernas bonusar är kanske de sämsta, eftersom de inte ens behöver bygga på bankens resultat, utan lika mycket kan bygga på andra samhällsekonomiska utvecklingar, men även andra bolags bonussystem borde ifrågasättas.

Jag har sagt det förr och kan säga det igen: Skattesystemet borde utformas så att bonusar blir ointressanta. Det är OK med höga löner, men det måste vara öppenhet och tydlighet.

Det gäller att ha en medveten linje i näringspolitiken. Bonusarna är ett område där staten bör agera. Ett område där staten ska hålla sig ifrån är biltillverkning. Det verkar som om GM medveten inte vill ha någon försäljning av den kompetens som finns inom SAAB. Det känns inte så bra.

Men det känns mycket bra att regeringen inte lagt några skattepengar i biltillverkningen. Tänk om socialdemokraterna och vänsterpartiet hade styrt och gjort verklighet av sina löften. Tänk hur många miljarder hade försvunnit in i tomma intet, eller mer precist, in i GM-koncernen! Vilka hade fått betala? Kanske hade de fått försämra i sjukförsäkringen;)

Elbrist

Sitter hemma i kylan och eldar ved så det står härliga till. Den usla CTC-värmepumpen som kostade stora pengar för svärfar för några år sedan klarar inte av ens de enklaste uppgifterna. Elpatronen som ska hjälpa till lyckas inte heller. Vi betalar stora elräkningar för ett kallt hus utan varmvatten. Suck

Men dessa personliga bekymmer pekar på ett större, nationellt och internationellt, bekymmer. Frågan är hur energibehoven ska täckas, inte i en avlägsen framtid, utan i morgon och de kommande månaderna och åren.

I dag klarar inte vare sig produktion eller nät av att leverera den kraft vi behöver för att hålla oss varma när temperaturen sjunker ner mot 20, 30 minusgrader. Utan kärnkraft skulle det ha gått fullständigt åt pipan. Elpriset är rekordhögt och det påverkar svensk industri.

Jag är och kommer aldrig att bli en kärnkraftskramare, jag tror inte på de förenklade lösningar som säger att bara vi bygger ny kärnkraft så kommer allt att lösa sig. Men det är lika bekymmersamt med att tro att vi bara kan stänga av den. Det finns nog med utmaningar för att både klara klimat och den basala välfärden, varma hus och varmvatten till tvätt och dusch, för att inte förhasta sig och vare sig snabbygga eller snabbstänga elproduktion av något slag. Pragmatism är rätt användbart även i detta fall...

Zara lägger ner

Zara lägger ner i Örebro. Förutom alla andra tankar föder det ett par till:

Den som tycker att cityförnyelsen inte var rätt, har fått ett skäl att tänka till. Vad är alternativet? Ett öde centrum? Det finns städer som gjort den resan och den är aldrig positiv. Framförallt handlar det om att centrum blir otryggare när färre människor rör sig på stan. Det leder till en negativ spiral där allt bara blir sämre.

Så cityförnyelsen var inte bara bra, den var nödvändig och borde gjorts tidigare. Men då var ju inte koalitionen i majoritet...

Det andra är att Örebro inte är en tillräckligt attraktiv stad ännu, där medelinkomsterna är för låga. Vi i kommunen ser det varje år genom de statsbidrag vi får för att komma upp i Sverigesnittet. Det löser den offentliga sektorn. Men om det inte finns tillräcklig köpkraft hos innevånarna skapar det andra problem, framförallt för det privata. Det finns inte en bas för så många affärer, krogar, caféer, kulturinstitutioner och allt annat som gör en stad än attraktivare. Det är troligtvis en bidragande orsak till att nu även Zara lämnar staden.

Det finns inget självändamål att ha en viss medelinkomst i en kommun eller en stad. Men man ska vara medveten om att läget får konsekvenser. Jag tror att Örebro skulle må väl av att ha en arbetsmarknad som var mer inriktad på arbeten med högre kunskapsinnehåll och som därmed också lockade fler människor med hög kompetens och som därmed tjänar mer. Det skulle skapa en stabilare grund för den långsiktiga välfärden.

Kyla

Har just varit ute till fåren och hästarna med hö och vatten. Det är ett evigt släpande dessa kalla vinterdagar och nätter. Mat och vatten behövs i oanade mängder.

Samtidigt är det trevligt. När det nu varit så kallt och klart är det en livsglädje att få gå från höladan till hästhägnet med höbuntarna och ta en sväng på skogsvägen förbi fåren, inte för att man måste utan för att det bara är trevligt att prata en stund och kolla att allt är bra.

Men det finns en gräns. Minus 15 räcker. Därunder är enbart av ondo. Fingrarna fryser direkt. Stövlarna klarar inte av att hålla tårna varma någon längre stund. Det uppvägs enbart till del av gnistrande snö, stjärnklara himlar och fullmåne genom rimfrostade aspgrenar.

Tar till slut en vända förbi vedförrådet för att fylla ytterligare en skottkärra. Värmepumpen är kass, elnotan blir stor även i år. Nästa år får det bli ved och pellets.

Därför glädjer jag mig mycket över att det verkar som om yr.no har bättre förutsägelser än smhi.se. Mildare väder redan framåt onsdagen gör gott åt frostnupna månskensbönder.

Katastrofal vargjakt

Jägarlobbyns vargjaktsvinst i riksdagen visar sig nu från sin sämsta sida. Nästan hela kvoten fylld på en dag. I varghatarnas Mecka, Dalarna, hann skjutglada jägare med att döda 150% av kvoten.

På en dag!

Är det någon som tror att varghatet nu lägger sig? Nån som tror att varghatarna kommer att låta bössan vila de kommande 363 dagarna? Jag gör det inte. Det troliga är att de som redan tidigare jobbat på SGT kommer att fortsätta. Frågan är väl hur mycket stammen kommer att minska de kommande åren.

Regeringens beslut om vargjakt är ett misslyckande för alla oss som tror på biologisk mångfald som ett grundvärde för samhället, men även som konkurrensmedel. Nu blir skogen än mer ett reservat för en åldrande skara jägare. Tyvärr ser alltför många av dessa inte till ekosystemens hållbarhet, utan bara till den egna jaktlyckan.

Vi får hoppas att en mer folkpartistiskt inspirerad regering ändrar lagen snarast, men det kräver ju också att folkpartiet återgår till vår traditionella naturvårdspolitik. Vi har varit naturvårdens garant i generationer. Det är dags för en revival!

Kommunal administration

I DN 28/12 skriver Timbro om de kommunala svällande administrationerna. http://www.dn.se/opinion/debatt/regeringens-nya-miljarder-goder-kommunbyrakrater-1.1019818.

I dag tar Carl B Hamilton (fp) upp frågan och slaktar Timbro rätt rejält. http://hamiltonsblandning.blogspot.com/2009/12/timbro-har-fel-om-att-statens-nya.html.

Jag menar att Hamilton i huvudsak har rätt i sin kritik av Timbro. Det är ogörligt att mäta äpplen och päron, att i procent beräkna ökade kostnader för verksamheter som skiljer så enormt i storlek som dessa gör.

Ändå är det intressant att peka på att vi i Örebro kommun gjorde en med Timbro besläktad analys för tre år sedan. Men grunden var annorlunda. När Örebro kommun blev tvungen att spara på grund av långvarigt socialdemokratiskt ekonomislarv, sparade den dåvarande (s)-kommunledningen på vården, skolan och omsorgen. Administrationen friades.

När vi i koalitionen tog över makten började vi en analys av vad detta inneburit. Det ledde fram till den process som senare fick namnet FRAM, framtidens administration. De första siffrorna pekade på en effektiviseringspotential på 150 mkr men slutsiffran blev ungefär 35 mkr per år. Huvudskälet till att det inte gick att effektivisera så mycket som vi först hoppades, är i huvudsak att förvaltnings- och därmed chefsorganisationen fick ligga fast. Det fanns för mycket partipolitik i detta.

Nu har vi en effektivare organisation i kommunen. Men det återstår mycket att göra. Så i detta får faktiskt Timbro rätt - kommunal administration kan effektiviseras långt mer än vad vi ser idag.

Kvinnor i kommunala bolagsstyrelser

Lyssnar just på Aktuellt om den dåliga kvinnorepresentationen i kommunala bolagsstyrelser. Kan konstatera att det ser ungefär lika illa ut i Örebro. Även för oss i Folkpartiet är det inte bra, även om det inte ser så illa ut som i flera andra kommuner. Av de sex platser som vi i Folkpartiet besätter, är det två kvinnor och fyra män. Det som något drar upp vårt betyg är att en av de två ordförandeposterna besätts av en kvinna.

Det finns anledning att fundera vidare över detta. När vi gör vårt nomineringsarbete får alla förtroendevalda önska vilka poster man vill ha. Hittills har det varit mest män som önskat bolagen. Varför är det så? Slentrian? Det har "alltid" varit män som suttit på dessa poster och som därför vet vad det innebär?

Inför nomineringarna efter valet krävs det även här en extra eftertanke.

Skapa en klimatberedning i SKL

Jag har i flera år propagerat för ett helt annat sätt att styra Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Idag finns ett antal beredningar som hanterar frågor inom de normala kommunala och landstingskommunala verksamheterna. Många beredningar har få ärenden och tar få egna initiativ. Makten är centraliserad till styrelse och AU och så ska det nog också vara.

Sedan finns det två tillfälliga beredningar, en om välfärdens finansiering och en om valfrihet. De har mer specifika uppdrag och ska ta initiativ till hur sektorn ska arbeta i framtiden.

Som ordförande i en beredning av det tidigare slaget tycker jag att det senare alternativet borde fungera som huvudregel för beredningarna i SKL. Det finns mer behov av en föränderlig och snabbfotad organisation, än en som finns kvar i det gamla och som mest engagerar sig i att svara på statliga remisser.

I flera år har jag propagerat för att SKL tydligare skulle engagera sig i klimatfrågan. Jag har också önskat att ett av de sätten som SKL ska arbeta för ett starkare lokalt klimatinitiativ är att tillskapa en klimatberedning. Den kunde vara ett kraftfullt redskap för hur lokalsamhället ska få fler redskap för att lösa vår del av klimatutmaningen.

Idag skriver SKLs ordförande på webben en artikel med rubriken: "Klimatförändringar påverkar kommuner i hög grad". Det är bra. Det händer alltför sällan att man ser SKLs engagemang i frågan. Nästa initiativ kan ju vara att skapa en klimatberedning.

Två ärenden om Länsmusiken

På dagens KS hade vi ett ärende uppe om en förändrad ägarbild av konserthuset. För oss som sitter i styrelsen, liksom för personalen inom länsmusiken, är det en sedan länge önskad förändring. Den skapar nya möjligheter att öppna huset, att skapa nya intäktsvägar, att förbättra arbetsmiljö och att ge mer kultur till fler.

Det finns ett vägande skäl till att inte konserthuset ska vara en fråga för den kommunala förvaltningen, KFÖ, utan ligga i ÖrebroPorten. Endast 35 % av intäkterna till Länsmusiken kommer från kommunen. De övriga intäkterna är statliga bidrag och olika former av försäljningsintäkter. Det gör det rimligt att huset ägs av någon annan än kommunens förvaltning för kommunala fastigheter.

Mot detta reserverade sig (s). Det är märkligt. Varför vill man inte ge Länsmusiken möjlighet att utvecklas, att skapa nya intäktsvägar?

I morgon på KF skulle jag dessutom svara på en fråga om Länsmusiken och det underskott bolaget redovisar. Men idag drogs frågan tillbaka. Det är kanske ett gott tecken.

Jag hoppas att vi kan finna en bred överenskommelse kring ökat stöd till Länsmusiken AB. Det är nödvändigt av flera skäl. Staten har ett tyst krav att de kommunala stöden ska motsvara de statliga. Det gör de inte ännu i Örebro, men nästa år kommer de förhoppningsvis att göra det. Länsmusiken AB har varit underfinansierad i flera år, och inte klarat av att hantera de pensionsåtaganden som ständigt varit svårberäknade.

Men framförallt behövs ett ökat stöd för att värna Svenska Kammarorkestern. Den är en av de få världskända attraktioner vi har i Örebro. Orkesterns turneer skapar rubriker i många stora tidningar och ger genklang i andra media. Enormt positivt för Örebro, för Örebros kulturliv och för orkestern. Orkestern hjälper oss att dra hit personer som är livsviktiga för kommunens fortsatta utveckling.

För att Svenska Kammarorkestern ska kunna bibehållas måste ökade medel till. En frysning av de kommunala bidragen skulle innebära att styrelsen måste fatta beslut om en förändrad inriktning av orkestern. Det vore illa, mycket illa. Därför hoppas jag att reservationen i dagens KS från (s) var ett misstag i arbetet och att tillbakadragandet av frågan visar på en vilja att samtala om en långsiktig lösning för en av Örebros viktigaste kulturspridare.

Trygg demokrati?

Italiens premiärminister blir attackerad på öppen gata. Man kan tycka vad man vill om honom som person eller politiker, men det är ett angrepp på det demokratiska systemet.

I Örebro funderar polisen över hur de vänsterextrema grupperna ska hanteras inför nästa val. Hur kommer den nationella och lokala demokratin att påverkas?

Misstron mot politiker hos allmänheten är stor. Allt färre vill bli partipolitiskt aktiva. Avståndet mellan allmänhet och partipolitiker växer.

Berlusconi angreps av en vettvilling. När politiker har angripits i Sverige har det ofta varit av just vettvillingar. Det är svårt att värna sig mot sådana människor om man vill ha en öppen demokrati.

Frågorna om demokratins framtid är många. Vilka trender förstärker varandra? Vilka krafter och motkrafter finns? Den öppna demokratin är inte för evigt given.

Slingrande socialdemokraten Sahlin

Lyssnar precis på Agenda. Mona Sahlin får gång på gång frågan om det även i en socialdemokratisk regering ska finnas en bortre gräns. Hon klarar inte av att svara på frågan. Det blir rundprat om allt annat än vad programledaren frågar om. Blir det en bortre tidsgräns eller inte?

Sjukförsäkringsdebatten är ett glasklart exempel på det som är det sämsta inom det politiska livet. Man hittar en blotta hos motståndaren och så kör man, utan att bry sig om sin egen politik. Och media hänger på. När sedan bilden är satt så glädjer sig spindoktorerna hos det parti som "vunnit" och de andra funderar på hur man ska skademinimera.

Problemet är att när man ska syna den "vunna" politiken så innebär det antingen att det i princip blir samma politik som den förlorade, eller att nödvändiga beslut inte genomförs.

Vem förlorar? Demokratin, politikerna och politiken.

Ett annat sorts liv

I vanliga fall brukar jag säga att min 40-timmarsvecka slutar nån gång på onsdagskvällen. Jag gör det inte med stolthet, tror inte att många timmar är detsamma som bra timmar. Men livet är fullt av möten, möten, möten och sammanträden, sammanträden och sammanträden. Med de som jobbar i närheten av politiken på dagen, med fritidsengagerade - politiker och andra, på kvällarna.

Rätt ofta tror man att det man gör är det man måste göra.

Så förändras livet. De senaste veckorna har knappast ens varit 40-timmarsveckor - om man inte räknar med timmarna i soffan med datorn. Ändå fungerar allt.

Det är inte säkert att den ledare som lägger mest tid är den bästa ledaren. Det gäller att veta vad man ska göra, och inte bara springa på alla puckar. Flera ledarskapsböcker talar just om detta - att den ledare som styrs av vardagskraven, ofta glömmer att styra.

En brott i vardagslivet kan tydliggöra det.

300 miljoner i överskott

Örebro kommun kommer att göra ett överskott på cirka 300 miljoner kronor 2009. Det får omedelbart oppositionen att kräva att mer pengar ska ut i verksamheterna. Idag som under hela denna period har oppositionen mer pengar.

Då är det bra att inse varifrån överskottet kommer. Drygt 100 miljoner kronor kommer från tomträttsförsäljningar. De pengarna kommer in bara i år. Nästa år kommer det att innebära mindre intäkter från tomträttsavgälden. Används de inte till kloka investeringar blir kommunen bara fattigare och välfärden riskeras.

Drygt 100 miljoner kronor kommer från finansförvaltningen. När börsen stiger så kraftigt som den gjort i år så ökar värdet även av kommunala tillgångar. Men det ger inte mer pengar till någon verksamhet i kommunen.

Merparten av de övriga knappa hundra miljonerna kronor kommer från kommunstyrelsens förvaltning. Det handlar i huvudsak om olika transaktioner mellan staten och kommunerna. Ökade eller minskade skatteintäkter, bidrag, eller liknande.

Driften av de verksamheter som kommunen bedriver, förskolor, skolor, äldreboenden, miljövård och så vidare, går i princip jämt ut.

Det finns, eller borde kanske finnas, en långsiktig acceptans för att kommunen ska gå med överskott. Överskottet ska ligga på cirka 2 % av kommunens omsättning, d.v.s. cirka 100 miljoner kronor. I dagsläget är alltså det rätt beräknade överskottet mindre än vad vi borde ha.

Trots detta menar vissa partier att det finns pengar att satsa. Precis samma partier som tidigare år efter år drev kommunen med underskott. Det enda en sådan politik leder till är sämre välfärd. Mindre pengar till de gamla. Mindre resurser till skolan. Mindre långsiktig hållbarhet; ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

Sjukförsäkringen - vad är alternativet?

Idag har jag lyssnat på två debatter mellan Gunnar Axén (m) och Veonica Palm (s) om sjukförsäkringen.

Först måste man naturigtvis påpeka det självklara; det har funnits delar i tillämpningen av regeringens förslag som varit dåliga.

Men det som borde vara än mer självklart har inte så många påpekat; det gamla systemet hade inneburit enorma risker att det inte funnits pengar till adekvat vård för vare sig cancersjuka eller mer lindrigt sjuka.

Förändringen av sjukförsäkringssystemet har varit nödvändigt för att värna välfärden. Sjukförsäkringen ska inte användas till annat än till just en försäkring för sjuka. Men förr, under socialdemokratisk regim, användes den till allt möjligt annat. Regeringen Persson (s) insåg det men hade inte kraft att förändra.

Det blir också uppenbart när Axén och Palm möts, såväl i P1 som i Aktuellt. Palm har väl repeterat in de one-liners som ska klara biffen och attackera den elaka regeringen. Men när reportrarna frågar om alternativen, eller gör fördjupningar utifrån vad (s) sagt tidigare, blir det tomt i svarslådan.

För vad är alternativen? En återgång till det gamla? Var ska då pengarna tas ifrån? Det är alltid någon som måste betala.

För den cancersjuka kvinnan, för den långtidssjuka reumatikern, för alla som verkligen är i behov av vård är det nödvändigt att sjukförsäkringssystemet förändras. Inget system är perfekt, men det är bra att man nu gör förändringar för att minska de risker införandet av det nya systemet innebär.

Hopp

Lyssnade på Godmorgon Världen i morse. Det handlade om hoppet, det mänskliga hoppet som bland annat nu bär SAAB-arbetarna.

Johan Norberg, nyliberalen, talade om vårt behov av hopp. Som om det var något som just nu han med flera kommit på.

Det finns en bok som skrevs för ungefär 2000 år sedan där det står så här ungefär, om jag tar det ur minnet:

"Så blir de då bestående de tre, tron, hoppet och kärleken."

Det finns mycket litet som är nytt under solen.

(För den som vill veta mer fortsätter det att handla om kärleken, som ju är störst!)

Det kunde bli värre. Hyresgästföreningens nya lågvattenmärke.

I dagens Nerikes Allehanda går Hyresgästföreningen i Örebro till ytterligare angrepp på demokratin. I den serie som tidigare spritts beskrivs ett demokratiskt fattat beslut som en stöld. I dagens Nerikes Allehanda går man ett steg längre. Nu rånas ÖBOs hyresgäster.

Så här beskriver Wikipedia ordet rån: "Rån är beteckningen på en grövre form av stöld från person med inslag av våld eller hot om grovt våld. Ofta sker rån under vapenhot"

Och så här Brottsbalken. "Den som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara eller, sedan han begått stöld och anträffats på bar gärning, sätter sig med sådant våld eller hot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna, dömes för rån till fängelse, lägst ett och högst sex år."

Jag skulle önska att medlemmarna i Hyresgästföreningen tar avstånd från det sätt att demonisera motparter och ta till överord som jag hoppas bara en liten klick i föreningens ledning står för. Behovet av en verkligt opolitisk Hyresgästförening växer sig allt starkare.

Nytt hotell

I går tog programnämnd Samhällsbyggnad ett beslut om att förespråka ett hotellbygge över Rudbeckstunneln vid Våghustorget. Det är ett mycket bra beslut. Av flera skäl:

Örebro behöver en vackrare stadskärna. Sedan rivningshysterin, som fått det gamla Örebro att försvinna, förhoppningsvis avslutats krävs nya byggnader som kan överbrygga generationerna. Nya hus som man blir glad av. Ett glashotell kan bli en sådan byggnad. Men det behövs mer. Jag har länge förespråkat att byggnadsnämnden inte skulle godkänna någon byggnad i city som inte har en arkitektonisk och stadsmiljömässig betoning. Mer Hundertwasser i Örebro. Mer Gaudi. Mer Asplund. Mer Källström också för den delen.

Örebro behöver förtätas. Klimatutmaningen kräver en tätare stad. Mer folk på mindre yta skapar större transporteffektivitet. Det skapar också möjligheter till en mer levande stad.

Örebro behöver fler hotell. Man ska inte behöva åka till Askersund och Arboga för att övernatta när det är storkonferens i Örebro.

Så - bra programnämnden. Bra Fredrik Persson och hela koalitionsgruppen!

Hyresgästföreningen går över gränser.

Idag har alla ÖBOs hyresgäster fått ett flygblad där Örebro kommun (kommunledningen blir ju det naturliga målet) anklagas för att vara en tjuv. Man har tydligen också startat en Facebook-sida. Skälet skulle vara att vi inte betalar tillbaka den extra utdelning som den dåvarande socialdemokratiska kommunledningen beslutade om för 13 år sedan.

Alla samhällsaktörer har ett ansvar för hur det offentliga samtalet förs. Man kan och ska arbeta med både konfrontation och samtal. När man vill konfrontera borde det vara självklart att målet inte får helga medlen. Sådana konfrontationer slutar alltid med enbart förlorare.

Nu visar HGF i Örebro att de demokratiskt valda i Örebro kommun är tjuvar som stjäl hyresgästernas pengar. Jag undrar om de inser vilka följder detta kan få. Tidigare har flera lokala politiker ofredats för att man fattat beslut i fullständigt demokratisk ordning. Hyresgästföreningen i Örebro verkar tyvärr mena att vissa demokratiska beslut inte ska få fattas utan att dessa politiker jämförs med brottslingar. Demokratiska beslut jämförs med brottslighet.

Tyvärr är det många politiska bottnar i detta. Så här säger Le-Roy Wentzel till tidningen Hem och Hyra:

"- Det fanns ett löfte att det här inte skulle drabba hyresgästerna, så när politikerna fattar beslut som innebär att man snor 450 miljoner av hyresgästernas pengar så måste vi agera, säger Le-Roy Wentzel."

Han är tydlig i att det handlar om ett brottsligt förfarande som de demokratiskt valda gör sig skyldig till. Det är att gå långt över de gränser det demokratiska samtalet borde hålla sig inom.

Sedan finns ett par faktafel:

När man frågar ÖBO visar det sig att i dagsläget innebär det troligen lägre hyror för hyresgästerna när ÖBO får låna på öppna marknaden istället för av kommunen. På längre sikt är det mer osäkert.

Det är knappast lagligt möjligt att ge ÖBO 450 miljoner kronor av skattekollektivet. En sådan åtgärd skulle säkerligen omedelbart överklagas. Sannolikheten att överklagandet skulle vinna är stor. Risken att kommunen efter en lång och dyr process skulle stå som förlorare är uppenbar, speciellt som EG-domstolen fortfarande håller på beslutet kring den fråga om de offentligägda bostadsbolagens konkurrenssnedvridande position som fastighetsägarna lyft.

Så vad vill egentligen HGF i Örebro? Tyvärr verkar det som om HGF åter väljer att sätta partipolitik före hyresgästernas väl och ve. Den socialdemokratiska HGF bekänner åter färg.

För Örebro vore det mycket bättre med en hyresgästförening som söker samtal än konfrontation. En hyresgästförening som ser till medlemmarnas intressen före partiet(s).

Kommunens omvärldsdag

Idag har vi kommunens omvärldsdag. Det handlar om att vi vill erbjuda både politiker o tjänstemän, majoritet o opposition, samma förutsättningar inför kommande budgetarbete. Tyvärr är uppslutningen från oppositionen minimal. De hade annars både haft chansen att lyssna till Troed Troedsson (här fanns förvisso 3 opp med) och kommunens tjänstemän berätta om dagens förutsättningar för framtidens utmaningar.

Troed T satte många griller i huvudet på oss. Hur ska vi forma framtidens välfärd? Skolan? Äldreomsorgen? Demokratin? I ett samhälle där alla vill välja mer och göra det direkt, utmanas den långsamma o indirekta representativa demokratin. Det gäller att hitta nya lösningar inte klamra sig fast vid det gamla.

För kommunens parallella organisationer, den politiska såväl som den administrativa, handlar det om flexibilitet. Det är omöjligt att en politisk organisation med rötterna i 1920-talet och som är utformad på 1950-talet har framtiden för sig. Frågan är vad som kommer istället? Här måste vi vara proaktiva och våga ifrågasätta och förändra.

Örebropolisen får beröm

Läser i NA att rikspolischefen ger Örebropolisen beröm. I tidningen skrivs om Vivallaengagemanget. Det är bra.

Men Örebropolisen gör mycket mer. Örebro kommun och Örebropolisen har ett mycket gott samarbete. En del är formaliserat, som det vi kallar ÖreFör (Örebro Förebyggande arbete). En del sker via mer informella kontakter på olika plan.

Det viktigaste är att det finns öppna kommunikationsvägar och att de olika myndigheterna bemöter varandra med respekt. Här ser jag en fantastisk utveckling både hos oss som kommun och hos polisen. Allt mer inser vi båda att det är samarbete som är lösningen på många av de utmaningar vi ställs inför. Allt tydligare finner vi nödvändiga vägar att nå varandra, med information och för beslut.

Örebropolisen är värd all beröm man kan få, från rikspolischef såväl som från örebroare.

Skattehöjning i Laxå

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Laxå vill höja skatten. Frågan är om det är rätt väg att gå. Jag tror knappast det.

Laxå är en av de kommuner i länet som har det bekymmersammast. Befolkningen minskar. Skatteintäkterna minskar. Företag flyttar. Därmed minskar attraktiviteten.

Det finns inget i dagsläget som talar för att befolkningsminskningen kommer att avstanna, framförallt inte med mer av samma politik som fört Laxå in i krisen. Eftersom minskningen är så stor, skulle regeringen för att hjälpa Laxå egentligen behöva gå in med specialbidrag. Sannolikheten att detta skulle ske är minimal, oavsett regering.

Det handlar alltså om att vända två utvecklingar för Laxå, dels befolkningsminskningen, dels attraktivitetsminskningen.

I en annan del av Sverige fanns liknande problem. Vänsterpartisten i Fagersta gjorde en annan bedömning än vänsterpartierna i Laxå. Det handlade om att öka attraktiviteten för att dra företag, och därmed vända utvecklingen. Skattesänkningar blev en del av lösningen. Breda, gemensamma överenskommelser en annan.

Det är troligare att Laxås framtid mer ska sökas i den politik som hjälpt Fagersta än den politik som stjälpt Laxå.

Vänsterpartiets okunskap

Lyssnade på vänsterledaren i morse på radion. Han påstod att regeringen bar ett stort ansvar för att det gått illa för SAAB. De hade varit saktfärdiga och pratat ner SAAB. Men är det verkligen så?

Det enda vänsterledaren i sak påstod att vänstern skulle gjort annorlunda var att de skulle gått in med en statlig garanti i förväg. Sett i backspegeln hade detta inneburit att det amerikanska konkursboet kunnat plocka svenska skattepengar till all världens fordringshavare. Lite pressad lät han förstå att man visst också under en period kunnat tänka sig att staten skulle garanterat lönerna och liknande för att hålla företaget under armarna till dess att en ny köpare var klar. Man suckar. Vänsterledaren menar alltså att svenska staten ska stötta ett privatägt amerikanskt bolag. Svenska skattepengar ska rädda amerikanska aktieägare...

Så har ju även staten pratat ner SAABs värde, påstår vänsterledaren. Det är så man häpnar. Menar han att de företag som nu räknat på SAAB gjort det utifrån det som staten sagt offentligt? Är kunskapen om näringslivets funktion så bristfällig hos ett parti som menar sig vara regeringsdugligt?

En investerare gör säkerligen betydligt djupare analyser av SAABs läge än vad Jöran Hägglund säger i en intervju. De kollar igenom både resultat och balansräkningar, funderar över imateriella värden och hur bolaget ska kunna utvecklas på sikt. Här finns tyvärr massor med minus för SAAB. Jag är ingen bilanalytiker men jag kan i alla fall peka på några:

Bolaget har gått med underskott sedan GM tog över.
Försäljningsvolymerna har minskat drastiskt.
Bolagets varumärke har blivit sämre, sedan man blev en mindre del av ett större företag och blev tvungna att arbeta med samma plattformar som mindre prestigebundna bilmodeller.
Bolaget är för litet för att kunna konkurrera på en marknad där stordrift är allt, eller för stort för att konkurrera på specialbilsmarknaden.

Jag gissar att det främst är frågor om hur resultaträkningen ser ut, och hur kassaflödet ser ut de kommande åren, som är avgörande för SAABs framtid. Det är illavarslande för regeringsalternativet om de höga företrädarna gör sådana bedömningar som vänsterledaren.

Folkpartiets landsmöte

är avslutat. Fick följa det på avstånd denna gång. Hade gärna varit där. Det är första gången sedan jag blev medlem i partiet som jag vare sig är med på landsmötet eller har lagt någon motion.

Ibland kan det vara intressant att se skeenden på avstånd. Man kan konstatera att det varit rätt lite media kring landsmötet. Det finns säkert flera skäl till detta. Ett självklart är den dåliga timingen. Men ingen kunde när planeringen skedde tänka sig att EU just denna vecka skulle utse sina två högsta tjänstemän.

Ett annat skäl är att det saknats några intressanta stridsfrågor, eller personstrider, vid landsmötet. De två stora frågorna som jag sett har varit kärnkraften, som alla redan vet partiets inställning till, och arbetsrätten, där partiet inte går lika långt som centern.

Men det har egentligen inte funnits några frågor som kunnat kittla vare sig media eller väljarna. Samtidigt har de programförslag som partiet lagt inte varit tillräckligt långtgående eller skapat den förändring av partiet som behövts för att ge medial uppmärksamhet.

Rätt många inom partiet kritiserar mig fortfarande för att jag tidigare skrivit kritiska debattartiklar i samband med nationella partimöten. Jag har självklart gjort det för att få genomslag för en annan politik än den partiets ledning eller majoritet står för. En del tycker att man inte ska göra så, man ska ställa upp på partiet.

Men för mig handlar politik om att bryta åsikter, både mot människor utanför politiken och mot andra partier. Ett parti där det inte finns en livaktig intern debatt, som också märks utåt, riskerar sin framtid. Konsensus är inte ett partipolitiskt idealtillstånd.

Invald i partistyrelsen

I kväll blev jag invald i Folkpartiets partistyrelse. Det är trevligt. När nu detta är ett fullbordat faktum får man börja fundera över vad man ska göra där. Jag är ju inte riktigt den som sitter av ett uppdrag om det går att undvika. Några hjärtefrågor, stora som små, kan man ju fundera över att jobba med:

Som naturvården. I dag tar inget parti, inte ens miljöpartiet, naturvården på allvar. (Det gör i och för sig inte Svenska Naturskyddsföreningen heller) Fokuset är totalt på miljö och klimat. Så nu kanske jag ska bli folkpartiets talesman för fjällräven, för kattfoten, för sånglärkan och kanske till och med för kartfjärilen...

Som det civila samhället. Mycket snack men lite verkstad i de flesta kommuner. Men vi som kommer från Örebro kan göra skillnad.

Som människans värde. Det är en rätt stor fråga. Men den rör så många olika delar av politiken. Integritetspolitik. Klimatpolitik. Rättspolitk. Bara för att nämna några.

Som den ideologiska grunden för partiets agerande, både på kort och lång sikt. I dagens politik där de flesta partier är pragmatiskt marknadsliberala, behöver alla partier ständigt diskutera skälet till varför de finns. 2000-talet kommer att behöva många samtal kring vad den sociala liberalismen egentligen står för. Vad skiljer oss från andra partier? Vad är lika? Hur formas en liberalism för en globaliserad värld, där utmaningen mer står skriven i klimat, integration och etiska och moraliska imperativ, än marknadsfrihet?

Det blir förhoppningsvis en del att göra.

Och när vi får tid över kan ju Johan Pehrson och jag slå ett slag för att Örebro Universitet ska få läkarutbildnigen också!

Låt föräldrarna bestämma

Idag ska Folkpartiet fatta beslut om föräldraförsäkringen ska bli tredelad. Liberala kvinnoförbundet har sedan ett antal år drivit frågan utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Senast i veckan fanns en artikel från både en nationell och en lokal företrädare.

Deras argumentation är enkel och förståelig. Män och kvinnor kommer aldrig att bli jämställda om vi inte delar mer lika på allt arbete, såväl i hemmet som på marknaden. Men argumentationen saknar enligt mitt tycke både djup och bredd. Det finns i huvudsak två argument som de liberala kvinnorna borde fundera mer över.

För det första måste man fråga sig hur den liberala visionen ser ut. Under hela liberalismens framväxt har frågan om statlig styrning kontra individens frihet varit central. Väldigt ofta har liberaler bestämt sig för att staten kan styra mer när det gäller marknader, men mindre när det gäller individer. Det enda reella undataget är väl egentligen sprit och droger, men argumenten där är att drogberoendet är en större inskränkning av individens frihet än friheten att få köpa droger var och när som helst.

Det finns annars många områden där politiska pekpinnar skulle komma i fråga. Är det rimligt att en rökare får samma kostnadsfria vård som en ickerökare för sin lungcancer? Eller ska livsstilen påverka? Ska egenvården påverka socialförsäkringen? Bättre arbete med egen hälsa ger högre sjukpeng? O.s.v.

Det finns nog knappast någon som tycker så. Jag är en absolut motståndare till det. Men man kan använda samma argumentation som förespråkarna för en tredelad föräldraförsäkring.

För det andra blir jag bekymrad över att man använder den svagaste samhällsgruppen som vapen. Ett annat argument är nämligen att föräldraförsäkringen ska vara individualiserad, en del till mannen och en del till kvinnan. Men försäkringen är redan individuell, sett ur ett barnperspektiv. Föräldraförsäkringens målgrupp är inte mammor eller pappor, utan barnen.

Vem frågar barnen hur de vill ha det? När jag lyssnar på alla de som förespråkar en enligt min mening mer oliberal hållning, finns sällan barnperspektivet med. Jämställdheten blir överordnad allt annat. Påtvingad jämställdhet blir bättre än frivilligt arbete. Piskan vinner över moroten. Ett sådant jämställdhetsarbete riskerar att få en motreaktion som innebär större risker för de vinster vi redan gjort ur ett jämställdhetsperspektiv.

Jag hoppas verkligen att landsmötet idag går barnens och liberalismens väg och säger ja till en föräldraförsäkring på barnens villkor och nej till tvånget och pekpinnarna.

Vad är det civila samhället?

I onsdags på kommunfullmäktige hade vi en diskussion som egentligen handlade om upplåtelse av kommunala skolor till föreningar. Men det blev också en diskussion om det civila samhället, den civila sektorn. Tyvärr visar det sig igen att kunskapen om vad som är det civila samhället, dess kännetecken och des former, är bekymransvärt grund.

En del ledamöter gör det lätt för sig. Man slår upp wikipedia och tror att man där hittar sanningen. När regeringens särskilde utredare Peter Örn hanterade frågan var man betydligt mer ödmjuk. Det är svårt att avgränsa den civila sektorn på något annat sätt än att säga vad det inte är: Det är inte det offentliga och det är inte det privata.

Men det är inte så enkelt heller. Det pågår ett ständigt flöde mellan de olika sektorerna. Under 1900-talet gick mycket av det sociala arbete som den civila sektorn utförde över i offentlig ägo. Nu pågår en strömning från det offentliga till det privata, och till viss del tillbaka till det civila. Friskolorna är bara ett tecken.

Men även inom den civila sektorn är gränsdragningarna svåra. Oppositionen gjorde det enkelt för sig och låtsades som om alla föreningar skulle kunna vara berättigade till de förmåner vi som kommun vill ge den civila sektorn. Det är bekymmersamt. Dels för att det finns föreningar som jag i vart fall inte vill ska in i kommunala skolor. Vare sig Hells Angels, AFA, olika militanta djurrättsrörelser och liknande delar av den civila sektorn är välkomna till kommunens skolor. För att kunna bejaka ett bra arbete med den civila sektorn måste man vara medveten om både dess fram- och baksidor. Den som har läst Robert Putnam kan till exempel jämföra norra Italen, där föreningarna och nätverken organiseras vertikalt, där människor från olika samhällssektorer medverkar och skapar nätverk, mot södra italien där samverkan sker horizontellt, inom en sektor. Det ena sättet skapar mervärden för hela samhället. Det andra sättet skapar murar.

Men studieförbunden då? Åter gör oppositionen det lätt för sig. Visst ska de in. Men ser man på ABFs, Medborgarskolans eller Vuxenskolans hemsida så gör de massor av saker som om de fick använda kommunens lokaler till låga priser skulle innebära snedvriden konkurrens. Kulturarrangemang. Vuxenutbildning. Seminarier och konferenser. Ska kommunen upplåta lokaler åt dessa? I så fall i vilken omfattning? Kan de kräva att få vara i en kommunal skola för ett kulturarrangemang? Vem ska i så fall betala?

Örebro nämns alltid som en av de kommuner som gör mest i Sverige för det civila samhället, den civila sektorn och den sociala ekonomin. Det är inte för inte. Det finns en kommunledning som vet vad den talar om.

Klimat, kärnkraft och landsmöte

Nu pågår Folkpartiets landsmöte i Växjö. Jag skulle varit där men får stanna hemma. En av de frågor som kommer att debatteras är klimatfrågan och kärnkraften. I och med landsmötet får Folkpartiet ett riktigt bra klimatprogram, bredare än förr där kärnkraften var lösningen på nästan allt. Nu får vi tydligare skrivningar om besparingar, alternativa energibärare, naturvården i klimatets skugga och mycket mer.

Folkpartiet framstår ändå som det mest kärnkraftsvänliga partiet. Jag är inte heller någon motståndare till vare sig gammal eller ny kärnkraft. Men jag tror knappast på att det är lösningen på problemen. I en artikel kring IPCCs arbete jag nyligen läst ansåg man att kärnkraften möjligtvis kunde stå för några procent av den energi som idag kommer från fossila bränslen. Resten måste tas från andra håll. Idag får jag också en artikel mig tillsänd från en grön liberal, Thomas Bäcklin, som citerar tidningen "Ny teknik":

Ekonomin stoppar ny kärnkraft
Av: Anders Wallerius
Publicerad 13 november 2009 13:26

Det finns tre skäl för att inga nya kärnkraftverk kommer att byggas. Det skriver Citigroups analysavdelning som svar på brittiska regeringens planer på tio nya kärnkraftverk i England.
Reaktorbygget Olkiluoto 3 har blivit dyrare än beräknat.
Kostnaderna för bygge och drift är alldeles för höga, och elpriset alldeles för lågt, för att planerna ska vara ekonomiskt realistiska. Ingen privat finansiär borde satsa på kärnkraft, vilket den brittiska regeringen vill, skriver finansanalytikerna i sin rapport.
Kärnkraften medför fem stora ekonomiska risker. Två av dem, kostnaderna för planering och avveckling, kan staten ta ansvar för. Myndigheterna kan jämna vägen för tillstånd och markköp, och kostnaderna för avveckling samt avfallshanteringen betalas med skatt på elproduktionen.
Men bygg- och driftskostnader får de privata finansiärerna ensamma stå för. Liksom risken för ett lågt elpris.
De senaste uppskattningarna pekar på att ett kärnkraftsbygge kostar mellan 2 500 och 3 500 euro per kilowatt, vilket motsvarar upp till 5,6 miljarder euro (cirka 56 miljarder kronor) för ett verk på 1 600 megawatt. Citigroups analytiker ser liten möjlighet att kostnaderna blir lägre än så, men stor risk för att de blir högre. Exempelvis har kostnaderna för bygget av ny kärnkraft i Finland redan ökat från planerade 3,0 miljarder euro till 5,3 miljarder euro. En så stor kostnadsökning kan få det mest solida företag att gå i konkurs, menar analytikerna.
Driftskostnaderna består till allra största delen av fasta kostnader. Det innebär att ett driftavbrott får stora ekonomiska konsekvenser. Ett halvårs stillestånd, av tekniska eller administrativa skäl, kostar 100 miljoner pund (1,1 miljarder kronor) i rena kostnader och intäktsbortfall. Det är en alldeles för stor risk för ett företag.
Ett tillräckligt högt elpris, under lång tid, skulle kunna uppväga de stora fasta kostnaderna. Beräkningar visar att kärnelen från ett nybyggt verk kostar 65 euro per megawattimme (65 öre/kWh). Under de senaste 115 månaderna har det engelska elpriset legat på den nivån bara under 20 månader. Det innebär en risk som ingen privat finansiär borde ta, skriver Citigroups analytiker.
Slutsatsen är att Citigoup aldrig skulle rekommendera någon privat finansiär att investera i kärnkraftverk. Ur ekonomisk synpunkt går det bara att bygga kärnkraft om staten står som byggherre eller finansiell garant.

---

Det finns alltså inte ens ekonomiska skäl att bygga. Gårdagens teknik är sällan lösningen på morgondagens problem. Kanske kommer nya former av kärnteknik att finna lösningar på både ekonomi, säkerhet och lagring. Men idag är det nog lika bra att satsa på att spara och på att utveckla de långsiktigt hållbara gröna energikällorna.

Är mässan rätta stället?

Vågorna går höga efter min kollega Lennart Bondesons blogginlägg om klagomålen på köerna vid mässan. Jag tänker inte recensera Lennarts blogg, men fundera över några delar i detta.

För det första: Huvudskälet till köerna är bristen på vaccin. Om vi hade fått doserna i enlighet med vad som först utlovades hade problemen varit betydligt mindre. Vaccineringen hade kunnat starta tidigare och en del oro hanterats.

För det andra: Det som enligt min mening är bland de mest bekymmersamma är de olika beskeden kring riskgrupper och vem som ska vaccineras, och vilka som har vaccinerats. Här borde det varit betydligt tydligare kring vem som fick vaccineras och när det fick ske. En del av att så många äldre vaccinerats hittills är säkerligen att det bara funnits vaccin under dagtid när bara daglediga har reella möjligheter.

För det tredje: Vad bör vi lära oss av det som skett? Det finns flera delar:
1) Hur har den politiska styrningen gått till? Borde kommunens krisledningsutskott kallats in och deltagit i planeringen tillsammans med berörda tjänstemän och politiker i landstinget och på länsstyrelsen? Möjligt, men kanske inte alldeles säkert. Planeringen kan bara ske av ansvariga tjänstemän, men det kanske har funnits skäl till att vi skulle tagit en diskussion kring vilka resurser som skulle användas var, inom kommunen även om landstinget har ansvaret.
2) Information är besvärligt. Alla vet det, men det är svårt ändå. Det borde ändå gått att informera mer och bättre.
3) Var finns barnperspektivet när det gäller köandet? Är det rimligt att överhuvudtaget låta små barn köa i timmar? Borde man inte i vart fall ha ordnat olika system för barn och vuxna?
4) Örebro har varit ett av de få län som gått ut med en bred vaccinering. Det är säkerligen bra i det längre perspektivet men har också inneburit större problem för landstinget.
5) Samtliga ingående parter, framförallt landstinget, men även kommunen och länsstyrelsen, bör göra en genomgripande analys av vad som gått bra och vad som gått sämre.

Men det är ett fantastiskt jobb som nu genomförs. Jag måste erkänna att jag inte trodde att det skulle fungera så bra när planeringen inleddes i början av hösten.

Att sälja eller inte sälja

Läste nyligen ett inlägg från Vänsterpartiet om den eventuella försäljningen av Gustavsvik. Det genomgående temat för artikeln var att det var dags att vara öppna. Slutenheten fick inte fortsätta.

Artikeln visar på två bekymmer.

För det första är artikelförfattaren också representant i Örebro Rådhus ABs styrelse, det organ som har hand om processen. Som styrelserepresentant måste man agera för bolagets bästa. Det är till och med så att en styrelserepresentant som skadar bolaget kan bli ersättningsskyldig för den skada som åsamkats. Om det skulle vara så att ett medvetet eller omedvetet informationsspridande från styrelsens arbete skulle leda till att bolaget förlorar en affär, eller att en affär blir sämre än vad den annars skulle blivit, kan detta hända. Det bör varje styrelseledamot tänka på.

För det andra måste man vara medveten om vilka roller man spelar i olika sammanhang. För mig som folkpartist är det en självklarhet att vara tveksam till, eller rent av emot, olika kommunala bolag. Demokrati förutsätter öppenhet och jag menar att så många beslut som möjligt ska tas i öppenhet. Det finns lägen då bolag är det minst dåliga, som exempelvis Länsmusiken AB. Jag är också säker på att kommunen både behöver en allmännytta och ett utvecklingsbolag. Men bolagens roll riskerar lätt att bli både slutenhet och konkurrenssnedvridande.

I de öppna fora som finns, till exempel kommunfullmäktige, kan och ska vi diskutera vilken inriktning kommunen ska ha, bland annat för sina bolag. I kommunens budget finns också tydliga inriktningsmål för bolagen. Jag önskar att vi diskuterade detta oftare.

Men när man är styrelserepresentant måste man inse att man har en annan roll. Där handlar det inte om att omedelbart efter styrelsemötet gå ut och prata om det som hänt på mötet. Man måste väga omsorgen om bolaget mot önskan om öppenhet. Om man menar att man inte kan göra det, att man alltid måste vara öppen i allt, ska man inte sitta i ett bolags styrelse.

Flyktingbarn

Jag har bloggat om Vellinges attityd mot flyktingar i allmänhet o flyktingbarn i synnerhet. Det gäller både de styrande moderaterna men också de vellingebor som uttryckt sig i media kring hur illa detta är.

När nu Örebro kommun fått frågan om att bli mottagningskommun för dessa barn (mest tonåringar) har vi därför svarat ja till en fortsatt diskussion. Det är inte helt enkelt vi måste både hitta en organisation och lokaler. Men vår signal är tydlig: tvärtemot Vellinge vill vi visa solidaritet med de utsatta och en humanitär inställning. Det är det enda sättet att värna såväl det öppna samhället som det kommunala självstyret.

Brev från minister Billström

Till skillnad från Vellinge tar Örebro kommun emot ensamkommande flyktingbarn. Vi har varit proaktiva i vår hållning till den utmaning Sverige står inför. Istället för att vänta på kraven från regeringen, valde vi att skapa förutsättningarna före. Den humanism och solidaritet som vi som kommun vill stå för och visa, kan göras på många sätt.

Örebro har också genom åren tagit emot invandrare och flyktingar i minst den omfattning som vi bort. Det har både inneburit möjligheter och problem. Många nya svenskar gör ett fantastiskt jobb inom alla samhällssektorer. De berikar Örebro på oräkneliga sätt

Samtidigt måste vi vara självkritiska. Från början av 1990-talet fram till början av 2000-talet ökade utanförskapet i Örebro snabbare än på de flesta håll i Sverige. Det innebär att fler av de som söker sin framtid i Sverige och Örebro inte får chansen, men inte heller ställs inför kraven, att själva bygga och forma denna framtid. Alltför många blir fast i bidragsberoende och utanförskap.

Den utmaningen måste vi tackla. Då finns det två huvudvägar. Den ena handlar om att vägra se verkligheten, att som moderaterna i Vellinge sticka huvudet i sanden och inte ta emot invandrare och flyktingar. Det kommer att utarma Sverige och minska möjligheterna att värna välfärden i framtiden.

Den andra vägen handlar om att hitta rätt balans mellan hur vi skapar plattformar för de nya svenskarna och ger dem möjlighet till arbete eller studier, och de krav som vi måste ställa på alla som har en möjlighet att försörja sig själv. Här finns en enorm utmaning och stora förbättringsmöjligheter. Men det är den enda framkomliga vägen, med humanism och solidaritet i högsätet.

Som tur är verkar Vellingemoderaterna vara ett undantag även i det egna partiet. För några dagar sedan fick jag, som kommunstyrelseordförande i Örebro kommun, ta emot ett tackbrev från Migrationsminister Billström (M) där han tackar för kommunens arbete med att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Det är bra.

Vellinge

Vellinge kommun är en unik kommun på många sätt. I dagarna har den tyvärr åter märkt ut sig på ett sätt som visar på problemen.

Vellinge, lätt överdrivet, det närmaste en "gated community" man kan komma i Sverige. Utanförskapet lyser med sin frånvaro. Men det beror på en medveten strävan att forma ett samhälle där bara vissa får vara med. Flyktingmottagning - knappast. Flyktingbarn - icke.

Nu går det moderate kommunalrådet i taket för att Malmö kommun hyrt in sig i en lokal i Vellinge för att Malmö ska ha någonstans att hysa de flyktingbarn som kommer till Malmö. Det är ett övergrepp på kommunen, ungefär så sade kommunalrådet i gårdagens TV.

Jag blir beklämd när jag hör något sådant. Var finns humanismen? Var finns solidariteten? Var finns de nya moderaterna.

Men problemet är större än Vellinge, även om det är det tydligaste exemplet. Minns diskussionerna som socialdemokraterna i Mamlö drog fram för några år sedan där de ville förbjuda flyktingar att bosätta sig i staden på eget initiativ, man ville skrota rätten till så kallat enskilt boende.

Det är inte för inte som Skåne är Sverigedemokraternas starkaste fäste...

Man förstår Zlatan

Inte vet jag hur Zlatan tänker. Men man kan kanske ana att ett par tankar går så här:

Jag tycker det ska vara kul att spela fotboll. Dribbla, passa snygga passningar, bollen på foten. Men i svenska landslaget får jag mest agera Bengt (han som får alla långa bollar på sig) och det är ju inte så roligt...

Barca och jag ska vinna ligan i år. Jag ska försöka vinna skytteligan också. Och sen har vi ju denna eländiga CL som vi ju håller på att åka ur nu igen. Måste fokusera där istället för på träningsmatcher med ett rätt dåligt landslag.

Sen har man ju familjen också. Kul att vara med barnen lite mer.

Om jag hade varit Zlatan hade jag i alla fall funderat i de banorna.

Fel beslut om gasledningen

Regeringen har sagt ja till en gasledning från Ryssland på Östersjöns botten. Det är synd.

Det sänder fel signaler i flera hänseenden:

Europa blir mer beroende av Ryssland vilket är illa säkerhetspolitiskt.

Europa blir mer beroende av fossilbränslen.

Ett av världens mest känsliga naturområden riskeras än mer.

Självklart borde ledningen ha dragits på land. Men då hade ju Ryssland behövt förlita sig på sina grannar. Det är man inte van vid. Men för alla hade det varit bättre.