Koalitionens vilja med skolan

Idag hade vi presskonferens om vad vi vill med skolan under nästa mandatperiod. Det är en stark koalition med en målmedveten satsning på en bättre skola. Nytt för dagen är att vårt ekonomiska resultat är så starkt att vi kan satsa 30 miljoner kronor på ökat underhåll i skolorna under hösten.

Här kommer också resten av punkterna:

Örebro kommuns förskolor och skolor ska vara attraktiva och hålla hög kvalitet för att stå starka i konkurrensen. Örebro kommuns elever ska erbjudas en skolutbildning där alla får grundläggande färdigheter och kunskaper för att klara sig i samhället. Kunskapsuppdraget ska vara i centrum i allt arbete för att alla elever ska uppnå skolans mål. Baskunskaperna är nödvändiga för elevens förmåga att tillgodogöra sig övrig undervisning i skolan. Arbetet med att anpassa lokaler efter antal barn och elever pågår kontinuerligt. Därmed kan resurserna omfördelas till personal.

Alla barn ska ha rätt till trygghet och arbetsro. Kränkande behandling och
mobbning ska aldrig tolereras. Värdegrundsperspektivet ska vara en grund i barnens och elevernas vardagsliv. Alla verksamheter har likabehandlingsplaner. De ska revideras årligen i samarbete med föräldrar och elever. Detta skapar förutsättningar för att alla barn och elever ges lust att utvecklas, mogna och
lära, samt få motivation att uppnå verksamheternas mål.


Vi vill satsa på bra pedagogiska förskole- och skollokaler
 Fortsätta att bygga ut förskolan med ca 1100 nya platser under 2011-2014
- Investeringssatsning ca 135 milj kr
- Verksamhetssatsning ca 120 milj kr
 Att omvandla grundskolelokaler till förskola, bygga nya förskolor samt renovera nuvarande skollokaler. En lokalförsörjningsplan är upprättad för 2011-2014.
Förskolor: Rynningeåsen, Växthuset, Nyponlunden, Lindhult, Garphyttan, Sidensvansen
Grundskolor: Lundbyskolan, Lillåns skola, Vintrosa skola
 Att anpassa lokalerna efter antalet elever för att optimera resurserna till pedagogisk verksamhet
 Skapa ”modellskolor” som fungerar som föredöme för andra skolor med goda exempel på skolutveckling
 Gymnasieskolor: Fortsätta arbetet med Framtidens Gymnasieskola

Vi vill satsa på utvecklad valfrihet och mångfald i förskola och skola
All omsorg och utbildning ska utformas så att varje barns och elevs förutsättningar att växa, lära och utvecklas ska tillgodoses. Förskolan ska lägga grunden för det livslånga lärandet genom att verksamheten är lustfylld, trygg och lärorik för alla barn. Alla föräldrar ska så långt som möjligt ges förutsättningar att välja mellan olika förskolor. Det är också viktigt att möta familjers behov av barnomsorg genom olika flexibla lösningar. Vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng är två alternativ som kan tillgodose olika familjers olika behov.

Förskolan är en pedagogisk verksamhet som ska bedrivas på barns villkor. För barns allsidiga utveckling och lärande är leken som en pedagogisk metod viktig för språkutvecklingen. I förskolan ska pedagogiken bestå av socialt samspel, omsorg, fostran och lärande, som ska stimulera och utmana barnet.

Örebro har utropat sig till Europas teckenspråkiga huvudstad. Det innebär en utmaning för oss att svara upp de behov som finns hos de barn och ungdomar som kommunicerar på teckenspråk. Den nya språklagen jämställer teckenspråk med andra minoritetsspråk.

Vi vill:
 Erbjuda valfri barnomsorg, vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng
 Att alla elever ska ha rätt att välja skola
 Underlätta för alla elever och föräldrar att göra aktiva skolval.
 Stödja och utveckla landsbygdsskolorna.
 Samverka med fristående förskolor och skolor kring information, fortbildning och skolutvecklingsfrågor
 Erbjuda en flexibel omsorg utifrån barn och föräldrars behov.
 Ge barn med hörselnedsättning det stöd de behöver.




Vi vill uppnå en hållbar och värdebaserad förskole- och skolutveckling
Hållbar kunskap är ett begrepp som hänger samman med att vi lever i ett föränderligt samhälle där lärandet är nödvändigt och livslångt. Det behövs ständig kompetensutveckling för att kunna följa med i utvecklingen. Med kunskap kommer även ansvar. Kunskap om klimatförändringar, ekologisk och närproducerad mat är viktig för vår närmiljö och för hållbar utveckling. Kommunens personal ska lära sig mer om hållbar utveckling för att kunna föra ut kunskapen i verksamheter som exempelvis skola.

Förhållandet mellan konsumtion av livsmedel och klimatpåverkan samt hälsa är en viktig del i miljöarbetet. Delar i detta arbete är att öka andelen ekologisk och klimatsmart mat. Detta gäller förskola, grundskola och gymnasieskola.

En värdebaserad utveckling i förskola och skola förutsätter ett ständigt pågående värdegrundsarbete. Arbetet med likabehandlingsplaner måste alltid hållas levande och ett gott samarbete mellan skola och hem utgör en viktig grund i det arbetet.

Vi vill:
 Att nolltolerans ska råda mot mobbning och kränkande behandling
 Erbjuda förskolor och skolor stöd inom miljö, natur och trafik för en hållbar skolan
 En fortsatt satsning för att öka andelen ekologisk och klimatsmart mat
 En fortsatt satsning på entreprenörskap i skolan
 Stärka arbetet med utomhuspedagogik
 Utveckla satsningen genom Naturskolan
 Utveckla arbetet med Perrongen – mottagande av nyanlända barn och ungdomar

Vi vill genomföra ett Kunskapslyft
Alla elever ges förutsättningar att nå skolans mål i sin egen takt genom en mer individualiserad skolgång. Kunskapsmålet är överordnat utbildningstiden. Baskunskaperna är nödvändiga för elevens förmåga att tillgodogöra sig övrig undervisning i skolan. Det kan innebära att olika elever ska erbjudas att nå de uppställda målen inom olika lång tid. Alla elever ska ha rätt att välja skola och därför ska information om de olika skolorna vara lätt tillgänglig för alla föräldrar och elever.

Tidiga kunskapsuppföljningar är en förutsättning för att kunna ge alla elever möjlighet att kunna läsa, skriva och räkna när de lämnar årskurs tre. Kontinuerlig utvärdering och uppföljning av elevernas kunskaper är väsentliga för en ökad måluppfyllelse. Kultur är en viktig del av detta, samt demokrati och inflytande.

Vi vill:
 Arbeta med ökad måluppfyllelse för att alla elever ska nå skolans mål
 Utveckla skolans kunskapsuppföljning genom skriftliga omdömen, nationella ämnesprov för en bra kunskapsutveckling
 Fortsätta arbetet med flexibel skolgång i kommunens skolor
 Införa den nya Gymnasiereformen i kommunens skolor
 Göra det möjligt för föräldrar att följa sina barns skolgång via pedagogiska. verktyg på nätet.
 Nära samverkan med föräldrar för att alla elever ska uppnå skolans mål
 Utveckla bättre samverkan mellan skola och det omgivande samhället samt näringslivet



Vi vill genomföra en storsatsning på chefer och personal
Ett gott ledarskap är en förutsättning för kunskapsutveckling och skolutveckling. För att kunna fullgöra sitt uppdrag som rektor och förskolechef krävs ständig kompetensutveckling. För att eleverna ska nå kunskapsmålen krävs att pedagoger och lärare har rätt kompetens och därför behöver också lärare kontinuerlig kompetensutveckling.

Vi vill:
 En fortsatt storsatsning på Lärarlyft och Förskolelärarlyft
 Fortsätta med fortbildningssatsningen Lärardagarna i Örebro för all personal (augusti och oktoberdagar)
 Fortsatt kompetensutveckling för förskolans personal
 En förstärkning av behörigheten inom grundskolan
 Genomföra en särskild Skolledarsatsning för att få de bästa rektorerna
 Skapa förutsättningar för pedagoger och lärare att kombinera undervisning med forskning
 Ge möjlighet till pedagoger att få praktisk IT- och mediakompetens
 En fortsatt satsning på intraprenader för ett gott ledarskap

Ytterligare ett stolpskott från (S)

Mona Sahlin vill inrätta en tävling för kommunerna. De som inrättar flest heltidstjänster ska få dela på vinstpotten på en halv miljard kronor, enligt SVT. Det är bland det dummaste jag har hört på länge!

Det finns många starka skäl för generella statsbidrag. Om folket (staten) ger makten åt kommunerna att driva skolor, äldreboenden och bygga gator och bibliotek, så bör alla svenskar behandlas lika. Lika bidrag till alla.

Tyvärr har staten allt mer gått över till specialdestinerade bidrag. Den trenden var speciellt tydlig under regeringen Persson (s) sista år. Olika former av minister-pengar delades ut utifrån modeller som kanske fungerade på riksnivå, men som knappast var funktionella för hållbar verksamhetsutveckling. Regeringen Reinfeldt har också hemfallit åt detta vid några tillfällen, men har varit betydligt mer värnande om de generella bidragen.

Men nu kommer Sahlin med en tävling om statliga pengar. Det är illa ur flera olika perspektiv. Dels reducerar det kommunal styrning till en lek. Tror någon att vi som leder olika kommuner agerar utifrån kortsiktiga utspelspolitiska regler? Ska vi "tävla" om kanske-pengar, utan vetskap om och när man kanske kan få några sekiner?

Dels reducerar den kommunpolitikens roll. Ska vi tävla om statliga engångspengar till heltider, utan att tänka på hur det påverkar vår verksamhet, tryggheten för de gamla, för de funktionshindrade, för barnen? Ska vi sluta tänka på hur vi säkrar en långsiktigt hållbar kommunal ekonomi? Eller ser inte Sahlin de motsättningarna? Om hon inte gör det, vilken trovärdighet har hon att leda landet? Överhuvudtaget ingen alls!

Skälet att Sahlin gör detta utspel är naturligtvis att ge Kommunal ett köttben. Kosta vad det kosta vill. Som så ofta försöker (s) köpa olika väljargrupper genom att frikostigt dela med sig av andras (skattebetalarnas) pengar, utan tanke på vem och hur det drabbar de sårbaraste grupperna. Men hittills har det gjorts med någon form av trovärdighet.

Även denna trovärdighet har nu Sahlin raserat.

Märkligt minne!

Marknadsafton i Örebro. Massor av folk vid Folkpartitältet. Jag har T i famnen och tittar på ballonger.

En man, något äldre än jag, tittar på mig och frågar plötsligt:

-Känner du igen mig?

Jag tvekar. Det finns något som jag känner igen, men som så ofta är det svårplacerat. Det är så många jag borde känna igen, och så många som känner igen mig.

-Nja, svarar jag, kanske litegranna...

-Minns du att vi slog vad, säger mannen.

Jag blir lite orolig. Vad är detta? Finns det något lurt i bakgrunden? Har jag missat något betydelsefullt? Jag kan absolut inte komma ihåg något vad. Jag brukar knappast slå vad, annat än någon enstaka filipin...

-Nej, säger jag, det gör jag inte.

-Minns du att vi målade rågångar, säger mannen.

Plötsligt inser jag att det verkligen finns något bekant hos honom. Efter att jag slutade gymnasiet jobbade jag några månader på Göteborgs skogssällskap. Mitt arbete bestod huvudsakligen i att måla rågångar över hela Närke. Kyrkoskogens gränser skulle markeras. Det var oändliga vandringar i naturen, dåliga kartor, ännu sämre vägar, en burk färg och en pensel. Det var ensamhet och naturnärhet. Det var ryggsäcken med fika och enstaka avbrott för att få reda på var nästa arbete skulle ske. Någon gång var jag med och högg.

Mannen som stod framför mig var min närmaste arbetsledare. Skogsmästare B, kan vi kalla honom. Det var han och hans chef L som jag då och då träffade.

-Minns du att vi slog vad, säger han igen, om att du skulle börja snusa? Vi stod där ute i Närkes Kil och jag var säker på att du skulle börja. Har du gjort det?

-Nej, säger jag, jag har aldrig i mitt liv tagit en pris snus.

-Det trodde jag att du skulle, säger han. Så du vann. Här får du tian vi slog vad om.

Vi avslutar långsamt samtalet, T är lite ledsen. Jag står där med tian i handen. Varm inombords över att det finns sådana människor. Att behålla det minnet i drygt trettio år. Och sedan också göra verklighet av minnet! Ordet "ordhållighet" har plötsligt fått en alldeles modern betydelse!

ÖBO

"Man vet vad man har men inte vad man får".

Hyresgästföreningens bas berättar för Nerikes Allehanda om varför de är emot en försäljning av 1184 lägenheter. En tydligare politik för en fortsatt segregerad stad är knappast möjlig. Hyresgästföreningen i Örebro vill inte förändra. Det innebär att de vill vara kvar i ett läge där utanförskapet är stort i de stora ÖBO-dominerade bostadsområdena, de vill försvåra ÖBOs möjligheter att bygga nytt och de riskerar stora hyreshöjningar.

Denna partipolitik, för det är en tydlig partipolitisk hållning som Hyresgästföreningen har, är den som lett till att Örebro under lång tid byggt upp ett utanförskap som är större än i jämförbara städer. Det är den politiken som byggt upp en hemlöshet som varit högre än i jämförbara städer. Det är den politiken som gjort Örebro till en segregerad stad.

Nu vill vi bryta den trenden. Vi gör det pragmatiskt men med ett tydligt mål - Bryt segregationen! Pragmatiken är tydlig när vi ger ÖBO i uppdrag att bygga mycket nytt, att renovera och rusta och tillsammans med Örebro Porten AB investera för nya jobb i de stora bostadsområdena.

Men för detta krävs pengar. ÖBO är starkt, har ett bra eget kapital. Men nybyggnationerna kostar. Bolaget räknar med att man måste skriva ned värdet på de nybyggda lägenheterna med 500 miljoner kronor, en halv miljard, omedelbart då de byggts klart. (Detta är ett problem i sig som behöver en egen blogg för att fundera kring) Om man vill att ÖBO ska kunna fortsätta att vara starkt, att man ska kunna ta sitt allmännyttiga ansvar, behöver man återställa kapitalet. Det kan man göra genom att sälja, eller genom att kraftigt höja hyrorna. Vi väljer det förstnämnda.

Till detta säger Sociademokraterna och deras stödorganisation Hyresgästföreningen nej. De vill ha kvar segregationen och utanförskapet. De vet ju vad de har, men inte vad de får. Och de har ett stort ÖBO och ett stort utanförskap. Men de vet ju inte vad de får om ÖBO blir något mindre och utanförskapet också minskar...

Ladusvalorna och världen

Jag saknar mina ladusvalor!

När jag för fem år sedan flyttade till Boängsgården fanns ladusvalorna där. Tre, fyra par som bodde inne i den fallfärdiga ladan. Byggde sina bon på de gamla takstolarna. Flög ut och in som de ville.

De kom straxt efter månadsskiftet april/maj och brukade lämna i mitten av september. Man kunde följa både ruvande, matande av ungarna och om de kanske skulle kunna få ut en andra kull innan höstens kyla.

Men i år har något hänt. Det finns ännu inga ladusvalor i Fällersta. Jag har sett två svalor på hela våren, en ladusvala och en hussvala. Men de som brukade häcka är borta. Jag undrar vad som hänt.

I morse när jag halv sju åkte hemifrån i den underbart vackra sommarmorgonen var gårdsplanen tyst. Så vad har hänt? Är det något i Afrika som gjort att svalorna inte klarat sig? Har flyttvägarna påverkats? Har den totala populationstätheten i Sverige minskat så att de inte längre finns där de tidigare var glesa?

Något har i alla fall hänt och det oroar mig. Den biologiska mångfalden visar med all önskvärd tydlighet på de förändringar som sker i livsmiljön. Livsmiljön för växter, däggdjur och fåglar. Livsmiljön för människor. Det som påverkar dem kommer till slut även att påverka oss.

Så saknaden av mina ladusvalor och den ladusvalsvänliga världen, är i lika hög utsträckning en oro för och en saknad av den människovänliga världen.

Tydliga skillnader i kommunfullmäktige

På dagens kommunfullmäktige visade det sig att skillnaderna mellan majoriteten och oppositionen inom vissa områden är enorma. Frågan det handlade om är synen på alternativ inom det sociala området.

Vi i kommunledningen har arbetat med att öppna kommunen ut mot det omgivande samhället. Det har handlat om att skapa bättre möjligheter för privata aktörer att arbeta som utförare av kommunala tjänster. Vi har jobbat inom den tekniska sektorn, vi är positiva till friskolor, vi jobbar med alternativ inom äldreomsorgen för att värna den åldrande människans rätt att fortsätta vara en individ med rätt och vilja att välja sitt liv och sin framtid.

Det har också handlat om att skapa bättre möjligheter för det civila samhället att samverka med kommunen. Från ett överhetsperspektiv, där civilsamhället mest uppfattats som ett avlägset komplement till kommunen, vill vi jämställa kommunen, det offentliga, och alla föreningar, organisationer, nätverk o.s.v., det civila. Detta har gjorts i stor politisk enighet.

Men när det kommer till praktik splittras enigheten. Vi vill skapa bättre möjligheter för det civila samhället att samverka med kommunen, bland annat genom att ge dem en utmaningsrätt inom det sociala området. Här säger oppositionen blankt nej. Det framskymtar en rädsla att öppna det kommunala uppdraget till andra. Den grundläggande ståndpunkt de redovisar är att kommunen gör saker bäst, låt det vara som det är.

Örebro har en historik av att vara en socialdemokratisk högborg, ett hem för den kommunsocialistiska ideologin. Socialdemokraterna har sagt nej till alla alternativ. Nej till friskolor. Nej till alternativ i äldreomsorgen. Nej till lag om valfrihet. Nej, nej, NEJ!

Det har funnits förhoppningar att denna socialistiska nejsägarideologi har varit på reträtt. Men genom det nära samarbetet med vänsterpartiet blir det tyvärr än mer tydligt. Oppositionen i Örebro går till val på socialism i dess mest låsta form. Mer makt åt politikerna. Mindre makt åt örebroarna.

För Folkpartiet är det självklart att arbeta åt motsatt håll: Mer makt åt örebroarna. Mindre makt åt politikerna. Det ger fler egenmakt och bättre välfärd.

Nyanställningar

Läser just på Tvärsnytts hemsida att teknikföretagen i länet nu behöver börja anställa igen. Ännu en positiv nyhet för Örebro.

När jag går på stan och stöter på örebroare är de signaler jag får nästan alltid positiva:

-Vad fin staden har blivit!
-Det händer så mycket i Örebro!
-Det är en annan känsla i staden idag än vad det någonsin varit!
-Vilket jättebra jobb du och ni gjort!

Som politiker är det ibland svårt att veta om de insatser man gör leder rätt. Ledtiderna är så långa. Skolan förändrar man inte på ett år. Det tar kanske 15 år innan man vet om en skolförändring varit riktig. Det förebyggande arbetet inom socialtjänsten är också en verksamhet som man inte ser om de åtgärder man sätter in fungerar och verkar på det sätt man vill förrän om många år.

Men andra saker har snabbare genomslagskraft. Cityombyggnadens positiva effekter ser vi redan. Vår satsning tillsammans med universitetet skapar en fantastisk grund för en bättre och växande stad. Det kan vi se redan idag. Vår satsning på arbetsmarknadsåtgärder genom världskrisen har skapat en bättre lokal arbetsmarknad än vad fallet annars varit.

På samma sätt är det med regeringens arbete. De flesta förändringar de genomfört har långa ledtider. Men andra har kortare. Finanspolitiska rådets betyg på regeringen är gott. Sverige har klarat krisen bättre än de flesta andra i Europa. Och nu kommer jobben!

Örebro har alla förutsättningar som krävs för att växa och bli ännu bättre. Vi har lagt en stabil grund. Nu är det dags att börja bygga!

Stövsländor

Fick en ny bok hem i brevlådan i går. Nationalnyckeln. Den handlar om stövsländor. Innan jag öppnade paketet hade jag inte en aning om att det ens fanns något som hette stövsländor. Nu vet jag det. Jag vet också hur en del av dem ser ut. Små. Bruna. En del har vingar, andra verkar sakna. Har inte hunnit läsa något om vad de egentligen är, hur de lever och varför de finns...

Stövsländor. Vem bryr sig om stövsländor? Visst är det fantastiskt att det finns människor som bryr sig. Om stövsländor, om stritar, om gallsteklar...

Den biologiska mångfalden är inte bara vargar, tigrar, papegojor och valar. De myllrande miljarderna är minst lika viktiga. För ekosystemens funktion, därmed för vår välfärd och faktiskt också för denna den vackraste av årstider.

Det ska bli intressant att komma stövsländorna in på livet!

Positiva vibbar

Antalet lediga jobb ökar i Sverige. Det är bra.

Sveriges statsfinanser är starkast i Europa. Det är också bra.

Grekland får nödlån av euroländerna. Det är bra.

EU inför en form av budgetkontroll. Det är också bra.

Örebro fortsätter växa. Det är bra.

Småföretagarkonjunkturen i Örebro stiger. Det är också bra.

Örebro kommuns ekonomi är stark. Det är jättebra.

Idag kunde vi få svart på vitt att vi sköter Örebro kommuns ekonomi bra. Ratinginstitutet Standard & Poor gav Örebro AA+ i kreditvärdighet. AAA är det absolut bästa, Sverige som land har det allra högsta betyget.

För Örebro kommun och för våra bolag kommer detta starka betyg att innebära att vi kan låna pengar enklare och billigare om och när vi behöver. Örebro kommun har i dagsläget inget lånebehov, men bolagen har och kommer att ha det.

En av mina viktigaste uppgifter som kommunstyrelseordförande har varit att hålla koll på finanserna. Jag har gjort det bland annat med citatet av Göran Persson (s) på näthinnan: "Den som är satt i skuld är inte fri." Ibland har det varit tuffa tag mot en opposition som har mer pengar till allt. Ibland har jag fått motivera återhållsamheten såväl internt i koalitionen som i mitt eget parti. Det är en roll som inte alltid är tacksam och som inte alltid ger eko i media eller hos medborgare. Men det är en nödvändig roll som någon måste spela.

Att få ett kvitto på att arbetet ändå är rätt, att återhållsamhet och ekonomisk stabilitet lönar sig, är därför kul. Under min och koalitionens ledning har vi skapat en stabil bas för det fortsatta utvecklings- och förändringsarbetet som kommer att krävas för att lyfta Örebro än mer. Örebro är bra. Örebro kan bli ännu bättre. Det är något att jobba för.

Vänsterpartiet ur riksdagen

Tre partier riskerar just nu att åka ur riksdagen enligt opinionsundersökningarna, senast i SVDs sifo. Centerpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Ett part riskerar att komma in.

Av de tre förstnämnda har Kristdemokraterna en tradition av att ligga runt spärren. De brukar ha is i magen och göra hyfsade valrörelser. Sannolikheten att de finns kvar i riksdagen är därför stor. Göran Hägglund är en bra partiledare, men fortfarande alldeles för anonym. Han kan säkert fylla en större kostym.

Centerpartiet är ovanare i rollen kring strecket. Men partiets bas är stor ute i landet. Det finns en Stockholmscenter som kanske sätts i centrum i opinionsundersökningarna, men det finns också en landsbygds- och landsortscenter. Denna landsbygdscenter utgör en stabilare bas än vad opinionsundersökningarna kan förutse. Trots att Maud inte är något flöte är sannolikheten därför stor att centern finns kvar i riksdagen.

Återstår så Vänsterpartiet. Utvecklingen av partisympatierna har varit negativ. Partiet är på väg neråt. Partiledaren är inte populär och partiet har inte längre möjligheten att ta ut svängarna i den rödgröna alliansen som man tidigare hade när man var fritt och obundet vänsterpopulistiskt.

Så vad händer med Vänsterpartiet? Kommer de att vara partiet som åker ur? Det finns en stark faktor som talar för det.

Förr fanns det alltid möjligheter för missnöjda sossar att taktikrösta på vänstern. När s hade 40 % hade man råd. Men nu, när partiet har 30 och en partiledare som är största sänket, är frågan om hur många som väljer att gå till vänstern.

Kanske är det den största skillnaden. Kd, C och även FP har större möjligheter att dra väljare från M eftersom det partiet inte hittills haft självbilden av att vara störst, bäst och vackrast och inte heller behöver försvara sina 30 %. Den möjligheten har inte V längre.

Tänk om det efter valet finns en alliansregering med fyra partier, och en opposition med tre; S, MP och SD...

PS och LS

Livet är olika. IBland gör man det ena. Ibland det andra. Det ena kanske är viktigare än det andra. Eller...

Idag är det partistyrelse, PS. Diskussion om allmänpolitik, stort och smått... Vi ska fatta en del beslut idag som kan vara vägledande för partiet både i år och kommande år. Det är viktigt.

I går hade jag LS. Lammsläpp. Hela helgen har jag klippt får, lammens mammor, tackorna. Det borde gjorts innan de lammade, men det var ju så kallt. Så nu föll fällarna för saxen. Efter det släppte vi dem på första sommarbetet. Så småningom ska de få beta både äng och skog.

Är det viktigt, eller?

Våra får är av lantrastyp, värmländska skogsfår. En del av den genetiska mångfalden. Kanske är det någon av deras gener som i framtiden är viktiga för människan. En bredare genetisk bas är viktig på många sätt, inte bara för de 200 vargarna (som borde vara betydligt fler).

Våra får betar på ängar som inte konstgödslas eller sprutas. De går i skogen och håller hyfsat rent. Förhoppningen är att de ska vara redskap för en större biologisk mångfald i den lilla skalan. I ladan häckar ladusvalan. I aspskogen ropar göktytan. På de fuktigare delarna växer orkideer och pyrola av sorter jag inte kan. Så småningom blir de kanske fler, och kanske av olika sorter.

Den biologiska mångfalden är hotad, globalt och lokalt. Arter försvinner i rask takt. Det moderna jordbruket är en av de största bekymren i Sverige. I jordbrukslandskapet hotas mängder av fåglar, grodor, växter. Även om mina får är få och markerna små så kanske de kan bidra litegranna till att ändra detta.

PS är viktigt. Men frågan är om inte LS är lika viktigt.

Ohly och euron. Nationalism och kommunism.

Lyssnade på Ohly mot Björklund i dag på Aktuellt. Man blir bekymrad.

Bekymrad kan man alltid bli över Lars Ohly, partiledaren som är kommunist men som väljer att inte kalla sig det för att det leder fel(!). Men i lägen där han kombinerar denna ideologi med den nationalistiska ådra som idag mer än framskymtar blir det mer än bekymmersamt.

Det är lätt att hitta snabba ekonomiska argument för att inte vara med i eurosamarbetet idag. Euron faller, skakar. Eurosamarbetet hotar EUs fortsatta existens. Bättre att sitta i den egna lilla båten och titta på. Eller...

Det finns rätt många saker som förändrats. Världen är en av dem. Det har inte Ohly förstått. Internationaliseringen, globaliseringen, sammanbindandet av länder, företag och människor är större idag än någonsin. Kina äger Volvo. En holländare SAAB. Vattenfall har största delen av verksamheten utomlands. Stora är finskt. Det finns inget som är så där helrött svenskt längre, om det någonsin funnits. Men Ohly tycks mena att det vore bättre om vi fick sköta oss själva, strunta i världen utanför, hoppa av globaliseringen...

För vad är Ohlys alternativ? Ska vi svenskar stå utanför? Ska svenska ungdomar stanna hemma och inte få glädja sig åt EUs gemensamma utbildnings- och arbetsmarknad? Ska svenskar som behöver vård bara få gå till svensk offentlig sektor, även när bättre vård finns inom EU? Ska svenska äldre tacksamt stanna hemma och hoppas att pengarna räcker när svensk export och import blir allt mindre?

Lars Ohly är kommunist. Tyvärr också alldeles för nationalistisk. Det är en mycket dålig kombination. Med honom och hans parti i en eventuell regering kommer vi att backa in i framtiden.

Socialdemokratisk feghet i EURO-frågan

De senaste dagarna har euron varit under enorm press. Alla vet skälet, att Grekland med flera euroländer haft dålig koll på sina finanser. Nu måste enorma sparpaket till, samtidigt som andra euroländer bakcar upp med sina bättre finanser.

För att undvika ytterligare en finansiell kollaps valde alla EU-länder att gå med i dessa finansiella åtgärder. Det svenska deltagandet var självklart. Finansiministerns roll var återigen att föra den svenska fanan, vilket han gjorde väl, som vanligt.

Nu påbörjas det nationella politiska spelet kring det svenska euro-deltagandet. I går på aftonbladet.se skrev socialdemokraten Hans Hoff en närmast nationalistisk artikel om att stå utanför euron. Där fanns ingenting om vare sig europeisk eller internationell solidaritet. Där fanns bara ett snävt nationellt intresse, politik byggt på det blöta fingret i luften. Det är lätt att uppamma ett opinionsmässigt motstånd mot euron idag. Tyvärr verkar han inte fråga sig vart det leder långsiktigt. Ska inte Sverige medverka i europeisk krishantering? Ska vi bli kvar innanför landets gränser?

Samma fingerpolitik bygger nu Sven-Erik Österberg vidare på. Trots att han är för éuron, enligt uppgift på dn.se röstade han för den i valet, vill han nu ha besked om att Sverige inte ska folkomrösta och därmed inte gå med. Inte nu. Inte någonsin? Varför? Har skälen förändrats? Var det bara av snöd ekonomisk vinning som socialdemokraterna ville gå med i euron för några år sedan? Var finns idag det politiska engagemang kring Europa som då låg till grund för eurosamarbetet?

Euron kommer aldrig att bli införd om det bara finns politiker som ser till ett begränsat ekonomiskt argumenterande. Euron handlar om politik, om europeiskt engagemang, om solidaritet utanför landsgränserna. När vi har valt att vara med i EU, med alla de fel och begränsningar denna organisation har, borde vi våga stå upp för euron på samma sätt.

Visst kan vi bli än mer nationalistiska, och tro att Sverige självt kan lösa alla problem och kriser. Vi kan låtsas som om ekonomin är nationell, att klimatet kan lösas lokalt, att migrationen sköts bäst av andra länder långt borta, att brottslighet, djurskydd och biologisk mångfald klaras här hemma. Men den världen är i en annan dimension än den vi nu lever i. Möjligtvis lever ett antal vänstersossar kvar i tron att det fortfarande är som det var på 60-talet. När partiet styrde sitt eget land och inte behövde bry sig om den globala världen annat än när man ville.

Vänsterpartiets kongress

Ser nyhet på nyhet från Vänsterpartiets kongress. Nästan alla handlar om att kongressen vill köra en mer vänstrig politik än till och med (den gamle) kommunisten Ohly. För regeringen är det mumma. Splittringen inom vänsterblocket kommer att bli ohanterbar. Sannolikheten för ett haveri är reell och stor om de trots allt skulle vinna valet. Ett extraval redan 2011, eller möjligtvis 2012, är sannolikt.

Det gamla vänsterpartiet förnekar sig inte. Deras regeringsduglighet är lika med noll. Och tur är väl det. Man kan verkligen fundera över hur många som skulle vilja ha ett parti med en kommunist som ordförande (han är fast han kallar sig inte det längre...) som ministervagga? Kommunismen, denna omänskliga ideologi, som står bakom så många mord och så mycket elände i världen, borde förläggas på samma sophög som de andra omänskliga ideologierna, både till höger och vänster.

Det vore illa om Sahlins eftermäle blev att hon öppnade dörren för kommunister (även om de inte kallar sig så...) in i den svenska regeringen. Det vore mycket bättre om hon blev ihågkommen som den socialdemokratiska partiordförande som aldrig vann något val.

Bättre näringslivsklimat i Örebro

Så kommer då Svenskt Näringslivs ranking av kommunerna. För Örebro är det både glädjande och utmanande läsning. Klättringen uppåt fortsätter. Sedan koalitionen tog över har Örebro klättrat 52 platser. Årets uppgång är kraftiga 41 platser. Vi börjar få upp farten.

Det finns många skäl till klättringen från det moras socialdemokraterna försatte Örebro i under sina sista år vid makten. Det huvudsakliga skälet är att vi har en annan syn på företagande och tillväxt än vad vänsteroppositionen har. Vi är för friskolor. De är emot. Vi är för alternativa utförare i äldreomsorg. De är emot. Vi är för utmaningsrätt. De är emot. Vi är för entreprenader. De är emot. Vi vill sälja delar av ÖBO. De är emot. De till och med utmålar privata hyresvärdar som allmänt dåliga. Vi är för Lagen om Valfrihetssystem. De är emot. Vi ser försörjningsstöd som en del av arbetslinjen och flyttar hanteringen till Vuxenutbildning och arbetsmarknad. De är emot.

Vi har skapat en långsiktigt stabil ekonomi. De har år av underskott. Vi har skapat en stabil politisk majoritet. De har en historik av regeringskriser. Vi vill effektivisera och rationalisera den kommunala förvaltningen. De är emot.

Vi har investerat oss genom krisen, skapat arbeten när den globala krisen var som värst. Vi har sett Örebro växa med tusentals nya örebroare. Vi samarbetar med resten av länet och regionen, oavsett partifärger på kommunledningar. Vi samarbetar med universitet och har aktivt bidragit för att få hit läkarutbildningen.

Bara några exempel...

Men det finns många utmaningar. Den första är att förbättra servicen och uppfylla servicegarantierna med råge. Den andra är att bli bättre på upphandling. Den tredje är att skapa en ännu öppnare kommun, öppnare för fler utförare av skattefinansierade tjänster. Den fjärde är att arbeta än mer aktivt med LOV-lagen. Den femte är att se över kommunens bolag.

Det finns rätt mycket att göra för oss nästa mandatperiod också. För inte vill väl örebroarna ha tillbaka det parti som en gång gjorde så att Örebro hamnade i gärdsgårdsserien i näringslivsklimatsserien? Det vore illa, för arbetstillfällen, för kommunens ekonomi, för välfärden och inte minst - för företagarna.

Det går bra för Örebro...

Idag kan vi på Tvärsnytt se och höra om det goda läget för fastighetsbolagen i Örebro. Det finns få lokaler lediga för de företag som behöver hyra nytt eller utvidga sina lokaler.

Det går bra för Örebro!

Antalet nya örebroare är rekordhögt. De senaste två åren har mer än 3500 människor valt Örebro som bostadsort. Örebro är attraktivt och blir allt attraktivare. Med Folkpartiet i ledningen kommer Örebro att bli ett allt starkare alternativ som regionhuvudstad. Vi arbetar med våra grannkommuner, för att stärka hela regionen.

Örebro har en urstark ekonomi. Fjolåret var det bästa någonsin. Allt pekar på att vi även i år gör ett gott resultat. Men vi kan ännu bättre. Kvaliteten kan bli bättre. Effektiviteten likaså. Med Folkpartiet i ledningen kommer vi att få bättre kvalitet på vård, skola och omsorg, men samtidigt använda skattebetalarnas pengar mer varsamt.

Örebro blir ett tillväxtalternativ. Vi samarbetar med unviersitetet. Läkarutbildningen kommer att bli ett stort lyft för kommunen. Vi öppnar kommunen för fler utförare. Fler företagare kommer att kunna anställa fler när vi lägger grunden för valfrihet och egenmakt. Vi investerar för fler jobb; i torg och nya områden, i förskolor och järnvägsbroar, i naturvård och kunskap. Med Folkpartiet i ledningen kommer utvecklingen mot fler lokala företag, ökad sysselsättning och framtidsföretagande att fortsätta.

Detta är bara några småsaker om allt det positiva som händer i staden och kommunen. Människor får jobb, universitetet växer, staden blir vackrare, naturvärden säkras, kulturen får bättre villkor, idrotten har aldrig haft så goda förutsättningar.

Det går verkligen bra för Örebro!

Toblerone och felprogrammerade hjärnor

Lyssnar med förvåning på de brösttoner som vissa socialdemokrater tar sig an när det gäller Odells och Littorins anspelningar på Sahlin och tobleroneaffären. Jämförelser med något nästan 100 år gammalt val lyfts fram.

Det räcker med att gå 20 år tillbaka i tiden. Då jobbade socialdemokraterna i valrörelsen med mantrat att Bengt Westerberg hade en felprogrammerad hjärna i syfte att ta heder och ära av honom och hans sociala patos. För mig är det ett värre påhopp, eftersom det inte går att bemöta, eftersom det handlar om en någon form av psykisk defekt...

Om man själv vill jobba med negative campaigning så lär man räkna med att även andra gör det. Jag gillar inte detta, vare sig det kommer från vänster eller höger, men det lär nog bli mer av detta, även lokalt.

Förresten har Lena Mellin ett mycket bra inlägg om detta i dagens Aftonbladet.

Fullt med fel hos s och v i bokslutsdebatten

Det är viktigt att vara noggrann med fakta, framförallt när man pratar om budget och bokslut. Tyvärr brister oppositionen i Örebro i detta idag när vi debatterar det fantastiskt goda bokslutet som koalitionen kan visa upp för 2009.

Några påståenden:

Lena Baastad: Arbetslösheten i Sverige är högre i Sverige än i jämförbara länder.

Fakta enligt SCB: Sverige finns på 11 plats, straxt under snittet för EU 27. Jämförbara länder har klarat detta både bättre och sämre än Sverige.

Lena Baastad gör en liknande beskrivning av ungdomsarbetslösheten.

Fakta enligt SCB: Sverige ligger på 7 plats med 26,5%, klart över snittet på 20%. Men SCB ger två förklaringsmodeller för detta. "Vissa menar att det är en utbildningsfråga medan andra menar att det är reglerna på den svenska arbetsmarknaden som gör att oerfarna personer utgör en alltför stor risk att anställa." Det parti som är mest ansvarigt för reglerna på den svenska arbetsmarknaden är väl (s)...

Murad Artin: Det var (v) och (s) som införde intraprenaderna.

Fakta: Intraprenaderna beslutades i kommunfullmäktige i februari 2007, fyra månader efter majoritetsskiftet.

Murad Artin och Lena Baastad framför kritik mot öppenhet och information.

Fakta: Hållbarhetsbokslutet sid 13 ger en annan bild. Alla siffror är bättre 2009 än vad de var 2006, då (s) och (v) styrde.

Fackförening eller politiskt parti

Socialdemokraternas listetta skriver en gemensam artikel med fackföreningen Kommunal. Det har de all rätt att göra. Frågan är dock vem det gynnar.

Det finns många skäl att kritisera den sammanblandning av fack och parti som utgör den unika maktbasen för socialdemokraterna i Sverige. Det är för mig svårförståeligt att anknytningen, med de månghundramiljonastöd till ett parti som direkta bidrag och användandet av fackliga ombudsmannaresurser inneburit under åren, kunnat accepteras. Sammanblandningen av fack och politik skapar dessutom demokratiskt ohälsosamma bindningar. Och: Är det rimligt att de fackmedlemmar som sympatiserar med (s) har två röster, dels en i de allmänna valen, och dels en genom facket? Är det rimligt att facken stöttar ett parti, trots att det finns medlemmar som tycker som andra partier?

När dessutom ett lokalt fack går ut som partiföreträdare skapar det bekymmer, både för oss som har annan partihemvist, men också i relationen fack - arbetsgivare i en politiskt styrd organisation.

På samma sätt som det är ohälsosamt om starka intressegrupper stöttar bara ett parti nationellt, är det ohälsosamt för demokratin även på det lokala planet. Vad blir motkraven? För visst finns de. För några år sedan kunde jag med stor förvåning läsa om att den dåvarande kommunstyrelseordföranden i Örebro (s) uttalat sig till Dagens Samhälle (SKLs tidningsnamn då) ungefär så här: Kommunen har kunnat prioritera Kommunal genom att inte ge lärarna så mycket som avtalet skulle kunnat ge. Det hade inte funnits någon diskussion om detta i något av de öppna politiska fora (kommunstyrelse eller fullmäktige) som borde hanterat frågan. Det var en hemlig uppgörelse vänner emellan.

Frågan är hur de andra facken reagerar på detta. Kommer det, vid en socialdemokratisk valvinst, att finnas två spår i arbetsgivarfåran? Ett snabbspår med hög prioritet för Kommunal och ett stickspår för övriga fack? Kommer Kommunals medlemmar därmed att särbehandlas positivt och alla andra få en sämre behandling? Frågorna måste ställas, framförallt med bakgrund av vad som historiskt inträffat.

En sådan uppdelning är negativ för alla. Örebro kommun har många utmaningar framför sig. Vi behöver rekrytera och vidareutveckla medarbetare av alla kategorier. Stora utmaningar i framtiden kommer att handla om att rekrytera goda lärare, sjuksköterskor, socionomer, ledare och chefer. Kommer dessa grupper att behandlas sämre av en eventuell röd/röd majoritet? Vad kommer det att innebära för kommunens verksamheter, kvaliteten och servicen och utvecklingskraften? Örebro ligger redan idag lågt i lön för flera av dessa yrken. Vill socialdemokraterna ytterligare försämra rekryteringsmöjligheterna för kommunen? En sådan utveckling kommer också att vara negativ för Kommunal och dess medlemmar, men framförallt för alla örebroare.

I min roll som arbetsgivarföreträdare menar jag att det gäller att behandla alla fackföreningar så neutralt och opolitiskt som möjligt. Det gäller att vara tydlig i vilka prioriteringar som gäller, både vad gäller löne- och övrig personalpolitik. Sedan vi i koalitionen tog över har detta också blivit tydligt i vårt budgetmaterial, från en total otydlighet under socialdemokraternas ledning. Det vore mycket olyckligt om socialdemokraterna nu väljer en väg som är en återgång till hemlighetsmakeri och dolda agendor, och specialbehandling av bara vissa fackföreningar.

Kortbombning

Hyresgästföreningen skickar kort till olika kommunala företrädare. Skälet är att det finns ett förslag från ÖBOs styrelse att sälja 1000 av bolagets lägenheter för att klara av att investera i 2000 nya och renovera de gamla. Bolaget vill för första gången på mycket länge ta ett krafttag mot den segregation tidigare socialdemokratiska kommunledningar byggt in i staden.

Mot detta protesterar Hyresgästföreningen. Det har man all rätt till, även om jag kan undra om Hyresgästföreningen representerar enbart hyresgäster i ÖBO... Men sättet man gör det på kan man fundera över.

Idag fick jag sju kort från "protesterande hyresgäster". Det var uppenbart att tre av de sju var skrivna av samma hand. Ytterligare två var misstänkt lika varandra. Inga av korten var undertecknade.

Andra partiföreträdare har fått kort som varit undertecknade, men där det varit uppenbart att namnteckningen inte stämt. Ett felstavat namn på en äldre invandrare - kan han inte skriva sitt eget namn, eller har någon annan använt hans (felstavade) namn? Med eller utan hans godkännande? Är det ett enda misstag, eller är det ett system?

På korten finns också information som man måste fundera över. En del hävdar att de måste flytta på grund av försäljningen. Andra att de nu ska få kraftiga hyreshöjningar. Vem sprider den desinformationen? Är det Hyresgästföreningens representanter? Är det medvetet, med ledningens goda vilja? Eller kan kampanjen misstolkas? Vems är då ansvaret för att många människor oroas i onödan? Tar Hyresgästföreningens styrelse och ledning det ansvaret? Tar socialdemokraterna (som ju är en annan gren av samma socialistiska träd som Hyresgästföreningen) något ansvar? Ännu har vi inte sett något sådant. Snarare tvärsom.

Örebro har många utmaningar. Integrationen är en av de största. 50 år av socialdemokratisk politik har skapat en situation i Örebro där segregationen är fastcementerad. Denna betongpolitik har skapats trots (eller kanske tack vare) det enorma kommunalägda bostadsbolaget, och dess bindningar till såväl socialdemokrati och Hyresgästförening. Nu vill vi bryta denna segregation, skapa nya möjligheter för fler människor att bli delaktiga i en bättre framtid. Till detta säger såväl Hyresgästförening som socialdemokraterna nej. Det är illa.

Socialdemokraterna i Örebro är också mer dogmatiskt socialistiska än sina partivänner i andra kommuner. I Gävle säljer (s) delar av allmännyttan, i Eskilstuna likaså. Men i Örebro blir överorden enorma.

Jag tror att Örebro och örebroarna behöver en bra allmännytta, som tar allmännyttans ansvar. Men jag tror också på att Örebro och örebroarna behöver en mycket mer flexibel och förändringsbenägen bostadsmarknad, där individer kan förändra sitt boende inom de bostadsområden de vill bo i. Fler bostadsrätter i de stora bostadsområdena. Olika typer av hyresrätter i samma områden. Fler villor i eller nära dessa bostadsområden. I detta arbete har ÖBO en viktig uppgift, en uppgift som kommer att kräva både nybyggnation, ombyggnation och försäljningar.

Hyresgästföreningens och socialdemokraternas stoppolitik cementerar utanförskapet i Örebro än mer.

Minskande arbetslöshet

Ser på Rapport om att jobbkonjunkturen vänder. Bedömare anser att det kommer att skapas 170.000 nya jobb under året. Vändningen kom snabbare och blev kraftigare än vad de flesta trott.

För regeringen är detta mumma. Det visar åter på den framgångsrika krisbekämpning regeringen Reinfeldt sysslat med det senaste dryga året. Sverige är ett föredöme med stark ekonomi, förhållandevis lägre arbetslöshet och bättre framtidsutsikter än de flesta EU-länderna. Om jobben blir valfrågan framför andra lär riksdagsvalet inte bli så spännande. Alliansen tar hem det lätt!

I Örebro har vi ett annat styre än i landet. Men också vi har lyckats över förväntan. Kommunens ekonomi är urstark även under krisår. Den öppna arbetslösheten närmar sig rikssnittet, något som varit otänkbart tidigare år. Trenden är också tydligt sjunkande. Det socialdemokratiska arvet när det gäller lokal arbetslöshetsbekämpning var inget att hänga i julgranen. Också vad gäller "utrikes födda" minskar arbetslöshetssiffrorna, men tyvärr är skillnaderna fortfarande stora mellan invandrargruppen och hela gruppen arbetslösa.

Genom att satsa klokt, och vara noggrann med pengarna, har Örebro nu ett gyllene tillfälle att nå framgång. Vi har ett strukturerat arbete och tydliga strategier med vad vi vill i kommunen; kvalitet i skolan, den gamlas valfrihet i omsorgen, klimatspets, kompetenscentrum, och så vidare. Det lägger grunden för att skapa bättre framtidsutsikter för fler örebroare.

Det ska bli intressant med lokalvalet 2010. Jag ser fram emot det!

Nu ändras Stortorget

Grävskopan har börjat plocka bort gatstenen från torget utanför mitt fönster på Rådhuset. Det känns bra att det äntligen är på gång. Örebro behöver så väl denna upprustning och uppfräschning. Vi behöver det för att värna citys attraktionskraft, för handel, krogar och kultur. Vår stadskärna har alla förutsättningar att bli en av de absolut vackraste i Sverige. Nu tar vi ytterligare ett steg mot det målet.

Det kommer att gynna näringslivet och därmed även kommunen när vi får mer skatteintäkter. Och visst är det bra att vi som nu leder kommunen har så bra koll på ekonomin att vi kan göra det och samtidigt bibehålla den starka ekonomin.

Är han verkligen finansministerkandidat

Vaknade på hotellet bredvid Älvsjömässan med huvudvärk vid halv sju. Kanske anade kroppen vad som skulle komma. Satte på TVn för att lyssna på morgonsoffan. Tyvärr. Hade jag inte haft huvudvärk hade den garanterat kommit. För där "debatterade" finansminister Anders Borg och hans opponent. Aj aj aj!!!

Varje gång jag hör Thomas Östros funderar jag på om han verkligen är finansministerkandidat. Vilka kompetenser besitter han för att kunna göra anspråk på regeringens viktigaste ministerpost? Efter varje debatt, varje intervju, varje inlägg, blir svaret allt tydligare - inga!

Visst gäller det att se igenom retoriken. Om olyckan skulle vara framme och han skulle bli finansminister skulle han säkert hoppa från hälften av löftena och skylla på den gamla regeringen. Men ofta blir det så besvärande att även en finansministerkandidat borde tveka innan han öppnar munnen för att säga det han själv och hans spindoktorer planerat.

Ett exempel: Alla i Sverige är medvetna om att världen gått igenom den allvarligaste ekonomiska krisen i modern tid. De är medvetna om att de flesta länder fått gå igenom stålbad, att produktionen sjunkit, arbetslösheten ökat och att världen i vissa lägen nästan stått still.

Alla är medvetna - utom Thomas Östros. För honom är det den svenska regeringens fel att fler är arbetslösa nu än när högkonjunkturen stod på sin topp. För honom är det regeringens fel att ekonomin är svagare och att utanförskapet ökar.

Thomas Östros lever uppenbarligen i en ideologisk bubbla, ogenomtränglig för omkringliggande händelser. Det vore illa om Sverige skulle få en finansminister som inte vill inse att världen är större än Sverige och att det som händer i USA eller Kina kanske påverkar Sverige mer än det som händer i Umeå eller Kinna.

Inledning Äldreriksdagen

Denna inledning höll jag tidigare idag när jag öppnade Äldreriksdagen:



Konferensdeltagare!

Varmt välkomna till den fjärde Äldreriksdagen – Sveriges Kommuner och Landstings mötesplats för äldrepolitiska frågor.

Under två dagar kommer vi att beröra och dyka djupare i frågor som rör oss alla. En del av dessa frågor står alltid på dagordningen. Boende för äldre är och förblir en viktig fråga. Samverkan i alla dess former en annan. Andra frågor återkommer med jämna mellanrum. Hit hör mat för äldre - en livsbejakande fråga som vi kan diskutera med mycket liv och lust.

Det finns även frågor vi kanske helst inte vill beröra. Frågan om livets slut är en sådan, oroande, kanske skrämmande, men livsviktig för synen på människan och människans värde.

I år deltar närmare 600 personer i äldreriksdagen. Vi är 275 förtroendevalda här från kommuner och landsting. Tre av förbundets beredningsordföranden finns också här. Dessutom är ca 80 medverkande och utställare viktiga kuggar för ett gott resultat.

Åter kan äldreriksdagen också glädjas åt en ministermedverkan. Det är med glädje jag hälsar äldre- och folkhälsominister Maria Larsson välkommen. Vi ser fram emot att få lyssna till dina tankar och synpunkter.

Här finns också representanter från partikanslier, fackliga organisationer, pensionärsorganisationer, kort sagt:

Ni är alla varmt välkomna!

Tro och Vetande, myter och sanning, nytta eller nöje var rubriken för Äldreriksdagen 2008. Med bidrag från aktuell forskning hade vi ambitionen att skapa lite ordning och reda i ett ständigt flöde av politiskt önsketänkande, omhuldade myter, mediabrus och hard facts. Vi snuddade vid kunskapsbegreppet, började en resa som förhoppningsvis så småningom leder till att vi verkligen vet varför vi gör det vi gör för den åldrande.

I år har vi valt På liv och död som ett sammanhållande tema för programmet och dess inramning. För första gången benämner vi döden i programmet. En förutsägbar realitet för oss alla men allt mer påtagligt närvarande ju äldre vi blir. Ett ordpar som kan andas viss brådska. Hinner vi leva, fångar vi dagen, lever vi i nuet? Är livet verkligen livsviktigt, från den första levnadsdagen till den sista? Eller finns det risker att vi ser delar av livet, framförallt den sista tiden, som en transportsträcka? För oss själva? För de andra?

Häri ryms också en svårare diskussion. Den medicintekniska utvecklingen möjliggör det tidigare otänkbara. Vi har idag läkemedel som klarar sådant som i går var omöjligt. Och räcker inte det så kommer de flesta organ att vara enkelt utbytbara. En självgående utveckling, långt bortom politikens möjligheter att styra och prioritera. Vem kan fatta beslut att välja eller välja bort när möjligheterna finns? Till vilket pris, med vilken livskvalitet, valfrihet och värdighet för den enskilde och med vilka konsekvenser för samhället?

Och å andra sidan en lika svår fråga: Att förkorta livet – på egen hand eller med en hjälpande hand? Professor Jan Beskow har stor kunskap om självmord bland äldre och dess koppling till psykisk ohälsa. Vi ser fram emot hur vi skapar strategier för att möta och förebygga.

Vi önskar oss alla ett värdigt slut på livet, fritt från oro och ångest. Men för en del kommer slutet att vara fyllt av sjukdom och smärta, trots allt bättre kunskaper om smärtlindring. Därför kommer kraven på klargörande av regelverk kring rätten till sin egen död, vem som kan eller får ge en hjälpande hand när livet inte längre känns meningsfullt ständigt att återkomma. Överläkare Carl-Johan Furst förmedlar sin erfarenhet och kunskap från dödens närhet på Stockholms sjukhem.

Förbundet satsar i år och förhoppningsvis även åren framöver på ett ”Bättre liv för sjuka äldre” – rubriken för en av förbundets prioriterade frågor. En kvalitativ uppföljning av multisjuka äldre genomförs nu i stor skala inom ramen för detta projekt. Kvalitetsbristkostnader går att beräkna – en glädjande stor vinst uppstår faktiskt om man gör rätt, förutom det viktigaste - att den gamla får rätt vård och mår bättre. Detta kan Dag Norén redogöra för i seminariet Samverkans sköra tråd tillsammans med Anders Anell som ger sin bild av samverkans möjligheter och hinder från en ny kunskapsöversikt .

SKL och staten har i år påbörjat ett samarbete kring ett långsiktigt och strategiskt förbättringsarbete för de mest sjuka äldre. I den överenskommelse som tecknades i februari överförs en del av statsbidraget på äldreområdet till ett prestationsbaserat bidrag. Prestationen är knuten till ett ökat engagemang i två kvalitetsregister; Svenska Palliativregistret och Senior alert – ni får träffa registerhållarna i vår utställning. SKL har nu fått en ny och uppfordrande roll att konkret och praktiskt driva utvecklingen av ett nödvändigt förbättringsarbete för de mest sjuka äldre.

Livet och döden återkommer också i äldre och folkhälsoministerns anförande. Att få leva tills man dör är rubriken. Egentligen en självklarhet, men är det verkligen så? Hur ser regeringen på denna utmaning? Det ska bli intressant att lyssna till ditt anförande kring en av de största utmaningar samhället står inför.

Vi har också bjudit in Peter Westlund som ger sin bild av en äldreomsorg som erbjuder mening och känsla av sammanhang, något som också framgår i propositionen Värdigt liv i äldreomsorgen. Ska vi försöka att mer se det friska i åldrandet, istället att bara fokusera på det sjuka? Ska vi ha ett salutogent förhållningssätt till livet? Kanske är det det som är värdegrunden?

Kunskapens och lärandets olika uttrycksformer finns också med som en röd tråd på Äldreriksdagarna. Med stöd av ett Program för en god äldreomsorg har SKL fått del av statliga medel med syfte att bygga upp en infrastruktur för en evidensbaserad kunskapsproduktion och praktik. Motsatsen, eller kanske den kompletterande, den erfarenhetsbaserade kunskapen, intuitionen eller magkänslan, är svår att fånga i läroböcker – en kunskap som förmedlas från den som uppnått mästarskapet till de unga gesällerna. I seminariet Praktisk kunskap i en kvalitetssäkrad värld berättar Lotta Victor Tillberg om konsten att fatta mod och bryta gränser.

Mat är mer än näring. Mat är måltid. Mat är njutning. Mat är samvaro. Att dela ett bröd i gemenskap, att få äta en närproducerad kotlett, att känna doften av vita smultron – allt detta och mer därtill har diskuterats på vår konferensserie Måltidsresan som genomförts tillsammans med Socialdepartementet, PRO och SPF. Förslagen till förbättringar kan ni ta del av i utställningen. Där finns också testresultat från alla maträtter vi provat tillsammans med pensionärer. ”Sällskap är den bästa kryddan”, påstår Ulrika Lundgren, vår entusiastiska reseledare som ni kan lyssna på i eftermiddag. Och eftersom mat också är och än mer måste vara näring i rätt mängd och med rätt innehåll för att värna det goda åldrandet, sätts fokus på hur vi hanterar maten och måltiden för den gamla.

Särskilt boende för äldre är ett av de områden som återkommit varje äldreriksdag. Vi har försökt reda ut alla benämningar där samlingen har utökats med ännu en ny form: Trygghetsboende. Vad skiljer och vad kopplar samman trygghetsboende med seniorboende och serviceboende? I eftermiddag ägnar vi oss åt innehållet - Monica Berglund, direktör på Tre Stiftelser i Göteborg berättar om Lust till livet – hur man kan skapa samvaro, sinnlighet och smakupplevelser i äldreboende. Då presenteras också en ny bok med denna livsbejakande titel.

Peter Majanen kan berätta om framtida livsstilar. Framtiden tillhör de äldre! Kanske bekräftas det vi redan förstått om Rekordgenerationen som tänker leva livet på varmare stränder och sen dö en snabb och smärtfri död. Gerdt Sundström kan allt om anhörigskap och nya familjeformer. Kan vi se framtiden an i förvissning om att alla nya ”plastsläktingar” tar hand om oss, eller?

Idag läggs vårpropositionen på riksdagens bord. Sveriges ekonomi är på väg ur en av de allvarligaste globala kriserna i modern tid. Men de framtida utmaningarna är större. Hur ser Sverige och världen ut när vi inviger den 14:e Äldreriksdagen 2030? Finns det pengar till det vi vill göra? Eller vad kommer att hända? Rubriken för det inledande samtalet: Välfärdens död – om möjliga och omöjliga lösningar av välfärdens finansiering – visar på den oro många känner, men kanske kan de medverkande även peka på möjligheterna. Samtalet är en fortsättning på en diskussion som påbörjades på den första Äldreriksdagen 2004 och som säkerligen kommer att återkomma.

Då kändes det viktigt att enas om en problembeskrivning – 2008 handlade det om Reform eller reträtt – välfärdspolitikens vägval. Nu har vi en kunskapsöversikt som förbundets beredning för Välfärdens finansiering tagit fram. Grunden för att möta den demografiska utmaningen byggs vidare.

Men är då denna demografiska utmaning bara ett bekymmer? Knappast. Ett längre liv är något positivt för nästan alla. Ett längre, aktivt, friskt och gott liv blir en verklighet för allt fler. Detta är något i grunden positivt, något vi måste se igenom alla funderingar kring resursbrister. Så åldrandet, äldreboomen, den demografiska utmaningen är något som i verkligheten visar oss på välfärdssamhällets framgång. Samtidigt visar sättet vi förhåller oss till åldrande, och hur vi bemöter den gamla, på hur välfärdssamhället förmår att fortsätta utvecklas.

Jag tror att en av de viktigaste uppgifterna för oss politiker handlar om att bli tydligare inför medborgarna. Vi måste vara tydliga i att berätta om vad man kan välja mellan och vad man har rätt att kräva. Vi måste berätta om vad det ena och andra faktiskt kostar. Men lika tydliga måste vi vara kring vad som inte ingår i det offentliga uppdraget, vad man måste planera för på egen hand. Vi behöver ett starkare civilsamhälle, ett samhälle där vi inte längre hänvisar till ”någon annan” som skall lägga livet tillrätta för oss, utan där vi tar i stora och små frågor tillsammans, i gemenskap, men alltid med det personliga ansvaret som grund.

Framtidens utmaning handlar också om hur vi som politiker förmår att utveckla och samverka. För oss förtroendevalda hamnar frågan om liv och död ofta i gränslandet mellan kommuner och landsting. Vem ansvarar för den palliativa vården? Var går gränsen för kommunernas kompetens att bedriva avancerad medicinsk vård i det egna hemmet? Hur stort är ansvaret för den enskilde att klara av de allt mer avancerade uppgifter som definieras som egenvård? Dessa och många andra frågor måste lösas genom samverkan över organisatoriska gränser. Jag ser en stor utmaning att - i politiskt samförstånd över kommun- och landstingsgränsen - skapa en optimal och hållbar vårdstruktur med den enskilde i centrum. Säkerligen krävs också breda politiska lösningar; lokalt, regionalt och nationellt.

Två saker har alla människor gemensamt. Vi har en gång fötts. Vi kommer en gång att dö. Däremellan skiljer sig livet åt på miljarder olika sätt. Vi hoppas alla på ett gott liv, där framtiden alltid ligger på lut, ända till vår sista livsdag. Äldreriksdagens syfte är att göra detta möjligt för fler, att skapa strukturer för att möta den åldrande människan på just det sätt hon behöver för att kunna leva hela livet. Då krävs kunskap, öppenhet och mod att förnya och förändra. Dessa dagar är en möjlighet för oss alla att få lite mer av allt detta.

Återigen välkomna till Äldreriksdagen 2010.

Byt ut Nordeas styrelse eller sälj aktierna

I går beslutade bolagsstämman att även i fortsättningen jobba med stora bonusar till de högsta cheferna. Svenska staten hade lagt ett annat förslag men röstades ner.

Så länge staten har ett inflytande i bolaget bör man agera utifrån denna ägarroll. En fortsättning bör därför vara att staten uttalar att man inte längre har förtroende för styrelseordföranden i bolaget, och att styrelsen därför bör ombildas.

Alternativet är att staten säljer sina aktier och låter Nordea vandra fritt.

Ett tredje alternativ är ju att skattesystemet görs om så att bonusar blir oattraktiva. Jag hoppas att Anders Borg under nästa mandatperiod tar tag i den frågan och skapar ett regelsystem som inte gör den förläningspolitik som bonusarna är möjlig.

Busstider och politik

Det blev en väldig diskussion kring bussarna. Ska man ha samtrafik på nätterna eller inte? När ska sista bussen gå? Vem har beslutat om busstiderna? Vems är ansvaret?

Det man kan säga först och främst är att beslutet om ett nytt linjenät är ett av de enskild största besluten denna mandatperiod. Vi har velat göra det möjligt för fler att ta bussen. Fler ska kunna se att bussen är ett reellt alternativ till bilen. Fler bussar ska antingen köra snabbare mellan stora målpunkter, eller längre för att göra det närmare för fler att ta bussen även om den då går lite långsammare. Sedan har vi också sagt att Drottninggatan ska vara bussfri i så stor utsträckning som möjligt, men att det ska finnas ett pendelalternativ över stan.

Sedan får konsulter och tjänstemän jobba. Och det har de gjort. Jag tror och hoppas att det nya linjenätet uppfyller alla, eller i vart fall merparten, av de önskningar vi haft. Fler kommer förhoppningsvis att inse att bussen är ett bättre alternativ än bilen.

Men som i de flesta processer blir en del fel. Nattrafiken på helgerna är ett sådant fel. Då gäller det att rätta till det. Här blir frågan omedelbart politisk. Det är vi som ska ha de täta kontakterna med medborgarna. Vi får lyssna och ta till oss av olika synpunkter och sedan prioritera.

När frågan om nattbussar kom upp så har vi också gjort det. Nu pågår ett snabbjobb för att finna lösningar. Det är bra.

Vad ska man då lära av detta? Ungefär samma sak som när det gäller avvikelser i vård och omsorg: Lär av misstagen men gör aldrig om dem. Hitta system där enskilda medarbetare kan våga ta upp fel man själv begått, inte för att straffas utan för att fler ska lära. Jobba vidare mot de mål som är satta. Var inte rädd för att förändra för att förbättra. Håll alltid fokus på medborgarna. De är våra uppdragsgivare.

Skapa helt enkelt en lärande organisation med fokus på medborgaren.

Om mentalitet

Idag på na.se kan man läsa om den unge mannen som satsade sina sista slantar på en trisslott och vann en miljon. Grattis till honom. Baksidan är väl att kanske 40.000 lotter sålts till andra som intevunnit något och som nog behövt dessa lottsatsningar bättre. Lotterier är av nödvändighet en förlustaffär för köparkollektivet och en vinst bara för lotteriägaren. Men det blir inte lika roliga nyheter.

Lottnyheten kommenteras av några. Grattis säger man naturligtvis. Ett inlägg menar att vinnaren ska mörka pengarna för att behålla arbetslöshetsbidragen. Det är en rätt skrämmande syn. Men hela nyheten speglar tyvärr en syn på rikedom som är alldeles för vanlig.

I Sverige finns det tre acceptabla sätt att bli rik: att vinna på spel eller lotter, att idrotta sig till dem eller att vara framgångsrik kulturellt. Men hur ofta hör man nyheten om företagaren som tjänat miljoner beskrivet på ett positivt sätt? Hur ofta är det inte att hon eller han utnyttjar anställda, kunder eller andra?

Sverige skulle må väl av fler företagarmiljonärer och färre lotterimiljonärer.

Medmänsklighet

Läser i Nerikes Allehanda om Rim, 2,5 år från Libanon. Den som inte berörs av artikeln måste börja fundera om sig själv.

Tyvärr är det inte första gången man läser något liknande. Jag har under de år jag varit politiskt aktiv varit engagerad i många olika flyktingärenden. Varje gång blir man så förvånad över hur det fungerar. Hur kan det komma sig att ärenden som verkar så självklara inte är det?

Nu ska en allvarligt sjuk lite flicka utvisas. Jag kan mycket väl förstå att hennes mamma kanske inte har de rätta skälen för att få stanna i Sverige. Situationen i Libanon är inte sådan att man får flyktingstatus när man kommer därifrån. Men sett till helheten, till barnen i allmänhet och den minsta flickan i synnerhet, blir allt annat än att de ska få stanna här omänskligt.

Sverige tar emot väldigt många flyktingar och invandrare. Vi är inte speciellt bra på att använda oss av dem i samhällsbyggandet. Alldeles för många passiviseras i bidragsberoende.

Men det får inte stå ivägen för den humanism som måste låta en 2,5 årig sjuk flicka stanna i Örebro och i Sverige!

Strejktider

Så var de första varslen detta förhandlingsår lagda. Ingen är nog speciellt förvånad. Det har liksom legat i luften. Arbetsgivarna har sagt att det inte finns något löneutrymme, utöver löneglidningen. Fackföreningarna hävdar att utrymmet är rätt stort. På det offentliga området handlar det om väl över 3 % om alla sidoeffekter räknas in.

Förhandlarna har en svår väg att vandra. Löneökningstakten får inte fördjupa lågkonjunkturen eller minska uppgången. Samtidigt måste den inhemska konsumtionen hållas uppe. Och här ligger kanske det största problemet. Hur ska man samordna en industri som lever i ett enormt konkurrenstryck i en global lågkonjunktur med omfattande produktionsminskningar, med det av olika statliga och kommunala åtgärder drivna konsumtionsföretagandet? Hur ska man gifta ihop Handels med Metall? Finns någon medelväg?

När Unionen gjorde upp om 2,6 % på 18-månadersbasis kunde man kanske hoppas att detta skulle vara en rikslikare. Att parterna skulle funnit den gyllene medelvägen. Men LO var snabba med att kritisera avtalet. Arbetsgivarna har hållit en lägre profil. Med de strejkvarsel som nu läggs verkar tyvärr klimatet inte ha blivit bättre.

Och fortfarande återstår förhandlingarna för de offentliganställda...

De senaste 24 månaderna liknar ingenting. Från ljusaste ljust till mörkaste mörkt och nu en uppgång som för vissa ser ut att gå som tåget, medan för andra bara segar på utan större lyft. Och dessutom alla dessa frågetecken. Hur går det med räntorna? Fastighetsbubblan? Är det en tillfällig uppgång och kommer det i så fall att dippa rejält igen? Hur klarar sig skatteunderlaget för kommuner och landsting? I år? 2011?

Det finns en risk att parterna ser verkligheten ur minst två helt olika synvinklar. Riskerna för oförståelse, och därmed olika stridsåtgärder, är uppenbara. Så länge inte Metall har träffat sin uppgörelse.

Men att gå ut i strejk, att äventyra den inhemska konsumtion som ändå till viss del håller konjunkturen gående, är knappast en optimal åtgärd i ett läge som detta. Det behövs visa förhandlare, både bland fack och arbetsgivare, som verkligen väger buden på guldvåg. Och som väljer att bortse från att det i år är valår.

Vårarbete

Idag fortsatte vårarbetet. De fem olika sorterna av tomater, en vit, två gröna och två röda, dofttobak och riddarsporrar, kompletterades med inte mindre än 12 olika sorter av tagetes. Denna blomma att älska eller hata. Själv tycker jag att den är enkel. Lätt att så, lätt att plantera om och lätt att fylla rabatter med.

Utöver detta blir det bara några zinnia, tre luktärter, en ipomea och sedan kanske lite ringblommor. Det blir en gul, orange, röd rabattvariant i år.

Grönsaksfröer blir det få av. Mitt land som jag gjorde i ordning förrförra året var uselt, att använda hösilage som jordförbättrare kan man glömma. Så nu ska jag flytta det igen och hösilagelandet får bli gräsmatta och fruktträdgård.

Sen blir det faktiskt 15 olika sorter av basilika. Det kan man inte få nog av. Får bara hoppas att nattemperaturerna blir hyfsade i april så att man kan använda växthuset snart.

Sd på Örebros skolor

Det finns skolor som tycker att Sd inte ska få komma till tals på skolornas område. I en DN artikel idag redovisas att flera gymnasieskolor väljer bort Sd. En del väljer därför helt bort möjligheten för alla partier att visa sig på skolorna. Det finns nämligen klart uttalat att man inte får särbehandla ett parti, antingen alla eller ingen.

För Örebros del hoppas jag att vi har en sådan tydlighet att alla partier som idag finns representerade i fullmäktige släpps in på våra gymnasieskolor. Jag kan tycka väldigt illa om stora delar av Sds politik, men det vore förödande för demokratin om vi skulle förneka dem rätten att framföra den. För vad skulle nästa steg bli?

Jag har i fullmäktige stått och samtalat med en vänsterpartist som var övertygad om att revolution var den enda riktiga vägen framåt. Diskvalificerar det vänsterpartiet från skolbesök? Knappast, det vore mycket illa om vi valde att hävda att bara de godkända ideologierna skulle få plats i det demokratiska samtalet. För vem ska bestämma vilken ideologi som ska anses godkänd?

Det finns en tydlig gräns. Det som är straffbart är inte acceptabelt. Du kan och ska inte få komma in på en skola om du hävdar att vissa människor är mindre värda och därför ska utrotas. Du kan inte kräva öppenhet för hets mot folkgrupp, eller andra lagstridiga krav. Men den gränsen är tydlig och måste hållas knivskarp.

Det öppna och demokratiska samhället förutsätter att också de med unkna åsikter ges rätt att delta i det demokratiska samtalet.

Läs mer: Svd, Politikerbloggen

Varför

skriver Nerikes Allehanda om att Johan Pehrson vill hyra ut sitt hus under O-ringen? Finns det något nyhetsvärde i detta? Är det på något sätt kopplat till Johans politiska uppdrag? Jag kan inte finna något sådant.

Är det då OK att man som offentlig person får utstå detta? Kanske. Men vem granskar då alla de offentliga personer som finns i media? Hur många granskande artiklar om Ulf Johansson har NA gjort de senaste åren? Vem granskar journalisterna? Skulle de tycka det vore OK om deras privata affärer slogs upp i den egna tidningen?

I en värld där politiken blir allt mer personfixerad blir kanske detta en vardag. Det finns många problem kring detta. Ett av dem är att journalistiken också blir allt mer personfixerad. Det är journalisten som märks, som ska märkas och som ska leda nyhetsflödet.

Men vem granskar dessa journalister? Vem granskar deras motiv, deras subjektivitet, deras kopplingar, deras vardag? Svaret är, tyvärr, ingen. Det kommer att leda till ytterligare maktförskjutningar där media kommer att ta över än mer makt från politiken. Bara de politiker som har goda relationer med journalisterna, eller som äger mediaföretag, kommer att klara sig.

Är det den världen vi vill ha? Får man inte vara en sur, men duglig, politiker? Måste man ha en räcka "oneliners" redo, eller kan man prata långsiktig politik som inte passar i vare sig TV eller tidningar? Ska man ha ett absolut rent förflutet, ett vardagsliv som ingen kan klandra, vara vacker och ung - eller finns det plats för människor också?

CSR och Örebro

För 40 år sedan flyttade jag och min familj till Närke från Sandviken och Gästrikland. Vi kom till Garphyttan och jag började trivas direkt. Garphyttan är en slumrande pärla vid randen av ett av de mest fantastiska naturområden som Sverige har. Kilsbergens natur är unik, alla årstider. Just nu kan man glida fram på stenhårda spår i meterdjup snö på myrar, mossar och sjöar som får tankarna att vandra till lågfjäll.

Tio år senare gick flyttlasset till Örebro. Sedan dess har Örebro varit platsen i mitt hjärta.

Från början hade jag överhuvudtaget inte några planer på ett politiskt engagemang. Men det har varit intressant att få vara med och förändra och förbättra Örebro än mer. De senaste åren har Örebro inlett en ny resa. Det handlar om att skapa ett bättre Örebro för fler. Örebro växer så det knakar. Örebro visar framfötterna i såväl klimatarbete som arbete med det civila samhället. Örebro förnyar centrum så det blir ännu vackrare. Fler får jobb i Örebro. Örebro håller på att bli en plats på kartan.

Det har vi inte varit tidigare. Den bild av Örebro som vi fick redovisat i tisdags, visade med all önskvärd tydlighet att Örebro inte sticker ut på något sätt. Alldeles för många har en bild av Örebro som är ingenting.....

Men de som har besökt oss är nöjda. 98,7 % närmare bestämt.

Den mediala bilden domineras av utbildningsfrågor. Universitetet gör ett bra jobb. Men även kommunen jobbar på. Det som vi nu måste finna ut är hur vi ska styra mediabilden, vilken bild vi vill sätta och hur vi ska nå dit. Här finns massor att göra.

Ytterligare ett stort problem är att det lokala näringslivet knappast finns i media. Jag har i tidigare bloggar berört ämnet. Örebro saknar starka, samlande näringslivsföreträdare. Visst finns flera goda företrädare, känner själv många. Men den samlande bilden är heterogen.

Från näringslivets håll får vi ofta höra att vi politiker ska komma överens över partigränserna om hur vi vill utveckla Örebro ur ett näringslivsperspektiv. Man efterlyser en gemensam vision. Det är ofta rätt (även om näringsliv också är politik - se bara på ÖBO eller valfrihet). Men på samma sätt måste örebroarna kunna ställa krav på näringslivet. Vilken vision om Örebro har det lokala näringslivet? Kan man samsas eller blir det interna strider eller inget visionärt arbete alls?

Allt fler företag jobbar idag med CSR. Enligt Wikipedia är det "CSR, Corporate Social Responsibility, på svenska företagens samhällsansvar eller företagens medborgaransvar, kallas idén om att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, både ur ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv." Många ser det som en grundläggande förutsättning för att ett företag ska växa och för att man ska finna god lönsamhet på både kort och längre sikt.

I dagsläget saknar jag en samlande tanke kring lokalt CSR i Örebro. Hur vill företagen ta sitt ansvar för att göra Örebro starkare, vackrare, mer integrerat, positivare, vänligare? Visst finns det företag som gör mycket. Var nyss hos McDonalds och hörde lite om deras sponsringsarbete. Men jag saknar ett samlande grepp.

Jag tror att vi tillsammans, politiker och företagare, måste finna vägar för att jobba både med politiskt ansvar, det lokala näringslivets CSR och med det civila samhällets breda engagemang. Örebro har fantastiska möjligheter att bli en pärla, en bättre stad för fler. Jag är villig att fortsätta ta mitt politiska ansvar, är villig att försöka förbättra Örebro kommun som medspelare. Jag hoppas och tror att fler är villiga att anta utmaningen; att göra Örebro bättre för fler!

En tunn yta av mänsklighet

Det har gått några dagar utan bloggande. Huvudskälet är att de flesta bloggarna skrivs på kvällarna hemifrån. Vi har haft problem med vårt ADSL som har varit segt så in i bängen. Men nu fungerar det igen. Det är ett litet problem.

Det finns andra delar av världen som har betydligt större problem. Jordbävningen i Chile är en naturkatastrof av det större slaget. Magnituden är bland de största på senare tid. Förvånansvärt få har dött, tack och lov.

I ett av de reportage som sänts efter jordbävningen talades om att många upplevde de plundringar som följde efter bävningen som nästan värre än själva skalvet. Bilden av Chile och chilenaren smutsades ner. Rädslan och otryggheten ökade.

Är detta typiskt för Chile och chilenaren? Eller är det en sann mänsklig reaktion?

Idag finns det många som menar att människan av naturen är god. Vi föds goda, eller möjligtvis som blanka papper, och väljer sedan möjligtvis att göra det onda. Det är en ny filosofi. Tidigare, exempelvis inom kristendomen, har man menat att människan föds in i en värld falen under ondskan och därmed är förutbestämd att göra det som inte är gott. Paulus skriver ungefär så här: Det goda jag vill det gör jag inte, men jag gör det onda jag inte vill göra.

Maktdelningsläran bygger också på detta. Om makten samlas hos en person är sannolikheten större att denna person använder den till det onda. Om olika maktcentra väger upp varandra kan deras motstående intressen skapa ordning ur kaos.

Den sociala liberalismen bygger också i mycket på detta. Människan kommer alltid att välja det onda, i vissa lägen och under vissa omständigheter. Om det onda sedan är ren och skär egoism, eller något annat, är en annan fråga. Men det människan kan göra, kommer hon att göra för att se till sina egna intressen. För att väga upp den enskilda människans möjligheter att välja det onda, måste samhällets gemensamma institutioner väga upp detta. Gemenskaperna skapar större möjligheter att se till helheten, och därmed söka mänskligare vägar.

Nu blev detta rätt religiöst. Man pratar inte så mycket om gott och ont i dagens samhälle. Gud ska ju bara vara god. Ondskan är alltid till för någon annan.

Men skälet till att jag skriver detta är att jag menar att religionen, oavsett om man är troende eller om man bara har åsikten att religionen är en sammanställning av dogmer, faktiskt spelar roll även i dagens samhälle.

Om människan av naturen är god blir det som hände i Chile oförståeligt. Hur kan vanliga, goda, människor förvandlas till tjuvar och banditer på ett ögonblick?

Om människan genom den fallna skapelsen alltid kommer att (kunna) göra det onda, hamnar saken i ett annat läge. Människan är kanske inte mer än ett odjur, täckt av en tunn yta av mänsklighet. I så fall har de gamla liberalerna nog fortfarande en del rätt. Det gäller att bygga starka gemensamma samhällsinstitutioner som kan väga upp den enskilda människans egoistiska och onda handlande.

Alkohol och äldreboenden

Visst ska äldre få dricka både vin, sprit och öl på äldreboenden!

Jag är nykterist. Visst händer det att jag på officiella middagar sippar på ett glas rödvin när det ska skålas, men min alkoholkonsumtion är minimal. Jag hade däremot tänkt att börja dricka lite mer rödvin när jag fyller 60. Det är bra för hälsan. Dessutom är riskerna för att utveckla alkoholberoende då nära noll. Om jag följer denna plan, och blir en gammal gubbe på ett kommunalt äldreboende, vill jag nog ha rätt att fortsätta med att dricka ett glas rödvin.

Det finns redan idag många som under hela sitt liv både druckit vin, sprit och öl och som säkert vill fortsätta med det även när de inte längre kan bo hemma. En del har haft en alldeles för hög konsumtion. Andra har hållit den inom goda ramar. Spelar det någon roll?

Det finns en syn på äldre och åldrande i Sverige som jag ogillar skarpt. Den handlar om att äldre inte längre är individer, utan bara delar av ett kollektiv. Jag menar att den är sprungen ur en socialistisk tradition, där gruppen, och inte individen, varit vägledande. Denna tradition har också byggt på att någon annan vet bättre än individen vad som är bäst för henne. Antingen en politiker, eller en tjänsteman inom det offentliga.

Med en sådan tradition i ryggen har det varit självklart att hävda att någon annan vet bättre vad som gäller för alla gamla som bor på kommunala boenden. Politiker och tjänstemän har kunnat hävda att gamla inte ska dricka alkohol, därför att alkohol de facto är ett folkhälsobekymmer.

Men gamla människor är inte befriade från att vilja och önska. Äldre människor, även i svåra situationer, kan och vill välja sitt liv själva. Och när man mist sin förmåga att välja, till exempel genom en demenssjukdom, är det då säkert att någon annan ska välja en helt ny inriktning på ditt liv än den du tidigare haft?

Svensk äldreomsorg måste bli mycket mer individualiserad. Äldre människor är lika mycket individer som alla andra och ska behandlas så. Tron på ett politiskt förmyndarskap över gruppen äldre måste förpassas till det förgångna. Därför är det naturligt att både vin, sprit och öl ska kunna serveras till de gamla som så önskar, även, eller kanske framförallt, på kommunala boenden.

Om RUT-avdrag och välfärd för äldre

Oppositionen på riksplanet vill avskaffa RUT-avdraget. Man kan till exempel läsa det i DN, http://www.dn.se/nyheter/valet2010/de-rodgrona-lovar-avskaffa-rut-1.1054542. Det är en tydlig eftergift till den konservativa vänstern både inom s och hela v. Det finns mycket att säga om detta. Om arbetstillfällen. Om livspussel. Om nettoeffekter.

Tidigare idag var jag och besökte Vårdförbundet i Örebro. Det var ett intressant samtal om både dagens och morgondagens utmaningar inom äldreomsorgen. När antalet riktigt gamla människor blir betydligt fler än idag kommer välfärdssystemen att sättas på enorma prov. Om vi bara ser äldre som kommande patienter, om vi fokuserar på det sjuka, riskerar notan att bli obetalbar.

För att kunna möta de behov fler äldre har kommer det att krävas en mångfald av nya lösningar. Vi kan inte fortsätta arbeta på samma sätt med samma resurser som idag. Det skulle innebära orimliga skattesatser, och avgiftshöjningar som gör sparande ointressant. Vi måste fundera över det kommunala uppdragets omfattning, om hur vi involverar det civila samhället i välfärdsproduktionen, om hur vi ska få fler att vara friskare längre o.s.v.

Här kommer RUT-avdraget in. Det finns en stor sannolikhet i att allt större pensionärsgrupper i framtiden kan komma att utnyttja de tjänster i hem och hushåll som RUT-avdraget är till för att stötta. Det behöver inte bara handla om att städa, utan även om att handla, att ta hand om trädgården, att byta glödlampor i takarmatur o.s.v. Det kommer att innebära större möjligheter för fler äldre att bo kvar hemma med bibehållen status och med mindre risker för allt ifrån undernäring till fallskador.

Ett avskaffande av RUT-avdraget riskerar en del av denna nödvändiga utveckling. Det låser fast resurser i en offentlig sektor som inte kommer att klara av välfärdsuppdraget. Ett avskaffande av RUT-avdraget kan därför bidra till att minska chanserna för en god välfärd för de äldre de kommande åren.

Istället för att avveckla RUT-avdraget, borde det utvecklas. Man kan fundera vilka tjänster det ska omfatta, om det ska vara lika stort för alla eller om det kan specialutformas för att vara mer riktat mot äldre och/eller barnfamiljer. Man kan fundera över hur man ska involvera det civila samhället för att kanske möjliggöra mer omsorg. Och så vidare.

Men tyvärr är det Vänsterpartiet som styr även detta i oppositionen.

Rudbecksskolan

Läser i NA om Rudbecksskolan. En "avslöjande" artikelserie. Än har jag inte sett något avslöjande.

Det finns några saker att kommentera:

Är en skola en byggnad eller en verksamhet? Alldeles för ofta blir skolan själva byggnaden. Men en skola är nästan alltid verksamheten, innehållet. Om Rudbecksskolan i framtiden skulle finnas i andra lokaler så är ändå Rudbecksskolan kvar.

Har det varit otydligt? Bara om man inte förmår skilja på byggnad o verksamhet. Uppdraget har varit väldigt tydligt: minska antalet kvadratmeter så att vi kan värna lärarna. Då kan man inte minska lite här o lite där. Det blir bara tomma ytor utan nya intäkter. Det handlar om att lämna hela byggnader där kommunen kan få nya intäkter.

Vad vill oppositionen? Ingen vet. Det tydligaste har varit att göra om Risbergska skolan till ett gigantiskt äldreboende. Det skulle drabba 1400 elever, leda till enorma ombyggnadskostnader och ett dåligt äldreboende. Men kanske kommer mer information från s o v senare. I april...

Handhälsning och kors

Läst med intresse Lena Anderssons inlägg på DN. http://www.dn.se/opinion/kolumner/seder-och-varden-1.1053069 Annars är inte Lena Andersson någon av mina favoriter. Men här träffar hon med huvudet rätt på spiken. Jag har försökt beröra samma fråga i några av mina tidigare bloggar.

Lyssnade förresten till P1 och panelen på Godmorgon Världen när hälsningsdebatten var som hetast. Det fanns en representant från tidningen Dagen med. Som så ofta jämförde hon rätten att bära slöja med rätten att bära ett kristet kors.

Men, som en parallell till Lena Anderssons krönika, det är ett tydligt exempel på den kulturrelativistiska synen som även omfattar de grupper som en gång ledde kampen för vårt moderna samhälle där bl.a. jämställdhet och människans lika och omätbara värde är grunden. Det går inte att jämföra bärandet av ett kors i en kedja runt halsen, med en slöja. Varför inte?

Problemet med slöjan är ju inte tygstycket i sig. Det är heller inte om den är religiöst motiverad eller inte. Till viss del kan det naturligtvis vara ett bekymmer om att man inte ser vem man talar med. Men inte heller detta är huvudproblemet.

Huvudproblemet är, precis som Lena Andersson argumenterar, att slöjan skapar skillnader mellan män, som norm, och kvinnor, som underordnade. Om slöjan var könsneutral, att både män och kvinnor skulle bära den på samma sätt, vore bekymret mindre. Men nu handlar det om att kvinnor och män inte är vare sig jämlika eller jämställda.

Om korset hade samma funktion, att hävda antingen mannen eller kvinnan var underordnad den andra, så skulle man kunna argumentera som Dagenjournalisten med flera. Men korset är möjligen enbart en segregerande faktor när det gäller kristen - ickekristen (även om symbolen i sig i dagsläget har en betydligt vidare betydelse).

Det finns naturligtvis inte heller här något som är svart eller vitt. Var går gränsen när en slöja blir ojämställd? Är det detsamma med andra kulturella eller religiösa attribut? Sikhernas turban? Judarnas hätta? Katolikernas förbud mot kvinnliga präster? Det finns ett antal attribut inom alla religioner, kristendomen väl inräknad, som skapar ojämställdhet.

Jag säger det åter; det mångkulturella samhället behöver en kärna av gemensamma kulturella dogmer som ska omfatta alla. Dessa dogmer är naturligtvis inte oföränderliga eller ställda utanför demokratins spelregler. Men tron på att man i ett mångkulturellt samhälle ska få leva precis som man vill är i grunden fel.

Så Lena Andersson har enligt mitt tycke helt rätt i sitt inlägg. Vi argumenterar lika, utifrån vitt skilda utgångspunkter.

Varning för vårflod

De är enormt mycket snö i Örebro. Det är enormt mycket snö i hela Sverige, men framförallt i Mellansverige. Det kommer att innebära risk för allvarliga störningar när vårfloden kommer.

Örebro har ett hyfsat läge när det gäller översvämningar. När sårbarhetsutredningen presenterades kunde vi se vilka områden som ligger sämst till när det gäller översvämningar. Naturligtvis är det Rynninge och andra Hjälmarnära områden som är i riskzonen. Men även områden på väster i Örebro ligger illa till.

Det stora riskscenariot är att hela Mellansverige får en snabb snösmältning och att Mälardalens sjösystem blir överfyllt. För några år sedan var det centimeter ifrån att vatten skulle börja tränga in i Stockholms tunnelbanesystem. De risker detta skulle medföra för huvudstadens kommunikationer är enorma. Allt kommer att göras för att försöka undvika detta.

Det kan komma att innebära att så lite vatten som möjligt kommer att tillåtas nå Stockholm. Utsläppen från Hjälmaren stängs. Hjälmaren tillåts svämma över. Örebro blir en del av dessa översvämningar. Värdena som riskeras i Örebro är mindre än de som riskeras i Stockholm.

Jag har bett kommunledningskontoret starta ett arbete som kartlägger och riskminimerar den kommande snösmältningen för vidare diskussion och eventuella politiska beslut. Det är ett nödvändigt arbete som blir allt mer aktuellt i framtiden, men då mer på grund av ökade temperaturer och mer regn, än kalla vintrar och mycket snö.

Är det intolerant att visa intolerans mot de intoleranta?

Sverigedemokraterna har problem i Örebro. Åter får en politisk sekreterare gå. Det finns ingen stabilitet i partiet och det skapar interna problem. Det är väl ganska självklart att det blir så i ett nytt parti. De som finns i partiet har inte erfarenhet kring vad det innebär att vara och driva ett parti. Vad gäller SD är det mer sannolikt att man har sådana strider, både på grund av partiets historik och politikens innehåll.

Det finns många problem kring hur vi som etablerade partier ska hantera SD. Hur ska vi bemöta deras politik? Ska de bemötas med tystnad eller inbjudas till debatt? Ska vi attackera deras politik, eller bara peka på våra alternativ? Ska vi acceptera att de stöder våra förslag eller ska de alltid vara utanför?

En annan fundering är hur man ska bemöta dem som personer. Vilka är sverigedemokrater? Är de onda människor som bara vill ont? Eller är de vanliga svenssonar som fattat fel?

Det finns en risk att vi alltid bedömer oss själva som goda, och de som tycker annorlunda som onda, framförallt om deras politik leder till ett samhälle som vi ser som dåligt, eller ont. Men om vi bemöter dem på samma sätt som de vill bemöta de grupper de ogillar, blir vi ju mer lika dem. Den ondskestämpel vi sätter på dem fastnar till del på oss själva.

Det är en grannlaga uppgift att bemöta dålig politik med bra argument. Det är lika svårt att skilja på människan och hennes åsikter. Ändå måste det göras.

Leende skidåkare

Satt på hotellet i går och led med svensk skidsport. Andan i halsen när Anja kraschade. Ledsen över Emils miss i semin. Deppigt värre när Anna inte nådde ända fram.

Ändå är svensk skidsport en samling av många stora leenden. Emil Jönsson och Björn Lind, Anna Olsson och Charlotte Kalla, Björn Ferry och Helena Jonsson. För att nämna några.

Det är roligare med idrottare som ser ut som glada medmänniskor än sådana som ser ut som sammanbitna eländesåkare.

Dessutom borde curling vara den perfekta TV-sporten. Det är spännande och det finns gott om tid för reklampauser utan att därför spelet går förlorat.

Kristendom i skolan

Just nu pågår en debatt om kristendomens ställning i skolan. Det finns någon form av förslag i den nya kursplanen som enligt Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6621125.ab, nedtonar kristendomens betydelse för både den historiska och den nutida samhällsutvecklingen.

Om det är sant är det illa. Lika mycket för att det visar på en enorm okunskap om vad religionen innebär för den kulturella utvecklingen av ett land, som att den eventuellt nedtonar kristendomens betydelse.

DN har i ett antal artiklar skrivit om de tio viktigaste framtidsfrågorna för Sverige.Det börjar naturligtvis med kunskapsutmaningen http://www.dn.se/opinion/huvudledare/fem-punkter-for-kunskap-1.955427. Det har varit en intressant artikelserie. Men enligt min mening med ett stort minus. En av de allra viktigaste frågorna för framtiden, nästa mandatperiod och de kommande, är frågan om vilken kulturell bas samhället ska ha - vilka värderingar som ska styra samhällsutvecklingen.

Hittills har det varit ganska självklart att det har varit kristendomen, eller mer korrekt det judisk/kristna idéarvet, varit en så självklar del av vår kultur att den inte synts. Till och med humanisternas tankar och idéer bygger i huvudsak på dessa kristna dogmer.

Men i ett mångkulturellt samhället så måste man våga ta ställning för vad som grundar ett samhälle, och vilka värden ett samhälle ska värna. Jag har skrivit det förr, och kommer att göra det igen, det mångkulturella samhället kan bara existera om det finns en gemensam värdekärna som omfattar alla. I Sverige liksom i västvärlden i övrigt har dessa kristna dogmer varit en del av skälet till att vi idag har det samhälle vi har.

Människans lika och oändliga värde är ingen självklarhet för alla idétraditioner.
Människans individualitet kan likaså ifrågasättas.
Synen på en uppdelning av stat och religion är inte självklar i många religioner(och har inte varit det ens i kristendomen i alla tider).
Synen på barnens ställning är inte given.
Inte heller synen på människan som i grunden ond, eller god...

Om vi är på väg mot ett samhälle där vi tror att vi kan leva utan absoluta värden, eller att vi tror att människans grundläggande godhet kommer att klara ut allt, är vi ute på en mycket farlig väg. Tron att människan i grunden är god är en modern företeelse som inte ens är särskilt liberal. Det finns flera liberaler som menat att samhällets gemensamma institutioners uppgift är att väga upp individernas egocentriska möjligheter att göra det onda.

Det kanske man kunde fundera över när man gör kursplaner.

(Ännu) Bättre i Örebro

I går på KSAU redovisade både VUXAM och Arbetsförmedlingen de senaste siffrorna för arbetslösheten. Det kan konstateras att mycket talar för att det vänder, även i Örebro. Visserligen är arbetslösheten i sig fortfarande hög. Men många andra siffror talar sitt tydliga språk:

I januari i fjol varslades 485 personer. I januari i år 60.
I december 2009 varslades bara 57 mot 1028 i december året innan.
Ända sedan oktober har varslen minskat kraftigt.

Även om det är en kort period så ser man att antalet nyanmälda platser ökar.

Dessa siffror ligger till grund för en positivare bild av Örebro än tidigare. Färre varsel och fler nya jobb kommer att innebära att arbetslösheten så småningom kommer att minska. Det viktigaste nu är att se till så ingen behöver fastna i långvarig arbetslöshet.

Här jobbar vi med alla de redskap vi har som kommun. Framförallt jobbar vi mot de unga som ännu inte fått fotfäste på arbetsmarknaden, men även mot de äldre som förhoppningsvis snabbt kan komma tillbaka till arbete, så fort konjunkturerna sätter fart.

Den lokala bilden stämmer överens med den nationella. Sverige går allt bättre, i går redovisade SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) nya siffror som pekar på just detta. Det kommer att innebära ytterligare lättnader för kommunerna i år. Besparingarna kommer att bli lättare än vad vi tidigare planerat för.

Det går verkligen bra för Örebro!

Vad tänker de på?

Läser DN på nätet och fastnar för en bild från det Nordkoreanska firandet av den store ledaren. Kolla själv på bilden: http://www.dn.se/polopoly_fs/1.1046156.1266309841!images/3654650387.jpg

Man funderar på vad gubbarna tänker på som sitter där i snörräta rader.

"Trist möte, när är det dags för kaffe?"
"Undrar vad som händer om jag lutar mig till höger och petar mig i näsan..."
"När skulle jag sluta idag? Före eller efter tre?"

eller kanske

"Om jag sitter tillräckligt rak och har en tillräckligt intetsägande uppsyn tillräckligt länge så får jag och familjen kanske behålla livet en månad till."

Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att leva i en diktatur, i ett land där du inte ens får tänka vad du vill. Vad gör man med alla tankarna som ändå kommer? Eller formas man tillslut så att man undantränger automatiskt för att orka med all omänsklighet?

Bilden av firandet av den store diktatorn (eller var det nu ledaren?) säger ibland mer än tusentals ord.

SKL slösar

I augusti ska alla SKLs beredningar åka till Malmö för att sammanträda. Varför? För att mässan Komek är där? Eller för att en före detta ordförande finns i staden?

Jag tycker att det är ett slöseri med både tid och pengar att köra ner hela beredningsorganisationen för ett enda möte. Det kommer att innebära att mer tjänstemannatid tas i anspråk. Fler förtroendevalda får längre resvägar och mer tid och pengar går åt.

En sådan prioritering kanske kunde göras ett år då alla kurvor pekar uppåt och då vare sig kommuner eller landsting har problem. Men 2010 är det inte direkt det som är på tapeten.

Rätt med tillväxtmål i biståndet

Regeringen vill att tillväxt ska vara ett överordnat mål (bland flera - exvis fattigdomsbekämpning) för biståndet. Det är bra om man också ser till så att fördelningen av det välstånd omfattar hela befolkningen och inte bara en elit. Vänstern tycker det är fel. Det ska främst handla om fattigdomsbekämpning.

Problemet med vänsterpartiernas synsätt är att de riskerar att låsa fast utvecklingsländerna i en oändlig biståndsbehovsspiral. Tyvärr är historiken vad gäller svenskt bistånd inte odelat positiv. Alldeles för många biståndsmottagare har blivit kvar i fattigdom.

Jag tror att vi måste våga söka nya vägar för biståndet. Att långsiktigt hållbar, väl fördelad, tillväxt kan vara en sådan inriktning är nog rätt och bra.

Ånnaboda

Örebro kommun äger en konferensanläggning via ett bolag. Bolaget heter Kilsbergen AB, anläggningen kallas Kilsbergen konferens och lodge. Inriktningen är att sälja konferenser och därtill hörande mat. Även om man inte konfererar kan man komma dit och äta.

Är det ett kommunalt uppdrag? Knappast. Kommuner vare sig ska eller får bedriva sådan verksamhet. Det har Örebro kommun vetat under flera år. Den förra socialdemokratiska ledningen visste om det och tillsammans var vi överens om att anläggningen skulle säljas. Det vi inte var överens om var hur lång tid anläggningen skulle få på sig att visa bättre siffror.

Nu svajar socialdemokraterna även i denna fråga. Tyvärr blandar de själva ihop konferensanläggningen med de övriga aktiviteterna som kommunen har i Ånnaboda, eller så vill man i vart fall få det att låta som om en försäljning av konferensanläggningen också skulle innebära en försäljning av skidspår, friluftsbad och vandringsleder. Ibland låter det till och med som om en försäljning skulle innebära en nedläggning av hela Ånnaboda. På något sätt skulle en privatisering innebära att Kilsbergen försvann, att människor inte längre fick bada eller vandra eller åka skidor. Det är synd att de vill bedriva debatten på en sådan nivå.

Det är synd att det blir strid så fort det handlar om att Örebro kommun ska dra sig ifrån verksamheter som man bedrivit. Den konservativa hållning som socialdemokraterna (och vänsterpartiet naturligtvis) har gentemot de förändringsbehov som kommunen har innehåller många bekymmer, alltifrån kravet att följa svensk lag till att inse att pengar aldrig räcker till allt.

Men just pengar verkar det finnas i oanade mängder hos oppositionen. I går i radion sade oppositionsföreträdaren så här: "ja men om man inte är liksom ekonom, utan man börjar med utgångspunkten vad som är viktigt för Örebro och örebroarna"...

Det är just denna syn som drog ner ekonomin i Örebro under de tiotalet år som socialdemokraterna tidigare styrde. Det är just denna syn som fick till följd att hundratals anställda fick gå från jobbet i Örebro kommun, trots att de flesta andra jämförbara kommuner hade bra ekonomi. Det är just denna syn som gör att Gustavsvik idag har den trassliga ekonomi man har.

Välfärden kommer aldrig att byggas av politiker som tror att de äger skattebetalarnas pengar och som tror att skatterna är en outsinlig källa.

Handhälsning och religionsfrihet

Lyssnar på Aktuellt som tar upp ett fall kring en muslimsk man som inte velat handhälsa på sin kvinnliga chef och därför inte fått ett AF-betalt jobb. För detta ska nu AF betala 60.000:- i skadestånd.

Rätt eller fel? Åsikterna i detta speciella fall går isär. AF menar att det inte bara var handhälsningen, utan det kvinnliga chefskapet i sig, som var problemet. Mannens företrädare, Diskrimineringsombudsmannen, menar annorlunda. Tingsrätten gick på mannens linje då man menat att AF inte förmått bevisa sin inställning.

Jag har inte läst domen och kan alltså inte kommentera den i detalj. Men den sätter åter mångfald och värdegemenskap i fokus. Var finns mångfaldens gränser? Vilken värdegemenskap måste omfatta alla?

Det bekymmersamma med att inte handhälsa är ju inte handhälsningen som sådan, utan att den skiljer på män och kvinnor. Istället för att skapa ett samhälle med låga trösklar mellan kvinnligt och manligt, skapar den murar mellan kvinnor och män. Oviljan att ta det motsatta könet i hand, har samma grund som de krav på att kvinnor ska skyla sig. Män har ett värde. Kvinnor ett annat.

Det spelar ingen roll om kvinnans värde är högre eller lägre än mannens. Det som spelar roll är att det strider mot den hittillsvarande synen på manligt och kvinnligt som vårt samhälle omfattat.

Så var går gränsen mellan vad som är en acceptabel trosfrihet inom den gemensamma samhälleliga värdegrunden? Är det vid handhälsningen? Är det vid den heltäckande slöjan? Är det något helt annat, från någon helt annan religion, eller ickereligion?

Jag kan själv inte svara säkert på de frågorna. Det enda jag vet är att vi måste våga lyfta dem till diskussion.

Bara den enfaldige tror att mångfaldens samhälle är enkelt.

Stupade soldater

Två svenska soldater dog i går i Afghanistan. Det är snarare en förväntad utveckling än en förvånande. Utifrån den perifera position som jag har i denna fråga, blir analysen att ställningen i Afghanistan blir allt svårare. Nya beskjutningar och nya dödsfall är att förvänta.

För de dödas anförvanter är denna död lika upprörande som all annan. Den död som drabbar unga är alltid tragisk. Därför är medkännandet med de anhöriga en naturlig och viktig del av det politiska ledarskapets hantering av frågan.

Samtidigt måste man vara klar över att alla som tar tjänst i "fredsframtvingande" eller fredsbevarande uppdrag är medvetna om uppdragets faror. Döden är en naturlig följd av militär verksamhet. Döden blir inte mindre tung, inte lättare att hantera för de anhöriga. Men medvetandet om följderna måste också finnas med.

En av de diskussioner som nu förs är om Sverige ska vara kvar i Afghanistan med trupp. Tyvärr är det ett måste. Som pacifist hade jag önskat att ett annat beslut var möjligt. Men genom de senaste 30 årens hantering av landet, såväl från Sovjet som USA och arabvärlden, har en ohållbar situation skapats.

En snabb reträtt skulle tyvärr bara skapa mer krig, mer död och mer elände. Därför är kvarblivandet nödvändigt. Men inför framtida engageman måste man verkligen fundera över våldets väg.

Illojal konkurrens

Örebros näringslivsklimat är inte så högt rankat. Under förra socialdemokratiska regimen störtdök det. Vi har inte lyckats tillräckligt bra med att få upp det mot högre höjder igen. Men vi arbetar målmedvetet och strategiskt.

För att ett företagsklimat ska blir bra bör det finnas en bred samsyn kring näringslivsfrågorna. Tyvärr saknas det i Örebro i alldeles för stor utsträckning. Idag visas det igen.

Kommunledningen har tagit beslut om att genomlysa all verksamhet som riskerar att konkurrera med det privata näringslivet. En sådan konkurrens är alltid till företagandets nackdel och riskerar att försvaga näringslivet och minska möjligheterna till välstånd och resursskapande. Ett företag kan aldrig slåss mot och vinna mot en kommun i sådana sammanhang. Den privata företagaren riskerar sitt jobb och sina egna pengar. Den kommunala verksamheten som konkurrerar riskerar som mest en del av skattekollektivets pengar.

Denna genomlysning har skett utan oppositionens stöd. I dagens media blir det extra tydligt.

En av de första konsekvenserna av kommunledningen arbete mot illojal konkurrens är att Oskarsparkens kök stängs för allmänheten. Den har i stort drivits som en offentlig lunchservering. Mot detta opponerar oppositionen. Samtidigt pekar man på att andra verksamheter kanske inte följer samma linje, att andra skolor levererar till fristående enheter.

Problemet med detta är dubbelt. För det första anser tydligen oppositionen att det är OK att kommunen driver verksamhet som direkt konkurrerar med privat företagande. De har inte varit med på att ge förvaltningarna i uppdrag att genomlysa och avsluta alla fall av illojal konkurrens som upptäckts. På detta förlorar främst näringsliv och näringsklimat, men även kommunen på längre sikt eftersom företagandet blir svagare.

För det andra försvagar det möjligheterna till breda framtida politiska lösningar kring näringsliv och företagande. Om vi inte ens kan vara överens om att vi inte ska syssla med illojal konkurrens, vad kan vi då vara överens om?

Örebro behöver ett bättre företagsklimat. Örebro behöver mer av politisk samsyn kring viktiga näringslivsfrågor. Det är olyckligt att även de frågor som borde vara enklast att vara sams om används i den politiska debatten.

Valfråga

Lyssnade nyss på socialdemokraten Sven-Erik Österberg som vill göra snöplogning till en valfråga. Gissar att det är i brist på annan s-politik...

Man kan se framför sig hur en framtida snöplogningsminister Österberg öppnar det statliga snöplogslagret för att efter 20 års oanvändning blåsa liv i de stora maskinerna och samtidigt trycka på knappen som får de lika dammiga männen (för visst är det skäggiga män) att resa sig från en lika lång sysslolöshet för att gå ut och i regeringens tjänst ploga snö!

Men det finns nog ännu ingen överenskommelse kring detta. En uppgörelse om hur årets snökris ska lösas av oppositionen väntas i april;)

Snökaos

Åkte till Helsingborg idag med kommunledningen. Snökaos.

En del tar vädret som intäkt för att klimatet inte förändras. Men man måste skilja på klimatförändringar o väderskeenden. Det finns så många data som talar för att klimatet blir varmare. En enstaka väderhändelse ett år skapar inga trender.

Det gäller att både se helheter och detaljer.